varje dag - ett nytt konstverk!

Tänk att jag är så lyckligt lottad att jag har ny konst utanför mina fönster - varje dag! Ikväll var ljuset extra fint och inget foto gör det rättvisa. 

en resa i tiden - Äskhults by

Fantastiskt vackert betade och hävdade marker omgivna av stenmurar. 

Judith på museum - tre veckor gammal

Äskhults by ligger i Fjärås några mil från Kungsbacka och i onsdags gjorde vi en utflykt dit. Det var extra fint att besöka den oskiftade allmogebyn eftersom min mormorsmor Almas barndomshem låg i Ölmevalla bara några mil därifrån och hon växte upp i en bondstuga lik den som vi kunde besöka (text finns här). Äskhults by har ett gediget program med guidade turer, trädgårdsvisning och olika verkstäder som man kan delta i. Runt om finns fina vandringsleder och blir man sugen på fika så finns där fik med hembakt. Jag drack enbärsdricka från Byaregårdens brygghus som smakade som i min barndom. Bara det!

kvällspromenad i sydväst

Man skulle kunna tänka sig att vädret skulle göra sig till lite den här sommaren, efter månader i karantän och social distansering så vill man ju så gärna att det ska vara varma kvällar och enkelt att umgås utomhus. Här på västkusten har juli varit väldigt blåsig och det har regnat rejäl i omgångar. 15 grader varmt i slutet av juli är liksom inte lockande. Idag så kom i allafall solen fram en sväng och då blev det stillsam promenad på sydvästra delen av ön.  Att parkera innan bron till Klädesholmen, gå över bron och strosa i det lilla samhället ända ut till Claes Hakes Tro, Hopp och Kärlek är årlig tradition. Jag är just nu väldigt besviken på min kropp, artros och hälseneproblem gör att jag har det besvärligt att gå långt och träning på alla sätt hjälper inte. Nåja. Det finns värktabletter och faktiskt är det helt nödvändigt att bli urblåst varje dag.

bin och människor - Lotte Möller

Idag satt jag i Jonsereds trädgårdar i den ljuvligaste berså av rosor och drack lemonad. Sämre kan man ha det. Runt mig surrade det ihärdigt och överallt kröp det pollinatörer som jag gissar var bin. Det fanns några kupor i trädgårdens kant och det passade väldigt bra eftersom jag på resan dit (och hem) lyssnade på Bin och människor av Lotte Möller. En personlig skriven faktabok om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker som Lotte själv uttrycker det på omslaget. 

I boken utforskar författaren relationen mellan bi och människa både i historisk tid och i samtiden och hon ställer också frågor om framtiden. Den här boken korades till årets trädgårdsbok 2019 och jag förstår varför. Det är faktaspäckat, aktuellt och samtidigt förpackat i en sådan form att man gärna läser ett kapitel till, och ett till. Jag är uppvuxen med biodling och kan alla termer och handhavandet är bekant och det tycks mig som att Möller är genuint intresserad av biskötare och bin = bra förutsättningar för att skriva om ett ämne. Hon berättar om ett av människans viktigaste tamdjur på ett sätt som gör det både intressant och levande. 

Levande är inte alltid alla i serien Morden i Midsumer - den serien har överlevt sig själv - men jag såg nyligen avsnittet Det dödliga sticket och lite kul var det när man märkte att en hel del fakta faktiskt var insprängt i den annars ganska tramsiga handlingen ... 

Kuststigen: Säbyleden

Säby kile naturreservat är ytterligare en befintlig led på Tjörn som numer hör till de som skyltas Kuststigen. Jag har vandrat här många gånger och ut till Stenstugan är det en helt magnifik vandring genom betade hagar, bredvid fågelrika grunda vikar (kile är ett ord för just grund vik) och dramatiska klippor.  Den här gången valde jag att gå rundslingan som är ungefär 6 km lång och det är också den som är skyltad Kuststigen. Följer man den så missar man det absolut vackraste - så mitt tips är absolut att gå ut till Stenstugan och tillbaks och sedan fortsätta på rundan. Då blir vandringen ungefär en mil lång och huvudsakligen är den lättvandrad. Man får dock inte vara rädd för betande djur, det är  en stor besättning köttdjur som betar de strandnära ängarna. Är man sugen på fika så finns ett litet fik i Säby med hembakt med mysig trädgård. Om man cyklar eller vandrar mellan akvarellmuseet och Pilane skulptur så passerar man Säby och det är väl värt att cykla ut på halvön.

Kuststigen: Härön

Jag fortsätter mina vandringar på den nymärkta kuststigen. Här på Tjörn är det 4 leder som ingår i satsningen (Sundsby, Säby, Dyrön och Härön) och extra kul var det att de bundit samman några slingor på Härön så att jag kunde gå en (för mig) lite ny runda på den vackra ön utanför Kyrkesund. Nästan 8 km blev det bland betande kor, ljunghedar, myrar och näckrosdammar omgivet av ett blått västerhav. Idag var det perfekt vandringsväder och kommer man tidigt på morgonen så är det inga problem att få parkering vid Linneviken. Senare på dagen är det närmast omöjligt så anse er tipsade om ni vill ta en tur. Kolla också tidtabellen till färjan om ni kommer tidigt, senare på dagen går färjan ofta men på morgonen bara en gång i timmen. Nu var skepparen snäll och svängde över med bara mig men sån tur har man kanske inte alltid. Superfin vandring i varierad natur och som bonus får man  uppleva ett litet bohuslänskt samhälle med sina typiska hus och sjöbodar. 

Kuststigen: ramsvikslandet/soteleden

Hela foldern med karta hittar man här. 

En rejäl vandring är det om man tar sig an kuststigen/soteleden på Ramsvikslandet. Det är en mycket omväxlande vandring med både lättgådda stigar, lite mer krävande klättring och naturen skiftar från de kala hällarna i väster till ljudhedar, snårskog och betade hagar. Det är 14 kilometer men hade jag gått hela rundan hade det tagit mig drygt 5 timmar, nu vek jag av lite från den blå stigen och avverkade bara 11 km idag. Stigarna och lederna är superfint skyltade och nya trappor och stöttor fanns på många ställen, väldigt välordnat! Perfekt väder för en tur var det också, solsken utan att vara varmt och västanvinden mojnade framåt dagen.

Ramsvikslandet ligger nära populära orter som Smögen och Hunnebostrand och Nordens Ark är runt hörnet och det har avskräckt mig tidigare. Jag vill ju gärna uppleva naturen i hyfsat lugn och ro och helst ska det inte vara några turister (utan jag själv då ...) och trots att det var juli så var det stilla vår ute i naturen. Den enda folkstockningen jag egentligen upplevde var köerna när jag skulle köra från ön, då öppnades bron över sotekanalen och då blev det trångt. Nästa gång jag åker så ska jag köra tidig morgon, parkera i Haby och gå clock-wise. Längtar redan till nästa tur!

#jungfrumarienycklar

Varje midsommar de senaste 20 åren har jag gått en runda till Knöde för att se de vackra orkidéerna i hagmarken på väg dit. När vi just hade köpt huset så gick det nyfikna kvigor i hagarna och det var mer eller mindre läskigt att gå igenom. Så dog bonden och marken har allt snabbare börjat växa igen. Trots att det är naturreservat så är det inga djur som betar och jungfru marie nycklarna som brukar finnas i hundratal är nu bara sex kvar. Björnbären och nyponen skapar buskage och gräset är tätt. Jag håller tummarna att hagarna åter blir betade, eller kanske slagna med lie så att blommorna kan återvända. Kulturlandskapet är särskilt för den här delen av ön och jag hoppas att de som vårdar det också tänker på blommorna. 

Under eftermiddagen lyssnade jag också på Greta Thunbergs sommarprat, klimatförändringarna påverkar i stort och smått och när man vistas på samma plats under samma årstid under många år så blir det mycket tydligt. I år invaderar maneterna redan innan midsommar och vädret är sig inte likt. Vad ska man nu småprata om?

höstutflykt - jag drar till Jonsered

Fantastiskt oktoberväder lockar till utflykt och det blev premiärtur till Jonsereds Trädgårdar. Jag stannade och gick en lång promenad  runt Jonsereds fabriker också, där ligger industrialismens vagga med William Gibsons textilfabriker, bland de första i Sverige och järnvägen öppnades redan 1856. Sånt går jag ju igång på. Jag gillar alla de där industrihistoriska platserna och det är kanske inte en slump att jag bor i Gårda och arbetar i Gamlestan. :-) Nära herrgården och de fina trädgårdarna så finns också flera vackra naturreservat att upptäcka. Jag gick bara en kort runda den här dagen men jag ska absolut återkomma, bokskogen i vårskrud måste vara magisk! En av mina arbetskamrater har gått den nyöppnade Gotaleden och bara min höft blir lite bättre så ska jag faktiskt ta mig an den vandringen, etappen mellan Jonsered och Lerum passerar ju precis förbi. Längtar redan! 

västerhavsveckan inleds idag och jag har läst ålevangeliet

Idag inleds västerhavsveckan och den bjuder fullt med aktiviteter från Koster i norr till Landskrona i söder. Jag hörde i går på nyheterna att veckan tjuvstartat med ett ålsläpp, 500 000 ålyngel släpptes ut i olika vikar på kusten för att förhoppningsvis kunna växa sig stora, simma till Sargassohavet och fortplanta sig. Arten är allvarligt hotad och vill man veta mer om den här ovanligt intressanta fisken så tycker jag att man ska läsa Ålevangeliet av Patrik Svensson. 

I berättelsen om världens mest gåtfulla fisk belyser han ålens plats i människornas liv. Han utgår från sin personliga erfarenhet som ålfiskare tillsammans med sin far och beskriver hur vetenskapsmän, med början i antiken, försökt förstå sig på och kategorisera ålen. Vad är den egentligen, en fisk eller en orm eller något annat? Hur förökar den sig och hur har den påverkat människornas sätt att leva där den fiskats och ätits? Med nedslag i olika länder, hos olika forskare i olika tider, i litteraturen och konsten och i sitt egen barndom så skriver Svensson en mycket läsvärd och intressant bok. Svensson drar i trådarna och hamnar i allt från Freud till ålen som valuta, äventyrliga färder över haven för att följa ållarverna, fångstmetoder genom tiderna och tänk att jag hörde en halv mening om ett visst ålfiske i Gunther Grass Bläcktrumman för att minnas hela romanen. Kultur och natur, vetenskap och konst - allt i ett. Hur otippat är det att jag som är paniskt rädd för ormar och ålar och som dessutom ogillar fiske rent generellt skall läsa en bok som handlar om ålar? Väldigt! 

Mitt intressen av naturvetenskap, kulturhistoria, vetenskapens historia och bevarandet av västerhavets flora och fauna gjorde att jag klickade på lyssna. Ålen är utrotningshotad och det är människans handlingar som lett till det, man kan hoppas att en halv miljon yngel släppta igår kan hjälpa till något och vända trenden. Så tacksam för att boken dök upp i nyheter på strömmingstjänsten, jag rekommenderar den till alla! 

Såhär inledde jag västerhavsveckan imorse. Gött liv!

sensommarvemod

Bohusmarrisp på saltängarna på Knödestrand

Augusti kommer med underbara färger i naturen, varmt hav och härlig skördetid i både land och björnbärssnår. Trots ledighet ytterligare någon vecka så infinner sig vemodet. Så var sommaren slut. I vart fall den där slappardelen av sommaren där inget är planerat och man bara skrotar omkring. Nu är det dags att fylla sin kalender, boka klippning, köpa nya jobbskor och ta sats mot hösten. Jobbstart i skolan är hektisk och man behöver vara alert, hoppas det blir ok och att huvudet är med mig i år. Något jag verkligen ser fram emot är att åka till Louisiana Literature, programmet kom idag och förhoppningsvis så blir det en tur till Danmark. 

Jomen, det ska bli augusti i år också. En fin sådan! 

solo på sjön

Det är mycket man ska lära sig och våga göra när man blir ensam efter 29 års tvåsamhet. Allt går inte så bra. Com Hem och bredband i stan är fortfarande löst med hjälp av en sladd som ringlar genom hela lägenheten men i sommarstugan har jag nu koll på både fiber och router. Ekonomi, besiktiga bil och måla fasad var redan innan på min lott så där har jag förberett mig väl men så var det då livet på sjön. Båten är såld redan i våras men kajaken ville jag försöka våga använda själv. Hela förra sommaren låg den under huset och blängde på mig när jag öppnade luckan. Varje gång det var helt stilla i viken så tänkte jag så synd att jag är så feg ...

Det är på kvällarna i högtrycken som det är magiskt att paddla i Stigfjorden. Med hjälp av J häromdagen så gjorde jag en skakig premiärsolotur och idag gav jag mig ut ensam. Till saken hör att det är tungt att lyfta på på kärran, sedan nästan en kilometer att dra till havet, så ska det lyftas av och sjösättas och sedan ska det paddlas och så skall hela proceduren göras igen fast omvänt då. Jag är för svag och för dåligt tränad för att orka fullt ut. Tog iallafall en tvåtimmarstur idag med stopp på M s strand där han alltid åt sin äggmacka och tog sig ett nakenbad. Jag hade ingen äggmacka med men ett bad fick det bli. Inga bilder från just det dock ... 

sommar pågår

#hemester

Sommarveckorna går och jag märker att det där med #hemester eller #svemester är vanligare än tidigare. Flera gånger varje dag kommer det cyklister förbi min lilla stuga på cykelleden och ett antal olika gäng vandrare har jag också mött på mina promenader i naturreservatet. Tidigare har det mest varit tyskar man mött men nu är det ofta svenska familjer, unga och gamla. Alla jäkla husbilar ska jag försöka förtränga ... Jag själv har ambitionen att hitta nya ställen på sommarön där jag kan uppleva och vandra. Idag blev det Kyrkesund med omnejd. Utsikten från Sankt Olofs Valar är helt fantastisk och man ser till både Mollösund och Pater Noster.

Utsikt söderut. 

Utsikt norrut. 

Strax innan Kyrkesunds samhälle ligger Elin Sundbergs Villa Solfrid och vänföreningen har så smått börja ordna visningar och kaffeservering i huset som fungerar som ett museum. Fröken Elin Sundberg var mycket engagerad i både lokal- och rikspolitik och var en av de kvinnor som stred för kvinnlig rösträtt tillsammans med bland andra Kerstin Hesselgren. Huset visas lördag och söndag i juli, så det var fint att kunna se det. Nästa projekt som föreningen har är att återställa trädgården som på sin tid var full av örter, fruktträd och läkeväxter. Övervåningen var ägnad åt en keramikutställning där kollektivet lerfröjd ställde ut. Jag köpte mig en vacker blå fågel som nu fått flytta in i min trädgård.

trollkarlar förenen eder!

Ja, vad gör då en medelålders tant som sitter i en sommarstuga hela sommaren om inte nappar på det helt färska spelet från Niantic - och jag gillar inte HP särskilt mycket ens. Man (jag) gillar att promenera och jag gillar att samla på saker och lösa uppdrag och ja typ så. Problemet med både Pokemon Go och Harry Potter Wizards Unite är att man behöver komma åt stop/värdshus och gym/fort och ofta behöver man dessutom samarbeta med andra för att komma framåt i spelet. Vad gör man (jag) då. Jo närmaste kluster där jag kan spela (mer än bara gå och fånga och samla diverse) är inne på Pilane skulpturpark. De andra besökarna undrar väl vad man (jag) sysslar med men jag tillbringar en timme eller så med att fylla mina förråd, slåss mot diverse och vinna det jag behöver. Järnåldersgravfältets cirklar, uggleskulpturen och fåren tittar på.

säbyleden

Ny dag, nytt naturreservat och ny grusväg.
Säbyleden är en fantastisk vandring!