en resa i tiden - Äskhults by

Fantastiskt vackert betade och hävdade marker omgivna av stenmurar. 

Judith på museum - tre veckor gammal

Äskhults by ligger i Fjärås några mil från Kungsbacka och i onsdags gjorde vi en utflykt dit. Det var extra fint att besöka den oskiftade allmogebyn eftersom min mormorsmor Almas barndomshem låg i Ölmevalla bara några mil därifrån och hon växte upp i en bondstuga lik den som vi kunde besöka (text finns här). Äskhults by har ett gediget program med guidade turer, trädgårdsvisning och olika verkstäder som man kan delta i. Runt om finns fina vandringsleder och blir man sugen på fika så finns där fik med hembakt. Jag drack enbärsdricka från Byaregårdens brygghus som smakade som i min barndom. Bara det!

Värmland nästa!

Första stopp Rottneros. Fantastiskt vackert och nästan folktomt. Särskilt Carl Eldhs statyer lockade mig. Trädgårdarna var magnifika!

Stina och konsten

Vinter i P1 är en pendang till Sommar och igår lyssnade jag på flera av programmen, de finns alla som pod. Som alltid är det Stina Wollter som fastnar, det här programmet talar hon mycket om konsten att uppleva och upptäcka konst. Så underbart förhållningssätt som hon har - människan är skapad för att skapa och väcker konsten någon slags reaktion, känsla eller minne då är det bra konst. För alla som känner sig lite främmande för att uppleva konst så rekommenderar jag hennes prat, det är befriande och berättar det självklara: konst är ingen prestation, konst är ett förhållningssätt till livet. 

little women

Little Women i BBC s tappning har varit mitt sällskap de senaste kvällarna. Tre avsnitt lång är den här miniserien som bygger på Louisa May Alcotts klassiska roman och känslan är först lite för mycket matiné. Miljöer och kläder är magnifika, skådespelarna skickliga och det är en liten aning för glättigt. Romantiken och livet i den lilla byn till synes opåverkade av det inbördeskrig som pågår. De fyra systrarnas far är inkallad och uppmanar dem att vara tappra och låta livet fortgå, vilket de gör. Likt Laura i Det lilla huset på prärien så är det en av systrarna som berättar och Jo March är en av de klassiska unga kvinnor som man minns. Spelad i den här versionen av Maya Hawke, dotter till Uma Thurman och Ethan Hawke och hur i hela friden kan Ethan Hawke ha en vuxen dotter. Hur gammal betyder det att jag är? 

Med lätt hand är den här filmatiseringen gjord och nu när jag sett hela så tycker jag ändå att den var klart sevärd. Jag hoppas att den lockar till läsning, klassiker är härliga att läsa och läsa om. Jane Austens systrar och Louisa May Alcotts systrar är släkt och deras författarskap ville mer än underhålla, genom underhållande och kvicka romaner så blottar de kvinnornas ställning. Bra så! 

Serien finns på SVT play. 

sörjen som blev - Anna Takanen

I den självbiografiska romanen Sörjen som blev återvänder Anna Takanen till sin fars historia. Han som var krigsbarn från Finland och som hela sitt liv hade sina rötter och sitt hjärta i Finland och sitt liv i Sverige. Anna Takanen har använt sin familjs erfarenheter tidigare, i pjäsen Fosterlandet med den magnifika Birgitta Ulfsson som jag såg i mars 2015. Den var en teaterupplevelse utöver det vanliga och när nu en roman på samma tema kom så ville jag absolut läsa. Anna Takanen läser förresten själv in ljudboken och det är mycket lyckat. Berättelsen kommer nära och känns totalt äkta.

Annas pappa Timo har dött och sakta börjar hon nysta i hans berättelse, hon hittar brev och andra dokument, hon minns sin egen barndom och hon pratar med släktingar. Hon bestämmer sig för att skriva hans historia, att berätta hur hans liv och i förlängningen hennes, präglades av kriget. Den ständiga känslan av övergivenhet efter evakueringen till Sverige med en lapp om halsen och behovet av att visa sig duktig. Han närde en livslång längtan efter hemlandet. Han var krigsbarn hela livet men det talades inte så mycket om hur hans separation från sin familj påverkade honom och känslan av rotlöshet fanns med honom. Inte finne men heller inte svensk, färjan mellan länderna var en transitplats där anpassningen skulle ske. När Anna Takanen skriver om sin pappas sista tid så gör hon det med en sådan ömhet att jag blir helt tagen. Hennes osentimentala och ändå så genuint berörande text är en helt fantastisk läsning och det här är en bok som jag kommer att rekommendera till många!

Nancy Spero - Nordiska akvarellmuseet

Utställningen av Nancy Speros verk som just nu pågår på Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn är ovanligt utmanade. Hon var en pionjär inom den feministiska konsten och där finns ett starkt politiskt budskap i hennes verk. Ur museets presentation: 

Krig och våld spelade central roll i Nancy Speros skapande. Orättvisor, såväl i världshistorien som i vardagliga relationer mellan män och kvinnor, utgjorde huvudspåret. Bland de viktigaste motiven fanns människokroppen, särskilt kvinnans. Utgångspunkten var traditionella visuella gestaltningar som Spero omvandlade på ett alldeles unikt sätt. Många av hennes verk på papper – akvareller, teckningar och collage – har ett rumsligt formspråk och visas som stora installationer.

Det här är en utställning som behöver upplevas, bilderna är påträngande och de stora formaten gör att man måste sitta ned och titta länge, detaljer och teman återkommer och det kräver att man inte har bråttom. Filmen som visas på plats finns också att se HÄR. 

det som växer är grönt

Landskap, 1999, Carl Wargh, Finland

När det är helgrått utanför och nordanvinden kyler ner en på några minuter så är det fint att komma in i Akvarellmuseets utställning "Det som växer". Utställningen ur museets egna samlingar är inspirerad av den bohuslänska naturen och floran som vi ser i Norden. Jag själv blev så väldigt inspirerad till att ha något grönt i min kommande lägenhet. Den är vit, precis som den jag har nu, och kanske ska jag bjuda in en färg. Kanske är det grönt?  

Blomster, 2000 - 2002, Line Bergseth, Norge

Ur serien 23 XII, 2002, Anne Koskinen, Finland

akrobatfamiljen tillbaka - värd ett extra besök!

Höstlov innebär tid för att fixa saker, pass och däckbyte var förmiddagens syssla men sen så gick stegen mot Göteborgs kulturella finrum. Ett par timmar på stadsbiblioteket med datorn och sen väntade Konstmuseet. Den aktuella utställningen heter Från Guldålder till Hammershöi och är danska konst från Ordrupgaard och museets egna samlingar. Jag måste erkänna att det var Philipsens kossor som var mest intressant just i den. 

Dagens höjdpunkt var ändå att se Picassos Akrobatfamiljen som nu är nyrestaurerad och som fått en passande inramning på våning sex. Just den sjätte våningen på konstmuseet är så fantastisk, vilken skatt vi har där alla vi som är göteborgare. Passa på att ta en runda när ni befinner er nära Götaplatsen! 

#seaside

Kjell Engmans glaskonst visar just nu i Vattenfalls bergrum i Stenungsund. Unik miljö och lekfull konst. Skynda dit - stänger den 20 oktober! 

flickan med svavelstickorna - på Backateatern

Idag ser jag årets första frost som skimrar på växterna och jag påminns om att jag glömt skriva om en fantastiskt fin upplevelse som jag hade tillsammans med ett gäng 8-åringar, en skicklig tremannaorkester och en grupp alldeles tysta skådespelare. Särskilt tänker jag på en ganska nyanländ pojke som levde sig in i historien på ett sätt som fick mina ögon att tåras, för honom och många av våra språksvaga elever var pantomimen en väldigt fin form att uppleva teater genom. Det var en föreställning som väckte så många känslor och tankar för både stora och små. Som vuxen så ser man den samhällskritiska kommentaren, som barn såg de sagan och en av flickorna i publiken sa igen och igen "I want a happy ending". Så blir det inte för flickan med svavelstickorna som en kall nyårsafton beger sig ut för att sälja sina stickor. Det vet vi.

Förra veckan fick jag alltså förmånen att följa med en av skolans klasser till Backateaterns scen på Lindholmen och se deras uppsättning av H C Andersens Flickan med svavelstickorna. Scenografin är mycket vacker och det känns som att alla teaterns möjligheter används, den svartvita stumfilmskänslan accentueras av orkesterns instrumentering och visst dyker också Charlie Chaplin upp i en scen. Föreställningen följer sagans narrativ relativt nära och att vi hade läst och bearbetat sagans innehåll innan besöket underlättade för våra elevers förståelse. Det finns också en lärarhandledning på nätet som ger förslag på hur man kan arbeta runt besöket, skolteater när det är som bäst. När vi kom hem använde flera av klasserna Georgia Heards modell Heartmaps för att få fatt i sina tankar och känslor. Jag ska fråga lärarna om jag kan få lägga in en bild av deras arbete här.

Återkommer.

Pipilotti Rist på Louisiana

Bäst på hela lördagens tur till Danmark var helt klart Pipilotti Rists utställning Open my Glade. Den är den bästa jag sett på museet någonsin. Att komma in i Rists universum är som att vara Alice och stiga ned i underlandet, det är verklige men ändå inte och man befinner sig mellan dröm och vakenhet. En stor sal var möblerad med sängar så att man skulle kunna ligga ner och se takprojektionerna, en annan sal var hängd med en ljusinstallation som skull få en att känna att man befann sig mitt i en pixlad bild och när man sedan kom till det skumma, gigantiska vardagsrummet med prylar som för mig blev skrämmande så blev utställningen perfekt. Åk dit om ni har möjlighet, 22 september plockas allt ner och det är klart värt att åka extra!

Som åskådare var världen ibland i miniatyr och ibland gigantisk. 

Rists utställning fortsatte i parken där linor med använda och lysande underkläder modell större hängde lite var stans. 

babylon berlin

På SVT hittar vi Babylon Berlin som är en påkostad tysk kriminalserie. Den har varit mitt sällskap på kvällarna den senaste veckan och jädrar så rädd jag varit. Jag har drömt mardrömmar flera nätter och alltid har jag varit jagad i stadsmiljö. Staden i serien är Berlin och året är 1929. Det är brytningstid, dekadensen frodas, ekonomin är på väg att kapsejsa och de politiska extremerna växer sig starka. Väldigt intressant tidperiod! Till polishuset i centrala Berlin kommer en ung polis från Köln med ett särskilt uppdrag, samtidigt står den ambitiösa och fattiga unga kvinnan utanför och väntar på påhugg. Deras vägar korsas och vi som tittar får se en mycket spännande tv-serie. Narkotika, prostitution, kommunister och nationalsocialister, korrumption och lite romantik. Snygga och välgjorda miljöer och fantastisk kostym. Rekommenderas, men man får inte ha anlag för mörkrädsla ...  

I samband med att man skriver om den här serien så kan man inte glömma att nämna Himmel över Berlin som utspelar sig i samma tidsperiod, jag hittade en CD-bok här hemma som ska bli höstens omtittning. Vill man läsa fantastiska romaner om tiden för Weimarrepublikens fall så kan jag orks rekommendera Hans Falladas romaner t ex Hur ska det gå för Pinnebergs? och Varg bland vargar. 

years and years - fenomenal serie!

Idag har det varit heldagsregn här i den lilla sommarstugan och inte särskilt uppmuntrad blev jag av den helt fenomenala miniserien Years and Years som man nu kan se på HBO. Hur välgjord den än är och hur briljanta skådespelarna med Emma Thompson i spetsen än är så blir man dyster av att se den här dystopin. Hur manusförfattaren Russell T Davies har lyckat sätta fingret så i luften är helt magiskt, vi har en president i USA som ringer upp vår statsminister och erbjuder sig att betala för att få en häktad man frisläppt. Precis likadant skulle affärskvinnan Vivienne Rook (spelad av Emma Thompson) kunna göra. Vi får följa hennes väg in politiken och så får vi lära känna familjen Lyons i Manchester. Där är mormor navet och i det stora huset samlas släkten varje år för att fira hennes födelsedag. Genom åren får vi följa den tekniska och politiska utvecklingen genom familjen Lyons och det är ingen skön ny värld som väntar.

Om vi inte vaknar till, lyssnar på mormodern och inser att det är vi som formar framtiden, det är vi som väljer väg. Sex avsnitt är den här synnerligen välgjorda serien och jag uppmanar alla att se den. Underhållande och tankeväckande och otäck om vartannat. Inte muntert men så bra! 

laleh idag

Sommarkvällen var ljummen och inramningen perfekt. Själva konserten lyfte inte riktigt men jag gillar de svenska låtarna från nya skivan mycket. Svenska 2 är en favorit! 

månlandningen - 50 år idag

Är man intresserad av astronomi och teknik så är tidningar och media överfull av reportage just i dagarna. I kväll är det exakt 50 år sedan första månpromenaden gjordes. På Hasselbladsstiftelsen i Konstmuseet  pågår just nu passande nog en utställning om kameran som var med och bilderna som togs på just den promenaden. Dessutom har ett antal konstnärer tolkat hur månen påverkat människan och fascinationen för månen genom tiderna. Väl värt ett besök om man passerar Götaplatsen!

 UR-play har en fin film som sammanfattar månlandningen och som visar bilderna i sitt sammanhang. 

västkustbilder

Vacker och praktisk gåva från fin kollega - akvareller tryckta på glasunderlägg. Konstnären heter Anna von Elern, hennes ateljé ligger i Kämpersvik och hennes bilder är mycket västkustska. Passar perfekt i min lilla stuga :-) 

Mats Gustafsson på Nordiska Akvarellmuseet

Sommarens utställning på Akvarellmuseet  är Mats Gustafsson. Hans modeteckningar känner man igen från olika håll (t ex Dior) så det var extra kul att se hur han arbetar med stilleben som stenar eller grenar. För att riktigt uppleva just den här utställningen så är det att rekommendera att gå en guidad tur. Det gjorde upplevelsen rikare och fokus på eleganta linjer som återkom, akvarelltekniker och hur Mats arbetat med svärta gjorde att jag kunde se konsten på ett nytt sätt. Man ska inte ha för bråttom genom salarna, trots att det finns rörelse i många av bilderna så kräver de att man sätter sig ned och tittar på stilla liv.

nådastolen - Elizabeth Winthrop

Idag har Carina Bergfeldt sommarpratat och det är ett prat som ingen skall missa, särskilt alla vi som hela uppväxten blivit tillsagda att vi inte ska tro att vi är något. En av hennes mest kända reportageböcker är Sju dagar kvar att leva som handlar om en man som dömts till döden och har just sju dagar kvar att leva. Hennes reportageböcker finns nu att lyssna på på Storytel och det tycker jag alla ska göra som är intresserade av vårt samhälle. När jag hörde sommarpratet så kom jag att tänka på att jag inte skrivit om Elizabeth Winthrops mycket välskrivna och gripande Nådastolen.

1943 i Louisiana sitter den unge svarte Willie i sin cell i väntan på avrättning. Han är dömd för att ha våldtagit en ung vit kvinna. På väg mot den lilla orten kör en lastbil lastad med Nådastolen - den elektriska stolen som skall användas vid midnatt samma natt. I de korta kapitlen får vi möta Willie, hans far som febrilt försöker frakta en gravsten i tid till sonens avrättning, åklagaren som funderar på om han kunde dömt annorlunda, frun som lagar till den sista måltiden, chauffören och hans medhjälpare som kör stolen, det mörkhyade paret som driver en bensinstation och samtidigt väntar på besked om huruvida sonen som är inkallad i kriget lever, åklagarens son som mest av allt vill åka för att titta på, reportrarna som är på väg för att skriva om avrättningen och alla de här rösterna gör romanen till något alldeles extra.

När man läser så är det omöjligt att inte tänka på Harper Lees To Kill a Mockingbird och visst samtalar de båda böckerna med varandra. Det som är extra intressant med Nådastolen är att så många människor ur olika samhällsklasser får komma till tals och man får följa deras resonemang. Det går ju inte att värja sig från pappans slit med att få sin mula att gå så att han ska hinna eller följa med när den sista måltiden tillagas och äts. Igen och igen återkommer frasen - men han är bara en pojke. En pojke som var förälskad  en vit flicka och när paret blir påkommet så finns det bara ett sätt att rädda hedern. Döden.

Tidsepoken som skildras i boken är också nogsamt vald, de unga svarta männen kallas in som soldater för att förvara landet men de har ännu inte rätt att sitta var de vill i en buss. Inte heller kan barnen gå i vilken skola de vill och rassegregationen är norm, åtminstone i de forna sydstaterna. Jag påminns om romanen av Hillary Jordan och Netflixfilmen Mudbound som skildrar just livet i södern åren efter krigets slut. Det är en brytningstid och i den precis som i romanen Nådastolen så finns hoppet i de enskilda människorna som står emot, som väljer att utmana och som modigt vågar ifrågasätta.

Rundan är all - mina tankar är tillbaka i Bergfeldts sommar. Att dagligen rapportera från ett land där presidenten utan att blinka blåljuger och där retoriken handlar om att skapa polariseringar mellan vi och dom måste var helt omöjligt. Bergfeldt gör det så bra. Tack för det!

Några andra läsvärda böcker som också handlar om avrättningar och dödstraff är:

Smokey Nelsons sista dagar av Catherine Mavrikakis
Moonrise av Sarah Crossan
En mörderska bland oss av Hannah Kent

#hemester

Sommarveckorna går och jag märker att det där med #hemester eller #svemester är vanligare än tidigare. Flera gånger varje dag kommer det cyklister förbi min lilla stuga på cykelleden och ett antal olika gäng vandrare har jag också mött på mina promenader i naturreservatet. Tidigare har det mest varit tyskar man mött men nu är det ofta svenska familjer, unga och gamla. Alla jäkla husbilar ska jag försöka förtränga ... Jag själv har ambitionen att hitta nya ställen på sommarön där jag kan uppleva och vandra. Idag blev det Kyrkesund med omnejd. Utsikten från Sankt Olofs Valar är helt fantastisk och man ser till både Mollösund och Pater Noster.

Utsikt söderut. 

Utsikt norrut. 

Strax innan Kyrkesunds samhälle ligger Elin Sundbergs Villa Solfrid och vänföreningen har så smått börja ordna visningar och kaffeservering i huset som fungerar som ett museum. Fröken Elin Sundberg var mycket engagerad i både lokal- och rikspolitik och var en av de kvinnor som stred för kvinnlig rösträtt tillsammans med bland andra Kerstin Hesselgren. Huset visas lördag och söndag i juli, så det var fint att kunna se det. Nästa projekt som föreningen har är att återställa trädgården som på sin tid var full av örter, fruktträd och läkeväxter. Övervåningen var ägnad åt en keramikutställning där kollektivet lerfröjd ställde ut. Jag köpte mig en vacker blå fågel som nu fått flytta in i min trädgård.