ett frågetecken är ett halvt hjärta

I Ett frågetecken är ett halvt hjärta av Sofia Lundberg får vi följa Elin Boals och hennes liv i New York där hon är en mycket framgångsrik fotograf, året är 2017, hon är gift med Sam och de har en 17årig dotter. Jobbet går före allt annat och det sätter äktenskapet på hårda prov. Dom går i samtalsterapi men det fungerar föga då Elin många gånger kommer försent om hon överhuvudtaget kommer ihåg den bokade tiden.
Det Sam och dottern inte vet är att Elin är svenska och född och uppväxt på Gotland, de tror att kommer från Paris. I Paris möttes Elin och Sam, när han drog slutsatsen att hon var fransyska hon honom förbli i den tron.

Handlingen växlar mellan New York i nutid och tillbakablickar från Heivide på Gotland 1979 och några år framåt. Uppväxten för Elin då 10 år och hennes två bröder 7 och 8 år var tuff. Med en pappa som satt fängelse på fastlandet, ett väpnat rån på fyllan, en mamma utan jobb. Det finns nästan aldrig några pengar och många gånger får barnen dricka vatten när det inte finns någon mjölk, de är ofta hunriga. Mamma har ett fruktansvärt hetsigt humör och barnen springer många gånger och gömmer sig ute, när Elin bedömmer att mamma lugnat sig smyger de i igen. Elin saknar sin pappa för när han var nykter är han snäll och har snälla händer, hon skriver små lappar till honom som hon gömmer i en glasburk.

En person som betyder mycket är grannpojken Fredrik. Även Gerd, tanten som driver byns matbutik är ett stöd för Elin. Det är inte lätt att i en så liten by ha en far som sitter i fängelse.

En kväll sker en eldsvåda och Elin tror att hon har orsakat den och med den också flera personers död. Hon rymmer från sjukhuset där hon vårdas på grund av rökskador. Hon liftar till pappa i Stockholm, han är nu på fri fot. Hon hamnar så småning om i Paris och efter giftemålet med Sam i New York. Under alla år hör hon aldrig av sig till sin mamma, som inte vet var Elin finns.
Efter vissa händelser tvingar dottern med henne hem till Gotland. Där måste hon möta sina demoner från förr och det visar sig att hon hade för brått  när hon flydde för så många år sedan.Det har orsakat henne och många andra så mycket onödigt lidande. Nu får hon på många sätt börja om och kanske kan äktenskapet räddas.

Boken var bra, liite mer nerv/tyngd hade jag velat ha, men absolut den visar på hur utsatta barn kan vara och hur viktigt det är med vuxna som ser barnen.
Gästbloggare /A

de försvunna - Lori Roy

Man får väl säga att De försvunnas huvudperson är Lane Fielding. Efter high-school gifte hon sig med en pojke från samma hemstad i Florida och flyttade till New York. Nu tjugo år senare är hon skild och har flyttat tillbaka med sina två döttrar, Annalee 18 år och den betydligt yngre Talley. Hon jobbar som servitris, de bor hemma hos hennes föräldrar. Huset är stort, det har tidigare varit en plantage.

Mamma heter Erma och pappa Neil, han har jobbat som föreståndare för en ökänd internatskola för pojkar, nedlagd sedan länge. Det är hans arbete där som är basen i handlingen och som styr hur livet blir för så många personer. Nu är Neil gammal och sjuk han tillbringar dagarna i vardagsrummet, han vågar inte och är fysiskt oförmögen att gå ut. Vågar inte? Han är/har varit anklagad för att ha slagit och misshandlat till och med slagit ihjäl många av pojkarna som bott på skolan. Han har stått inför rätta men det har inte kunnat bevisas att han gjort detta. Många invånare på orten hatar honom.

I sin krafts dagar styrde han hemmet med järnhand och Lorni är övertygad att fadern är skyldig. Det finns trettioen vita kors runt skolan och det hittas sedan ytterligare tjugo kroppar. Förövrigt följer man överhuvudtaget inte livet på skolan och man får ingen riktig förklaring till vad som hänt med alla dessa döda.

Vi får följa Daryl, en väldigt ensam kille som jobbar som vaktmästare inom kyrkan, han har mycket svårt med det sociala samspelet och är något av en stalker. Han så förtjust i en collegestudent som heter Susannah, och när sedan Annalee flyttar till orten följer han även henne, han ser sig lite av deras beskyddare. Daryl vill inget ont, bara se dom. Han har en bror som varit elev på internatskolan men var finns han? 

Susannah försvinner och hittas död. Tio dagar efter hennes försvinnande är även Annalee borta, hon hittas efter någon dag vid liv.

Naturligtvis blir Daryl som den udda person han är misstänkt.

Lane kämpar med sitt förflutna som delvis bygger på en lögn som fadern är skyldig till, oron för döttrarna. Kärleksbekymmer. Det finns mycket mer att skriva om, ytterligare personer.

Jag tycker boken var bra, lättläst, språket flyter. Det är en sorglig historia som rullas upp, det missförstånd, rykten, olycklig kärlek.

Boken skriven av Lori Roy slutar med att Talley säger att mamma sa en gång att sanningen kommer fram förr eller senare, ibland på de mest skrämmande sätt. Om du fruktar sanningen, kommer den till dig. Mamma hade rätt.

gästbloggare /A   

skallra - Fiona Cummins

Skallra av Fiona Cummins är en riktigt otäck historia som utspelar sig i London i nutid. Man följer två familjer, deras historia är sammanvävd och man får vara med när deras liv slås i spillror i och med att deras  barn kidnappas.

Miles och Amy Foyles  femåriga dotter Clara försvinner en dag när hon är med sin kamrat och dennas mamma i en lekpark, mamman brister i uppmärksamhet några minuter, Clara går i väg till en godisbutik och där tar spåren efter henne slut.

Erdman och Lilith Frith följer inslagen om Clara i de olika nyhetssändningarna och lider med föräldrarna. Så är deras son Jakey, sju år, försvunnen och det under dom mest makabra förhållanden...

Under båda försvinnandena har en grå skåpbil varit synlig, den körs av Bensamlaren.

Jakey lider av en sjukdom, Fibrodysplasia offificans progressiva (FOP) här fick jag googla, en extra benvävnad växer i kroppen och gör den gradvis mer orörlig när muskler, senor och ligament och annan stödjevävnad i kroppen omvandlas till benvävnad. Det finns mycket mer att läsa om denna grymma sjukdom på nätet.

I och med sonens försvinnande får Erdman svar på vad som hände med hans tvillingbror, brodern dog eller försvann han? Vad hände? Pojkarna var tre år, Erdman var alldeles för liten för att förstå och ingen har heller senare berättat. Nu kommer den hela den grymma sanningen fram.

Jag tycker att detta var en så jädra bra debutbok! Vill inte missa de andra delarna i hennes hyllade Samlaren-serien, speciellt inte då denna slutade i något av en cliffhanger!

/gästbloggare A

 

de sista flickorna - Riley Sager

De sista flickorna av Riley Sager är en blodig historia som börjar med att Quincy springer i panik, hon flyr från sin förföljare svårt knivskuren helt skräckslagen, hon faller i armarna på en polis som av en händelse befinner sig på platsen, han skjuter hennes förföljare. 

Denne Coop är sedan med henne som stöd när hon frågas ut under polisutredningen som följer. Det är nämligen så att Quincy har tillsammans med fem andra kompisar tillbringat ett par dagar i en avlägset liggande stuga för att fira en av tjejernas födelsedag. Nu är alla knivhuggna till döds utom Quincy, varför överlevde hon? Polisen pressar henne i tron att hon kan vara skyldig, men hon är så chockad hon minns inget.

Nästa gång man möter Quincy har det gått ett antal år och hon är sambo med Jeff, advokat, hon mår långt ifrån bra men med hjälp av Jeff och även polisen Copp som hon fortfarande har kontakt med, hon upplever honom som ett stort stöd, så fungerar tillvaron. Hon driver en bakblogg.

En kväll ringer det på dörren och där står Samantha, hon ber att få komma in. Vem är hon då? I pressen kallas dom De sista flickorna, Quincy, Samantha och Lisa. De är ensamma överlevare från tre skilda massmord. För övrigt känner de inte varandra. 

Samantha får stanna ett antal nätter, hon är väldigt aggressiv i sitt sätt, drar sig inte för att ställa till bråk när Quincy och hon är ute på stan, drar till sig journalister, det håller på att sluta i katastrof för Quincy.

Är Samantha den hon utger sig för att vara? Upplösningen kommer inte förrän de sista sidorna, riktigt spännande på slutet!

gästbloggare /A

kidnappad - S.B. Caves

Kidnappad är en debutthriller av S. B. Caves, på baksidan av bokomslaget jämförs han med Karin Slaughter och Linwood Barclay men nja tycker inte att han når upp till deras nivå riktigt men absolut är han bra.

Det har gått precis tio år sedan Autumn blev kidnappad när Francine, hennes mamma, får ett kuvert i posten, ofrankerat och ingen adress. Det ligger en lapp i med orden; Jag vet var hon är....

Francine blir oerhört uppskakad och det blir inte bättre när hon nästa dag blir kontaktad av en ung kvinna som säger sig känna hennes dotter, vi har bott i samma hus, jag var med när hon kidnappades säger hon .

Vilket hus , var, jag vet inte säger denna dödströtta smutsiga och stinkande tjej. Hon har varit på flykt i två veckor. Hon berättar att dom är många mycket unga flickor som hålls fångna i ett hus, ibland flyttas dom till andra hus, var dom ligger vet hon inte. 

Här blir flickorna utnyttjade på de mest vidriga sätt av män, många med högt uppsatta positioner, blir dom gravida är det en bonus för dessa barn kan sedan utnyttjas i verksamheten. När Francine säger att vi måste gå till polisen blir Lena hysterisk och säger att polisen vet om verksamheten och är även kunder.

Francine tar med sig Lena till exmaken för att be honom om hjälp att leta efter dottern men han vägrar, Släpp det , gå vidare du dricker för mycket vodka tycker han, se på mig, jag har gått vidare med ny fru och barn på väg.

Han har skrivet en bok om händelsen och åker runt landet och föreläser om hur det är att förlora ett barn, det har han tjänat stora pengar på.

Francine får på egen hand försöka hitta och rädda dottern och det är här som jag tycker att det inte blir helt trovärdigt, det går lite för enkelt, vakterna som finns på plats i huset är väl klantiga.

Jo, Francine tar en typ av hämnd på exmaken. 

/gästbloggare A

     

en oskyldig lögn - Sabine Durrant

Jag ska erkänna med en gång att jag från början störde och retade mig så till den milda grad på bokens huvudperson Paul. Han är så egotrippad, han är enligt honom själv guds gåva till kvinnan, svänger sig hela tiden med lögner och kan inte stå för vad han är och gör (snarare inte gör). Han lägger inte på minnet vad personer heter och hur dom ser ut om han inte själv kan vinna på det.

Han är en misslyckad författare, 42 år, som hade en boksuccé för tjugo år sedan. När Paul en dag möter en tidigare kamrat från universitetstiden (denne är advokat) så jodå, , skriver på en bok och har andra projekt. Paul blir inbjuden till Andrew och hans familj på middag ett par kvällar senare och där träffar han änkan Alice. Henne har han träffat tio år tidigare, men det minns han knappt. Alice har tre tonåringar/vuxna bransch när hon berättar att en av dem ska flytta spetsar Paul öronen. Han står snart utan boende och måste flytta hem till mamma. Han inleder ett förhållande med Alice med en enda tanke, att flytta in hos henne.

Alice har ett sommarhus i Grekland, för tio år sedan var hon som nybliven änka där med Adrew och hans familj plus ytterligare en familj. Alla med tonårsbarn. Och så Paul. Då inträffar tragedin, dottern till den medföljande familjen, trettonåriga Jasmine försvinner.

Under åren som går kan Alice inte acceptera att flickan är död. Varje år när de återkommer till den grekiska ön sätter hon upp lappar och letar efter Jasmine. Driver det nästan till hysteri. Nu har det gått tio år och hela gänget skall ner igen, det pågår byggnadsarbete runt Alices hus och det ska rivas så ett par sista veckor vill de ha. Paul ser till så att han blir medbjuden, då behöver han inte bo hos mamma de veckorna.

Det händer ett par drastiska händelser när de återkommer, annars är handlingen i En oskyldig lögn av Sabine Durrant väldigt målande och beskrivande, lite småmysig. Man grillar, badar och solar. Paul är ju som han är, ligger det lösa pengar på en bänk tar han dem, han ljuger nästa hela tiden om allt möjligt, han plockar på sig några kondomer ur Andrews plånbok bara för att retas. När boken närmar sig slutet, ja, då skruvas handlogen om rejält och det blir en annan nerv i berättelsen. Pauls tidigare uppförande med lögner, han sätt att vara blir nu en katastrof för honom.

Nu erkänner jag att jag kan tycka riktigt synd om honom!

/ gästbloggare A

det växte ett träd i Brooklyn - del 2

Varför det är två delar av boken Det växte ett träd i Brooklyn  av betty Smith förstår jag inte riktigt men så är det. När vi nu möter Francie är hon fjorton år och hennes familjesituation är lika kämpig som tidigare. Hon och den ett år yngre brodern har jobbat under sommaren och när nu skolan börjar igen vill Francie inget hellre än att få börja skolan, tvärtemot brodern som inte är särskilt förtjust i skolan och helst vill slippa. Han jobbar så mycket hellre. Men, en av dom måste bidra till försörjningen och här är mamma Katie stenhård. Det är sonen som ska till skolan och trots tårar och protester blir det så. Hon menar att sonen, Neeley, måste ha den knuffen av henne och att Francie är så driven och duktig att hon på något sätt tar sig college trots att hon nu måste fortsätta sina långa arbetsdagar. 

Varför är det så viktigt för föräldrarna att barnen ska gå i skolan och få en utbildning? Ja, Francies morföräldrar var invandrare från Österrike, ej läs o skrivkunniga, farföräldrarna kom från Irland, ej läs o skrivkunniga. För att förhoppningsvis få det bättre än tidigare generationer är utbildning a och o. 

För pappa, Johnny, som är lite vek, spensligt byggd, med "bara" ett vackert utseende och sångröst blir det inte bättre av att han är irländare, (dom var väldigt illa sedda och hade ett dåligt rykte vid denna tiden ,1915-16, ja många år innan dess). Han var liksom född  i fel tid han hade inte de egenskaperna som krävdes för att riktigt kunna försörja en familj. Efter att ha avslutat sitt arbetspass som sjungande servitör sprang han alltid upp för trapporna till lägenheten, sjungandes på en sång, Molly Malone, då skyndade sig Francie att öppna dörren för honom och sedan kunde hon somna.

Det händer en del både dramatiska och sorgliga händelser som jag inte går in på här det får man läsa själv! Ska jag var lite kritisk så finns det nästan inget som Francie inte kan eller lär sig snabbare och bättre än någon annan vid bara 15 års ålder. Det är lite av "den amerikanska drömmen" arbeta hårt och du kan nå hur långt som helst oavsett utgångsläge.

Men jag köper det.

Lyssna gärna på The Dubliners, Molly Malone!

gästbloggare/A

PS. Statyn av Molly Malone fotograferade jag (Anna) i somras på plats i Dublin:

det växte ett träd i Brooklyn - Betty Smith

En av århundradets bästa böcker står det på omslaget av Det växte ett träd i Brooklyn av Betty Smith och det tycker jag inte att den är, men, visst är den bra, riktigt bra. Det är väldigt lätt att ta till sig bokens huvudperson Francie Nolan och hennes familj. Dom bor i Williamsburg, Brooklyn under väldigt små förhållanden precis som de allra flesta andra som lever där. Enligt texten på bokomslaget växte författaren upp under liknande omständigheter och jag tycker det  märks på hur hon beskriver barnens lekar, ja hela deras tillvaro.

Hon skriver väldigt lågmält, det är inga stora ord men det är så rörande och hon skriver på ett sätt så man glömmer nästan att det är miserabla förhållanden som familjerna lever under.

Året är 1912 och Francie är elva år och hon går varje lördagsmorgon till lumpsamlaren, hennes ett år yngre bror följer med. Hela veckan samlar dom som alla andra Brooklynbarn trasor, papper, metall och gummiskrot, minsta stanniolpapper plockas upp. Det är Francie som lämnar det ihopsamlade till lumpsamlaren för han ger en extra peng åt en flicka som inte blinkade när han nöp henne i kinden.

Redan som fem, sexåringar får syskonen gå ärenden, till den slaktaren som maler köttfärsen när de ser att han gör det, näste slaktare har bra märgben med lite extra kött på, till bageriet som slänger gammalt bröd, ja varje dag är en kamp.

Lördagar klockan två är ett magiskt klockslag för Francie, då kommer bibliotekarien tillbaka från sin lunch och Francie kan låna två böcker, en till lördag och en som hon läser på söndag. Biblioteket är smutsigt och litet men Francie tycker att det underbart. Hon läser en bok om dagen hon vill läsa alla och har börjat på bokstaven A, (vem har inte tänkt det) hon har kommit till B. När hon kommer hem tar hon med sig en kudde och en liten matta och klättrar ut på brandstegen och sitter där och läser. Hon säger att när jag blir stor ska jag inte ha plyschfåtöljer och spetsgardiner, nä ett skrivbord med läskpapper och en gulbrun vas med en blomma och böcker... böcker ... böcker. Man måste ju bara älska henne!

Francies föräldrar var unga när de gifte sig efter att ha känt varandra knappt fyra månader. Katie var sjutton år och Johnny något äldre, han har redan tidigt problem med spriten, han och Francie står varandra väldigt nära. Han jobbar i bästa fall på lördag kväll/natt som sjungande servitör, lönen lämnar han till Katie men dricksen super han upp under veckan. Katie har jobb som portvakt i huset där de bor, på så vis betalar de ingen hyra. Hon är mästerlig på att trolla fram mat av gammalt bröd och potatis, Johnny får ibland med sig matrester hem från restaurangen.

Nu väntar del två av boken som faktiskt skrevs 1943, det ska bli spännande att se hur det går med  Francie.

gästbloggare/A 

sandgrav - nytt från Helen Tursten

Det var massor av år sedan jag läste en deckare av Helen Tursten, så när denna boken Sandgrav dök upp i postlådan var det spännande att se vad jag skulle tycka om hennes deckare nu efter så många år. Nu heter kriminalinspektören Embla Nystöm, handlingen är förlagd till Strömstad. Första delen i serien om Embla heter Jaktmark. Annars är väl Tursten känd för böckerna med Irene Huss.

Sandgrav då, ja den börjar med att nioåriga Amelie upptäcker i skolan att hon har glömt sitt lusselinne hemma, hon måste ha det då de ska öva inför lucia. Hon bestämmer sig att på rasten ta den buss som passerar förbi skolan och åka hem för att hämta sitt linne, (det är bara en hållplats). Nu vill det sig inte bättre än att hon missar bussen med minsta möjliga marginal. Då passerar en 17-årig kille med sin A-traktor och han skjutsar henne hem. Hon kommer aldrig tillbaka till skolan.

Ytterligare ett barn försvinner, en polis hittas död i ett dike, av klädseln att döma har han varit ute på en joggingtur. Finns det en gemensam nämnare eller har personerna befunnit sig på fel plats vid fel tillfälle? Embla och hennes kollegor har svårt att komma någonvart. 

Vittnen har sett Amelie i bilen med 17-årige Kristoffer, han avförs från utredningen. Kristoffer är en udda person han är en enstöring, bor hemma med sin pappa, har stora problem det sociala samspelet människor emellan. Han är en naturbegåvning vad det gäller bilar och motorer. Det finns inget han inte klarar. Eftersom polisen inte gör några framsteg bestämmer sig vissa personer att ta saken i egna händer, Kristoffer är skyldig, det kan bara sluta på ett sätt. Katastrof.

Jag tycker att boken är okey men inte mer. Tursten upprepar sig för mycket, jag kan som läsare dra egna slutsatser hon behöver inte beskriva varje händelse gång på gång, det gör att berättelsen stannar av. 

Gästbloggare /A

Och sedan aldrig mer - mord i Skanör!

Det här är en lättläst och enkel bok. Polisinspektör Monica Blom lämnar sitt jobb i Linköping för att börja ett nytt jobb i Vellinge, där hon vuxit upp och gått i skolan. Hon ser framemot flytten med blandade känslor, hur blir det att komma hem och möta tidigare klasskamrater och gamla vänner?

En man hittas död i en badhytt på stranden i Skanör och snart därefter påträffas en kvinna mördad i sitt hem. Här blir det som jag menar en lättläst/snabbläst bok. Lindblad skriver väl ganska målande och beskrivande om orten och miljön runtomkring, misstänkta tas in till förhör och ganska omgående riktas misstankar mot en trolig gärningsman.

Det är ju så att boken är på 209 sidor, det blir inga djupare analyser. Personerna, både poliser och övrigt persongalleri beskrivs ganska kortfattat och innan man hinner blinka är mördaren bakom lås och bom. För att vara en deckare tycker jag 209 sidor är lite för kort för att få fram spänningen och den där nerven man vill ha i en riktigt bra deckare.

Men en småkulen oktoberkväll så är boken helt o`key.

/Gästbloggare A

Provläs!

snöbarnet - en bok som inte släpper taget!

Emellanåt får man en bok i sin hand som när den är utläst inte går att lägga ifrån sig med en gång. Jag måste liksom sitta en stund med den, vända och vrida lite innan jag har förlikat mig med slutet och kan släppa personerna.

Precis sådan är debutromanen av Eowyn Ivey: Snöbarnet. Vi möter Mabel och Jack som lever sina liv i Alaska, året är 1920 när romanen börjar. De har träffats när de inte var helt unga och till deras stora sorg är barnet de väntar dödfött. Mabel tar detta oerhört hårt, det är 1910 och en stor del av en kvinnas identitet är ju som maka och mor. Hon har allt svårare att klara alla frågor från omgivningen om varför hon inte har några barn.

En dag 1918 sitter hon med ett flygblad i handen, USAs regering vill att bönder slår sig ner på hemman längs territoriets nya tåglinje. Alaskas järnvägs- och ångbåtsföretag erbjuder rabatter. Jack är tveksam, ska de flytta från USA ? De är inga bönder, de närmar sig femtio år. Mabel känner inga frågor om barn/barnbarn, hon ska inte prata med någon, de ska jobba sida vid sida, trötta men nöjda.

Det blir naturligtvis inte så, det blir ett oerhört hårt liv, andra vintern känner Mabel att hon inte klarar mer. Mörkret, all snö, den fruktansvärda kylan.

Trots allt så blir de lite "barnsliga" en kväll när första snön kommit och de bygger en snögubbe eller snarare en snöflicka. Jack och Mabel lägger ner hela sin själ i snöflickan och hon får både vantar och halsduk. Nästa morgon är snöfiguren förstörd och vantar och halsduk borta, det finns små fotspår som leder bort  mot skogen. Någon dag senare säger Jack att han skymtat en liten flicka i skogsbrynet. Är det möjligt?! Mabel börjar se framför sig ett barn som hon äntligen ska få ta hand om, är det snöflickan som fått liv? Hon minns berättelsen som hennes far, litteraturprofessorn, berättade, en rysk saga om en snöflicka.

Mabel och Jack hade aldrig klarat tillvaron om de inte fått god kontakt med en grannfamilj, utan deras stöd och hjälp hade de fått flytta hem. Det finns en flicka och hon litar så småningom på de båda och hon kommer tillbaka varje år när den första snön lagt sig. 

Så går åren och jaa, läs denna boken, det är en liten pärla!

/Gästbloggare A

alkemistens dotter

Jag har läst Alkemistens dotter av Carl-Michael Edenborg. Det är en brutal och bisarr historia som jag är lite kluven inför. Rebis Drakenstierna föds som den sista i en släkt av alkemister i slutet av 1700-talet. Modern dör i samband med förlossningen. Fadern är alkemist, han jobbar oförtrutet med att försöka få fram en sten med vars hjälp universum sak förintas, samtidigt kan man bota sjukdomar, få evig ungdom med hjälp av fragment från stenen. (Varför då undrar jag om världen ska sprängas?)

Rebis tillbringar från unga år nästa all tid i labratoriet med fadern. De få kvinnor som finns kvar i släkten blev förbjudna att skaffa barn för på så sätt kanalisera all "kraft" hos Rebis, det är hon som ska fortsätta faderns arbete.

Han är grym och hänsynslös, styr Rebis med järnhand. Hon får höra dagligen att världen är en vidrig, fruktansvärd plats, hon gör mänskligheten en tjänst genom att spränga den i bitar.

Historien som sådan är väl inte riktigt min grej, men, Edenborg skriver rappt, han har ett målande och mustigt språk. Historien går snabbt framåt och det händer hela tiden dramatiska vändningar. Det gör att jag läser ut boken snabbt, för hur ska han få till ett trovärdigt slut?

/ Gästbloggare A

svarta vatten - Attica Locke

"Jag är här, pojk. Jag tänker inte låta något ont hända dig."

Det är faktiskt den sista meningen i boken som jag börjar med här.

Jay är precis på väg att somna när han förnimmer en hand på sitt bröst och han tycker sig höra de orden från sin far, en far han aldrig träffat, en far som misshandlas till döds fem månader innan Jay föds. Han befann sig bara på fel plats.

Jay kan behöva allt stöd han kan få nu när han ensam har bestämt sig för att driva sitt livs mål. Trots att han är rädd har han modet att utmana de stora pengarna och skrupelfria personer.

Nu börjar vi från början... Jay är en ung advokat, han och hustrun väntar första barnet, han driver en egen advokatbyrå som ekonomiskt inte bär sig. På hustruns födelsedag överraskar Jay henne med en båttur, det är de två plus en gammal skeppare. Plötsligt hör de en kvinna skrika på hjälp två skott hörs och kvinnan kommer rusande ut i floden. Jay hjälper henne om bord, kör henne till polisen uppmanar henne att anmäla händelsen, han följer absolut inte med in till polisen.

Här börjar problemen för Jay, han vet ju inte om kvinnan anmälde händelsen, nämnde hon honom, ska han själv ta kontakt med polisen? Han börjar undersöka det hela, det visar sig att det är mycket mer än en kvinna som blivit överfallen. Hon är involverad med personer som rör sig högt upp oljebranchen.

Varför undviker Jay polisen? Under sina universitetsstudier var han mycket politiskt aktiv, under ett möte som går över styr (han är oskyldig till detta) blir han häktad och slipper fängelse med en hårsmån. Aldrig vill Jay hamna i denna situation igen.

Sedan den dagen skruvar han ofta isär sin telefon, finns där avlyssningsapparatur? Körde jag för fort? Jay vet vad FBI gjort med många av hans kamrater. Det behövs ingenting för att han skulle kunna råka illa ut.

Handlingen utspelar sig nu år 1981, vi är i Houston,Texas och Jay har all anledning att inte lita på polisen, han har all anledning att inte lita på FBI. Jay är svart.

/gästbloggare A

En mörk och förvriden flod av Sharon Bolton

Bolton är ett säkert kort tycker jag, då vet man att det blir spännande, obehagligt och med en tänkvärd historia.

Lacey Flint heter huvudpersonen, hon har tidigare jobbat som kriminalare men efter en 

turbulent tid börjar hon jobba som flodpolis. Hon bor på en flodbåt vid Themsen.

Hon har för vana att börja dagen mycket tidigt med en lång simtur och en morgon stöter hon på en död kropp som har fastnat med de lindor den är inlindad i i en form av pålverk. Det är omöjligt att identifiera kroppen.

Polisarbetet går framåt, där Lacey är drivande. Bland de många som drunknar i Themsen utmärker sig två unga kvinnor som uppvisar många likheter med det nya offret, (konstateras genom sparade bilder och obduktionsutlåtande). Det visar sig att de är illegala invandrare från Afghanistan. De har alla mycket ljus hy, blågröna ögon och är mycket vackra, det är mycket viktigt i denna historia! 

Det påträffas ytterligare en död flicka i floden.

De unga kvinnorna som fortsätter komma smugglas via Themsen till en byggnad där de hålls inlåsta, de genomgår mycket nogranna läkarkontroller, det tas mängder av prover. Det har under åren försvunnit nio flickor därifrån, någon utifrån med tillgång till nyckel måste ha hjälpt flickorna.

Har de blivit offer för mördaren eller har de fått någon form av frihet? Under åren som verksamheten pågått får de unga kvinnorna som blivit kvar sin frihet och får de enklare jobb som de utlovats när de hämtades och övertalades i Afghanistan att följa med till England.

Vad de inte vet är att de har utsatts för en form av övergrepp...

Slutet, ja, blev lite förvirrad när Lacey får förklarat för sig vem mördaren är och som hon godtar, jag anser att det är en annan person men förstår personen som ger förklaringen till polisen. 

Det inträffar i början på boken en händelse där en flicka kämpar för sitt liv och försöker fly från mördaren och hon fäller en väldigt speciell kommentar som jag tycker glasklart  pekar ut den skyldige. Denna händelse vet inte polisen något om.

Författarens kommentar; "De historier som berättas av Nadia, Pari och de andra kvinnorna från Afghanistan bygger alla på verkliga händelser och är inspirerade av boken Dear Zari: Hidden Stories from Women of Afghanistan av Zarghuna Kargar."

/gästbloggare A

morsarvet - en deckare med en rejäl cliffhanger

Boken börjar med att en dam är ute och går med sin hund som då naturligtvis hittar en död man sittande lutad mot en tall. När jag läste detta tänkte jag inte en hundägare till! Snälla hitta på något annat! Men när polisassistent Mildred Carlesten som blivit kallad till platsen konstaterar för sig själv "Märkligt det där, att det skulle vara damer med små hundar som sprang på liken". Okey då, författaren verkar ha humor och driver ju lite med den företeelsen. 

Författaren är Christina Granbom, är bland annat utbildad sjuksköterska och har jobbat med marknadsföring och PR i femton år. En i raden av alla svenska kvinnliga deckarförfattare som har dykt upp under senare år, många med snarlik bakgrund, högutbildade med intressanta yrken. 

Jag tycker nog ändå att det är få som står sig i konkurrensen från sina utländska "systrar".

Morsarvet är ganska bra inte alls dum egentligen. Det ligger en mörk tragisk historia i botten. I en tillbakablick läser vi 1968, platsen är Kungsör, på ett skitigt uthusgolv ligger en flicka i födslovärkar, hon föder en son, den som "hjälper" henne är hennes far. Här har du din horunge! väser han när lägger barnet hos henne. Handlingen gör korta återblickar ibland och man kan då läsa om en person som får leva sitt liv i en matkällare, han kan bara lämna utrymmet om far inte är hemma, då blir det oerhört mycket stryk och hot.

Det hittas ytterligare en manskropp i ett skogsparti om tillhör Mildreds syster.

Mildred och kollegorna har svårt att komma vidare. Att det första offret var homosexuell, finns det något där? Ett vittne har sett en skygg mansperson fly undan i skogen. Här finns hustrumisshandel, poliskollegor som är mer eller mindre värdelösa, en kommissarie som är ännu sämre.

Är inte slutet en cliffhanger, ja då vet inte jag ... eller menar Granlund att det ska sluta så grymt?

/gästbloggare A

knutar och kors - premiär för John Rebus

Ian Rankins första bok i serien om polisen John Rebus heter Knutar och kors. Det är en tunn liten sak på 221 sidor. Kan det bli nå't? Absolut. Skriver man som Ian Rankin räcker det så.

Handlingen börjar omgående med att Rebus kommer försent till genomgången som polischefen håller med anledning av att en andra flicka hittats död, Rebus får i uppgift att gå igenom personalakter över pedofiler, hallickar, blottare och våldtäktsmän, han vantrivs med detta skrivbordsjobb.

Ganska snart inträffar ett tredje försvinnande och den unga flickan hittas snart död. Polisen är hårt pressad men är långt långt ifrån en lösning. Samtidigt som detta händer får Rebus ett antal anonyma brev, innehållet är en liten snörstump med en knut på, ett innehåller ett par tändstickor hopbundna med en tråd så att de bildar ett kors.

Så inträffar ett fjärde försvinnande och tiden  rinner snabbt ut...

Vem är John Rebus när vi möter honom första gången?

Jaa, han har jobbat inom polisen i 15 år, han är skild och har en snart 12-årig dotter som han försöker träffa så ofta hans x-fru och jobb tillåter. Som 18-åring gick han med i fallskärmsjägarna och sökte till S A S, ett militärt specialförband, han är naturligtvis en av de bästa. Detta är en tid han aldrig han pratar om, vad hände under  denna period? Minnena plågar honom mer eller mindre dagligen.

Det inträffar vissa händelser som jag inte kan gå in på men det innebär att Rebus för första gången berättar vad som hände när han och en kamrat handplockas för att utföra ett specialuppdrag. Det blir inget specialuppdrag.

De utsätts för omännsklig psykisk tortyr, de hålls isolerade under vidriga former.

Detta får katastrofala följder för de båda och tragedier för många andra i en framtid.

Det är en annorlunda deckare i den meningen att morden är inte de centrala, de nämns, konstateras att de inträffat men som läsare följer man inte med på några brottsplatsundersökningar, inga poliser i vita overaller som samlar bevis, inga besök hemma hos förtvivlade förräldrar.

Den är bra riktigt bra.

/gästbloggare A

Flickoffret - en kommissarie McLean-deckare

James Oswald är en brittisk författare och boken som är den första i en serie heter Flickoffret.  Han driver även en boskapsfarm i North East Fife i Skottland. På baksidan kan man läsa "Den nye Ian Rankin. En stjärna på Skottlands växande deckarscen".  Det enda jag tycker att de har gemensamt är att handlingen är förlagd till Edinburgh. För mig är Ian Rankins böcker kallt regn från Nordsjön, sotig rök från fabriksskorstenar och Rankins kommissarie Rebus har stora problem med whiskey och för mycket cigaretter. Han hamnar alltid/ofta i bråk och slagsmål. Gillar dom stenhårt. Åter till Flickoffret.

Vi får följa den nytillsatte kriminalkommissarien Tony McLean. När han var fyra år omkom hans föräldrar i en flygolycka och har därför växt upp hos sin farmor. Hon har nu legat i koma i ett och ett halvt år efter en stroke, han besöker henne så ofta han kan och känner att han på ett sätt redan mist henne, när hon sedan avlider  kommer det inte som en överraskning.

En ung flicka hittas i ett igenbommat källarrum  i samband med byggnadsarbete. Det framgår nästan med en gång att det har rört sig om en form av makaber ritual  och med hjälp av hennes klänning som delvis är bevarad kan det konstateras att det är ca 60 år sedan hon miste livet.  

Samtidigt inträffar en rad mord, eller är det självmord? Duguid, kriminalöverkommissarien, anser att Mclean ska ligga lågt med den unga flickan och koncentrera sig på de aktuella morden men han har svårt att släppa henne och han gör inte som han blir tillsagd utan gräver vidare.  

 

Det visar sig att de vidriga morden på något sätt hänger ihop med det på den unga flickan.

Jag tycker boken var bra, ja riktigt bra, och följer gärna Mclean i fortsättningen, om inte annat för att se vad han gör med det ansenliga arvet efter farmor!  

Det är ingen risk att man glömmer att man är Skottland, smaka på dessa namnen; McLean, McReadie, MacBride, McIntyre, McAllister och Duguid...

/Gästbloggare A

granne med döden - en Alex Marwood

På bokmässeminglet i lördags så låg där ett gäng exemplar av Granne med döden och de gick åt som smör i solsken. Alla ville läsa. Det tyder på något visst. Snälla gästbloggare A har både läst och skrivit.

Serena Mackesy, en brittisk journalist och författare, har slagit igenom stort som deckarförfattare. Hon har gjort det under pseudonymen Alex Marwood.

Jag har läst hennes andra kriminalroman, Granne med döden. Handlingen utspelar sig i södra London mestadels i ett gammalt hyreshus mycket dåligt skött och underhållet.

Vilka är då hyresgästerna? Vi har den sextionioåriga Vesta som bott hela sitt liv i den källarvåning hennes föräldrar en gång flyttade in i. Hon flyttade aldrig hemifrån och skötte o vårdade båda föräldrarna tills de gick bort.

Högst upp i huset bor Thomas en blyg och lite bortkommen person som jobbar på en rådgivningsbyrå. Där finns Gerard som som spelar klassisk musik hela dagarna och Hassan som flytt från Iran och nu väntar på att få sin asylansökan godkänd.

Här bor också Cher, en femtonårig tjej som har varit på rymmen från socialtjänsten i tre år. Hon är en gatusmart och modig tjej som försöker få ihop till hyran genom snatteri och småstölder. Hon saknar en tidigare hyresgäst, Nikki, lite irriterad faktiskt på henne, hon kunde väl ha sagt hej då innan hon flyttade från en dag till en annan.

Nikkis rum är  nu ledigt och där flyttar Collette in, också hon på flykt och här tänker hon bo en ytterst kort tid.

Vesta ringer till hyresvärden då det är stopp i avloppsrören allt som oftast. Han är inte ett dugg intresserad av att åtgärda detta och en dag blir läget akut när hela Vestas källarvåning blir översvämmad. Det är så vidrigt, så äckligt, så obehagligt och jag tror inte att jag skulle våga behöva dela ett hotellrum med Alex Marwood!

Men, det är såå jädra bra! Hon skriver med humor och en värme emellan alla hemskheter.

Vilket intelligent och smart slut! Oj, oj! 

Jag måste läsa hennes första deckare, Onda flickor!

/Gästbloggare A

Lång väg hem - ny deckarserie

Fick i min hand en bok av en brittisk kriminalförfattare, Eva Dolan. Hon debuterar här med Lång väg hem, första delen i en tänkt serie.

Det börjar med att ett trädgårdsskjul brinner ner, brandmännen konstaterar raskt att en person har brunnit inne.  Ägarna till skjulet blir omedelbart misstänkta, det är uppenbart att de ljuger, trots att deras sovrumsfönster vetter bara ett par meter från skjulet har de inte märkt någonting av branden.

Det fastslås senare att den innebrända personen är en illegal invandrare som bara har flyttat in i skjulet, mannen i huset erkänner att han försökt få honom att flytta, men därifrån att låta mannen brinna inne är kanske att gå lite för långt.

Men vad är det paret döljer?

Kriminalkommissarie Zigic, med rötter i Serbien, och kriminalinspektör Ferreira, uppväxt i Spanien, får det besvärligt när de ska ta upp jakten på mördaren. De möter många invandrare, många illegala och polis o myndigheter betyder inget positivt i de länder  dessa personer kommer ifrån.  

Vi får möta Paolo som har lämnat Spanien för som han tror ett bättre liv England, han tänker jobba och tjäna pengar så att han kan åka tillbaka och gifta sig med sin stora kärlek. 

Han är ju redan när han kommer skyldig pengar till agenten, för pass och boende. Ett boende som är under all kritik, undermålig mat. Paolo och hans arbetskamrater hämtas med buss varje morgon för transport till olika byggarbetsplatser där de jobbar under vidriga förhållanden, protesterar du mister du livet. Efter arbetsdagens slut körs de hem till sina fallfärdiga baracker och husvagnar med galler för fönstren och hänglås på dörrarna. Ingen får någon lön.

Så fort poliserna sätter sig i bilen för att köra någonstans blir det väldigt detajerat, det är namn på varenda gata, gamla hus, affärer, namn på hedar och varje gång börjar jag skumma i texten och upptäcker efter en halv sida att shit! Det var inte ett namn på en pub, det är en person, vem då? 

Jag tycker att boken var bra, visst var den, men tog inte riktigt till mig Zigic och Ferreira och känner inte att det är viktigt att läsa någon mer del. Något snopet slut efter allt som hänt.

Gästbloggare A

Ritual - Mo Hayder

Modernista skickade mig ett recex som jag inte riktigt hade tid för, min räddning blev snälla kusin A som tog sig an läsningen. Får jag presentera gästbloggare A:

Handlingen i Mo Hayders kriminalroman Ritual utspelar sig i Bristol där Flea Marley jobbar som polisdykare. Från London kommer den nyinflyttade kriminalkommisarien Jack Caffery som leder utredningen.
Vad handlar boken om då? Ja, den har verkligen många ingredienser för att vara riktigt bra. Drogmissbruk, illegal invandring från Afrika. Personen som har en viktig roll i boken är en papperslös invandrare som blir utnyttjad både som knarkkurir och prostituerad. Flea får  i uppdrag att dyka i Bristols hamn, då en person säger sig ha sett en avhuggen hand i vattnet, hon hittar den och även en andra hand hittas dock inte i hamnen. Det är här som kopplingen till afrikansk vidskepelse kommer in, övernaturliga väsen tron på talismaner.
Jag tycker inte att det blir riktigt bra, det lyfter inte, det är som en cigaretttändare som börjar få slut på gas, det glimmar till, det flämtar till men det blir ingen klart lysande låga. Tycker inte att det är så tragiskt och obehagligt som jag borde. En anledning är nog att Flea fortfarande är i chock efter sina föräldrars tragiska dykolycka två år tidigare, de har aldrig kunnat tas upp ur djupet. Hon försöker med hjälp av en hallociogen drog få kontakt med sina döda föräldrar.
Caffery å´ sin sida har aldrig kommit över att hans bror föll offer för en pedofil, en pedofil som alla visste var skyldig men som gick fri, brodern hittades aldrig. Tycker det splittrar handlingen, det är först mot slutet när de verkligen börjar samarbeta för att få fast den skyldige som det tänder till.
/gästbloggare A