fearless - brittisk deckare i sensommarkvällen

De mörka varma kvällarna på balkongen har varit perfekta för att kolla in en serie. Fearless är en perfekt deckare att konsumera så här i sensommarkvällen och jag gillar när det är sex avsnitt i en säsong. Det gör att man kan kolla in hela serien på några kvällar.

Kortkort recap av handlingen är att advokat Emma Banville blir kontaktad av en kvinna som vill få sin ex-pojkvän och pappan till hennes tonårsson frigiven. Han sitter sedan många år i fängelse dömd för mord på en ung flicka. Emma bestämmer sig för att försöka hjälpa till och snart är de indragna i en avancerad soppa av hot, lögner och underrättelser.

Välspelat, brittiskt och lagom spännande.

Finns på SVT Play! 

the Split - brittiskt drama med mersmak

Gårdagens ljumma kväll var perfekt för att sitta på balkongen och se klart den välspelade och mycket sevärda serien The Split. Finns på SVT Play och varje säsong har 6 avsnitt vilket gör att det hela tiden finns ett driv och ett tempo i berättandet. Huvudperson är juristen Hannah Stern som lämnar sin mors advokatbyrå för att börja arbeta på en konkurrent.

De specialiserar sig båda på familjerätt och de rättsfall de tar sig av är en del av seriens handling, huvudsakligen handlar det dock om Hannahs familj, livet med hennes mor/systrar och make/barn. Väldigt brittiskt, snabbt och rappt med träffsäkra dialoger och mycket bra underhållning med en rejäl dos allvar.

Rekommenderas!

dublin murders - ruggigt i regnet

Dublin Murders är en serie som man kan se på SVT Play och med sina 8 avsnitt så är den alldeles lagom att sluka en ruggig dag som denna. Tana French har skrivit de två böckerna som den här första säsongen bygger på och hon är mästare på att bygga upp otäcka stämningar. Den känslan har de förvaltat väl i tv-serien och jag gillar både skådespeleri och miljöer. Och att det får vara långsamt. Inte så mycket action, mer krypande spänning sådär att man börjar titta sig över axeln och hör konstiga ljud i huset. Rekommenderas! 

Mrs America - sommarens TV-serie?

Igår såg jag klart Mrs America som just nu finns att streama på HBO och vilken roll hon gör Cate Blachett! Phyllis Schlafly är sexbarnmamman bosatt i Illinois som blev ledaren för STOP-ERA rörelsen under sent 60-tal och framåt. Hon var en drivande kraft i att förflytta det republikanska partiet mot traditionella värden och feminister och liberaler var hennes motståndare. Hon stred mot Equal Rights Amendment, motsatte sig aborter och var en ytterst driven och ambitiös lobbyist. Som en isdrottning tar hon sig fram genom det politiska landskapet och hon blir verkligen en röst att räkna med. Självklart får vi också följa den tidens feministiska röster som Betty Friedan, Gloria Steinem och Shirley Chisholm som var den första svarta kvinnan som valdes in i representanthuset och som också 1972 kandiderade för att bli demokraternas presidentkandidat.

Jag fullkomligt älskar att läsa eller titta på saker som gör mig sugen på att googla och som jag googlat när jag tittade på den här fantastiska serien. Inte bara var den en rent personlig nostalgitripp, jag var barn på 70-talet och miljöerna är så välgjorda. Allt är återskapat som om man förflyttats i en tidskapsel och musiken. Musiken! Det här är också en viktig historielektion, om man ska kunna förstå sig på dagens USA så behöver man ha koll på hur medborgarrättsrörelsen, den feministiska rörelsen växte fram och vilket delat land USA var då och  fortfarande är. Mrs America är helt fantastiskt underhållande och samtidigt en påminnelse om att rättigheter som man tar för givet ständigt måste försvaras. Det är inte en slump att den här serien kommer ett valår som det här, det är inte heller en slump att världens största demokrati har en president som man tror är ett skämt.

Den här serien passade verkligt bra att titta på samtidigt som jag läste Rodham av Curtis Sittenfeld. Anse er tipsade!

balladen om sångfåglar och ormar - en prequel till Hungerspelen

Idag skriver jag om förhistorien till Hungerspelen inne på Kulturkollo.
Välkommen dit! 

normala människor - nu som TV-serie

Vi är säkert många som totalslukat serien Normala människor på SVT-play. Jag var lite orolig för att titta för det skulle kunna bli en ganska såpig variant på en mycket vacker och speciell bok. Jag behövde inte vara orolig, det här är en fantastisk filmatisering! Säkert har författaren Sally Rooneys medverkan i manusarbetet påverkat resultatet och så är det castingen. Vilka perfekta skådespelare de hittat för Connell och Marianne! Daisy Edgar-Jones och Paul Mescal gör fantastiska rollprestationer och man vill bara att det ska gå bra för Connell och Marianne. Precis den meningen avslutade jag min text med när jag skrev om boken i höstas och den här kärlekshistorien kommer jag att bära med mig länge. 

repris från fredag 11 oktober 2019

normala människor - Sally Rooney 

Normala människor av Sally Rooney är en sån där svår andrabok i ett oerhört hyllat författarskap. Samtal med vänner var debutboken som "alla" talade om och jag instämde inte riktigt i den hyllningskören men nu så är jag med på tåget.

I Normala människor får vi möta Connell och Marianne som bor någonstans nära Galway på västra Irland. Connell är fotbollsstjärnan och arbetargrabben vars mamma arbetar i det stora huset utanför stan, Marianne är den udda flickan som växer upp i huset med sina förmögna föräldrar. I skolan är deras världar lika på så vis att de båda är mycket ambitiösa men också helt olika. Marianne är utsatt av de andra, får sitta ensam i matsalen och ses som en konstig och snobbig pluggis. Connell festar med kompisarna, är populär och de låtsas inte om att de känner varandra men på sätt och vis så har de ju följts åt en stor del av uppväxten. När gymnasietiden närmar sig sitt slut så blir de förälskade, börjar ses i smyg och de upptäcker både kärlek och sina kroppar tillsammans.

Marianne har sin framtid klar för sig, hon skall plugga på Trinity och Connell har, trots fantastiskt fina studieresultat, inte funderat över vad han skall göra. Han hamnar också i Dublin och genom hela romanen ligger kärlek med förhinder som en av berättelsen trådar. En annan är hur klass och förväntningar påverkar ungas möjligheter att skapa sin framtid och så handlar det förstås om det där att bli vuxen. De flyttar från den mindre orten, genom universitetsstudierna ändras förhållandena mellan Connell och Marianne på flera vis, i Dublin är det hon som är den populära, hon som har mängder av bekanta och Connell blir en udda fågel som sitter i kanten av kretsen och observerar.

Det som mest skiljer Rooneys båda romaner åt är i mitt tycke att i Samtal med vänner så förblev jag ganska oengagerad i karaktärerna, de pratade på och jag lyssnade väl under tiden men inte mer. I Normala människor bryr jag mig om Connell och Marianne på ett sätt som gör att jag vill veta vad som händer dem, hur det går för dem. Jag önskar dem allt gott och skulle gärna läsa mer om dem!

sanditon - perfekt för en kall valborg

Kall och regnig valborg, dessutom i ensamhet i stugan. Tur att jag slagit på bredbandet och kan svulla och streama som jag vill. Just nu är det SVT-play som ska få leverera och jag började med den charmiga sagan Sanditon. Kostymserie baserad på en Jane Austen-roman som utspelar sig i en sea-side resort ... Kan det bli bättre? Ja och nej, med tanke på att jag nyss såg Emma som film så  irriterade jag mig emellanåt på övertydligheten och musiken, Sanditon är verkligen en matinéserie och kanske blir det lite för sött. Austen är ju vanligen ganska vass i repliker och jag hade gärna sett mer av det. Samtidigt så ger den mig precis vad jag behöver sista dagen på en april som vi aldrig glömmer, verklighetsflykt och underhållning! 

Som jag dessutom blev sugen på att resa tillbaka till Somerset, det är en mycket vacker del av England! Många av miljöerna kände jag igen från vår resa till Bath och den vackra sandstenen som många av husen är byggd av får en fantastisk färg i solnedgången. Årets årliga resa till England blir inte av, tur jag har mitt bredband. Med det kan jag resa vart jag vill! 

Kolla gärna in kulturkollos tema Reslust. Där kan man få många tips på hur man resa utan att lämna fåtöljen. 

unorthodox - en netflixserie på jiddisch

Lördagens sällskap var den fina serien Unorthodox som skildrar en ung flickas väg från en sluten ortodox judisk församling i NY till ett "vanligt" liv i Berlin. Miljöerna och skådespeleriet är fantastiska och serien ger insyn i ett sätt att leva som sällan skildras. Historien baserar sig på en sann berättelse, Deborah Feldmans, och mycket omsorg är lagd för att få alla detaljer i den vanligen slutna kulturen korrekt återgivna. Unikt är också att hela serien är inspelad på jiddisch och Shira Haas gör en fantastiskt fin rolltolkning i Esty. Rekommenderar varmt! 

kvällsfilm: Emma

Den nya filmatiseringen av Jane Austens Emma var söndagsfilmen för mig. Om man gillar kostymfilm så är det absolut ett måste att se den här charmiga adaptionen. Jag streamade från SF Anytime och jag är så glad över att de öppnat upp också för nya filmer.  Tack Helena som påminde mig! 

en kontrafaktisk serie som börjar bra

Här hemma i mitt örnnäste har jag hållit mig så isolerad som det bara går, fördelen med det är att man faktiskt tar sig tid att titta lite på allt det där strömmande som annars får stå åt sidan. The Plot against America hade premiär häromdagen och miniserien på HBO är gjord av skaparna till The Wire, David Simon. Det hela bygger på en roman av Philip Roth och ni hör, det kan inte bli annat än väldigt bra. Första delen mjukstartade litegrann men eftersom jag hade en Philip Roth-älskare i min närhet under många år så har jag fått hela storyn berättad för mig när han läste boken, så vet jag att det säkert kommer att ta fart. 

Det här är ett tankeexperiment som utspelar sig under de inledande åren av det andra världskriget och i Roths roman (och i HBO-serien) så ställer flyghjälten och antisemiten Charles Lindbergh upp som presidentkandidat. Hans popularitet ute i den stora massan, och löften om att Amerika inte skall behöva engagera sig i kriget i Europa, leder till vita huset. Romanen. och serien, berättas utifrån ett judiskt perspektiv. Man får följa en familj som bor och arbetar i Baltimore, se hur konflikterna byggs upp mellan folkgrupper och hur antisemitismen tar fart på bred front. Eftersom jag bara sett det enda släppta avsnittet så stannar jag där men den där tankeleken, tänk om. Tänk om USA hade fått en tyskvänlig, fascistisk president. Hur hade vår värld sett ut idag? Hur hade livet varit för oss människor i Sverige, Europa och i Världen? Fundera på den ni. Och se sedan serien. Romanen finns i sommarstugan så den kan jag inte läsa just nu men alla ni andra. Läs boken också! 

I sommarstugan ligger också alla säsonger The Wire på DVD. Ska det bli sommarens återseende? 

kalifat - en serie som utmanar

Just nu kan man se serien Kalifat på SVT. Ikväll sänds del 2 i tablån och jag har hunnit se 5 delar på play. Det här är en serie som landar precis i mitt knä. Jag arbetar med barn och vuxna som flytt från IS grymheter, jag arbetar bland familjer som själva har eller har har släktingar som stridit, jag arbetar på en näraförortsskola i Göteborg där den sociala kontrollen är stark. En del av flickorna bär hijab från första dagen i förskoleklassen samtidigt som samarbetet är mycket gott med alla föräldrar. Familjerna  har många olika trosuppfattningar och i skolan har vi ett gemensamt mål att arbeta tillsammans så att barnen får möjlighet till en god och positiv framtid. Samtidigt så lever eleverna i en verklighet där de kanske bara hör svenska talas i skolan och traditonella könsroller uppmuntras.

Jag känner mig mycket tudelad till serien. Utmanar den eller spär den på fördomar?

Kalifat är en spänningsserie och den rör runt rejält bland frågor som vi i samhället måste diskutera. Den har fem starka och smarta kvinnor i huvudrollen och den visar på ett trovärdigt sätt hur religiös fundamentalism och medföljande hjärntvätt fungerar, samma dag som jag såg det senaste avsnittet så hörde jag om rättegången mot Kristi Brud på P1. Slutna samhällen, slutna grupper med tydliga motståndare som skapar ett tänk med vi och dom med ett löfte om paradiset som bonus är så skrämmande. Frågan är om det i en TV-serie går att skildra all den komplexitet som finns i den här frågan? Det här är en serie som skall utmana, som ska väcka tankar och som jag hoppas diskuteras runt fikabord. Inte svart eller vitt utan i gråskala.

Det är omöjligt att värja sig när man ser serien. Mina tankar går förstås till R från Raqqa, O från Irak, S från Palestina och alla de andra barn som jag arbetar med varje dag. Flickor och pojkar som bär med sig så många erfarenheter som barn inte ska behöva bära. Oavsett religion, oavsett vad deras föräldrar gjort eller inte gjort så är de här. De sitter på mattan i min sal och kämpar med att lära sig att läsa, skriva och göra sig förstådda och vi ska se till att de får förutsättningar att skapa sig ett gott liv.

En riktigt bra roman om religiös fundamentalism är Mohsin Hamids Den ovillige fundamentalisten. Läs den! Se filmen, och se Kalifat! 

jag måste hejda mig ... The Crown is in the House

Idag fick jag hejda mig, 10 (tio) nya avsnitt av The Crown släpptes på en gång. Mycket nära att jag svullnade loss. Säsong två så drog de ut på det med ett avsnitt i veckan, jag och M väntade tillsammans på att nästa del skulle sändas och det sista sparade vi för att riktigt gotta oss. Det var 2017 det och det sista avsnittet sågs tillsammans på Östra. Nu är det nya tider, ny säsong av The Crown och nya skådespelare. Jag har försökt dra ut på tittandet och tillät mig två avsnitt idag och jag tycker att det fungerar mycket bra med den nya rollbesättningen. Helena Bonham Carter gör Margaret riktigt bra och Olivia Colman är som alltid magnifik. Miljöerna och kläderna är precis som tidigare fantastiska och det politiska läget blir allt mer intressant nu när det är slutet 60-tal. Hårt protokoll möter en mer jämlik omgivning och drottningen finner kronan allt tyngre att bära. Tiderna förändras men monarkin står stark? 

Har ni inte sett den här netflix-serien så är det verkligen dags. Så välspelad, så välgjord!

fredagskväll med Richard Gere

Den här människan (alltså jag) är slut som artist. Så är det.

Fint då att man kan stanna inne i sin säng och tillbringa kvällen med Richard Gere. Jag har sett motherfatherson s första fyra avsnitt och jag gillar hittills. Underhållande serie om mediavärlden och välproducerat av BBC. Rekommenderas. 

downton abbey revisited

Den brittiska helgen kröns med Downton Abbey på film. Härligt återseende av alla människorna både upstairs och downstairs och fastän det typ inte händer något så är miljöerna och scenografin så fantastisk att det inte spelar alls någon roll. Det här är en härlig pralin om är tryfferad med härliga one-liners från gamla änkefrun och romantik i alla hörn. Väldigt mysigt att se på bio, den stora skärmen tillförde mycket till upplevelsen. För alla anglofiler - gå och se! 

brexit med Benedict Cumberbatch

Den här helgen blir en brittisk helg. Jag läser flera fantastiska brittiska romaner på en gång och imorgon blir det bio! Ser fram emot! Jag började helgen med ett tandläkarbesök och ett par timmars jobb på eftermiddagen och lite lyssnade på Mellanraderna podden. Där blev jag påmind om filmen som jag tänkte se mest hela sommaren.

Brexit är en spelfilm som handlar om hur kampanjen som vill att GB skall lämna EU värvar Dominic Cummings som strateg. I filmen är han nytänkande, extremt begåvad strateg som tar sig an uppdraget mest för att han faktiskt vill pröva om han kan vinna. Han bryr sig lite om det konservativa koderna för uppförande och klädsel men spelar på deras värderingar. Han är noggrann med att ta avsteg från de främlingsfientliga UKip och framstår som det något mer rumsrena nejalternativet. Ni som minns kärnkraftsomröstningen i Sverige fattar, här har vi linje 2. Samtidigt så spelar han på att stora grupper av medborgare inte känner att de får sin röst hörd, nostalgi och "take back control" (make great again) är viktiga delar i kampanjen. Hans politiska ansikte blir Boris Johnson och eftersom vi alla vet hur det gick så är det inte att spola att de lyckas. En av de starka scenerna är när Cummings träffar ledaren för RemaIN - kampanjen och de båda vet att de har satt en sten i rullning som det inte går att stoppa.

Cummings (den verklige) utnämndes nyligen till Boris Johnsons speciella politiska rådgivare och han ses som en av hjärnorna i kampanjen för brEXIT. Det är alltså inte helt enkelt att lista ut vad som är baserat på verkliga händelser i filmen och vad som faktiskt är ren fiktion. Leave.EU har granskats för sitt sätt att köpa data från olika företag för att kunna rikta sina annonser i sociala medier och filmen visar hur ett nytt medialandskap växer fram i en zon utan ordentliga lagar, bristande kunskap och storföretag som Cambridge Analytica som maktfaktorer. Mycket intressant film!  

Jag och dotter J var i Bath precis på dagen för den historiska omröstningen och jag minns precis känslan av tomhet som spred sig när resultatet blev känt. Vi skulle resa hem dagen efter och när översvämningar drabbade London så att varken tåg eller fog kunde lyfta så kändes det som ett tecken. Domedagen var kommen. Nu får vi se hur den här hösten artar sig i brittisk politik, för att förstå lite mer om hur det kunde bli som det blev så rekommenderar jag verkligen att se Brexit på HBO.

det ena som leder till det andra som ledde till Bodyguard

Det regnade i Eastbourne, vi gick på bio och såg Rocketman och i den spelades Eltons manager av Richard Madden. Linda tipsade då om Netflixserien Bodyguard där densamme spelar huvudrollen. Började titta på den på resan och nu har jag sett den här spännande, samtida serien. Terrorism, politik och konsten att leva vidare efter flera uppdrag i krigszoner. Mycket bra och föredömligt med en serie som är lagom lång och där dramatiken håller ända till slutet. 

Patrick Melrose - nu på HBO

På HBO kan man just nu se den tokhyllade serien Patrick Melrose med Benedict Cumberbatch i huvudrollen. Jag ska absolut se den - kanske redan i helgen om inte vädret är allt för strålande. Passar på att påminna om mina texter om böckerna - min favoritdel är nog så här i retrospektiv den första Glöm det. Dåliga nyheter. Visst hopp, Modersmjölk och Till slut  fullbordar den mycket läsvärda kvintetten. Nu får vi se om TV-serien funkar, någon av er andra som sett? 

miniatyrmakaren - på TV ikväll!

Påkostat kostymdrama - så beskrivs Tv-serien Miniatyrmakaren som man nu kan se på SVT. Jag ska absolut se den, kostymdramer är min bästa gren! Så här skrev jag om boken 2015 och våren 2016 reste vi till Amsterdam för att se det där dockskåpet på riktigt. Det var riktigt kul! En och annan tulpan såg vi också :-) 

repris från onsdag 18 november 2015

miniatyrmakaren - historiskt från Amsterdam 

Jessie Burton berättar i en intervju att den historiska romanen Miniatyrmakaren delvis skapades när hon en dag stod framför Petronella Oortmans fantastiska kabinettskåp på Rijksmuseum i Amsterdam. Hon började leta fram fakta kring de dyrbara husen, ett hus kunde tillverkas och förses med möbler för 30 000 gulden (en summa som man kunde köpa 30 000 linneskjortor för) och var i slutet av 1600-talet en verklig statussymbol i Amsterdam. Samtidigt som männen inredde sina skåp med exotiska fynd från alla resor på Ostindifarare så hade alltså fruarna dockskåp med inredning av ädelmetaller, ädelträ, pärlemor och elfenben.  Och det är någonstans där i de historiska detaljerna som Burton får mig fast. Jag gillar den typen av historiska romaner där det finns en genuin förankring i tiden, platsen och samhället som de vill skildra. 

Romanens Petronella Oortman har inte särdeles mycket gemensamt med verklighetens med de två delar tidsperioden, ett hus fullt med miniatyrer och makens namn och yrke. Den verkliga Petronella var förmögen änka som gifter om sig med Johannes Brandt och romanens huvudperson är den unga flickan som blivit bortgift med en mycket äldre köpman från Amsterdam. Miniatyrmakaren börjar med att hon, blott 18 år gammal, knackar på i sitt blivande hem. Hon har rest ensam från sin uppväxtstad och när dörren öppnas så visar det sig att den äkte mannen inte är hemma. Hans syster tar emot henne med kyla och snart förstår Petronella att maken inte är särdeles intresserad av att dela den äkta sängen. Av honom får hon ett dockhus och snart börjar det att komma mystiska paket till Nella med små miniatyrföremål som alla är exakta kopior av husets inredning. Vem är det som skickar paketen och hur ska Nella kunna skaffa sig en plats i huset som styrs med järnhand av systern Marin? 

Jag läste den här romanen nästa i ett enda svep och lät mig svepas med till 1600-talets Amsterdam med stora köpmanshus, handel med hela världen, stinkande kanaler och en social kontroll där "pendeln svänger från Gud till en Gulden".  Visst finns där invändningar man kan göra om man är lite petig, något för sentimentalt här och var och något för mycket magiskt här och där men jag måste ändå erkänna att jag gillade det mesta. Extra plus till det fina omslaget som så precis fångar känslan av Nella fången i en kall och isig bubbla som någon annan skakar om, en av romanens finaste teman var att följa hennes utveckling från en bortkommen flicka från landet till en stark och självständig kvinna. 

Petronella Oortmans dockhus - läs mer på Rijksmuseum

element - ary

På Kulturkollo har vi haft tema de fyra elementen hela veckan och jag får väl bidra med ett långsökt tips: Elementary. Just nu kollar vi senaste säsongen och jag gillar Sherlock-serien som utspelar sig i New York. 

så hamnade jag i tidigt 1900-tal

Så har jag flyttat mig typ hundra år framåt i min läsning. Julledigheten började med ett flera fina skildringar av tidigt 1800-tal och nu så hoppade jag raskt vidare till tidigt 1900-tal. Det började med en skakning på nedre däck ... nej det började med ett besök på Tjolöholm och särskilt då deras dräktutställning från Downton Abbey. Sedan rullade det på. De senaste dagarna har jag sett tre säsonger av Fröken Frimans krig, läst den fantastiska biografin Ett jävla solsken om Ester Blenda Nordström och dessutom läst Avgrunden av Kim Leine. Jag har inte riktigt hjärna att formulera mig vettigt om något av det ännu mer än att det är bra. Mycket bra, var och en på sitt sätt. Nu ska jag fortsätta läsningen av Den stora utställningen av Marie Hermansson som också ligger helt rätt i tiden!