under samma himmel - Camilla Davidsson

Bildkälla: Norstedts Förlagsgrupp

Under samma himmel är den tredje fristående delen i serien som börjar med Liten tvåa med potential, fortsätter med I fikonträdets skugga och författaren heter Camilla Davidsson. I den här senaste boken så får vi åter möta Susanne som numer bor permanent på Gotland och Leo som återvänt till Stockholm för att  sköta sitt stora fastighethetsbolag. Deras intensiva kärleksaffär under sommaren tog slut och Leo är allt mer stressad över att han lovat att skriva sina memoarer. Problemet är att han mår allt sämre av att försöka se tillbaka på sitt liv och i den här romanen så är det Leo som är huvudpersonen.

På ytan är han en mycket lyckad man, han är drygt sextio och en riktig 20-taggare. Han är vältränad och förmögen, han har vackra kvinnor runt sig och när han får idén att han skall köpa en fjällstuga för att hitta lugnet i sitt liv så är det bara att skicka några mejl så är stugan både köpt, renoverad och inredd. Men trots att han äger allt han någonsin drömt om så är han inte lycklig, inte ens arbetet väcker någon gnista och slentrianmässigt så planerar han bergsbestigningar och ligger med alla kvinnor som lägger an på honom. Allt för att undvika datumet att han nu är gammal, inte har kontakt med sin barn och heller inte någon kärlek i sitt liv.

Sex har han helt frikopplat från kärlek, och när potensen börjar svikta hamnar han i en verklig kris.  Kul med en feelgood som utspelar sig i fjällvärlden och småfnissande läser jag om all utrustning som Leo släpar runt på för att vara rätt klädd för alla de kickar han söker. Jag är inte lika förtjust i alla sexskildringar, de närmast pornografiska delarna tillför väldigt lite i min läsning. Jag fattar ändå, Leo är prestationsstyrd och har hela sitt liv haft kontroll och makt. När han en dag tar sig ut på fjället mot fågelreservatet så upptäcker han sig något annat i livet. Kan det göra att han också kan få tillbaka Susanne?

Det man kan bära med sig från den här läsningen är att under samma himmel så är vi ganska lika. Annars är det inte en roman jag kommer att tipsa om, det kanske är en bok för andra men den var inte för mig.

männen i mitt liv - Sofia Rönnow Pessah

bildkälla: Wahlström & Widstrand

Männen i mitt liv av Sofia Rönnow Pessah är en en uppräkning av Sonias alla ligg. Från nummer ett i tonåren till nummer xx i 30-årsåldern och allt eftersom jag läser så lär jag känna en ung kvinna som har en ångest så stark att bara ett nytt ragg, en våldsam orgasm och ännu en bekräftelse på att hon är knullbar kan döva tomheten, tristessen och tinderberoendet. Sakligt beskriver Sonia hur hon på högstadiet vill höra till de populära och låter sig hånglas upp, hur hon under sin studietid dricker och ligger i en aldrig sinande ström och hur sex blir ett substitut för närhet och längtan efter kärleken som tycks så svår att släppa in i livet.

Några av alla männen blir mer än ett engångsligg men långvariga relationer på lika villkor är mycket svårt för Sonia att etablera. Hon tycker sig inte vara värd att ha någon som faktiskt bryr sig om henne och under många, många gånger av de sena fylleslagen och de kliniskt beskrivna samlagen så vill man ju bara stoppa henne. Sonia är fast i en destruktiv stafett av shots att sänka, kukar att suga och tentor att glänsa på. Hon vill vara duktig och bäst på allt och när juridikstudierna leder till ett jobb i Stockholm accelererar farten och hon kan bara inte hoppa av. Hon ogillar sin kropp och samtidig så är det kroppen som kan ge en kort frist från ledan och oron. Hon använder männen för sina syften, att få en tillfällig paus från sin ångest, och männen använder henne för sina syften men det är oftast Sonia som ställer upp på det mesta för att känna sig sedd och åtrådd för en stund.

Det blir bara så sorgligt att läsa.

En förfärligt bra roman.

s som i Syster - Nina Wähä

Bild: Norstedts

Under söndagen läs/lyssnade jag till S som i Syster som är Nina Wähäs debutroman från 2007. Precis som i Testamente så är det relationerna och kommunikationen i familjen som står i centrum.  Systrarna Isabel och Paola växer upp tillsammans men när föräldrarna skiljer sig så hamnar Isabel hos pappa och Paola hos mamma och den separationen kommer att forma både deras liv och deras relation.

Det är två såriga och ganska skadade flickor som läsaren får lära känna, de hanterar sitt liv på olika vis och någonstans så finns där en samhörighet ända in i det svåraste även om de kanske inte alltid uttalar det. Wähä skriver i korta tablåer och helheten får läsaren pussla ihop, plaster och tider hoppar och det gör att man får känslan av minnesfragment som nästan associativt dyker upp. Man får vara vaken när man läser så att man inte missar en pusselbit. Jag lyssnade om vissa partier flera gånger och kanske skulle den här boken passat bättre att läsas med ögonen enbart.

Häromveckan kom Nina Wähäs roman S som i Syster  som ljudbok inläst av författaren själv och när man kan växla mellan e-bok och ljud lockar det mig alltid lite extra. Nina Wähä är också mycket intressant att lyssna till när hon berättar om sitt författarskap. 

skärvor av ett liv - Hédi Fried

Bild hämtad från förlaget Natur och Kultur

Lena Endre läser Hédi Frieds självbiografi Skärvor av ett liv och det är både intressant och viktig lyssning/läsning. Boken kom ut första gången på 80-talet och är ständigt aktuell med nya upplagor. Hédi har varit mycket aktiv i sitt arbete med att berätta om sina, och andras erfarenheter som överlevande från förintelsen och hennes vittnesmål är en möjlighet att närma sig ett livsöde som berör och turstrålar styrka och envishet. Inför inläsningen som kom 2018 skrevs också ett nytt förord som inleder ljudboken och jag hoppas att många tar sig tid att lyssna till, eller läsa Hédis minnen från en judisk uppväxt i ungerska delen av Rumänien, upplevelsen av liv i ghettot och tiden i utrotningslägret Auschwitz. Livet efteråt, det i Sverige med äktenskap, familj och yrkesliv skymtar i slutet av boken också men det är minnena från barndom/ungdom som fångar mig. Hon skriver enkelt och tydligt, personligt och med kärlek till livet och jag som läser förstår hennes drivkraft. Hon vill berätta så att vi inte ska glömma, hon vill berätta så att vi ska lära oss av historien. 

Vill man se Hédi föreläsa så finns en film på UR - till den finns arbetsmaterial.

Daisy Jones & The Six - Taylor Jenkins Reid

Att läsa/lyssna på  Daisy Jones & The Six av Taylor Jenkins Reid är som att färdas i en tidsmaskin till 70-talet. The Six är ett (fiktivt) amerikanskt kompisrockband som får allt större framgångar och riktigt stora blir de när den karismatiska Daisy Jones blir del av bandet. Det är sex och droger och rock n'roll och  slitningar som leder fram till att gruppen utan förvarning splittras. Vägen dit är ruskigt underhållande, jag kan förstå att den här storyn är på gång att bli TV-serie. Det finns förutsättningar att blir riktigt bra, hoppas bara de får till musiken. Jag fick en hel del associationer till filmen om Elton Johns liv emellanåt, tiden och festandet och hur man får kompromissa med sin konst för att sälja.

Det här är ännu en roman som jag lyssnar till som har ett gäng berättare som alla ger sin bild av vad som händer och eftersom de alla har olika inläsare så blir helheten närmast dokumentär. Man kan nästan börja googla på The Six och jag blev lite lagom nyfiken på om det finns något existerande band som Reid faktiskt inspirerats av. Hur som, det här är en grym roman oavsett om man  gillar musik. Läs eller lyssna! 

modersmjölken - Nora Ikstena

Modersmjölken av Nora Ikstena är en lettisk roman som översatts till svenska och jag ska säga det direkt, det här är en bok som bara måste läsas!

I slutet av det andra världskriget föds en liten flicka, hon växer upp i Riga med sina föräldrar och hon får hela sin uppväxt höra att föräldrarna kunde flytt kommunismen men de avstod för att hon skulle födas i Lettland, moderslandet. Det är bara det att Lettland snart ingår i Sovjetunionen igen och både språk, kultur och religion skall inte längre uttryckas. Flickan växer upp till kvinna, studerar hårt och utbildar sig till gynekolog och hennes liv är vetenskapen. Hon vill använda vetenskapen för att skapa en bättre värld för alla medborgare. Angiverisystemet gör att hon förflyttas från forskningen i Leningrad till en by på landet där hon ska ta emot patienter. Hennes livsuppgift tas ifrån henne, världen rämnar.

Så får hon själv en flicka som hon vägrar amma. Hon vill absolut inte att henne ångest skall föras över till det lilla barnet genom modersmjölken och dottern växer till en början upp i Riga med sina morföräldrar. När det är dags att börja skolan får flickan flytta till sin mor som inte förmår vara den förälder som förväntas. Det blir flickan som får ta hand om hemmet och hushållet och mamman faller ner i stora svarta hål, som tur är så finns mormodern och morfadern en tågresa bort och där har flickan det tryggt och ombonat och man vill bara att det ska gå bra för henne. Mjölk är en återkommande del av bildspråket i den här romanen och det symboliserar i det sovjetiska samhället det sunda och hälsosamma, det förväntade och normala. Samma gäller inte i den här familjen. Det är i den mjölkvarma floden de får lindring från hettan och där modern renar sig från depressionen. Mormodern letar febrilt mat i kriget slut för att kunna amma sin dotter i tre hela år, dottern vill inte låta sin modersmjölk förgifta hennes oskyddade bebis och dotterdottern kräks av mjölken i bespisningen. Något så oskyldigt som mjölk blir i den här berättelsen del av ett bärande tema - revolten mot auktoriteterna, i det lilla vardagliga livet.

Det som Ikstena gör så snyggt i sin roman är att hon berättar gripande och intressant om en familj och samtidigt berättar hon om Lettlands historia under den perioden när det var en del av Sovjetunionen. Romanen utspelar sig från andra världskrigets slut fram till den baltiska kedjan (1989) som förebådar den kommande frigörelsen och jag tyckte väldigt mycket om den här romanen. Hoppas den får en stor läsekrets också här i Sverige!

Jag lysande på den i uppläsning av Lily Bigestans och det fungerade mycket bra. 

vi är Orlando - Johan Hilton

Johan Hiltons Vi är Orlando - En amerikansk tragedi  är ett välkomponerat körverk av röster från människor som på olika sätt blev berörda av massaker på nattklubben Pulse i Orlando. Hilton bygger sin reportagebok på ett stort antal intervjuer och han har ordnat dem i ett före, under och efter dödskjutningen då 49 människor mördas och ett stort antal klubbesökare skadas.

Många får trauman som leder till psykisk ohälsa och andra får stora fysiska skador och särskilt berör mig den anslutande delen som handlar om efteråt. Solidariteten med de drabbade tar snabbt en vändning där en del av de som skadas eller de dödas familjer inte riktigt känner igen sig. Många av de som besöker klubben den här kvällen - det är Latino Night - är homosexuella, gästarbetare från spansktalande länder och deras ställning i samhället är svag. I Orlando adopteras händelsen av hbtq-rörelsen och stora summor samlas in, varor och tjänster skänks och diskussioner förs om hur medlen skall fördelas och vem det är som äger berättelsen. Jag läste nyligen Betlehem Isaaks roman om hur hennes pappa delvis tagits ifrån henne när han blivit en symbol för åsiktsfrihet och man kan dra paralleller till händelsen i Orlando. Särskilt då det framkommer att förövaren i Orlando inte primärt hade planerat att attackera en gay-klubb, han hade rekat flera klubbar och oklart är varför han bestämde sig för just Pulse.

Hilton skriver redan i början av sin bok att han inte kommer att ägna sig åt förövaren, och lite är det synd. Jag hade gärna hört röster från hans anhöriga osv som kunde gett en bild av honom, likt alla de bilder vi får av de som drabbades, hur staden drabbas och hur landet USA hanterar händelsen. Genom många olika röster har Hilton skapat linjer och likt Svetlana Aleksijevitj så använder Hilton de olika rösterna för att skapa en större bild än vad de enskilda vittnesmålen var och en kan skapa. Det är mycket skickligt gjort och jag tror att det här kommer vara en av de böcker som nomineras till Augustpriset här fram i höst. 

balladen om sångfåglar och ormar - en prequel till Hungerspelen

Idag skriver jag om förhistorien till Hungerspelen inne på Kulturkollo.
Välkommen dit! 

lärarinnans sång - Vigdis Hjorth

Lotte Bök är lärare på teaterhögskolan i Oslo, 57 år gammal och evigt singel. Hon lever ett ordnat liv, gillar sina handsydda skor och bor i en villa på gångavstånd till jobbet och nu är det dags för henne att undervisa om Brecht för förstaårseleverna på skådespelarlinjen. Hon har upplägget för sin undervisning klar, de ska först introduceras till Den goda människan i Sezuan. Efter en av föreläsningarna närmar sig en sistaårselev henne, kan hon tänka sig att vara med i hans examensprojekt - en dokumentärfilm om lärarna på högskolans liv både i tjänst och privat. Tage Bast, som studenten heter, förändrar Lottes liv i grunden. Med sin kamera riktar han en utomstående blick på henne och hon tvingas att fundera över både sitt liv och sin undervisning. Lottes fristad är att gå i skog och mark och samtidigt som Tages projekt startar upp så kommer ljuset åter och naturen vaknar.

Lotte samlar harsyra, murklor och musseroner och livet i tystnaden i skogen skapar fickor av frid för Lotte som känner sig allt mer olustig över hur livet har artat sig. Romanen har många spår, naturskildringarna är ett och ett annat av dem är Lottes undervisning om Brecht. Nu har jag personligen bara sett de omnämnda pjäserna en enda gång och jag inser att jag säkert hade fått ut mer av boken om jag hade kunnat min Brecht. Nu smyger sig citat förbi som jag säkert missar men teman som Lotte (och då förstås Hjorth) lyfter i Mor Courage och hennes barn tyckt särskilt aktuella just i dag när människor hamstrar toapapper och värktabletter och lägger ut annonser om handsprit till ockerpriser på blocket. Kan människan vara god och solidarisk med andra om fruktan för överlevnad är stark och livet står på spel?

Lärarinnans sång av Vigdis Hjorth är en fantastiskt tät och psykologiskt trovärdig roman som väcker en hel del känslor i läsaren. Hon måste omvärdera sitt liv, hon tvingas till att börja om visst finns där mycket som jag kan känna igen mig i. Oavsett om man har en Tage Bast som riktar linsen mot livet eller ej så behöver man stanna upp, omvärdera och regruppera. Lotte flyr, och att fly är en instinkt som alltid finns där också för mig. Jag är lite för feg och alldeles för praktisk och bekväm. Det är bara så jobbigt att komma tillbaka när man har blundat eller flytt, så väldigt sällan är taktiken att undvika saker värt det. Pausa är nödvändigt och troligen hade Lotte behövt en rejäl paus innan de invanda spåren ledde henne galet. I all välmening gjorde hon det som hon trodde var bra. Så är de för många av oss lärarinnor som mest av allt vill göra gott.

Missa inte heller att läsa Arv och Miljö, riktigt bra roman!

längtans latituder - resans indiska läsning

Längtans latituder av Shubhangi Swarup var resans indiska läsning och kanske var det inte den bästa boken att slattläsa på bussresor och i hotellrum. Helt enkelt för att det här är en roman som kräver att man låter sig svepas med, att man sjunker ner i miljöerna och språket och tar sig tid att reflektera över den annorlunda syn på världen och livet som man får en glimt av genom texten. För en praktisk sinnad och välorganiserad svensk (med visst kontrollbehov) aka mig så är det poetiska bildspråket, vindlande berättandet som sömlöst rör sig mellan myter och verklighet, den uppbrutna tidslinjen och sättet att förhålla sig till andevärlden en utmaning. Swarups roman låter mig följa en man som med vetenskapliga ambitioner flyttar till en isolerad ögrupp utanför Indiens fastland. Han vill försöka förstå sig på världen och studerar den in i minsta detalj, när han gifter sig och tar med sig sin brud till öarna så önskar han inget hellre än att kvinnosläktet skulle vara lika lätta att förstå sig på som de mollusker han hittar i de grunda havsvikarna.

I romanen får man följa honom, hans dotter, den hushållerska som anställds i huset och den son som hon hade innan hon kom dit.  Man möter delar av den indiska historien, det hinduistiska och buddhistiska förhållningssättet till naturen och det för oss irrationella sättet att se på världen som jag själv hade svårt att förhålla mig till under resan. Om man är ett land med enorma behov av utveckling i form av utbildning och välfärd, infrastruktur och rättsväsende så kanske man inte skall använda det lilla överskott man har i en familj till att odla blommor och binda blomkransar till gudarna, skänka mat till råttorna, gå i timmar för den dagliga välsignelsen i templet eller ha flera olika festivaler varje månad som stannar upp samhället och arbetet? Efter att britterna lämnade landet, de hade söndrat och härskat på ett sätt som brutit upp en del av de väl fungerande strukturer som fanns i mogulväldet så blev landet inställt på att klara sig på egen hand. Klassamhället var brutalt och man förstår att traditioner är viktiga för ett folk som lever i stor fattigdom men frågan är hur man för in moderniteten och effektiviteten utan att miljön och naturen helt förstörs. Jag kan allt för lite om det för att uttala mig men precis som i den här romanen så är det en komplexitet där naturvetenskap och andlighet borde kunna berika varandra.

vuxna människor - Marie Aubert

Marie Auberts korta samtidsroman Vuxna människor handlar om arkitekten Ida som far till släktens sommarhus för att fira sin mor som fyller 65. Hon själv har just fyllt 40 och i hemlighet har hon rest till Göteborg för att undersöka möjligheten att plocka ut ägg och frysa ned. Den biologiska klockan tickar snabbt och hon lyckas inte riktigt hitta någon att skaffa det där förväntade barnet med. Väl framme i huset vid kusten så har hennes syster med sambo målat om huset, bytt ut möbler och ockuperat vuxensovrummet. Barndomen är borta, både bokstavligt och bildligt och Ida har lite svårt att navigera i den nya situationen. Lillasyster Marthe har liksom alltid styrt i familjen och när nu mamman ska firas så hamnar Marthe ändå i centrum. Hennes nyheter skall beundras och hon skall skämmas bort och allt och alla skall cirkulera runt henne. Den lilla bonusdottern ser rakt igenom spelet och Ida får i henne en kamrat. Den vänskapen tyckte jag var fint beskriven och genom den lilla sexåringen kan Ida få fatt i minnen från sin barndom och också inse att de två systrarna nu faktiskt måste vara vuxna människor. Så gott de kan.

Jag funderar på vad det är som gör att jag lyssnar på den här boken i ett enda svep. Ämnet är inte särskilt originellt och vi känner igen temana som avhandlas och ändå så fångas jag totalt. Jag tror att det är någon slags tonträffsäkerhet i språket som gör att jag inte kan sluta. Jag rekommenderar den här norska romanen! 

analfabeten - Agota Kristof

Det var Linda på Enligt O som påminde mig om att jag inte skrivit om min läsning av den ungerska författaren  Agota Kristofs självbiografiska  Analfabeten. Kristof skriver i den här tunna boken om hennes relation till språk. läsande och skrivande, hur hon var tvungen att erövra ett nytt språk när hon flydde till Schweiz. Hon skrev sina texter på det nya språket franska och när jag förra året läste Den stora skrivboken så reflekterade jag över att det faktum att Kristof skriver på ett andraspråk kan vara det som bidrar till att hennes texter är enkla och tydliga. Inte grunda och ytliga men med tankar som är uttryckta på ett rättframt och direkt sätt. Det gör att de här 11 korta kapitlen är snabblästa, kanske läste jag lite för fort och missade en del av innehållet, jag hade gärna sett något längre utläggningar på de olika rubrikerna som ibland kändes skissartade.

Identitet och hur det är kopplat till språket är ett mycket spännande och aktuellt ämne, särskilt som jag arbetar med elever med annan än svensk språkbakgrund. Jag hade gärna läst mer! 

vem dödade min far - Édouard Louis

Vem dödade min far av Édouard Louis är en kort essäliknande text av den franske författaren som blev mycket uppmärksammad för debutromanen Göra sig kvitt Eddy Bellegeule. I den berättar han om hur han bokstavligen var tvungen att lämna den lilla ort han vuxit upp i och bryta med med den sociala kontext som var vardag och dessutom lämna sin familj. Han lämnade för att kunna andas fritt, för att fly fattigdomen, för att kunna leva som öppet homosexuell och för att studera sociologi och han använder egna erfarenheter som utgångspunkt i sina undersökningar av mönster i samhället.

I den här senaste texten glimtar en far fram som jag inte riktigt mött förut, en far som var levnadsglad och hade drömmar, ville väl men inte riktigt förmådde och som maldes ned av arbete och svårigheten att ge sin familj ett gott liv. Där finns dessutom sonens ilska över systemet som brutit ned hans far och på så vis kan man se den här texten som en kärleksfull sådan. Jag har också läst Våldets historia  och alla tre texterna har en stark samhällskritisk blick på det Frankrike som Louis upplever. Den sociala nedrustningen, klassamhället, synen på manlighet och det självklara våldet som finns både inom familjer och i samhället, det våld som riktas mot det avvikande och de svaga är teman som återkommer. Det var fint att i Vem dödade min far också läsa om omtanken och stoltheten mitt all ilska, om kärlek och acceptans mellan far och son mitt i det oändligt sorgliga.  

när isarna smälter - en roman som passar extra bra idag

SMHI varnar för ett ymnigt snöfall över västsverige och isande vindar drar runt knuten. Då passar det att läsa Joël Baqués underhållande och tänkvärda roman När isarna smälter. Louis bor i Toulon och har nyligen blivit änkeman. Huset är tyst och ensamt och livet är kallt och tråkigt. En dag får han syn på en lite maläten kejsarpingvin på en loppis och köper den. Snart har hela övervåningen förvandlats till en pingvinutställning, han installerar en frysanläggning och går till biblioteket för att lära sig att använda Internet. Han vill veta allt om kejsarpingvinens liv och livsbetingelser. Han blir besatt av den tålmodiga arten som flärdfritt och solidariskt lever i kolonier där de turas om att stå ytterst för att så många som möjligt ska överleva och han ser en ordning som bygger på att om gruppen skall överleva så måste varje individ i gruppen bidra. Han bestämmer sig för att lämna sin vardag och sina rutiner som pensionär för att resa till Antarktis och studera pingvinerna i sin riktiga miljö.

Resan låter Louis möta riktig köld (som han beskriver kölden, det är mästerligt!) och på de vita vidderna någonstans nära Sydpolen så förstår Louis att det där med klimatförändringar är på riktigt, han vill ta reda på mer. Han älskade pingviner är i fara, precis som vi alla är om vi inte förändrar vår livsstil. När han hör talas om människor i Kanada som bärgar isberg för att sälja det extrarena polarvattnet så reser han dit och mötet med en frilansande journalist förändrar hans liv för alltid.

Utan att berätta allt för mycket om handlingen så kan ni ju alla som läser min text förstå att det är en allvarligt och seriöst ämne som Baqué vill ta sig an, men som han gör det. Med en berättelse komponerad på ett knarrande och lite docerande språk fullt av underdrifter och helt galna händelser så ler man mest hela tiden. Jag känner med den ensamme änklingen som tar sig en uppstoppad pingvin som sällskap, jag skrattar högt åt beskrivningen av den åldrande biblotekarien som får syn på vad Louis råkar googla fram, jag småler åt den streetsmarte affärsmannen som sätter sin geniala plan i verket och jag fnyser lite åt frilansjournalistens metoder för att få sin story. Smart, underhållande och en smula galet = mycket charmigt.

Sedan är det förstås så att den allvarliga tonen och det allvarliga budskapet stannar kvar. Jag ska själv resa till Sydafrika snart (och se pingviner, yay!) och att flyga så långt känns just nu så onödigt, inte särskit PK och inte alls bra känsla. Men jag tänker åka ändå, jag försöker kompensera med att äta kött mycket sällan och äta mat i säsong, åka kollektivt och tåg överallt och vara sparsam med konsumtion av kläder och prylar. Min livsstil är inte en i överflöd men den lämnar ändå stora klimatavtryck. WWF har en klimatkalkylator där man kan kolla lite hur man ligger till idag och vad man skulle kunna förändra. Jag, som flyger flera gånger per år för rent nöje, ligger inte särskilt bra till. De goda valen som jag gör i vardagen kan inte kompensera upp, så är det.

nora eller brinn oslo brinn av Johanna Frid

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid är en sån där DN-bok. Ni vet, när man läser en anmälan om en bok som gör att man blir sugen. Det händer allt mer sällan, men det var något i recensionen som gjorde att jag la romanen bakom örat. Nu blev den läst också. En roman om ung ångest som landar så mitt i alltsammans även för en medelålders kulturtant, inte självklart men så extra fint. Johanna är student, litteraturstudent, och förälskad i den unge danske poeten Emil. Hon känner sig osäker på det de har är tillräckligt och när hon ser att Emil får en avisering på FB från Nora, hans norska ex, så växer svartsjukan till oproportionerliga dimensioner. Hon letar på social medier efter Nora, hon vill veta allt om hennes liv och hon vill vara förvissad om att Emil är hennes. Bara hennes. Instagram blir både hennes vän och hennes fiende, hon kikar in i Noras liv och blir snart besatt av att hålla koll. Hon jämför Emil och Noras fulländade medelklassliv med sitt eget, hon som inte ens kan bjuda in till en trevlig familjejul. Är hon ens någon som Emil kan älska?

Samtidigt så blir Johannas mycket besvärliga endometrios helt outhärdlig. Hon opereras för att rensa upp bland cystorna och den delen av boken är på riktigt helt fantastiskt bra. Det är hög tid att sjukdomen, som så ofta nonchaleras som lite mensvärk, tas på fullt allvar. Hinnor som sprider sig i buken, som blöder och cystor som trycker på och tar plats. Unga kvinnor som ska ta ställning huruvida de ska bli mammor alls och operationer som ska återställa äggledare från ärrvävnad. Fruktansvärt. Och väldigt gripande beskrivet. Jag får kramper av att bara läsa om det.

Stramt och inte tillstymmelse till slang eller babblighet, som ibland blir viktiga stilmarkörer i romaner om unga människor, gör att jag gilla språket. Johanna och Emil flyttar från Köpenhamn, till Stockholm och tillbaka till Köpenhamn och hela tiden finns Nora i Norge som en vålnad med i berättelsen. Språket är svenska men danska och norska finns också med, jag tycker det är genuint roligt att läsa den här sortens text som använder språken så kreativt. Jag jobbade i samband med vikingatiden i åk 4 med att jämföra de skandinaviska språken efter en idé som jag fick från Norden i skolan. Är man intresserad av språk så är det en rolig och lättförståelig sajt.

Nu är det ju så att jag är handbollsintresserad också och imorgon handlar matcherna i VM om vilka lag som skall gå till semifinaler. Inte oväntat så är det Sverige, Danmark och Norge också i där. Vi hejar på Sverige!

gården vid Fårö strand - en historisk roman från Gotland

Gården vid Fårö strand av Ronnie G Lundin börjar 1532 och pesten härjar på Fårö. Den besöker den lilla gården Hamars, moran och bonden dör, och de två unga syskonen Oluff och Gartru måste från en dag till en annan bli vuxna och bruka släktgården. Halvbrodern Jakob är ännu för liten att ta hand om djur, bruka åkrar och följa med på fiske. Med hjälp av släktingar så kommer syskonen allt mer in i sina nya roller och det är de tre syskonen Hamars som vi får följa i den här spännande historiska romanen grå Gotland. En liten smula får vi också lära känna den gren av släkten som lämnade gården och gjorde sig ett liv i kyrkans eller kungens tjänst vilket jag tycker berikar berättelsen. Skickligt väver Lundin händelser i syskonens liv samman med händelser i Visby och i länderna runt Östersjön. 1500-talet är en spännande tid att skildra, det är orolig tid när Gustav Vasa beslutar att kyrkan ska ledas av kungen och statsapparaten byggs upp. Gotland är en knutpunkt i Östersjön och möjligheterna till handel och rikedomarna i klostren på ön är eftertraktade av både Sverige och Danmark. Prästerna placeras ut för att hålla koll på befolkningen, ta upp skatt/tionde och samtidigt föra ut de kungörelser och nyheter som människorna i socknarna tog del av och konflikten mellan centralmakten och glesbygd är inte obekant än i dag.

Huvudparten av berättelsen så får vi dock lära känna den hederlige och gudfruktige Oluff, en man som man bara måste tycka om. Han strävar för att familjen skall få mat på bordet och hans kärlek till sin hustru är innerlig. Lundin beskriver miljöerna målande med kläder, mat, sysslorna på gården och i fisket och det här är ännu en roman som får mig att googla. Jag vill veta mer. Lundin låter dessutom sina karaktärer berätta sägner om alla de naturväsen som det gäller att hålla sig väl med och det levandegör den verklighet som människorna kan ha upplevt för 500 år sedan. Då när örter och dekokter var den medicin som fanns och vinterkvällarna var mycket mörka och långa. På vår tur till Gotland för några år sedan bodde vi i Bunge och gjorde utflykter till både Fårö och Visby. Tänk om jag har läst den här romanen innan den resan, vilket lyft det hade varit för upplevelsen!

Jag tycker mycket om historiska romaner som gestaltar en tid så levande som Gården vid Fårö stand gör. Det som är problematiskt för mig som läser är ju att faktiskt veta vad som ä historiskt belagda fakta och vad som är fiktion. Den här sortens texter kräver lite mer av läsaren än en renodlad fackbok men är å andra sidan så mycket lättsammare paketerad. Fällan som många historiska romanren faller i, att få med så mycket fakta att fiktionen inte håller måttet, tycker jag att Lundin klarar sig från. Det här är en historisk roman från Gotland som är väl värd att läsa!

Fårö 2013

irène - Pierre Lemaitre

Pierre Lemaires serie om kommissarie Camille Verhoeven börjar med romanen Irène. Verhoeven och hans ram har fått en utredning av mordet på en ung kvinna att lösa och hemma är hans hustru Irène rastlös. Hon går hemma i parisvåningen och väntar på parets första barn och sysslolösheten passar henne dåligt. När detaljer från polisutredningen avslöjas i dagspressen så förstår Verhoeven att någon i den lilla gruppen läcker, samtidigt så får de ett tips från en bokhandlare att sättet som kvinnan mördats på liknar det i en känd kriminalroman. Kan det vara så att det finns fler mord utförda enligt instruktioner från klassiska deckare?

När mördaren sedan börjar skriva brev till polisen och ytterligare lik hittas så blir jakten på förövaren bokstavligen en jakt på liv och död. Utan att avslöja allt för mycket så är det en James Ellroy-bok som sätter polisen på spåret och just Ellroy har jag så många böcker i hyllan. Ingen av dem har jag läst då M vänligt men bestämt avrådde mig, han trodde inte de var min stil. Och med tanke på råheten i den här copy-catversionen så ska jag nog fortsätta avstå.

Högt tempo, ganska franskt och en intressant kommissarie som leder sin polisgrupp som jag hoppas att jag får fortsätta att följa i nästa del. Kul ändå att läsa en kriminalroman där böcker, bokhandlare och Den svarta Dahlian finns med som bärande element. Kanske skulle jag pröva den trots allt?

du lever i mig - Kajsa Grytt

Du lever i mig av Kajsa Grytt är en roman som har alla ingredienser som jag gillar. Det är samtid, man får följa två personer: Peter, en ung man och Veronica, en medelålders kvinna, båda tittar tillbaka vad som hände en gång när Peter var barn och miljöerna i både LA och New Orleans är färgstarkt gestaltade och tillför både djup och komplexitet till texten. Men. Det är något med människorna som jag inte riktigt greppar och då blir min läsning lite smått irriterad. Varför beter de sig som de gör, varför tar de inte en enklare väg?

Romanen öppnar med att Peter ska röja ur sin döde fars källarförråd. Han ser förvånat att det är tomt, det enda som står där är en låst byrå. Utan att avslöja för mycket så ligger där drivor av brev från den mamma som hans pappa alltid sagt att hon övergav dem när Peter var tre. Peter har inte velat leva som sin pappa, ett hårt liv med alkohol och småkriminalitet utan vill vara vanlig, han träffar en tjej på krogen och när det börjar bränna till och kanske bli allvar så gör han sig omöjlig, att läsa mammans brev blir en start till att försöka förstå hur han har formats av sveket.

I Los Angeles lever Veronica, hon arbetar men att skriva manus till filmer och lever ett på ytan framgångsrikt liv. Det senset åren har hon levt allt mer tillbakadraget i sin villa i bergen och de flotta designerklänningarna hänger mest i garderoben. Hon går en barrunda då och då och skaffar sig en man för natten men livet känns ödsligt och tomt. Tanken på sonen i Sverige som hon svikit lämnar henne inte.

Två vilsna själar, två livsöden som både formats av ett svek. I kapitel som varvas får vi möta de två och jag är glad över att jag lyssnade på författaruppläsningen. Grytts röst, som blir Veronicas i mitt huvud, passar bra för den här berättelsen. Helt klart en läsvärd roman men det är något som fattas, något som saknas och kanske är det så att just det inte finns att berätta förrän de Peter och Veronica faktiskt hittar till varandra igen. Saknaden är en av romanens styrkor. En annan är jag genast började lyssna på jazz.

summer - Monica Sabolo

Summer av Monica Sabolo är en tät och bildrik roman om Benjamin, han som var Summers lillebror då när hon försvann för tjugofyra år sedan. Benjamin är den som nu berättar om hur det var den gången när han var fjorton och Summer nitton och sommaren vid Genévesjön var varm. I den stora villan hölls grandiosa fester och föräldrarnas intresse för de båda tonåringarna var ljumt. En dag försvinner Summer spårlöst och hon går inte att finna, alla letar och polisen ger till slut upp. Kvar finns en snart femtonårig pojke som skall fortsätta leva sitt liv som om nästan inget har hänt.

Ovissheten om vad som hände påverkar Benjamin genom hela hans vuxenliv och romanen börjar när han bestämmer sig för att försöka en sista gång att reda ut alltsammans. På så vis är det här romanen om ett brott, och hur den som blir kvar måste hitta vägar för att hantera det som hänt. Mina tankar gick emellanåt till JCOs My sister, my love som jag läste för många år sedan men fortfarande minns. I den var det ett syskonpar - Skyler och Bliss - som växte upp i en på ytan mycket framgångsrik familj och när Bliss försvinner så rasar hela fasaden.

Det där hur ett försvinnande påverkar dem som är kvar är ett tema som är spännande att läsa om och Sabalo skriver om det på ett osentimentalt och drabbande sätt. Språket är otroligt vackert och man vill bara att Benjamin, nu när han snart är fyrtio, skall kunna börja leva ett liv utan att bära med sig den händelse som totalt styrt hans liv. Som så ofta med Sekwas utgivning, en ganska tunn liten roman med stort innehåll!

Provläs! 

när dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida

När dykaren lämnar sina kläder av Vendela Vida är en spännande och underhållande tankelek. En amerikansk kvinna i trettioårsåldern kommer till Casablanca, man förstår att hon lämnat Florida och sin man och att hon på något sätt mer reser från något än till. När hon checkar in på hotellet så blir hon bestulen på sin ryggsäck som innehåller både pass, mobil, dator och pengar. För att sätta extra press på polisen som kommer till hotellet så säger hon att hon är journalist och skriver i NY Times, det blir hennes första påhittade identitet och snart följs den av andra. Hon hamnar på otroliga ställen och i de konstigaste situationer. Slumpen gör att hon befinner sig mitt i en filminspelning och den kända amerikanska skådespelerskan behöver en stand-in. Inte sedan hon tävlade i simhopp har hon känt att hon hade full koll på sitt liv och sin kropp och nu har hon plötsligt alla möjligheter att konstruera en identitet, vem ska hon vara? Vem vill hon vara?

Smart, underhållande och tankeväckande leker Vida med oss som läser och får mig att tänka till, vad vore vi om vi inte hade vår tillhörighet? Dessutom blir jag totalt nojig över att någon skall stjäla mina dokument på resan som jag befinner mig på just nu. Sällan har jag klamrat mig fast vid min väska som nu, jag reser ensam och förlusten av bankkort och telefon vore väldigt jobbig. Läs kanske inte den här på just på resa med sjuttioelva byten och förseningar, men utöver det så kan jag rekommendera!