vår älskade - Kamila Shamsie

Vår älskade  av Kamila Shamsie är en roman som jag köpte redan förra sommaren, 2017 vann Home Fire nämligen Bookerpriset och jag blev så nyfiken. Sedan kom livet emellan.

Vilken tur att Polaris helt oväntat skickade den svenska översättningen till mig! Det här är en lysande roman helt i min smak. Jag gillar typ nästan allt. Det glimrande språket, de aktuella samhällsfrågorna, hur texten gör att jag hela tiden skiftar i lojaliteter och hur jag tvingas ifrågasätta mina fördomar, hur människorna är människor och hur komplexa frågor görs mänskliga utan att förenklas. Ja, ni hör! Bra bok helt enkelt.

Isma och hennes tvillingsmåsyskon är uppvuxna i London. Isma har länge fungerat som båda syskonens förälder och när de blivit myndiga bestämmer hon sig för att studera i USA. Trots att hennes far försvunnit, troligen dömd och avrättad för terrorbrott, så får Isma visum och kan studera sociologi på ett amerikanskt universitet. Hon oroar sig för sina syskon, de är nitton men de är ännu barn. Aneeka, studerar juridik och Parvaiz har träffat kompisar som vill att han skall ta med sig sin inspelningsutrustning för att jobba med film i mellanöstern. Vilket han gör, senast de hörde av honom var han i Istanbul. I USA träffar Isma Eamonn, en vältalig och charmig ung man som hon känner igen som inrikesministerns son, för länge sedan tillhörde de den pakistanska minoriteten i området de växte upp i. De blir vänner. Så är dramats ramar satta.

Vår älskade är en modern version av Sofokles Antigone jag måste erkänna att jag var tvungen att googla. Jag är urdålig på antika grekiska dramer men nu när jag har snabbläst så kan jag se allt från persongalleri, namnval, handling, dilemman som människorna ställs inför och delvis miljöer som gemensamma nämnare. Snyggt, men för mig hade romanen varit väldigt bra utan att jag ens hade vetat om kopplingen. Det är litteratur när den är som bäst, lager på lager att upptäcka och bönder kan läsa på bönders vis och di lärde på latin. Nå ja grekiska då.

Missa inte den här romanen vad ni än gör. Den är så läsvärd! 

Amos Oz - en favoritförfattare!

Jag nås av beskedet av att Amos Oz avlidit i sviterna från cancer och jag minns den israeliske författare som kanske mest av alla arbetat för en tvåstatslösning i Israel-Palestinakonflikten. Oz är hebreiska och betyder styrka, en passande pseudomym för en man som hela livet kämpat för fred. "Make peace, not love" är också ord som dyker upp när man letar fakta kring honom. Kärlek räcker inte, det ska till handling också! Jag hittar till en fin intervju i The Guardian, visserligen från 2007 men jag länkar ändå. Den beskriver hur Oz sakligt och med engagemang försöker hjälpa till att få en samexistens i regionen till stånd. Jag har läst två av hans böcker: I hans novellsamling Lantliga Scener får läsaren möta människorna i en  judisk bosättning som en gång var nybyggarnas mönsterby, nu fungerar den närmast som en semester och pensionärsort och invånarnas berättelser speglar landets utveckling från 48 och framåt. Riktigt bra noveller som tål att läsas om och om igen. Dessutom har jag läst En berättelse om kärlek och mörker , en självbiografisk roman som jag skrev om 2010: 

repris från 28 augusti 2010

en berättelse om kärlek och mörker

Två händelser förändrar den fantiserande, tänkande och läsande lille pojkens liv för alltid: Staten Israels födelse och moderns självmord.
I den mycket personliga romanen En berättelse om kärlek och mörker får jag som läsare följa med Amos Oz till hans egen uppväxt i Jerusalem, hans östeuropeiska bakgrund och vägen till bildning men också staten Israels födelse och historia. Min text om den har dröjt för det här var en bok som jag läste långsamt. Själva temat med en pojke som växer upp och formas av sin omgivning tycker jag är spännande, de politiska och historiska skeendet intressant men det som var riktigt lockande var formen. Varje kapitel var skrivet i sin speciella stil. Där finns poetiska barndomsskildringar, burleska anekdoter, släktkrönikor, krigsreportage, kåserier. Varje kapitel kan nästan läsas som en separat text och ändå hänger det ihop på ett så snyggt sätt. Jag blev mycket imponerad. Jag bestämde mig för att läsa romanen i somras då Oz var engagerad Ship To Gaza, han framhåller att det måste finnas ett sätt att komma överens på samma sätt som det gick att leva tillsammans i regionen innan Israel blev en stat, och det är jag glad för. Jag hade inte velat missa En berättelse om kärlek och mörker. Läs den!

Nawal el Saadawi - la grand old dame

Nawal el Saadawi börjar sitt seminarie med att berätta att hon är 88 år gammal och att hon är tacksam och glad över att vara frisk och att hon fortfarande kan resa och uppleva möten med människor. Johar Bendjelloul börjar med att fråga henne om hennes erfarenheter av att leva och verka som dissident i Egypten. Hur har det påverkat henne och hennes liv? Hon satt i fängelse under en tid i Egypten och hon menar att det handlar om hur man möter svårigheter i livet. Det handlar om att se möjligheterna med att sitta i fängelse och befinna sig i exil, hon menar att hon skrev en av sina bästa böcker - Memoirs from the Women's Prison - på toalettpapper och med en sminkpenna just när hon satt fängslad i Anwar Sadats Egypten. Hon levde sedan 20 år i USA i exil och det gjorde henne mer observant och hon fick andra perspektiv och erfarenheter.

Hon har gått genom livet med optimism och hopp om att förändra och den optimismen har hon fått med sig från sin familj.  Hon berättar om att hon deltog i den arabiska våren och den tiden kändes som att hon blev pånyttfödd men revolutionen avstannade. Människor blev skrämda av hur hela världsordningen skakades och stora ekonomiska värden stod på spel. Att använda religionen som ett sätt att så split och sära på människor menar hon var en plan för att splittra människorna så att de inte framstod som eniga. Hon kritiserar global media som hon menar upprepar de lögner som spridits. Det finns våld mot de mänskliga rättigheterna överallt, lögnerna om demokrati och mänskliga  rättigheter måste avslöjas annars kan ingen förändring ske. 

I Egypten (och i hela världen) är religion och politik nära sammanbundet, och det gör att den kvinnliga frigörelsen går framåt och bakåt. De rika världen överallt behöver religionen för att hålla resten av befolkningen i styr. Människor blir passiva och tappar hoppet, de slutar att kämpa. Vi är alla mycket känsliga för orättvisor och som barn så har man den känslan med sig. Sedan uppfostras man och utbildas till att tämja sin indignation över orättvisor. Desto äldre hon blir desto mer minns hon sin barndom och hon är i kontakt med den lilla flickan som hon var. Hon var en flicka som inte var lätt att få in i mallen, föräldrarna försökte skydda henne genom att gifta bort henne tidigt men tvärt emot andra vid samma tid så stödde de hennes utbildning och lät henne bli läkare. 

Det finns många typer av förtryck, mellan kön, religiös, politisk och klassförtryck och det är viktigt att man inte slutar kämpa. 

På frågan om tankar om nobelpriset så svarar hon att det bästa priset av alla för henne är att bli läst av många, i hemmen i Egypten kan man numer hitta hennes böcker och de läses av gamla som unga. Det är hennes belöning. Inte att bli uppmärksammad av eliten.

På bloggen finns många texter om hennes böcker. Sök på hennes namn så dyker de upp! 

exit west - Mohsin Hamid

Exit West var en sådan där roman som liksom bara trängde sig före i läskön. Jag blev så glad över att läsa att Mohsin Hamid skulle komma till Stockholm Literature i oktober så jag kunde inte vänta på svensk översättning som väntas i oktober. Engelsk ljudbok blev det och som jag njöt! Fantastisk uppläsare och en berättelse som fångar från första meningen.

Inbördeskriget har kommit till landet och Nadia och Saeed möts av en slump. Två unga människor som finner kärlek i första ögonkastet och som till en början försöker forma sig en framtid i hemlandet. Reglerna som styr människorna i landet blir allt mer omfattande, övervakningsdrönarna hoovrar över staden och snart stängs både vatten och elektricitet av. Endast flykt återstår, de två och Saeeds far behöver ta sig till en säkrare plats. Mannen som vaktar de hemliga dörrarna har bara två biljetter att sälja. Att lämna kvar sin far för att själv få en framtid gör ont i Saeed men han väljer att resa tillsammans med Nadia. Resan i sig blir inte lika strapatsrik som för många flyktingar i verkligheten eftersom Hamids värld är utrustad med dörrar som man går igenom och så är man framme på sin destination, men livet som flykting på den grekiska ön och sedd i London är nog så omtumlande. Kärleken är inte enkel, förutsättningarna för livet tillsammans förändras och inget är sig likt.

Jag var helt enkelt totalt uppslukad av den här romanen - sällan har jag läst en så bra bok om migration. Den landar mitt i min vardag samtidigt som den ställer oss de allra största frågor. De om kärleken, identitet och drömmen om en framtid i fred och frihet.

Har ni missat Mohsin Hamids författarskap så har ni något alldeles extra framför er. Jag har läst och skrivit om Nattsvärmare, Den ovillige fundamentalisten och Så blir du snuskigt rik i det snabbväxande Asien - läs gärna mina texter och läs Exit West. Det är kanske hans allra bästa hittills!

Hela programmet för Stockholm Literature hittar man här! 

fåtöljresenären!

Jag tycker ändå att jag är en hyfsat van resenär som sett lite av världen genom åren, med betoning på lite märker jag när jag klickar i de länder jag besökt på en världskarta. Sorgligt få länder utanför Västeuropa. Så är det. Tur då att jag har möjlighet att resa utan att ens lämna mitt hem ...

Kartan som visar de länder från vilka jag läst en eller flera romaner är roligare att titta på. Då börjar det närma sig de flesta faktiskt, några länder i Afrika saknas och några småländer i Oceanien och Mellanamerika/Karibien. Tur för mig, som inte är så äventyrlig av mig, att man kan resa sittandes i sin fåtölj!

Jag samlar mina texter om böcker jag läst i kategorier efter världsdel - det finns närmare 500 inlägg om afrikansk litteratur, likasamma gäller för Asien. Europa, Nordamerika och Norden har sina egna fullmatade kategorier, sedan kommer Oceanien med Sydamerika som sladdis. Är någon sugen på boktips bortom allfarvägen så klicka er fram, eller lägg en kommentar här nedan så ska jag försöka tipsa om något passande! 

fotografiska!

Utställningarna är många på fotografiska och det är en av fördelarna med en tur dit. Nästan alltid finns där något som verkligen berör och tar tag. Det här besöket var det Cooper & Gorfers fantastiska fotocollage som var den stora behållningen. Foton blandas med personliga minnen, konsthantverk och natur som rekvisita för att förstärka de starka kvinnoporträtten. Minoritetsbefolkningar som eskimåer och samer får här synas på ett fantastiskt sätt. 

International Dublin Literary Award - veckans tema är Irland!

 

Jag är general för veckans tema inne på Kulturkollo och vi tar och reser till Irland. Som uppvärmning passar det riktigt fint att nämna International Dublin Literary Award som nyligen presenterade sin korta lista. Det är ett litterärt pris till vilket bibliotek runt om i världen får nominera sina kandidater och flera av mina favoriter finns med på den korta listan. Dansken Kim Leines roman Profeterna vid Evighetsfjorden utropade jag redan 2014 till årets bästa, Ett helt liv av Robert Seethaler är en lågmäld och trivsam österrikisk bekantskap och Den gröna vägen av Anne Enright är en irländsk roman jag aldrig glömmer. Av de andra nominerade så är jag förstås sugen på Yanagiharas Ett litet liv och kanske också Under the Udala Trees som är skriven av den nigerianska författarinnan Chinelo Okparanta vars noveller jag läst tidigare.

Den 21 juni får vi reda på vem som vann - äran och 100 000 Euro! 

urkass på läsutmaningar - men jag räknar länder. Gör du?

Året som gick var jag totalt urkass på att följa upp och redovisa för olika läsutmaningar som jag egentligen ville sköta så ambitiöst och så fint. Sån't är det. Livet.

Den enda utmaning som jag faktiskt har kunnat hålla i år efter år är att försöka läsa litteratur från många olika länder. Hittills i år har jag läst 12 romaner och de har författare från 10 olika länder (det sätt jag valt att räkna är alltid plats där författaren är född). Bra start alltså på den där eviga målsättningen - läsa från fler länder än Sverige, Storbritannien och USA.

Förra året slutade avräkningen på 163 lästa böcker och 38 olika länder, kan jag matcha det i år?

Jag kan försöka, det har ju som sagt börjat bra. Vill man följa min läsning i listform så har jag en sida för varje år där titlarna redovisas i samma takt som de läses. Välkommen dit för den som är nyfiken.

Hur är det med er andra? Är geografisk spridning viktigt för ert läsande? 

två systrar - ett reportage som alla samhällsintresserade ska läsa

Två systrar av Åsne Seierstad är på många vis en släkting till Niklas Orrenius Skotten i Köpenhamn. För det första så är de skrivna av två mycket duktiga journalister som båda använder någon/några människor i samtiden som utgångspunkt för sin skildring och analys av samtiden, för det andra så är deras texter osentimentala och värderingsfria och de uppmanar till att läsaren ska tänka själv, reflektera och fundera.

I Två systrar berättar Seierstad om Ayan och Leila som lever ett helt vanligt tonårsliv utanför Oslo. De lyckas väl i skolan och har höga mål, de vill läsa vidare på universitet. En dag lämnar de sitt barndomshem med var sin resväska för att aldrig mer återvända, de har rest till Syrien för att stötta den Islamska Staten ISIS och deras fundamentalistiska och våldsamma regim. Seierstad har inte själv varit i kontakt med de två unga kvinnorna så hennes omfattande research bygger på samtal med föräldrarna, syskon, vänner, innehållet i kvinnornas datorer osv. På ett pedagogiskt och strukturerat sätt beskriver hon sin bild av förloppet och de drivkrafter som kan ha påverkat kvinnorna till att ta ett så drastiskt beslut som att lämna sin familj, sina vänner och avsluta sin utbildning i förtid.

Respektfullt, men ändå närgånget, har hon närmat sig familjen och hon beskriver en far som flytt förtryck i Somalia, hur resten av familjen kommit till Norge som anhöriginvandrare efter en lång tid av ovisshet. Syskonskaran som växer upp och anpassar sig till det nya landets seder, fadern som har svårt att hitta arbete och modern som inte lärt sig det nya språket och som på så vis blir beroende av sina barna och sin man. När tonårstjejerna börjar gå till en ny moské så ser föräldrarna det som något positivt men när de kommer hem med heltäckande slöjor förbjuder fadern dem att ha dem på. De är en muslimsk familj men han vill inte att klädseln skall hindra flickorna i deras liv. I efterhand kan vittnesmål från tjejernas kamratgäng, dokument i datorerna och uttalanden på sociala medier pusslas ihop så att en radikaliseringsprocess bekräftas, men föräldrarna är helt oförberedda när de rymmer för att resa till Syrien. Föräldrarna lånar samman pengar för att resa efter och hämta sin flickor, de gör allt de kan för att få dem hem igen men när det inte lyckas så väljer de att berätta om sina erfarenheter så att andra kanske skall kunna hindra sina barn att resa.

Jag arbetar själv i en del av Göteborg där den här typen av resor är ganska vanliga. Det berättas ofta om släktingar eller bekanta som rest till, eller för den delen återvänt från, strider i Allahs namn. Det är förstås en komplex samhällsfråga med utanförskap och bristande känsla av tillhörighet i det svenska samhället som delvis ligger bakom den här sortens radikala strömningar. Jag är ingen expert på området men det jag kämpar för, och kan bidra med är att undervisningen i skolan är så bra som bara är möjligt så att alla barn kan känna att de har språk för att kunna ta till sig och reflektera självständigt över information. Vi måste ha en skolan som på allvar diskuterar demokratiers värdegrund och vi måste ha en undervisning som hela tiden diskuterar och reflekterar över hur den visar sig och påverkar människors vardag.

Radikalism, fundamentalism är också i Orrenius reportage om Lars Vilks en viktig komponent och det är den tredje saken som de båda böckerna har gemensamt. De diskuterar båda hur och när den religiösa tron kan bli så stark att den leder till handlingar som är omöjliga att göra ogjorda. Jag tänker att både Seierstads och Orrenius böcker är absolut nödvändig läsning för alla som är intresserade av samhällsfrågor. De väcker känslor, tankar och gör att man börjar fundera!

poetens blick på den arabiska kulturen

Jag gillar Cecilia Uddens rapportering från Mellanöstern och när hon nu modererar ett samtal så är jag på plats. Den som hon samtalar med är den syriske poeten Adonis som är aktuell med en ny bok om Islam. På plats är också psykoanalytikern Houria Abdeloyahed. I sin bok skriver Adonis att det finns bara ett Islam, vad menar du med det?

Jag vet, vi vet att det finns ett stort missförstånd i det att tolka Islam idag. Precis som i kristendomen som har olika samfund så har Islam sina olika grenar. När man talar om Det svenska samhället så är inte ett religiöst samhälle. I de islamska samhällena borde man ha samma rätt att leva i ett sekulärt samhälle och kvinnan borde ha samma rättigheter varthän man bor.  Så är inte fallet nu, i vissa länder har kvinnor inte ens rätt att köra bil och man har inte på 1500 år lyckats att bygga ett muslimskt civilsamhälle. Man använder islams namn för att behålla det ojämlika samhället där minoriteter, kvinnor och alla kan vara fria. Individens lojalitet skall vara mot lagen och inte mot klanen eller religionen. Just nu är det en wahabism-rörelse som dominerar islam i världen och de är de fundamentalistiska rörelserna som IS är sprungna ur det. Det är beklagligt att Europa och USA stöder detta på grund av olja, gas och annat. Vi förväntade oss att de intelligenta i västvärlden skulle stödja utvecklingen mot demokrati. Min bok mot denna islam som är präglad av våld är en protest mot detta. 

Abdeloyahed menar att Islam bygger på texten i Koranen, fatwas t ex mot kvinnor kan uttalas och spridas på internet. Om man nu säger att det bara finns ett Islam så blir ju IS religionens uttolkare, de våldsamma vinner utrymmet. Adonis menar att det är maktstrukturer och samhälleliga instutitioner som de skriver om och att de ska vara sekulära. Vi kallar till en annorlunda läsning av Koranen där människan är fri och där religion skall vara individens sak och inte samhällets. 

Adonis har under många år varit aktuell för Nobelpriset och Udden sitter varje oktober och väntar på samtalet där hon ska kommentera priset. Nu har troligen Adonis skrivit en så politiskt laddad bok så samtalet lär dröja. Eller? 

louisiana literature uppsnack: 4

Vid sidan av Linn Ullamn så har jag en absolut favorit av de besökande i år och det är Abdellah Taïa. Jag har skrivit om hans senaste roman på svenska Ett land att dö i tidigare idag och det passar fint att också länka till mina texter om hans tidigare romaner. Läs gärna vad jag skrivit om

Ett arabiskt vemod

Frälsningsarmén 

Kungens dag

Taïa är homosexuell och muslim från arabvärlden och han är mycket aktiv i samhällsdebatten. Man kan ofta läsa hans texter på kultursidorna, senast var det i DN man kunde läsa hans tankar om dåden i Orlando. 

ett land att dö i - nytt från Abdellah Taïa

Ett land att dö i är Abdellah Taïas fjärde roman som översätts till svenska och det här är en roman som kräver full koncentration av läsaren. Taïa har lämnat det tydliga självbiografiska berättandet som präglat hans tre tidigare romaner och utforskar nu en marockansk kvinnas liv, drömmar och önskningar. Mest av allt kanske Zahira önskar sig ett land att dö i, en plats där rotlösheten, rastlösheten och utsattheten inte längre finns. En plats där man inte behöver spela några roller och bara vara i kärlek. I underkastelse av fri vilja, av kärlek och inte av nöd.

Zahira lever i Paris och arbetar som prostituerad, hon säljer sig allt billigare desto äldre hon blir. Allt för att försörja de där hemma i Marocko. Hon blir vän med flera unga män och den som man mest lär känna är Aziz, en transkvinna som är på väg att göra en könskorrigering. Styckena där man kan läsa om Aziz förvirring kring sitt könsbyte och hur hon befinner sig i en tomhet som är omöjlig att fylla ut är de sidor som jag har kladdat fulla med understrykningar. Där brann berättelsen till i min läsning, också delarna som skildrar Zahiras barndom och hur hon ser upp till sin släkting Zeinab fångar mig. Utöver det så upplever jag den här romanen att för fragmentarisk. Jag har i Taïas tidigare böcker uppskattat just att lägga pusslet, att tänka själv och att han som författare litat på min förmåga att göra just det. Men, i den här boken gick jag lite bet. Jag fick läsa, läsa om och eftersom berättaren skiftar, det hoppar i tid och rum samt skiftar mellan dröm och verklighet så var det en krävande läsning. Inte sagt att att den var på många ställen både otroligt vacker och på andra ställen brutalt upprörande. Aziz frågar sig själ genom romanen: vem ska jag vara? Vem skall jag efterlikna nu? Svaret på den frågan kommer i stycket om den algeriska filmstjärnan Isabelle Adjani.

Adjani spelar inte. Det är hennes stora styrka. Hon är oförmögen att spela. Hon är. Hon är. Det vet vi. Det förstår vi. 

För mer ingående text om romanen tycker jag att alla ska läsa recensionen i DN. Extra spännande är det att konstatera att Abdellah Taïa kommer både till Louisiana Literature i augusti och till bokmässan i september. Flera chanser att lyssna till en mycket spännande författare och filmregissör med en alldeles unik röst i litteraturvärlden alltså. Jag ska lyssna - absolut!

muhammeds tystnad - Salim Bachi

Muhammeds tystnad av Salim Bachi är en sådan där bok där jag både beundrar det fantastiskt snygga hantverket och samtidigt känner mig ovedersägligt okunnig när jag läser. I den här romanen är det fyra olika människor som ger sin bild av profeten Muhammed. Muhammeds röst får man enbart höra genom de stycken av koranen som finns insprängda i texten. Det är alltså Muhameds första hustru, han vän, befälhavaren och en av hans unga hustrur i haremet som berättar och jag kan se hur berättargreppet verkligen fungerar för att ge en komplex bild av mannen och profeten Muhammed.

Khadija, den välbärgade änkan och den första hustrun, beskriver honom som en man som törstar efter kunskap och visdom och som längtar efter att förändra världen genom tron på en Gud. Han gör gott och är öppen för alla de tidigare profeternas tankar, är ödmjuk inför sin uppgift och lider svåra samvetskval huruvida han ska ta sig an den uppgift han ålagts. Vännen Abu Bakr beskriver i sin tur en man som är mycket trogen de sina men är villig att använda sin rikedom och makt för att sprida sin lära. En man som köper slavar med löfte om frigivning om de omvänder sig och en man som är villig att ta till många knep för att skaffa sig en maktposition i sin klan och i staden Mecka. Befälhavaren Khalid beskriver hur det ursprungligen religiösa motivet förbyts till ett politiskt motiv där makt över land och folkgrupper blir det som är det huvudsakliga syftet. Våldet är hänsynslöst och 600 judar kan halshuggas utan att svärden ens blir blodiga. Den fjärde berättarrösten är Aisha, hon som gifts bort som en handelsvara blott 9 år gammal och som blir del av Muhammeds harem. I hennes berättelse får man möta en man som använder sin sexualitet och fortplantningsförmåga som maktmedel och som gifter sig med alltfler kvinnor för att skapa allianser till både vänner och fiender. Livet i haremet blir begränsat av allt fler regler för att hålla svartsjuka och maktspel bland fruarna borta och livet för kvinnorna begränsas in i detalj.

Det här är en mycket välskriven och spännande roman och som fiktion kan jag uppskatta den mycket men så kommer vi till det svåra att det här faktiskt handlar om en man som funnits i verkligheten och som många miljoner människor ser som sin profet. Fiktionen närmar sig faktion och jag är ju sorgligt okunnig om religionshistoria. Jag kan alldeles för lite om hur livet i Mellanöstern såg ut på 600-talet och jag har bara Islams grundares livsberättelse klar för mig i mycket rudimentära drag. Jag kan närmast noll om de arabiska religionerna som fanns innan Islam blev den allenarådande och jag känner dåligt till hur de judiska och kristna folkgrupperna levde på den här tiden och jag har inte heller läst Koranen. Jag kan tänka mig att om jag hade vetat mer så hade jag kunnat se de här texten som ett kommentarmaterial till de traditioner och den Islam som jag möter dagligen i mitt arbete men jag kan för lite. Vet för lite för att kunna göra de kopplingarna på ett vettigt sätt. Det jag kan är att läsa den här boken som en roman. Då är den en fantastisk läsupplevelse, huruvida den skildrar Muhammed på ett rättvist sätt det får andra som är bättre insatta bedöma. Spännande läsning var det hur som.

Jag har tidigare läst och skrivit om Salim Bachis Döda dem alla. Också den en mycket fin läsning.

stjärna från morgon till kväll - en bilderbok för de minsta på två språk

Stjärna från morgon till kväll  är en charmig liten berättelse om hur en dag kan te sig om man går på förskolan. Den lilla björnen Stjärna vaknar, äter frukost, går till förskolan och leker både ute och inne och går hem igen. Ingen rafflande handling alltså utan mer en möjlighet till identifikation och igenkänning för de barns som går i förskola och ett sätt att närma sig förskolan för de som aldrig mött den miljön. Boken är snillrikt uttänkt och texten finns på både svenska och arabiska vilket gör att den som läser kan läsa i valfri läsriktning. Det som totalt bedårar mig är bilderna. Enkla, mycket vackra illustrationer som fångar Stjärnas dag, och svensk vardag, på ett sätt som gör att jag smälter. Jag kan genast se hur den här lilla bilderboken kan användas för högläsning och samtalsunderlag i många olika sammanhang och den borde vara självklar både på bibliotek, olika typer av verksamhet för flyktingar och naturligtvis i förskolan. Jag kommer absolut att använda den i min undervisning.

Heja, heja till förlaget Lilla Björn som satsar på den här typen av utgivning.  Just nu kan du dessutom köpa en bok till dig själv och samtidigt skänka en bok till en nyanländ flyktingfamilj. Gör det! Oavsett vilken småtting du har i knät så är det här en riktigt mysig bilderbok.

resa in i tomheten - reportagebok från Syrien

Jag läser några sidor varje dag i Resa in i tomheten av Samar Yazbek, det är en omskakande bok och jag klarar bara av små portioner. Samtidigt så vill jag inte ge upp, jag möter dagligen barn som har erfarenheter från flykt från Syrien och jag vill veta mer. Kunna mer.

Idag kan man läsa Samar Yazbeks text Syrien har blivit en ventil för hela världens vrede i DN - jag länkar om någon har missat. Hon har ett sätt att skriva om en svår fråga som verkligen sätter igång tankarna. Från sin nuvarande bas i Paris reflekterar hon över sitt hemland och västerlandets syn på konflikten där.

Jag sätter mig ned i min fåtölj och läser ett par sidor till. Om någon vecka eller så borde jag vara klar. Då kommer ett längre inlägg.

bilderböcker från Palestina

En av årets små målsättningar för min del är att läsa fler böcker från olika delar av världen. Jag passade på att ta mig an Den lilla hemligheten av Yara Bamieh och Vår systers sagokista av Maya Abu-Alhayyat. De är båda lättlästa berättelser med färgglada och tydliga bilder. 

Den lilla hemligheten är en klassisk historia där den lilla flickan inte beter sig som de andra barnen - varför får man en humoristisk och fantasifull förklaring till i slutet. I vår systers sagokista är det berättandet av sagor på kvällen som är temat, varifrån kommer sagorna egentligen och kan man ens leva utan dem? 

Två berättelser som är både tid-och rumslösa, illustrationerna skickar däremot några signaler om Mellanöstern och just det uppskattar jag. Nästan alla mina elever har sitt ursprung där eller i östra Afrika och jag letar ofta efter böcker som de kan identifiera sig med. Jag kommer absolut att använda båda böckerna i min undervisning i SvA, jag ska sätta fart och försöka att samla bilderböcker från olika delar av världen för att få en större variation i det jag använder som material.  

hur blir man terrorist? Sirenerna i Bagdad kan ge några ledtrådar

Sirenerna i Bagdad av den algeriske författaren Yasmina  Khadra kom på svenska 2007 och man kan undra varför jag inte läst den förut? Det är en roman som är helt i min smak, den ger ett annat perspektiv och fördjupar bilden av den unge muslimske mannen som blir terrorist.  Den handlar alltså om en ung man som växer upp i en liten beduinby i Irak, ett land som är ockuperat av amerikaner och när trupperna kommer till byn utsätts berättarens familj för flera attacker. Vid en av dem utsätts hans far för en (för honom) oerhörd skymf, en händelse som gör att den unge mannen bestämmer sig för att hämnas de västerländska smutsiga förövarna.

Han beger sig till Bagdad, en stad där både han och människorna är så avtrubbade av krigets fasor att de inte ens hör krigssirenerna. En hjärntvätt följer, kusinen från hembyn menar att mannen är utvald för ett särskilt uppdrag och det är i gestaltningen av den unge mannens tankar, beslutsamhet och tvivel som den här romanen verkligen lyfter. Kanske skulle man kunna hoppats att den skulle blivit mindre aktuell sedan den skrevs men tyvärr, med IS som en stor aktör i regionen som beskrivs. Med personliga möten med flyktingar från området nästan varje dag och som arbetande i en stadsdel där unga män reser till Mellanöstern för att ansluta till IS så kommer den här romanen som ännu en pusselbit i mina försök att förstå vilka mekanismer som styr de unga männen som går in i döden.

Andra romaner som jag läst på temat är:  Den ovillige fundamentalisten, Döda dem alla och Khadras Efter attentatet.  Vad dagen är natten skyldig är ytterligare en roman av Yasmina Khadra och när jag nu läst hela trilogin så tror jag att den ändå är min favorit. Det var något med miljöerna i den som stannar kvar. 

Amos Oz är författaren som skrivit den lilla boken Hur man botar en fanatiker . 2012 skrev jag om den:

Han menar att fanatismen inte har något med religion eller kultur att göra, det handlar om en strid mellan de som tror att ändamålet helgar medlen medan alla vi andra som förespråkar pluralism, tolerans och pragmatism står för att livet är ett ändamål - inte ett medel. Han menar att en fanatiker är någon som bara kan räkna till ett, lyssnar man till flera röster, till flera åsikter så är man per definition inte fanatiker och hans botemedel mot fanatism är sinne för humor. 

Fantasi, sinne för humor och kunskaper om varandras sätt att leva och tänka. Då kommer man en bit på väg, Yasmina Khadras romaner är fantastiskt fina om man har lust på att utvidga sin världsbild en smula. Jag själv fortsätter med Resa in i tomheten av Samar Yazbek.

inte för att jag räknar men ...

Det är faktiskt en smula retligt att bara ha läst böcker från 36 länder i år. Jag brukar ju komma över 40, vad göra? Som tur är så har jag en fin roman från Österrike i hyllan och en annan från Spanien i plattan. Klart att de två länderna ska med, men sen? Noveller räknar jag inte för det tycker jag är småfusk men tiden är knapp. Månne hinner jag lyssna på en ljudbok som utspelar sig i Irak och är skriven av en algerier och läsa en roman från Syrien? Kanske, kanske.

Min lilla egenutmaning lyder som följer:

Tobakshandlaren av Robert Seethaler

Även detta går över av Milen Busquets

Sirenerna i Bagdad av Yasmina Khadra

Resa in i tomheten av Zamar Yasbek


Hur går det med er andra - hur ser er läsning ut i år. Har ni utmanat er med författare från några oväntade länder?

det blå mellan himmel och hav - Palestinsk skildring som upprör och berör

Det blå mellan himmel och hav är Susan Abulhawas alldeles nyutkomna roman och jag har lyssnat på den några sena kvällar och tidiga morgnar. Det måste vara oerhört svårt att skriva en uppföljare till den världssuccé som Morgon i Jenin var. Svårt att matcha den succen och jag ska säga direkt att enligt min mening så lyckas hon inte särskilt bra. Återigen återvänder Abulhawa till Gaza-remsan och det är en svepande släktkrönika som hon presenterar för mig, den startar i bildandet av staten Israel då den arabiska befolkningen i Palestina tvingas att flytta från sina  byar. Familjen Baraka lever i den lilla byn Beit Daras där de lever nära jorden, odlar och handlar. Umm Mamdouh blir änka och hon har en särskild gåva, hon kan se och tala med djinner, andar. Modern och de tre barnen tvingas lämna sin by och under flykten får de utstå hemska umbäranden. Slutligen hamnar familjen i ett flyktingläger i Gaza. Sonen i familjen bestämmer sig för att emigrera till USA och det är där som vi får lära känna barnbarnet Nur.

Mer än 60 år senare förälskar sig då ett av barnbarnen, Nur i en gift läkare från Gaza och hon bestämmer sig för att återvända till Palestina. Återseendet med sin släkt blir både härligt och mycket svårt. Känslan av att ständigt vara på flykt, ständigt behöva prestera för att duga och att inte ha något riktigt hemma sitter djupt i Nur. Resan tillbaka till hennes farfars familj väcker känslor som hon sedan länge försökt tränga bort. Det blå mellan himmel och hav är en roman som påminner oss om hur utsatta människor i flykt och i exil kan vara och hur spåren av flykt och rotlöshet fortplantar sig genom generationer. Jag möter dagligen små barn som har erfarenheten av flykt med sig i sin livshistoria och jag påminns varje dag om vårt ansvar för att försöka göra livet så gott som det bara går för dem, och alla andra i behov av en trygg plats att visats på. Just nu är det här en fråga aktuellare än någonsin och att läsa Abulhawas roman gör att jag återigen börjar googla på konflikten i Mellanöstern. Politik och medmänsklighet måste kunna gå att förena.

Ska jag nu återkomma ett slag till själva romanen så tycker jag inte att den håller måttet fullt ut. Språket med sitt inslag av arabiska ordspråk (hade jag haft en tryckt bok hade jag bjudit på flera fina citat) och delarna där drömmarna och språkets kraft blir tydligt för läsaren älskar jag. Miljöbeskrivningarna likaså. Delar av handlingen är så gripande och drabbande och så kommer vi till stycken där jag tycker att texten närmar sig harlekin-romanen. Det känns som att Abulhawa har velat paketera in ett politiskt brännande stoff i en, eller faktiskt flera, kärlekshistorier och där någonstans börjar jag slölyssna. Enligt mig är det här inte en romantisk kärleksroman utan ett effektivt inlägg i debatten kring konflikten i Palestina men jag gissar att förlaget också vill sälja in den som en romantisk relationsroman för att inte bli allt för politiska. Kolla in trailern som jag tycker visar precis på romanens problem - att försöka vara både ock:

hamnade i magi och mystiska ting - Det blå mellan himmel och hav