den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död - Alexander Karim

Jag fortsätter mitt tipsande om underhållande romaner, i Den extraordinära berättelsen om Jonas Paulssons plötsliga död  av Alexander Karim så vaknar den ganska ordinäre mannen Jonas Paulsson en söndagsmorgon och innan dagen är slut så har han mördats. När han sedan vaknar nästa morgon så tror han att det hela kanske var en dröm men han inser att det nu är lördagen som han återupplever. Nästa dag är det fredag och Jonas inser att han kanske kan förändra berättelsen och hindra mordet om han själv bara är uppmärksam och väljer att förändra handlingen. Alexander Karim berättade på bokmässefrukosten om hur svårt det var att hålla koll på det kronologiska och jag fattar precis när jag läser. Man får inte slöa till, då missar man något väsentligt.

Det här är en snabbt och rappt berättad historia som alltså håller läsaren uppmärksam. Det gäller att lägga märke till detaljer och pussla ihop ledtrådar, dagarna återupplevs inte identiskt och hur det slutar ska jag inte avslöja. Den stora behållningen för mig var alla de kommentarer och observationer av samtiden som Jonas gör, han är mörkhyad och han märker hur hans hudfärg påverkar hans liv. Han jobbar med att skriva manus och resorna till filminspelningen, beskrivningen av umgänget med vännerna är fnissframkallande. Alexander Karim läser själv sin roman och han gör det mycket bra.

Rekommenderas!

vit eld - Thomas Mullen

Att Vit eld var en fortsättning på Darktown missade jag när jag satte igång och lyssnade häromdagen och kanske skulle jag faktiskt läst dem i ordning. Troligen så hade det gjort en riktigt bra spänningsroman ännu bättre för jag vill verkligen lära känna de mörkhyade poliserna Boggs och Smith som verkar i Atlanta i början av 50-talet. De är pionjärer som svarta poliser i ett starkt segregerat södra USA och samtidigt som de bekämpar brott så ser de hur släktingar och vänner dras ner i kriminalitet. Poliskåren är delad, många av de vita poliserna känner sig hotade och inom kåren är det inte ovanligt att man organiserar sig i KKK. Det här är en mycket stark skildring av ett samhälle där rasism och våld är vardag, fattigdom och segregation skapar motsättningar mellan folkgrupper och där individerna trots mycket ansträngning har svårt att bryta de fördomar och de förväntningar som ställs på dem och som finns inbygga i samhället.

På bokmässan lyssnade jag på Thomas Mullen i samtal med Tayari Jones och det väckte verkligen min lust på att läsa båda böckerna. Ett amerikanskt äktenskap ligger här och väntar sedan vårens besök i Eastbourne. Den skall inte få ligga här längre oläst. Nu ska jag också se When They See Us på Netflix som en arbetskamrat rekommenderade idag. Jag har förmånen att träffa människor (både barn och vuxna) på min arbetsplats som har många olika erfarenheter, hudfärger och som ständigt utmanar mig att tänja mitt tänkande. Så tacksam för det!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort - Eric Rosén

På bokmässan i september så lyssnade jag vid några tillfällen på samtal om Eric Roséns debutbok, den självbiografiska Jag ångrar av hela mitt hjärta det där jag kanske gjort. Igår lyssnade jag så på boken, den gripande berättelsen om kärleken mellan far och son som är så grundmurad att den håller trots missbruk, fängelsestraff och väldigt många svek. Erics historia är gripande men berättandet blir aldrig sentimentalt, det gör läsupplevelsen mycket stark.

Erics föräldrar separerar när han och hans bror är små och livet med mamma, som är nykterist och arbetar inom omsorgen, och pappa som är blandmissbrukare och sjukpensionär är inte enkelt. Det är knappt om pengar överallt och när mamman går i i en djup depression får barnen i princip klara sig själva. Boken handlar om Eric och han uppväxt, brodern nämns mest i bisatser och jag kan förstå att det måste vara så när man skriver så starkt självbiografiskt. Samtidigt så hade jag gärna velat läsa mer om hela familjen. Hur påverkas de som grupp av pappans missbruk, oförmåga att ta hand om sig själv och sina barn och hans våldsamhet som leder till att han döms för mord. Huruvida han genomfört mordet kan Eric inte helt känna sig säker på, han kan bara inte tro att hans pappa skulle ha dödat en annan man. Hans älskade pappa som visserligen är en slarver och som har svårt med vardag men som  är påhittig och rolig att umgås med och som inte skulle kunna döda ens ett djur, har han mördat?

Eric är sjutton när han nås av beskedet att hans pappa har slagit ihjäl en bekant och på något vis känns det som om att det är pappans fängelsevistelse, och distansen till pappan som det leder till, som hjälper Eric att bestämma sig. Han ska inte bli som sin far, han ska inte svika, han skall inte slösa bort sina förmågor och talanger utan faktiskt ta tillvara dem. Efter en stökig egen högstadietid och avhoppat gymnasie så samlar han ihop sig och börjar jobba.

Jag funderade under läsningen på var skolan och socialtjänsten var under brödernas uppväxt, Eric röker och dricker i mellanstadieåldern. Han är ständigt hungrig eftersom mamman inte har pengar till mat. Det här är sent 80-tal och tidigt 90-tal. Var våra välfärdsystem så trubbiga då att man inte upptäckte barnens behov? Var fanns familjens vänner? Visst borde det funnits vuxna som såg och som kunnat hjälpa?

Det här är en berättelse om hur utsatta barn kan vara när de är fullständigt lojala med sina inkapabla föräldrar. Inget tvivel om att föräldrarna gör så gott de kan, men de räcker inte till. Hur mycket kärlek i världen räcker inte till om barnen går hungriga och driver vind för våg, det måste finnas ett nät som fångar upp dem. Nu verkar det ha gått bra för Eric, han har hittade sitt språk och sitt skrivande och han arbetar som journalist på Aftonbladet. Det känns trösterikt. Det kan ordna sig, hans egen förklaring till det är bland annat att han har en grundtrygghet i sin pappas klasstillhörighet. Hans namne och äldre släkting var författare och det ger ett hopp om att det kan han också bli.

Fin debut. Hoppas han skriver mer!

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

den tunna isen - Lena Einhorn

Lena Einhorn var på mässan i år och jag lyckades missa hennes framträdanden var enda gång. Det är är en författare som jag beundrar och som jag följt genom böckerna Ninas resa, Siri, Blekingegatan 32 och Geniet från Breslau som alla är skildringar av människor där historiska händelser paras med fiktion. Faktion kallade jag det i någon av mina texter och det är Lena Einhorn fantastisk på att skapa.

Så var det dags att läsa den nyutkomna Den tunna isen som handlar om en huvudperson mycket nära henne själv. Det står roman på omslaget och det är en fiktionaliserad berättelse om Lena som växer upp i ett burget, judiskt Stockholm med sin bror och sina två hårt arbetande och älskade föräldrar. Jerzy och Nina är överlevare från förintelsen och de har flyttat till Sverige för att försöka bygga ett nytt liv, de är båda läkare och barnen tas i vardagen om hand om barnflickor.

Nu är Lena runt de sextio och mår inte bra. Hon drabbas återkommande av depressioner och panikångest och att bege sig ut på den tunna isen handlar om att våga släppa taget och leva i nuet, våga släppa sargen och tro på att kärlek och lycka finns. Oavsett bagage så måste man våga tro på att det finns någon som älskar och våga älska tillbaka, man kan vara den som äskar mest eller älskar minst. Den maktbalansen måste bara utplånas om det ska kunna blir innerligt och äkta.

Lena berättar om sitt liv på ett både naket och utlämnande vis, hon skildrar minnen från sin barndom, relationen till sina föräldrar och sin resa mot att komma ut som lesbisk. Hon utbildar sig till läkare och forskar, hon byter bana och börjar med dokumentärfilm och hon har flera längre förhållanden med kvinnor. Det som skildras mest ingående är det med Nicki. Nicki som nästan är den som hon väljer att bilda familj med, som är hennes stora kärlek och hennes stora sorg. Analysen och ältandet går som ett svart stråk genom hela boken, inget är enkelt, inget är lätt.  Jag erkänner direkt att det blir för mycket för mig att läsa om det där förhållandet som analyseras och dissekeras in i minsta partikel.  Navelskåderi eller allmängiltigt och intressant? Det är frågan. Jag är inte riktigt säker på vad jag tycker. Någons annan som läst?

Hitta boken på närmsta bibliotek, på en ljudbokstjänst eller använd Omnible för att hitta bästa pris.

bomullsängeln - Susanna Alakoski

På bokmässan lyssnade jag till Susanna Alakoski och Kjell Westö och det var ett innerligt och intressant samtal om livet och arbetet i Finland under tidigt 1900-tal. Alakoski berättade att hon hållit på med en roman i mer än tio år och den har gått under namnet finlandsboken. Hon har letat efter dokument, sökt i sin egen släkthistoria och landat i att hon vill gestalta kvinnorna och deras arbete under 1900-talet. Det blev ju ett väldigt tjocke utkast så nu har hon delat upp berättelsen i fyra romaner - Bomullsängeln är den första. Nu har jag läst den.

Hilda växer upp, tidigt 1900-tal,  på en ganska välbeställd gård i Österbotten men när hon blir gravid förskjuts hon och hon hamnar som piga på en annan gård. Där träffar hon Helli och de båda flickorna drömmer om ett annat liv än att mjölka och mocka. Staden Vasa ligger inte allt förlängt borta och där kan man få arbete i bomullsspinnerierna. De två unga kvinnorna bestämmer sig för att resa dit.

- Hilda tror på Gud och Helli tror på fackföreningen, så beskrev Alakoski det i samtalet på mässan och det blir tydligt i romanen att de två kvinnorna är mycket olika. Hilda drömmer sig gärna bort i skvallertidningar från Sverige och Helli arbetar för att de anställda ska få bättre villkor, barnkrubba och kortare arbetsvecka. De båda kvinnornas familjer ställer sig på olika sidor i inbördeskriget och trots påfrestningar så består deras vänskap genom det hårda livet på fabrikerna, äktenskap och barnfödslar. Romanen tar oss som läser med från tidigt 1900-tal fram till femtio-talet och det är tydligt att det är Hildas barn som vi ska få följa i den kommande delen.

Idag gick jag förbi Remfabriken här i Gårda och jag hörde de gamla maskinerna i muséet som var igång. Det är spännande att läsa om hur arbetslivet kunde ha sett ut för alla de kvinnor som arbetade här i kvarteret för mindre än ett sekel sedan. Jag tycker mycket om att besöka historien och det är inte så vanligt att man får följa arbetet såpass noga som man får i den här boken. Jag kan egentligen bara påminna mig att jag läst serien om Bricken på Svartvik som är jämförbar, Vibeke Olsson och Susanna Alakoski lyfter fram en del av historien som vi behöver läsa om. Helt klart är det perspektiv som behövs och arbetet har format generationer av kvinnor och deras möjligheter till ett mer jämnställt samhälle. Jag ser fram emot att läsa vidare i den här serien!

hit, men inte längre - Maria Maunsbach

Idag skriver jag om Hit, men inte längre av Maria Maunsbach inne på Kulturkollo.

Välkommen dit! 

Lanny - Max Porter

Hur skall jag kunna skriva en text om Lanny av Max Porter?         Det är en bok som är omöjlig att beskriva så det får istället bli några tankar om känslorna läsningen av den väcker. Förvirring kan vara den första känsla man möter. Först av allt så måste man släppa kontrollen och bara flyta med, det är en läsning där man inte kan förstå allt och det är precis så det ska vara. Frustrerande eller förtrollande beroende på vad man förväntar sig. Fascination är känslan som följer efter förvirring. Hur kan Porter förmedla så mycket genom att bara ge oss som läser små fragment av samtal, hur kan man lär känna en engelsk by som varit befolkad under flera hundra år och vad är det som gör att man ser på både natur och människor på ett alldeles nytt vis? Den här boken var nominerad till Bookerpriset och kom inte med till den korta listan. Det tycker jag absolut den borde gjort. Den är alldeles egen i sitt språk, nyskapande i sin form och en fantastisk läsupplevelse! 

Missa inte vår intervju med Max Porter som publicerades i måndags på Kulturkollo,  där kan man också vinna en otroligt vackert signerad bok. 

bokcirkla med oss - var med och vinn ett eget exemplar!

Vår nästa samläsningsbok i Kulturkollo Läser är Män i min situation av Per Petterson .
Häng med! 

intervju med Per Petterson!

Idag publicerar vi en exklusiv intervju med Per Petterson på Kulturkollo.
Välkommen dit! 

knäckarbanketten - en fantastisk och småläskig saga!

När jag gick genom fantastikgränd i söndags så satt plötsligt Sara Bergmark Elfgren och Emil Maxén där på några höga pallar och berättade om sin helt nyutkomna saga Knäckarbanketten. Jag hann inte stanna till men jag hann reflektera över att jag inte skrivit om den här härliga, lekfulla och småläskiga sagan ännu. När jag läste den så tänkte jag direkt att den skulle vara en perfekt högläsningsbok för årskurs två eller tre i vår skola. Att den är så rikt illustrerad av Emil Faxén gör att också våra elever med ett svagare språk kan hänga med, bilderna kan man arbeta kring och skratta åt. De är fyllda av detaljer och stöder texten fint. Det här är en text som för andraspråkselever som våra är en utmaning. Perfekt! Vilket ordförråd vi kommer att bygga! Texten är, precis som bilderna, härligt humoristisa, sagans form är nydanande och ändå traditionell och det är just den sortens texter som man letar efter när man skall undervisa. Man kan tänka att Sara Bergmark  Elfgren hade rejält roligt när hon satt och spånade fram huvuddragen i berättelsen om de två hertigarna som är tvillingar.

De bråkar redan från födelsen och när de ärver sin mor så bestämmer de sig att dela upp staden och hertigdömet med en mur. Mitt i muren står slottet och de båda bröderna gör allt för att bräcka varandra, när den ene brodern bestämmer sig för att ordna en bankett som ingen sett maken till så försöker den andre att förstöra. I slottets djurgård arbetar den lille svinaherden och det är han, tillsammans med den yngsta dottern till en av hertigarna, som beger sig ut på vandring för att göra slut på den här fejden en gång för alla. Ja, ni hör. Det är sagans form och med många blinkningar till traditionella sagor, möten med riktigt läskiga varelser och ett gott slut så kan man som vuxen känna igen sig utan att det känns berättat förut. Sensmoralen är tydlig och vägen dit är spännande. Kan man förnya en genre som sagan? Ja, Sara och Emil har lyckats med att göra en bok som både unga och gamla kan skrämmas av, skratta åt och pusta ut när slutet äntligen kommer.

Jag packar ner mitt exemplar i jobbväskan!

intervju med Max Porter på kollot idag

Snart skall jag skriva om den här vidunderliga boken men i väntan på det så tycker jag att alla skall läsa Helenas och min intervju med Max Porter inne på Kulturkollo. Och man kan vinna en signerad bok! Hur bra är inte det! 

då stänger jag mässan - men fortsättning följer på Kulturkollo!

Mässan den här gången har varit frukostar, mingel och väldigt många författarsamtal. De flesta har jag lyssnat på men jag har också varit med som samtalspartner i några av dem. Texter dyker upp på Kulturkollo under nästa vecka. 

 

Nu väntar vardag igen. Jag har skaffat kassar till mina fina kollegor!

Den vita boken - Han Kang

På seminariet med Han Kang i samtal med Yukiko Duke bestämde jag mig för att bara lyssna.
Mycket vackert samtal om en helt unik bok. Läs Den vita boken om ni ännu inte gjort det!  

män i min situation - Per Petterson

Per Pettersons nyutkomna roman Män i min situation  utspelar sig ett år i början av nittiotalet. Platsen är Oslo och berättaren är Arvid Jansen, författare och vilse i världen efter skilsmässan från Turid. De som träffades som tonåringar är inte längre ett par, deras pakt är bruten och Turid verkar ha riktningen klar för sig. Hon och deras tre gemensamma flickor skall leva ett liv, han ett annat. När Turid, efter ett år isär, förtvivlad ringer till Arvid så sätter han sig utan tvekan i bilen och beger sig ut för att hjälpa henne. Det är händelsen som inleder den här romanen och under de 300 sidor som följer så får vi följa Arvid från den där dagen då Turid lämnar honom fram till dagen för telefonsamtalet. 

Arvid är författare med tre böcker utgivna, han känner på sig att livet med Turid är på väg att ta slut. Hon umgås allt mer med de färgglada vännerna, han väljer allt oftare ensamheten trots att de är tillsammans. Vardagen med de tre flickorna räcker inte längre som kitt mellan dem. När så Turid lämnar honom tappar Arvid fotfästet helt, sorgen över att inte längre vara självvalt ensam utan övergiven slår till honom så hårt. Det är höst i Oslo och mörkret rullar in, med det kommer vemodet. Sorgen över att hans familj omkommit i en otäck olycka, att de tre flickorna inte längre vill träffa honom och att de kvinnor han träffar på olika barer inte kan fylla tomrummet efter familjen drabbar honom som en rastlöshet i själen. 

Han driver runt på gatorna, hans bil blir hans tillflykt och överallt är det förfärligt kallt. Täcket ligger kvar på Turids sida av sängen och han nänns inte använda det, depressionen gör honom förlamad. Alkohol hjälper för stunden, ett antal engångsligg lindrar inte alls ångesten och oron. När grannens fru som kommer över med hembakt får honom att fundera på om han skall lägga an för att slippa ensamheten så förstår han att han är desperat efter omsorg, någon som tar sig an honom. Svårt är det när julen kommer och han inser att när han får ha sitt familjeliv till låns några timmar så är det inte egentligen det han önskar. Heller. Han är närmast utraderad från sitt tidigare självklara liv och hur skall han nu kunna leva vidare? 

Det här är en roman som drabbade mig hårt, den är sorglig och beskriver hur en livskris kan lätta på stängda lock och locka fram känslor som legat länge och väntat på att bli lyssnade på. Arvid tänker på sin barndom och ångrar att han inte lärde känna sin far, han besöker gravlunden och vet inte vad han ska säga. Han inser att han hamnar nostalgin, i minnen om ungdomens år eller i det tidiga livet med Turid och tröstar sig med det samtidigt som han inser att det var då och nu är nu. Värnlös och oskyddad överlever han sin första vinter efter skilsmässan. 

Så kommer våren. 

På seminariet Världens ensammaste män kan ni höra Per Petterson samtala med UKON och Johan Kling. 

berör och förstör - dikter för unga

På bokmässan så kan man hitta programpunkten om Berör och Förstör och det är en diktsamling med dikter för unga. Athena Farrokhzad och Kristoffer Folkhammar har gjort urvalet och de har kategoriserat dem i olika teman som fått namn av en strof. Jag läste den från pärm till pärm för några veckor sedan och de teman som jag återkommer till är Att allt ändå till sist skall multna och Det är enklare att älska orden.

Urvalet är brett med lyrik skriven i många olika stilar och former, författarna är alla bosatta i Sverige men flera har sitt ursprung någon annanstans. Särskilt drabbar Jila Mossaeds ord mig:

---
Någon gång vill jag dö i ett land
där människor kunde uttala mitt namn
---

björnkvinnan - Karolina Ramqvist

Jag blir så irriterad på mig själv ibland. I lyssningen av Karolina Ramqvists Björnkvinnan så hade jag så förfärligt svårt att frigöra mig från den där metoo-fonden som finns i hennes privatliv. Allt från brevet från Ulf Lundell, kretsen kring Arnaud och maken Virtanen susar förbi. Anna Bodins text i DN reder ut några av trådarna och visst kan man anta en tydlig koppling till Ramqvists egna upplevelser de senaste åren i romanen. Ramqvist själv säger att hon vill tala genom sina texter och kommenterar inte för övrigt.

Hur som, författaren Ramqvist verkar älska att använda vädret och årstiden som en av karaktärerna i sina texter. Mörkret, kylan kommer också i den här romanen. Romanen utspelar sig i flera olika tider, en är i nära nutid när författaren far till Frankrike med sin tonårsdotter för att uppleva Paris och också göra research för boken. Det besöket väcker minnen av författarens ungdom i just Paris och hur hon ätit middag med män bara för att ta sig framåt i karriären, att återvända till platserna väcker känslor. Hon irriterar sig omåttligt på dotterns snapchattande och frågan, den ständiga blir. Varför vill vi numer så sällan vara i nuet, varför lägger vi ett filter mellan oss och verkligheten?

En del av romanen handlar om hur en fransk adelsdam på 1500-talet, Marguerite de la Rocque, förser med sin förmyndare på en expedition till Nordamerika. När hon upptäcks vara gravid så sätts hon iland på en liten ö med bara sin älskare och en betjänt. Livet på ön blir hårt, de andra dör och det lilla barnet dör men kvinnan överlever. Först flera år senare räddas hon av en fiskare som tar henne med tillbaka till Frankrike och Ramqvist följer i sin roman denna på många sätt exceptionella kvinnas spår. Kontrasterna mellan livet som kvinna på 1500-talet och livet som kvinna nu, med småbarn, dagishämtningar och en ständig röra runt sig. Männens överlägsna fysiska kraft symboliseras snyggt i  björnen som adelsdamen möter och dödar, björnen som står där uppstoppad i nutid och författarens sökande efter den historiska kvinnan är hela tiden ett försök att komma närmare den nutida. Flera av partierna i romanen inspirerar mig och intresserar mig men ibland så tappar jag farten. Kanske är det de där sökande i arkiven och ganska långa citaten som får mig att tappa fokus. Ramqvist läser sin bok själv och hon gör det jättebra men kanske ska just den här typen av text ändå läsas med ögonen. 

Här på bloggen finns många texter och kommentarer om Karolina Ramqvists romaner. Jag länkar till: 

Alltings början (gästbloggartext) 
Flickvännen
Den vita staden
Det är natten

Karolina kommer till mässan nästa vecka och har många programpunkter. Jag hoppas kunna slinka förbi på någon av dem.

Jamaica Kincaid på Lundströms och på mässan

Idag på Lundströms bokradio möter Marie en av de författare som verkligen borde vara aktuella för ett av de två nobelpris som skall tillkännages om ett par veckor. Jag inne samtalet mellan Kristina Sandberg och Jamaica Kincaid på Stockholm Literature för tre år sedan och det var så fint. Jag har läst fyra av Kincaids romaner och skall jag välja en favorit så får det nog ändå bli Annie John.  Lucy och läsningen av den blev så väldigt bra tack vare bokcirkeln i Lundströms som jag rekommenderar alla att lyssna på om man vill lära känna författarskapet och få olika röster om både romanen och det. Sedan har jag läst Se, Nu, Då  och Min mors självbiografi. Kincaid är en så begåvad författare och ett av hennes intressena är Carl von Linné - ett av seminarierna på mässan kommer att handla om just det. Ett av Kincaids återkommande teman är arvet från kolonialismen och den koloniala blick som många västerlänningar använder när de ser, skriver eller talar om människor från de forna kolonierna. Jenny Tunedal skall samtala med henne på mässan. Jag ska lyssna! 

resten av allt är vårt - Emma Hamberg

Resten av allt är vårt av Emma Hamberg börjar med att berättaren, som heter Emma och är författare lämnar in sina skilsmässopapper. Hon har levt med en man i mer än 20 år och kärleken har för länge sedan tagit slut. De har tre flickor tillsammans och inte är det enkelt att skiljas, särskilt inte då hennes man är allvarligt sjuk. Får man ens det? Får man sedan, bli lycklig tillsammans med någon annan? Hamberg har i flera intervjuer berättat att hon, när hon skilde sig, bestämde sig för att leva livet som i en romantisk komedi och att våga tacka ja till det som kom i hennes väg. Så bra det nu går med tre tonårsdöttrar i huset, två singelbästisar som söker kärleken och en möjlig flirt med en kille som hon inte sett på 30 år typ.

Det är många blinkningar till Seinfeldt i den här romanen och visst kan man se Emmas lägenhet på Söder framför sig, en plats där dörrarna ständigt står öppen efteråt tjejerna annars bara tappar nycklarna. Livet som singel och 45 mitt i verkligheten beskrivs på ett sådant sätt att man småfnissar sig igenom allvarligheterna och den strulande kärleken med Patrik är riktigt mysig att följa.

Nytt för i år på bokmässan är en feelgood-scen som passande nog skall husera i F-hallen. Just i år så kommer Emma Hamberg inte att medverka där, hennes aktuella roman är i kanten av genren. Det är lite för mycket verklighet och lite för lite saga för att riktigt platsa. Hennes programpunkter hittar man istället här.

#bookfluencer

För tionde året i rad kommer Och dagarna går ... finnas på plats på bokmässan. Jag kommer att hänga på golvet, intervjua författare och sitta på seminarier. Jag ska blogga både här och på Kulturkollo, självklart blir det också Instagramposter. Jag är inte på något sätt en influencer men lite stolt kallar jag mig numer #bookfluencer 

Sämre titel kan man ha.

Hoppas vi ses! 

när alla klockor stannat - Ninni Schulman

Jag gillar Hagforsserien. Jag gillar poliserna Christer och Petra och journalisten Magdalena och visst var det kul att Ninni Schulman gav sig iväg på en utflykt i  Bara du men det är i Hagforsserien hon skriver allra bäst. Ibland kan ordet folkligt kännas mossigt men jag vill ändå använda det när jag ska beskriva de här böckerna. Det är småsamhällen en bit från allfarvägarna som skildras och Schulman gör det så genuint att alla som någonsin bott på landsbygden kan känna igen sig. I När alla klockor stannat så skall ett bygdespel sätts upp i Ekshärad. Från Stockholm har den upphöjde skådespelaren kommit och resten av ensemblen är lokala skådespelare och kulturarbetare. Strax innan premiären försvinner en ung flicka, hon hade en av rollerna i spelet och när hon hittas död börjar jakten på förövaren. Jag skriver inte mer om brottet här, det vore att förstöra berättelsen men ämnet som Schulman vill diskutera är både angeläget och intressant.

Som alltid i den här serien så är det människorna runt om brottet som är det intressanta att följa. Både Christer och Magdalena har personliga utmaningar att tampas med och Petras son Hannes hamnar ofrivilligt mitt i utredningen. Jag gillar mycket att de får lov att vara helt vanliga människor mitt i deckargenrens ofta mallade karaktärer. Mycket sympatiskt!

Ninni Schulman kommer förstås på mässan!