28 augusti 1991

Inget speciellt hände det datumet, utom att jag skissade dessa bilder i mitt skissblock. Skisserna var del av en uppgift vi hade på Konstfack. Jag minns inte riktigt hur den löd, men meningen var att vi skulle dokumentera en vecka i våra liv har jag för mig.

Jag skissade vid mitt föräldrahem på Djurgården i Stockholm.

Det var ett lätt duggregn i luften den dagen. Det svarta blev svartare än vanligt, och regnet - nästan bara som en dimma - gjorde luften disig. Minns fortfarande hur luften kändes att andas in.

Memory Lane (I), Shakespeare

Det här är en otroligt konstig period i mitt liv eftersom jag lever med tre fötter. En i dåtid, en i nutid och en i framtiden. Jag byter plats att arbeta på och eftersom jag byter till litet från stort så innebär det en, som det verkar, aldrig sinande vånda. Vad ska jag spara, vad ska jag slänga?

Jag har kommit halvvägs in i arkivet av skisser, teckningar och original. Originalen (illustrationer publicerade i tidningar, magasin och böcker) sparar jag förstås. Många gamla skisser och arbeten från konstskolorna jag gått på har gått i sopen. Ganska många opublicerade skisser/illustrationer har jag lagt i arkivboxar för att jag gillar dem för mycket för att slänga. Har under tiden jag röjt scannat en del och tänkte att jag skulle visa några av mina gamla bilder här. 

Klicka på bilden så blir den lite större.

De här sex damerna har ganska många år på nacken. De härrör från mitt sista eller näst sista år på Konstfack (1990 eller däromkring). De är skisser för en uppgift i bokillustration vi hade. Jag minns inte exakt hur uppgiften löd, men den måste ha engagerat mig, för i min låda med skolarbeten har jag hittat ett trettiotal olika ingångar till illustrationer just för denna uppgift.
Jag gissar att jag någon gång i processen hade en idé att jag skulle illustrera Shakespeare. Vet inte hur jag annars ska tolka dessa förenklade men namngivna kvinnofigurer.

Jag gillar alla tjejerna, men idag gillar jag alldeles speciellt den bloddrypande damen med kniven. Vet inte vad det är med bilden som fångar mig så. Ögonen, den spända bröstkorgen som får nyckelbenen att stå ut, eller bara den spända hållningen i allmänhet.

Till slut valde jag att illustrera en bok av Elin Wägner istället. De bilderna är totala motsatsen mot dessa,  helt och hållet abstrakta och svart-vita. Utmejslade kvinnokaraktärer verkar ha varit mitt tema iallafall, men jag minns faktiskt inte om det var med avsikt eller bara av en tillfällighet. Hur som helst är det roligt att gå tillbaka i tiden och se vad som fanns inom mig då.

Cyklamen till salu (SÅLD!)

Jag håller på att städa bland lådor och skåp i min ateljé och plötsligt dyker det upp saker som jag nästan glömt att jag har gjort, eller inte glömt direkt - men inte tänkt på, på ett tag. Det här är ett blästrat fönsterglas som jag gjorde till mina föräldrars köksdörr för några år sedan. Inte så långt efter att glaset var färdigt bestämde sig mor o far att flytta, så glaset blev aldrig monterat i dörren.

Själv har jag inget litet fönster (eller dörr) med passande mått heller, så här ligger alltså en blästrad cyklamen på fönsterglas i en låda, till ingen nytta alls, men väldigt söt om jag får säga det själv. Så nu lägger jag ut det till salu här och hoppas att det kan få en plats i ett hem som lider av cyklambrist.

OBS! Glaset är SÅLT!

Måtten på själva glaset är 43,5 cm på höjden och 45 cm bredden.

Själva motivet, plantan, mäter 29 på höjden och 31,5 på höjden. Glasrutan kan alltså skäras till så att den blir mindre i storlek om man så önskar.

Glaset är 2 mm tjockt (det var tänkt att vara innerruta i en dörr som hade två glas).

Detta är ett unikat. Det finns bara en sån här glasskiva i hela världen. Bilden är ritad av mig och sedan överförd till tejp som lagts på fönsterglas och motivet är sedan utskuret ur tejpen med skalpell. Glasskivan har därefter blästrats med aluminiumoxid, vilket gör glaset matt på de ställen som inte täckts av tejp. Därefter är tejpen avlägsad.   

Priset är 450 kronor. Jag skickar den inte på posten, utan är någon intresserad så är det hämtning här i ateljén (Norsborg) eller inne i Stockholm City på överenskommen tid och plats som gäller.   

Skicka ett mejl vid intresse, ni har adressen högst upp till vänster här på sidan.

I en annan låda vid dagens städning dök också skisserna upp som jag gjorde när jag höll på med studierna till glasfönstret. Klicka upp bilderna om ni vill, idag har jag gjort dem lite större än vad jag brukar, så att ni ska kunna se bättre.                                                           

Det är något väldigt sympatiskt över den blomman som står och ser ut som om den har en hårfön mitt i ansiktet, tycker ni inte? Det är lustigt med cyklamen, vi vet ju att de är ganska "stela" blommor, inga blommor som darrar och svänger vid minsta vindpust menar jag. Men ändå kan de se ut som om de är fångade i värsta stormen på bild...

Är ni intresserade av att byta ut en fönsterruta hemma mot en cyklamenmönstrad sådan (nedan), så är det som sagt bara att skicka ett mejl. Vill man kan man förstås istället infatta rutan i en ram och bara ha den som "prydnad". Hängande i ett fönster eller mot en vägg, ja där bestämmer man själv.

OBS! På bilderna står glasrutan lutad mot en plexiglashållare, som i sin tur står på ett podium av glas. 

Galanthus nivalis

Om man sätter sig ner och zoomar på rätt sätt med kameran så kan man förledas att tro att man har en hel äng av snödroppar i trädgården. Sorken har iallafall lämnat dem i fred i år.

Kan man inte få semester när snödropparna blommar? Så att man får tid att njuta av dem, rita av dem, fota?

Här fotade jag en uppgrävd lök inomhus, i befintligt ljus från fönstret. Den ser nästan ut som ett älvaväsen direkt från skogen och inte från trädgården...

Samma snödroppe och samma vinkel, men jag tog en bit aluminiumfolie som fick reflektera ljuset så att blomman blev belyst från två håll.

Maken hann också porträttera den här snödroppen. Vill ni se hans bilder så titta här.

Redan i januari ritade jag snödroppar. De inköptes på Ica och gick aldrig i blom, knopparna torkade bort. Bilden nedan är favoritteckningen från då. Så här ser man nästan aldrig en snödroppe växa i naturen, i det klena ljuset inomhus drar och böjer den sig mot fönstret. Känslan blir nästan den av en böljande vattenväxt, men ändå... jo, visst ser man att det är en snödroppe? Det är något över hur bladen liksom vrider sig litet...

Rätta tiden att föröka sina snödroppar är precis nu. När de blommat över men innan bladen helt vissnat ner. Man delar sina plantor. Och de ska absolut inte ha gödsel i jorden har jag precis lärt mig. Kogödsel lär ska kunna vara direkt skadligt för löken. Däremot så går fin trädgårdskompost bra att mylla jorden med.

Jag har inte gripits av snödroppsfeber än. Inte riktig snödroppsfeber, den som gör att man bara måste ha varje ny sort man ser. Hade jag haft den febern skulle den här engelska firman vara direkt farlig att besöka. Farlig för ekonomin iallafall.

Min favorit av alla snödroppar heter Galanthus plicatus 'Wendy's Gold'. Känner jag mig rik någon gång kanske jag tar mig för att investera i en lök för 280 kronor. Vill ni kan ni googla på namnet för att se henne.