På resa med Edith Wharton

Visst är omslaget tilltalande? Det här är en ny och vacker utgåva av en reseskildring som kom ut ffg 1908. Då var bilen en tämligen ny uppfinning och Edith Wharton var nyfiken och "kastade sig ut" på de franska vägarna- det är dessa turer hon skildrar i den här boken (som jag har högt på min önskelista).

Edith Wharton (1862-1937) blev nominerad till Nobelpriset vid tre olika tillfällen : 1927, 1928 och 1930.  År 1927 var det sju professorer vid anrika Yale University som stod för nomineringen (priset gick sedan till den franske filosofen Henri Bergson) - följande år nominerades hon av professor William Lyon Phelps - också vid Yale. Han var en färgstark person och mycket tongivande på sin tid. Han lämnade efter sig en del "bevingade" sentenser och en skröna som lyder så här:

"The professor asked his students to discuss the poet Gerard Manley Hopkins' "sprung rhythm" technique. One young man handed in his exam reading, "Only God knows the answer to your question. Merry Christmas." Professor Phelps returned the paper after Christmas with the note, "Happy New Year. God gets an A—you get an F."

Trots Phelps blev det ännu ett missat pris för Wharton (nu "förlorade" hon till Sigrid Undset)- År 1930 var det en av akademiens egna som stod för nomineringen, nämligen Tor Hedberg (1862-1931, stol nr 4). (Tor Hedberg var också Dramatenchef mellan 1910 och 1922 samt en mycket flitig författare). Den här gången gick priset dock till en landsman till Wharton- Sinclair Lewis.

Nobelpriset i litteratur och lyrikens alltmera krympande utrymme

(Johannes Bobrowski dog alldeles för ung- och hann förmodligen inte ens bli påtänkt för Nobelpriset-sorgligt nog.)



Jag läser Eva Ströms mycket tänkvärda artikel i dagens Sydsvenska. Ja, det är femton år sedan Wislawa Szymborska erhöll sitt välförtjänta Nobelpris. Lyriken är onekligen satt på undantag och det är så oerhört sorgligt. Bokhandlarna befattar sig knappt med genren och de orkar tydligen inte ens ge poesien ett eget hyllplan- läs här om Evas erfarenheter- på bloggen Lustigkulle. Man tar sig för pannan och suckar sedan djupt.



Det finns så många fina poeter som försvinner bort i allt "hajpat brus" idag. Jag saknar lyrikens närvaro därute- i både cyberspace och också rent fysiskt- i bokhandeln. Och- jag saknar Bais knepiga lyrikutmaningar på den ypperliga bloggen "Boklesebloggen min" -.
Jag hoppas att du forsätter med dina inlägg Bai- din röst behövs!

Rien ne va plus

Ungefär så säger man på The Guardian och försöker gissa (precis som alla vi andra) vem som ska bli årets nobelpristagare i litteratur.

Här är listan :

Adonis
Péter Nádas
Assia Djebar
Tomas Tranströmer
Philip Roth
Haruki Murakami

(Två poeter... alltid något i alla fall).

Vem får Nobelpriset i år?

Lyran frågar- och jag ska försöka svara. Fast det blir så klart bara önsketänkande från min sida.

Jag skulle gärna vilja att lyriken hyllades i år. Det vore på tiden. Mina förslag blir därför dessa:

1. Adam Zagajewski. Han är verkligen en värdig pristagare (och heller inte lastgammal).

2. Ko Un från Korea. Här är det lite mera bråttom- Ko Un är 78 år gammal nu.

3. Tomas Tranströmer.

Qui vivra verra.

Året var 1953

Nadine Gordimer (2010) fotot från Wikipedia.

I en recension från år 1953 kan man läsa följande om en bok som har titeln "The Soft Voice of the Serpent":

" En ung sydafrikanska som fått ovanligt mycket beröm för denna sin första bok, en novellsamling."

Det skulle komma mera... och till slut också ett nobelpris- då skrev man 1991.

Vem bör få Nobelpris 1950?- en enquête

BLM ställer frågan till ledande kritiker från ett flertal länder. Svaren är väldigt intressanta! Det hör till saken att det inte delades ut något Nobelpris i littetatur 1949- den Svenska Akademien kunde inte enas om ett lämpligt namn- i stället utdelades två nobelpris i litteratur 1950.

Kritikerna fick dels nominera en landsman- dels en för dem utländsk författare. Kritiker från tio länder tillfrågades.

William Faulkner fick tre röster - och Pär Lagerkvist fick också tre. Andra intressanta namn som nämndes var:

Thornton Wilder
Francois Mauriac
V.A. Koskenniemi
André Malraux
Benedetto Croce (Han är nog inte särskilt lättläst....)
Edith Sitwell


Facit? Faulkner knep 1949 års pris och 1950....( som det verkar i alla fall) ganska otippat: Bertrand Russell.

Om de litterära nobelprisen

Jag läser just nu första delen av Wladislaw Reymonts "Bönderna"- den svenska översättningen är gjord på 20-talet. Det som fängslar mig mest i den här boken är faktiskt de vackra naturbeskrivningarna- de håller i evighet. En del av karaktärerna biter sig också fast- storbonden Boryma till exempel och tiggerskan Agathe. Jag fortsätter läsningen...
-
Annars tycker jag visserligen att är det intressant att läsa nobelpristagare men det får finnas gränser- Det finns mycket annat som är läsvärt också :-) . Jag känner just nu ett behov av att hitta en eller några nya utmaning(ar). Jag ska fundera.

Italienska nobelpristagare 3

Den andra italienska nobelpristagaren i litteratur var Grazia Deledda- och henne har jag redan skrivit en del om här på bloggen. Jag koncentrerar mig därför på nummer tre i denna församling- Luigi Pirandello (1867-1936) som fick priset 1934 med motiveringen:


... för hans djärva och sinnrika nyskapelse av dramats och scenens konst.


Pirandello föddes på södra Sicilien och han debuterade som lyriker (1885). Sedan följde romaner och noveller. Hans största framgång som romanförfattare är Il fu Mattia Pascal (Salig Mattias Pascal) som kom ut 1904. Pirandello är mest berömd för sina dramer - och "Sex roller söker en författare" torde vara hans mest kända verk. "Livet är ett maskspel, där illusionen ofta tar befälet". "Sex roller söker en författare" har satts upp nyligen- på Stockholms stadsteater. Läs recensionen i Svenska Dagbladet här.


Jag har inte läst något av Pirandello - tack och lov finns det mycket att välja bland i svensk översättning.


-
Booklund förlag har gett ut "Kameran går" och jag citerar från omslagets baksidestext:

Denna mångbottnade roman från 1915 utspelas i en levande och autentisk filmmiljö under filmkonstens barndom och skildrar med psykologisk insikt ett fortfarande lika aktuellt mänskligt drama. Här samlas Pirandellos typiska teman såsom det rollspel samhället tvingar människorna in i och individens ensamhet och frustration i en värld där ingen egentlig kommunikation är möjlig och ingen objektiv sanning kan uppnås.
-
Krukan och andra berättelser från Italien / av Luigi Pirandello ; översättning och urval av Catharina Wallström - Niloé förlag, 1991- en novellsamling som faktiskt finns på "mitt"bibliotek (och även på 20 andra).

Från min tyska hylla plockar jag fram...

Allt i väntan på att jag ska få mitt paket från Amazon.de och att biblioteket ska få in några fjärrbeställda böcker...
-
"Buddenbrooks" läste jag i vintras och (ja, jag har sagt det många gånger förut) var en mycket stor läsupplevelse. Thomas Mann (1875-1955) var en av min mammas tyska favoritförfattare och jag hittar därför flera böcker av och om honom i mina hyllor. "Fem berättelser" är utgiven på Albert Bonniers förlag år 1952 och den innehåller : Tristan, Tonio Kröger, Döden i Venedig, Barnslig hjärtesorg och Mario och trollkarlen (översättning av Nils Holmberg). Tonio Kröger läste jag för många år sedan och minns att jag tyckte om. "Tonio Kröger - älsklingslektyr för flera generationer romantisk ungdom" ... Thomas Mann har ett stort tema - anden mot livet. Konstnärsmentalitet mot borgerlighet... (i Buddenbrooks framträder detta synnerligen tydligt).
-
Thomas Mann fick nobelpriset 1929 "... förnämligast för hans stora roman Buddenbrooks, vilken under årens lopp vunnit alltmera stadgat erkännande som ett av den samtida litteraturens klassiska verk." (Enligt Helmer Lång var Thomas Mann mycket förgrymmad över den här motiveringen som hade satts ihop av akademiledamoten Fredrik Böök - Böök tyckte inte om Manns senare verk.) Hjalmar Gullberg föreslog faktiskt att Mann skulle få nobelpriset en andra gång (1948). Thomas Mann var i Schweiz år 1933 när nazisterna grep makten. Han återvände inte till Tyskland och år 1938 flyttade han till USA och han blev amerikansk medborgare år 1944. Mann bekämpade nazismen aktivt. "Där Mann är, där är den tyska kulturen".
-
Inför nästa års bokmässa i Göteborg med tyskspråkigt tema hoppas jag på nyutgivningar av Manns verk!

Om nobelprisen (litteratur)

Anders Österling var Svenska Akademiens ständige sekreterare från 1941 till och med 1964. I sin memoarbok "Minnets vägar" (1967) skriver han lite om denna tid. Han berättar bland annat om diverse tokstollar (för det får man nog kalla dem) som skrivit in till akademien och rekommenderat sig själva för priset - "för icke så länge sedan insände en kvinnlig skönhetsexpert från USA på fullt allvar sin lilla bok med råd om hur man ska bära sig åt för att bli mannekäng. Råden var avfattade på vers i följande stil:
You've got to be thin
if you want to win
the loud acclaim
that leads to fame.
-
"En herre från San Fransisco önskar belönas för sitt arbete med "Den amerikanska travarens gångart" vilket enligt hans försäkran är av moraliskt värde liksom hippologiskt"
Kanske nuvarande ledamöter av Svenska Akademien kunde komma ut med en bok som ger prov på alla udda "prisförslag" som kommer in ? Det kunde bli en bestseller....
-
Jag är dessutom lycklig ägare till Helmer Långs bok "De litterära nobelprisen" där samtliga nobelpristagare fram till och med 1983 (William Golding) presenteras. I förordet skriver Lång en del om hur diskussionerna gått innan "slutligt beslut" tagits. År 1901 stod Èmile Zolà överst på Nobelkommittéens första kandidatlista- men se det höll inte i längden för själve Alfred Nobel hade ju kallat Zolà för "en snuskförfattare"- så var den gubben ute ur leken och i stället fick Sully Prudhomme priset. "Hans namn saknas numera i många enbandsencyklopedier och i många av de litteraturhistoriska handböckerna. Utan nobelpriset skulle diktaren ha varit helt bortglömd utanför hemlandet." (Helmer Lång).
-
Dessa stora författare fick heller aldrig nobelpriset: Tolstoj, Mark Twain (Samuel Clemens), Ibsen, Strindberg, Swinburne, Stefan George, Rilke, Paul Valéry, Joseph Conrad, Thomas Hardy, James Joyce, Marcel Proust..... Vad gäller Henrik Ibsen så läser jag att den urkonservative Carl David af Wirsén (ständig sekreterare från 1884-1912) hade ett speciellt ont öga till just Ibsen- som hade "varit ofin nog att debattera ärftlig syfilis i Gengangere".
-
Ibland skulle man vilja vara en fluga på väggen.....

Jaha....

Jag kan väl inte påstå att jag jublar högt precis. Jodå, jag har läst "Bockfesten" av årets nobelpristagare (som handlar om diktatorn Trujillo - Dominikanska republiken)- någon annan bok av Vargas Llosa har jag säkert också läst - och glömt (det var ganska länge sedan). En latinamerikansk gubbe till, tänker jag och ser nog rätt så sur ut, har jag en känsla av. Det känns för sent- lite ospännande. Not my cup of tea.
-
Kanske läser jag ytterligare någon "Vargas Llosa-bok" om den kommer ut i pocketupplaga- annars får det vara. Konstaterar att det inte blev någon lyriker i år heller. ( En kvinnlig latinamerikansk lyriker... det hade varit något, det- det måste finnas en del att välja på.)
-
Det enda som var bra var att det var tämligen otippat.

Nobel-nobel-nobelpriset....

Jag kommer att tillhöra en av alla de bok/litteraturälskare som sitter klistrade vid radioapparaten i morgon vid lunchtid. En lyriker skulle jag gärna vilja se som pristagare (Ko Un till exempel) men det vågar jag inte hoppas på. Spekulerar gör jag heller inte. Spännande är det hur som helst.

Nobelpriset- vem blir det i år?

Det spekuleras mycket - lite varstans. En diktare- en lyriker- en poet... det hoppas jag på. Det var längesedan lyriken blev uppmärksammad i Nobelpris-sammanhang. Jag är helt enig med Enligt O- jag hoppas så på Ko Un.

-

Vinden

-

Be aldrig vinden förbarma sig.

Långa vilda liljor och

vita doftande liljor och

sådana som blommar bara en dag och

sådana som fått sina stjälkar knäckta

får nya knoppar.

Det är inte för sent.

-

(Från "Fråga månskenet om vägen- zendikter") Utgiven på Heidruns förlag

-

Hos Adlibris läser jag följande om Heidruns förlag :Men ena foten fast förankrad i den värmländska myllan och den andra studsande runt om i världen överallt där bra poesi finns har Heidruns skaffa sig en helt egen position bland svenska förlag.

-

Här ett litet urval av deras lyrikutbud.

Visa ord av Samuel Beckett

Ever tried. Ever failed. No matter. Try again. Fail again. Fail better.

-

Where I am, I don't know, I'll never know, in the silence you don't know, you must go on, I can't go on, I'll go on.

-

Läs mera om Beckett och hans verk hos Butter tar ordet. Jag tycker om denne gåtfulle irländare - och tänker läsa den bok av honom som getts ut på Brombergs förlag (Nobelklassiker)- "Murphy" . Sven Stolpe har skrivit om sitt möte med Beckett i sina "minnen"Låt mig berätta" (mycket underhållande är denna samling, för övrigt).

-

Jag minns mycket väl när Beckett tilldelades nobelpriset (1969)- han åkte aldrig till Stockholm- men accepterade priset i sig. Beckett plågades svårt av all uppmärksamhet och vägrade intervjuer (däremot fick han stå ut med att det stacks kameror upp i ansiktet på honom).

-

Nobelklassiker

Sedan 2007 ger Brombergs förlag ut ett urval av s k "Nobelklassiker". Det tycker jag är ett mycket berömvärt initiativ. Efter att ha suttit en stund framför datorn och sökt efter just klassiker i svensk översättning känns det hoppfullt att det så småningom ska komma fler titlar i den här klassiker-serien (för det ska det väl?).

-

Ack ja... nu har jag letat nobelpristagare (jag påstår inte att just dessa ansvarar för det bästa klassikerna men någonstans fick jag börja)- i svensk översättning och resultatet har blivit magert. (Åtminstone för tiden 1901 och fram till cirka 1980).

-

Kan man tänka sig titlar av följande nobelpristagare- månne.... ?

-

Henryk Sienkiewicz

Gerhart Hauptmann

Rabindranath Tagore

Romain Rolland (jag skulle väldigt gärna vilja se hans "Jean-Christophe" i nyöversättning fast det är nog att begära för mycket... det är ett stort verk)

Anatole France

Thomas Mann... fler titlar tack!

Sinclair Lewis- absolut! Han är värd att läsa än i dag.

Eugene O'Neill

Pearl Buck

John Steinbeck (fler titlar)

Patrick White (är han helt bortglömd idag? Livets träd?

Elias Canetti... hans självbiografiska böcker är värda nytryck (tycker jag).

Roger Martin du Gard (jag har läst en del av hans böcker på franska- de var absolut inte tråkiga....)

-

Det finns så mycket god äldre litteratur som verkar vara alldeles bortglömd idag- det är illa... illa....

Seamus Heaney

När jag läser om mosslik (och det gör jag just nu) tänker jag också på den irländske poeten och nobelpristagaren Seamus Heaney.

-

Hans dikt "The Tollund Man" är mäktig... och lång läs den här. (från diktsamlingen "Wintering Out").

-

Heaney fick nobelpriset år 1995 och jag minns ännu hur upprymd jag kände mig- äntligen en irländare (igen) på podiet (och dessutom en lyriker- lyckan var fullständig).

Från Wikipedias sida hämtar jag följade rader- viktiga och utmärkande för Heaney:

"As he was born and educated in Northern Ireland Heaney has felt the need to emphasise that he is Irish and not British. For example, he objected to his inclusion in the 1982 Penguin Book of Contemporary British Poetry by writing: "Be advised, my passport's green / No glass of ours was ever raised / To toast the Queen.""

-

(Fotot hämtat från Wikipedia)

Gustaf Hellström- Eugene O'Neill och William Faulkner och några till

På bilden: Dramatikern och nobelpristagaren Eugene O'Neill.

-

I min nyförvärvade bok om Gustaf Hellström ("Det var ingen tjusande idyll") har jag fastnat extra mycket för det kapitel i boken som har rubriken "Från Provincetown till Oxford, Mississippi- Gustaf Hellströms syn på amerikansk litteratur. (författat av Ivo Holmqvist).

-

Gustaf Hellström vistades i USA under några år (runt 1920). Han kom härefter att följa och kommentera amerikansk litteratur tämligen noggrant. Redan år 1921 hade Hellström "upptäckt" Eugene O'Neill- flera av O'Neills pjäser gjordes nämligen mera tillgängliga genom den fasta teatergruppen

"The Provincetown Players" (ja, gruppen startades i lilla Provincetown i Massachusetts).

-

Vissa av de författare som Hellström skrivit om är okända för mig- och jag blir väldigt intresserad av Hamlin Garland som bland annat skildrat amerikanska kvinnors verklighet på prärien i "Main -travelled Road" - även Bret Harte väcker min nyfikenhet.

-

År 1942 blev Gustaf Hellström invald i Svenska Akademien (han tog plats på stol nummer 18 och efterträdde Gunnar Mascoll Silfverstolpe).

-

Det Hellström förtjänar stort erkännade för är hans strävan att föra fram William Faulkner- mot ett ytterst välförtjänt nobelpris. Hellström höll talet till Faulkner vid ceremonin år 1950. Faulkner jämförs här med Dostojevkij, Poe, Joyce, Selma Lagerlöf och även Hjalmar Bergman.

-

I "Det var ingen tjusande idyll" finns även hela Hellströms sakkunnigutlåtande om William Faulkner.

-

Sammanfattningsvis tycker jag att boken om Hellström är mycket läsvärd. Man får många infallsvinklar till denne komplicerade och numera relativt bortglömde författare. Jag får definitivt lust att läsa mera av Gustaf Hellström.