Vad som blir kvar: The Song of Everlasting Sorrow

Bilden ovan är från 1930-talet och kvinnorna bär cheongsams- (ett klädesplagg som förekommer väldigt ofta i boken "The Song of Everlasting Sorrow" av Wang Anyi.)

Den här romanen handlar mycket om kvinnor och huvudpersonen är den vackra och begåvade Wang Qiayo som är tonåring i efterkrigstidens Shanghai. Wan Qiayos vän Mr Cheng som är en skicklig fotograf tar hennes bild, skickar in det till en tidning (som publicerar) och så sätts en karusell igång som ska komma att förändra Wang Qiayos liv- hon blir inbjuden att delta i en skönhetstävling och där vinner hon tredje plats. Det är inte lätt för en så ung kvinna att fatta riktiga och kloka beslut och på vägen vidare väljer hon på ett sätt som inte skapar den lycka som hon kanske borde ha varit förtjänt av. Det blir sorg och umbäranden men med en intressant bakgrund trots allt.

Berättelsen börjar i slutet på 1940-talet och så drar den läsaren framåt i fyrtio år. Det är en mycket omvälvande tid i Kinas historia och även om det inte är landets skeenden i sig som är det huvudsakliga  här så finns hela tiden händelserna och politiken med som en mycket talande bakgrund, en bakgrund som man absolut inte kan blunda för under läsningens gång.

Jag älskar sättet som författaren inleder boken på- det känns lite som filmen West Side Story (där man först cirklar över staden för att komma allt närmare händelsernas centrum)- här börjar allt i "longtang" för att långsamt dra sig iväg till "The Young Lady's Bedchamber":  " The bedchamber in a Shanghai lontang is a place where anything can happen, where even melancholy is noisy and clamorous. When it drizzles, raindrops write the word "melancholy" on the window. The mist in the back longtang is melancholic in an abibuous way-... "

"The Song of Everlasting Sorrow" är redan en modern kinesisk klassiker och finns på en lista över böcker som kommer att bli odödliga. Det tog över tio år innan den här romanen blev översatt till engelska och nu väntar jag på att det ska komma en svensk översättning- en bok som denna måste bara bli tillgänglig för de svenska läsarna.

Jag vill gärna länka till en mycket välskriven och fin recension  (av Francine Prose i New York Times).

Själv lägger jag långsamt undan "The Song of Everlasting Sorrow"- men den sätts inte i hyllan. Jag behåller den intill mig ett tag till för omläsning av valda delar. Den är en av de bästa böcker jag läst på länge och historien om Wang Qiaoy och hennes Shanghai lämnar kvar en känsla av vemod och  evighet. Jag är djupt berörd och djupt imponerad.

och helt plötsligt hamnade jag i Kina....

Hösten är i antågande (som sagt). Jag städar bokhyllor och ordnar, lägger i påsar (för avhysning och förhoppningsvis försäljning till välgörande ändamål (Bibliotekets vänner) och så får jag syn på böcker som jag hade glömt bort- jag skäms lite... men livet är kort och det finns så mycket att läsa. Minnet är heller inte som det har varit- men desto gladare blir jag över fynden som "skuttar fram" ur hyllorna.

"The Song of Everlasting Sorrow" av Wang Anyi har undertiteln " a novel of Shanghai" och redan på första sidan får man lära sig en del om den här staden och dess särart-

en longtang i Shanghai. (lånat foto).

Jag länkar till Anna Gustafsson Chens tipslista på läsvärda kinesiska författare i översättning. (Wang Anyi finns med).

Kinesisk litteratur är ett sorgligt eftersatt kapitel för mig. Bättring utlovas.

Till evenkernas land

Jag väntar otåligt på att Chi Zijians "The Last Quarter of the Moon" ska landa i min brevlåda. Den har jag  haft på min önskelista väldigt länge nu och äntligen fanns det att få tag på. Bara omslaget är ju som en dröm..... så vackert....

Chi Zijian (f. 1964) är från Heilongjiang- provinsen i nordöstra Kina. Jag hoppas att det kommer flera översättningar av hennes böcker- "The Last Quarter of the Moon" finns även på italienska.

Shanghai i fokus

Jag har aldrig varit i Shanghai (och inte i Kina alls för den delen). Tydligen kan smogen ligga tät över staden om man får tro det här fotot (som är lånat).

Hos Bokberget  (översättaren Anna Gustafsson Chens blogg) tipsades jag om den här romanen av Wang Anyi (f.1954). Nu har jag boken i min hand och har så smått börjat läsa. Tyvärr finns det ännu ingen svensk översättning men jag hoppas att det blir ändring på det för maken till vackert språk får man leta efter och handlingen är säkert minst lika fängslande.

"Looked down upon from the highest point in the city, Shanghai's longtang- her vast neighborhoods inside closed alleys- are a magnificent sight. The longtang are the backdrop of this city. Streets and buildings emerge around them in a series of dots and lines, like the subtle brushstrokes that bring life to the empty expanses of white paper in a traditional Chinese landscape painting. As the day turns into night and the city lights up, these dots and lines begin to glimmer. However, underneath the glitter lies an immense blanket of darkness- these are the longtang of Shanghai." (Inledningsorden till romanen).

En glömd kinesisk författarinna

Han Suyin (Elizabeth Comber) (f.1917) har varit mycket flitig genom åren både som författare och som läkare.

Hon föddes som Rosalie Elisabeth Kuanghu Chow i Xinyang i Henan-provinsen - dotter till en belgisk mor och en kinesisk far. Hon bestämde sig tidigt för att bli läkare - hon blev djupt tagen av allt lidande och fattigdom hon såg i sin omgivning.

Han Suyin (som alltså är ett "nom de plume") fick se mycket av världen och hon reste i Sibirien och i Europa för att återvända till Kina år 1938 där hon gifte sig med en officer i Chiang Kai Cheks armé. Under det kinesisk-japanska kriget arbetade hon som barnmorska i det inre av Kina. Maken stupade sedan (1947) i det kinesiska inbördeskriget.

År 1949 förälskade hon sig i och gifte sig med den australiensiske krigskorrespondenten Ian Morrison- han miste livet i Koreakriget bara ett år senare. Under den här tiden bodde Han Suyin i Hong Kong. Make nummer tre blev Leon F. Comber som var brittisk officer i nuvarande Malaysia.

Under tiden hade Han Suyin börjat skriva på den roman som skulle komma att bli hennes allra mest kända och mest lästa: A Many-Splendoured Thing (Skimrande dagar). Boken kom ut 1952 och den svenska översättningen är från 1954. Berättelsen har klart självbiografiska inslag.

Jag har just nu börjat läsa första delen (det finns fem delar totalt) i hennes självbiograrfi (som även är en odyssée genom Kinas historia) "The Crippled Tree". "The Crippled Tree" (Det förkrympta trädet) täcker åren 1885-1928 och Bertrand Russell sa så här om just den här delen: " During the many hours I spent reading it, I learned more about China than I did in a whole year spent in that country."

Det står mycket skrivet om Han Suyin på engelska här på "nätet" men vill man hitta något på svenska, ja, då går man nog bet. Däremot gömmer bibliotekens magasin (och kanske finns det fortfarande en del av Suyins böcker på hyllorna) åtskilligt läsvärt för den som är intresserad av att bekanta sig med den här författarinnan. Jag tycker verkligen inte att hon förtjänar att hålla till i glömskans mörker. På mitt eget bibliotek finns i alla fall "Skimrande dagar" på magasinet. Den ska snart få komma ut och lufta sig, det lovar jag.

Den här längtar jag efter att läsa....

Jag hittade till Anna Gustafsson Chens blogg Bokberget där hon idag tipsar om fem mycket läsvärda (oumbärliga) kinesiska böcker. Just Chi Zijians roman har ännu inte kommit ut i engelsk översättning (och någon svensk dito finns inte heller) men i januari nästa år... då så....

"The Last Quarter of the Moon" har handlingen förlagd till evenkernas land- i gränstrakterna mellan Kina och Ryssland. Evenkerna är ett nomadfolk som lever under bistra förhållanden.

Evenkisk schamandräkt (lånat foto).

Jag tänker lite grann på Kurosawas film "Vägvisaren" och tror att "The Last Quarter of the Moon" kommer att bli en mycket fin läsupplevelse.

En liten vackert röd bok

Den lyste mot mig från bibliotekshyllan (den för nyinköpta böcker). Jag plockade åt mig och lånade hem.

Shen Congwen (1902-1988) är en kinesisk författare som framlevde sina första tjugo år i en liten stad i västra Hunan. Bara tretton år gammal sattes han i militärskola. Shen Congwen fick resa mycket och han träffade en mängd olika människor från de mest skilda samhällsgrupper (och yrken).

"Gränsland" kom ut redan år 1934 (i hemlandet) och anses av många som författarens främsta verk.

I "Gränsland" möter vi de som många kallar för "den lantliga enfalden"- men i Congwens bok höjs dessa lantliga människor upp och de blir till starka, hederliga och goda människor- förebilder.

Huvudpersonen i "Gränsland" är Jadeflicka som växer upp föräldralös hos sin morfar färjkarlen. Det är ett stilla liv vid floden- präglat av årstidernas skiftningar och naturens nycker. Färjkarlen är en god och absolut hederlig människa- och han fostrar sin dotterdotter med kärlek.

"I regn och solsken sköter den gamle färjkarlen sin syssla. När någon vill över floden kröker han ryggen en aning, grabbar tag i bambutrossen med bägge händerna och halar över båten till andra stranden."

Jadeflicka växer upp och drabbas av kärleken i form av "andrebror"- men hans äldre bror "Storebror" har redan sett ut Jadeflicka som sin blivande fru. Färjkarlens besked till "Storebror" är att han kan vinna Jadeflicka på två sätt- antingen genom stridsvagnens eller genom springarens väg. Springarens väg innebär att friaren ska uppvakta sin käresta med sång i tre år och sex månader. Stridsvagnen låter andra göra arbetet.... Två bröder kämpar nu om samma kvinna - på olika vis.

"Gränsland" är skriven på ett mycket poetiskt språk och det är en en stor skönhetsupplevelse att gå in i den här berättelsen- allt framstår som så levande- naturens alla skiftningar, den klara växelsången mellan de älskande, den självuppoffrande morfadern.

"När den gamle stallknekten såg Jadeflicka stå alldeles stilla därute och stirra rakt framför sig en lång stund hostade han och sade:

-Jadeflicka, daggen har fallit! Fryser du inte?
- Nej, sade Jadeflicka.
- Vilket vackert väder!
- Å! Viskade Jadeflicka när ett väldigt stjärnskott rispade rymden. På sydhimlen följde ett andra stjärnskott på det första och en uggla hoade i dungen på den motsatta sidan."

Slutet är gripande och både väntat och oväntat. "Gränsland" är en av de vackraste böcker jag läst.

Översättningen är gjord av Göran Malmqvist och boken är utgiven av Bokförlaget Tranan.

A Thousand Years of Good Prayers av Yiyun Li

Jag har läst en samling noveller av den kinesiska författarinnan Yiyun Li. För dessa tio noveller vann hon "The Guardian First Book Award" (2006) och "A thousand years of good prayer" blev även "shortlisted for the Orange Award for New Writers". Trots klibbig sommarvärme och ganska liten läslust kunde jag inte släppa den här boken. Yiyun Li tar oss med till det moderna Kina- hon går under ytan och beskriver för oss hur kulturrevolutionens klor fortfarande gräver djupt i det kinesiska samhället. De liv och personer hon skildrar är helt vanliga människor i dagens Kina- ofta med tragiska öden.

-

I novellen "Extra" möter vi Granny Lin som blir "övertalig" vid den fabrik hon arbetat vid för många år- hon tvingas att gifta sig med en mycket äldre man som har Alzheimers- allt för att klara av försörjningen. I slutet av berättelsen sitter Granny Lin på gatan- utslängd- "The happiness of love is a shooting meteor; the pain of love is the darkness following".

-

Death is Not a Bad Joke if Told the Right Way.

-

Yuyin Li hoppas jag kunna läsa mera av- "A Thousand Years of Good Prayers" berättar framför allt om ett Kina som inte ska glömmas bort och sopas under mattan. Jag har många tankar och funderingar efter att ha läst boken. Det är så god litteratur ska fungera.

Den Otacksamma av Ying Chen

Detta är ett bokomslag som tilltalar mig- enkelt och talande. Fotot av den unga kvinnan med sitt sorgsna ansikte speglar också så väl bokens innehåll.

-

Ying Chen är kinesiska men bosatt i Kanada- hon skriver sina böcker på franska- en kombination som verkar extra magnetisk på mig... och jag blev inte besviken efter läsningen av "Den otacksamma". (Utgiven av Elisabeth Grate förlag).

-

Det är en kuslig bok- berättar-jaget är anden efter dottern (Yan Zi) till en icke så älskad mor. Yan Zi har slutligen fått sin hämnd på modern- genom att ta sitt eget liv vill hon nu döma sin mor till evigt lidande.

-

" Jag brann av lust att se mamma lida vid åsynen av mitt lik. Lida så att hon kräktes blod. En tröstlös smärta. Livet skulle rinna henne ur händerna och hon skulle inte ha några efterkommande. --- Hennes enda dotter skulle flyga iväg långt bort från henne likt en mördande vindstöt som blåser förbi och obarmhärtigt ruskar ett träd utan att stanna upp."

-

Berättelsen ger tillbakablickar på Yan Zis liv och vi får följa henne under hennes sista dagar och timmar. Slutet blir inte riktigt som hon har tänkt sig - och kanske inte heller det slutliga resultatet.

-

Jag ser ingenting längre. Jag ser inte mamma. Jag har ingen mamma, ingen domare Yanluo. Minnet av mamma löses upp i detta oföränderliga ljus. Minnet dunstar bort liksom molnet som bär mig. Genom minnets dimmor når mig en sista mänsklig röst som en förtrollad klagan, kanske skriket från ett spädbarn: - Mamma!

-

Ying Chen kommer jag att läsa mera av.