Begravning i Trelleborg år 1916 ( Ett antal offer från Skagerakslaget)
I Nils-Olof Franzéns utmärkta bok "Undan stormen- Sverige under första världskriget" finns en rubrik "Selma Lagerlöf och kriget" . De så kallade tiotalisterna skrev inte så särskilt mycket om just kriget men det finns undantag- ett av dessa undantag är Selma Lagerlöfs roman (från 1918) Bannlyst.
Temat är speciellt, minst sagt, för det handlar om kannibalism under en polarexpedition. Svenske Sven Elversson är en av deltagarna och för hans del slutar allt i katastrof. Han överlever visserligen men till ett högt pris. Han anses ha "kränkt dödens majestät" och för det blir han "straffad". Så får vi följa Svens tillvaro sedan han kommit tillbaka till hemorten Grimön på västkusten där han bor tillsammans med sina föräldrar. Sven lyckas till slut bemästra sin svåra situation men han utsätts för de värsta prövningar och han är som bokens titel antyder "bannlyst". Förskjuten, ratad, illa sedd- trots att han är både begåvad, flitig och hjälpsam. Flockmentaliteten förnekar sig aldrig och inte heller i Selma Lagerlöfs berättelse. Hon kan som ingen annan just berätta och samtidigt helt trollbinda läsaren.
I slutet av boken kommer kriget i form av efterdyningarna av det stora Skagerakslaget (31/5-1/6 1916) (ett slag som krävde cirka 10 000 människoliv. Många av de döda sjömännen flöt iland på de svenska kusterna och här några rader från "Bannlyst"
"Och mittunder detta krig, medan det sker sådant, som att tiotusental av människor vräkes i havet, såsom om det ingenting vore, och andra tiotusental föres bort i fångenskap, såsom vore det bara något att yvas över, och andra tiotusental slaktas framför kanonmynningar, såsom vore det en lovvärd handling, och andra tiotusental drives bort från sina hem, såsom vore det bara sed och bruk, under detta tror jag dock, att det hos oss växer opp en större kärlek för livet, än vi förut har kunnat hysa."
Kyrkoherden predikar " Men nu har de döda kommit till oss, för att vi ska se hur vämjeligt kriget är.--- Detta, som flyter omkring i vårt hav, det är ju ingen spöksyn eller någon ihopdiktad saga, utan det är verklighet och sanning. Och därför ska ni åtminstone i tankarna följa mig ditut till Kattegatt och lära att känna fasans folk och laga, att synen blir så fast insatt i era ögon, att ni aldrig kan glömma den.
"Bannlyst" fanns på biblioteksmagasinet och jag har läst och kan bara hålla med Nils-Olof Franzén - att "Bannlyst" , liksom Kejsaren av Portugallien tillhör den största diktens domäner." Här en roman som förtjänar mycket mera rampljus än den fått. Det handlar till syvende och sist om de stora dygderna- kärlek, barmhärtighet och till slut försoning. En bok även för vår tid. I allra högsta grad.
