Varför kan man inte få ha något ifred?!

Jag har inte fått in några mördarsniglar i trädgården, ännu. De finns bara någon kilometer bort och jobbar sig säkert närmre hitåt sommar för sommar. Men det betyder absolut inte att jag får ha saker och ting ifred för det. Jordgubbarna hinner jag aldrig äta innan sorkarna tagit dem. Hallonen äter getingarna upp. Äpplen och körsbär brukar fåglarna vara snabba att ta. Men inte trodde jag att rödbetor skulle kunna vara i farozonen.  

I mina nya odlingsbäddar har mycket vuxit bra i år. Bland annat rödbetorna. De har aldrig gått till tidigare år, men i år så såg det äntligen lovande ut. Så igår när jag skulle skörda blev jag så besviken när jag upptäckte att precis varenda rödbeta var uppäten (åtminstone en tredjedel) av möss eller sork. De hade varit så stora och fina annars. Varför kan man inte få ha något ifred? Och vad tusan ska man göra för att hålla gnagarna borta?! 

Jag tog inga bilder på hur illa det såg ut. Det är bara deprimerande att se. Hade inte gnagarna varit där hade det lätt blivit mer än dubbelt så mycket inlagda rödbetor. Jag skar bort ordentligt runt det skadade innan jag kokade. För övrigt var själva betorna jättefina. Inte en endaste prick på dem. Så det blir nog samma sort nästa år, om jag gillar smaken på dem. Att de ser så bleka ut i burkarna beror på att det är polkabetor Chioggio.  

   

Rabarber, grönkål och tomater

Har skördat några rabarberstjälkar. Mer än tre behövs knappast för att få lagom mycket kräm till en. Det får bli något att mumsa på lagom till Robin Bengtsson ska sjunga i kvällens Eurovision-delfinal. 

Jag har många fler stjälkar som är redo för skörd ute vid grönsakslandet. De har haft en stor svart hink över sig ett bra tag men började nu växa ur den. Till vänster om rabarberna håller jag på med min "omstart" av grönsaksbäddarna. Vill verkligen få dem klara snart, så att jag hinner så innan sommaren är här. Har bland annat stora, fina plantor av grönkål på gång och de vill ut hit så småningom. 

Rabarberna gömmer sig bakom högen med plattor. 

 

Tomaterna är inte så jättestora ännu, men tillräckligt för att klara att stå i växthuset. De fick större kruka och ny jord i helgen och det gillar de förhoppningsvis. 

Klent resultat

Idag har jag tagit hand om årets skörd av rödbetor. Vilket skämt! Knappt en burk inlagda rödbetor blev det. Man kan nog säga att gallringen, vattnandet och gödslandet varit bristfälligt. Den rad som blev gallrad, hade också rödbetor som man kan kalla fullvuxna. Resten, not so much. 

Men nästa år. Då! Jag tycker faktiskt att det ska kunna bli bättre nästa år. Jag ska ju göra en del förändringar bland odlingarna. Lådorna ska hamna längre ut i solen (planket skuggar en del i nuläget) och få lite bättre jord. Dessutom ska kanterna bytas från ruttnande träplank till leca-block. Men i ärlighetens namn har rödbetor aldrig gått speciellt bra att odla här hos mig. Kanske blir det bättre med de nya odlingsbäddarna. Det kan knappast bli sämre i alla fall. 

Ni fick åtminstone se lite av nya köksdelen tack vare dessa gryniga bilder. Vädret och ljusförhållandena i helgen har inte varit speciellt gynnsamma för fotografering. 

Tomatpaprika

I början av sommaren fick jag en paprikaplanta av mamma som hon dragit upp från frö. Hela sommaren har den stått på altangolvet och för ganska precis en månad sedan fick den flytta in i växthuset. Då såg frukterna ut såhär. 

Nu har det alltså gått en månad och jag har ätit en av paprikorna. En en-portions-paprika om man nu kan kalla den det. Om någon dag kan jag ta nummer två och den är lite större. Jag trodde inte riktigt att jag skulle kunna skörda ätbara paprikor från den där lilla plantan. Det hade nog inte heller blivit några mogna paprikor om den stått kvar på altanen. 

Att fota de rodnande paprikorna var inte lätt. Jag hoppas att det har att göra med att de är blanka och dessutom röda. Rött brukar vara svårt att få till av någon anledning. Det får ju helst inte bero på att det är svårt att fota inne i växthuset. Det får det bara inte vara. 

Imorgon slutar jag tidigt och då hoppas jag kunna få en del frön till perenner i jorden. De har legat och väntat sedan fröbeställningen kom i våras. Det är hög tid att få dem i kruka så att de kan stå ute hela vintern och få den där kylan de behöver för att gro. Håll tummarna för dem!

God skörd

Under dygnet som gått har det regnat en hel del. Närmare 40 mm har det kommit och det tackar både trädgård och skog för. När det var uppehåll under eftermiddagen passade jag på att sätta mig på cykeln och fara iväg en liten bit för att se om det fanns någon svamp. Det fanns det. Jag var på ett ställe där jag aldrig letat svamp förut. Alltid trevligt att hitta nya ställen. Det fanns en del blåbär också men jag plockade inte så många eftersom de ännu är lite omogna. 

Hemma igen plockade jag sommarens första hallon. Ganska många var halvätna. Till getingarna kan jag bara säga: "Odla era egna hallon och låt mina vara!". De första bondbönorna och sockerärtorna fick också ingå i kvällens middag. Mmm. Kunde inte låta bli att dra upp en av vitlökarna som sattes i höstas. Siberian Red heter sorten. 

Inget finlir alls

Helgen har ägnats åt att fixa en rosenrabatt. Det är inte klart men "grunden" är lagd. Bilderna är fotade från växthusets dörröppning. Förhoppningsvis kommer det alltså att gå att njuta av rosendoft och fägring från växthuset, så småningom. Jag ska fylla på med gödsel och kanske även rosjord. Brukar vanligtvis inte fjäska för rosorna med speciell jord, så vi får se. Sedan ska det bli en bakgrund i form av en spaljé. Dess utseende finns redan i mitt huvud. Det är där rosen Amaretto ska klättra är det tänkt. 

Jag hoppas att träden inte kommer att skugga alltför mycket. 

På bilden ovan syns hörnet på blivande växthuset. Där ser man lite tydligare att det blir nära till rosorna. Nu är det både sand och sågspån som ligger på gräset och ser illa ut, men det försvinner väl så småningom. 

Så värst mycket finlir och turer runt i trädgården har det inte blivit i helgen. Har mest grävt, krattat och släpat stenar. Innan det var dags för middag tog jag dock en liten tur. I år verkar det faktiskt som att det kan bli vitlök. Förra gången jag försökte med det, frös blasten bort och klyftorna ruttnade på grund av vädret den vintern. Nu ser det mer lovande ut. Förhoppningsvis kan jag skörda lite Siberian Red i sommar. 

Det verkar ju som att vädret ska kunna bli okej i veckan så då ska jag försöka hinna klippa ner vissna perenner. Och fylla på med lite jordförbättring i rosenrabatten. Och kanske plantera rosor. Och...

Sparris-spaning

Idag när jag kom hem från jobbet var det så skönt väder att jag invigde mina Garden Girl-byxor och gick ut för att rensa lite. Lite blåsigt men varma vindar och skönt i luften. Jag skrev i förra inlägget att det går fort nu, och med vissa saker så snabbt att man knappt hinner blinka.

Förra året satte jag några sparrisplantor. Planterade dem efter alla konstens regler, med rötterna på en kulle och allt. Men hur jag än har spanat så har det bara varit förra årets torra stumpar som stuckit upp ur jorden. Tills igår. Då helt plötsligt fanns där två långa sparrisar som stack upp ur jorden. Åh, lycka! 

Idag hade en tredje tittat upp och det betyder alltså att det är liv i alla tre plantorna. Det går ju förstås inte att skörda något i år men nästa eller nästnästa år så. Att fota de små liven visade sig vara lättare sagt än gjort. Det var stört omöjligt att få skärpa på dem. Alltså lite ofokuserade bilder idag. 

Nu blir det karamelliserade popcorn och Let´s dance. Trevlig helg! 

Ett stöd i livet...

...har min lilla vindruvsranka äntligen fått. Den har bara haft en bambukäpp att klamra sig fast vid hittills men nu får den klättra på en stege av armeringsmatta. Det blev två bitar över från mitt andra projekt, och då passade det bra att skarva ihop dem. 

Den lilla rankan har inte haft det så lätt. Tidigare i sommar målade jag ju planket alldeles bakom och då fick jag lov att böja ut den lite. Lite svartprickig blev den också men det verkar den ha klarat bra. 

Päronträdet fick trådar att stödja sig emot för någon månad sedan. Då beskar jag också vissa grenar, helt enligt min beskärningsbok. Det känns lite extra hemskt att klippa bort grenar med blad på, men det måste göras. 

Till sist undrar jag om någon vet vad som kan ha drabbat mina bondbönor. De har fått svarta, utstående prickar på baljorna och en del bönor är bruna, medan andra blivit gnagda på. Nästan alla blad på plantorna har blivit svarta och trillat av, men det kan kanske ha med den annalkande hösten att göra. Frågan är om det finns andra grönsaker som är bra att samplantera med för att slippa ohyra, eller om det är för mycket/för lite gödsling/vatten som är orsaken. Hoppas det finns någon bondböneexpert som vet svaret. 

Karate Kid och jag

Ni kommer väl ihåg filmen Karate Kid? I den fick ju Daniel-san vaxa bilar för glatta livet (wax on, wax off) men även måla staket för att öva karate-moves. Det är precis det jag också ägnar mig åt om dagarna. Paint the fence. Up, down, up, down. 

Inte för att jag tror att jag blir så där värst mycket bättre på karate, men förhoppningsvis kan ju planket bli färdigt. Mittenpartiet är rena barnleken, men att måla nere vid marken är segt. Där i hörnan har jag en liten plan. Plattorna "grävde" jag fram från en av tomtens fulhörnor häromdagen och de ska komma till användning i detta soliga hörn. 

Det växer på bra här innanför planket och i grönsakslandet knoppas inte bara bondbönor och märgärt, utan även sockerärtorna. Men inte visste jag att de skulle ha lila blommor. 

Jag har aldrig haft sockerärtor med lila blommor tidigare. Undrar om skidorna också kommer att bli lila. Snygga är de i alla fall nu när de blommar. Ser litegrann ut som luktärtor.  

Nu blir det Downton Abbey. Ha en fortsatt fin kväll! 

Som en dålig repris

Såhär på sommaren brukar tv-tablåerna vara fyllda av repriser. Men de senaste dagarna har vädret också varit som en taskig repris av förra sommarens väder. Regnat har det gjort, rejält. Blåst har det också gjort, framför allt idag. 

Men allt regn har nog gjort nytta i trädgården. Där har det varit torrt den senaste tiden. Jag har vattnat en hel del i grönsakslandet tidigare men nu har grödorna i alla fall fått sig en ordentlig rotblöta. 

Det mesta växer väldigt bra i år. Bondbönorna har börjat få blommor. Tyvärr har även bladlössen hittat dit. 

Otrevliga små gynnare, det där. Jag vet inte om jag vågar spruta dem med såpvatten som jag brukar med rosorna. Bönorna kanske tar skada av det. Men å andra sidan blir det ju inga bönor om lössen äter upp blommorna. Hm...

   

Nu ska jag ner och titta på ett säkert sommartecken. Allsång på Skansen, från vår vackra huvudstad. 

Sommarsmak

När nu våren bestämde sig för att göra halt i några dagar, med snö och slask, är det trevligt att kunna plocka fram lite sommar ur frysen. Att göra kräm av sommarens bär är underbart och att kunna vräka ner persilja i pastasåsen går inte heller av för hackor. 

Persilja är verkligen perfekt att frysa in. Jag brukar frysa den i stora påsar. Då är det bara att smula rätt ner i såsen, stuvningen eller grytan. Dessutom tycker jag att den verkligen håller smaken bra. Mycket bättre än många andra örter. Bladpersiljan är allra bäst, tycker jag, även om det faktiskt är kruspersilja på bilderna. 

I sommar hoppas jag på riktigt riklig bönskörd också, så att jag kan frysa det med. Mina bärbuskar får gärna också ge lite mer i år. Det skulle jag tacksamt ta emot. 

Titta vilka små stackare

När jag var ut till komposten så tog jag vägen förbi köksträdgården. Där sticker några små stackare upp sina gröna strån. De ser lite eländiga ut där i snön. 

Det är förstås vitlöken som jag satte i höstas som sticker upp. Det är första gången som jag har kommit ihåg att sätta vitlök. Har ingen aning om de kan klara kylan och snön, när de hunnit komma upp så långt. 

Det är nästan svårt att tänka sig att grönskan bara är några månader bort. Förra året hade ju potatisen kommit en bra bit i maj och rädisorna var nästan uppätna. 

Men snön har sina fördelar. Man kan till exempel använda den som målarduk. När jag tassade ut till fruktträdgården lämnade jag förstås spår efter mig och de är perfekta att använda som markörer för en framtida gång. Jag har tänkt mig att det ska bli någon sorts gång eller trampstenar hit. Detta är tydligen den mest naturliga vägen, eftersom jag tog den utan att tänka på det. Visst verkar den lite lagom slingrande och mjuk? Nu gäller det bara att komma ihåg den här bilden till i sommar.