Hundsemester med måleri

De senaste dagarna har sett lite annorlunda ut för min del. Annorlunda på ett bra sätt. När alla andra är på väg tillbaka efter sommarsemestern och barnen börjar skolan har jag i stället tagit ledigt för att passa vår nya lilla valp Märta en vecka. Mellan valpgos, kisspauser och matfix har jag även passat på att måla så mycket som möjligt. Och det behövs verkligen. Av många olika anledningar (värmen och en ovanligt envis hosta bland annat) har jag knappt rört penslarna i sommar och utställningen i november närmar sig alldeles för fort.

För att inte Märta skulle behöva springa upp och ner i trappan plockade jag ner staffli, färger, dukar och penslar till köket och där har jag hållit till hela veckan. Några färgfläckar på golv och bord (och hundtassar) har det nog blivit, men det gör inte så mycket.

Det är som alltid intressant att se vilken skillnad det blir i måleriet när jag har tid att verkligen fokusera och inte behöver sno åt mig en kort stund här och där. De första två dagarna var jag uppe i varv, ofokuserad och även om jag målade så kände jag mig inte riktigt nöjd med vad jag åstadkom. Det var svårt att komma igång och jag hade inga idéer om vad jag ville göra eller säga. Den tredje dagen (igår) började allt falla på plats och lusten och energin kom tillbaka. Efter lite skissande och planerande har jag nu en idé om en röd tråd som kan hålla ihop utställningen och därmed vet jag också hur jag ska gå vidare. Av erfarenhet vet jag att den röda tråden kan komma att ändras under arbetets gång, men det är skönt att ha en riktning.

Nu ska jag packa ihop för dagen och göra mig i ordning för en kväll med trevliga kollegor. Men i morgon fortsätter jag - och jag vet precis vad jag ska måla.

Om det inte går så går det ändå

Mottot i rubriken har jag fått från Dregens sommarprat i år. Det är ett motto som jag tänker ta fasta på under hösten. Semestern börjar lida mot sitt slut och redan nu börjar jag grubbla över hur jag ska få ihop allt, och framförallt hur jag ska få tid att måla. Sommarens långa, lugna dagar har invaggat mig i en känsla av att jag har all tid i världen, men riktigt så kommer det inte att se ut från och med nästa vecka. Jag behöver en plan.

Efter lite diskussioner med familjen har jag kommit fram till att den bästa tiden för måleriet är på söndagar. Jag behöver en bestämd tid varje vecka, annars blir det inte av. Det finns så många andra dåliga samveten att fylla dagarna med. I veckorna är alla alldeles för trötta och det är andra aktiviteter som ska göras och på lördagar har vi oftare saker planerade. Kvar blir alltså söndag. Egentligen är det alldeles för lite tid, men så ser det ut just nu. Så länge jag arbetar heltid och har små barn kan jag inte lägga mer tid på måleriet. Men det här känns ändå okej. Det kan fungera. Vi får se vad jag säger när jag har provat någon månad.

En rishög eller ett pampigt slott?

Just nu ligger det en hög med plåt på vår gräsmatta. Bland annat. Där hittar man säkert en hel del kvarglömda leksaker, brädor och gamla krukor också. Plåten ska en byggfirma frakta undan, det övriga borde vi väl ta hand om själva, men vi hinner inte riktigt med det alla gånger. Istället försöker jag lära mig att acceptera kaoset, och jag tycker att jag börjar bli riktigt bra på det. Det måste man om man bor i ett stort gammalt hus med ständiga renoveringsbehov, har tre vilda barn, heltidsjobb, tidskrävande intressen och en egen firma.

Fast ibland vaknar lusten att göra om och fixa till och få ordning. Just nu håller vi på att byta tak, och i sommar måste vi måla fasaden och delar av fönstren. Samtidigt håller vi på att planera var vi kan ha en stenlagd uteplats som min pappa lovat att fixa åt oss. Någonstans där går allt överstyr och jag kommer på tusen idéer om vad vi skulle kunna göra i sommar,  som att måla husgrunden, byta dörrar i källaren, bygga plank, plantera rabatter och lägga grusgångar... och även om jag vet att vi inte ens kommer att genomföra hälften, så är det så roligt att planera och drömma att jag gör det ändå. Jag kan inte låta bli.

När hösten kommer ska jag fokusera på det vi hann med, och inte på allt det jag drömde om men som aldrig blev av. Jag ska i alla fall försöka.

Nya planer

Igår bestämde jag mig för att det här skulle bli veckan då jag tog itu med mitt måleri. Passande nog hittade jag i gårdagens morgontidning ett reportage om en kvinna som börjat skriva, och de tips hon ger till andra som drömmer om en författarkarriär passar lika bra in på måleriet som på skrivandet.

Varje dag
Den här veckan ska jag göra något kreativt varje dag. Det behöver inte vara något stort, men jag ska måla, teckna, klippa eller klistra en liten stund utan krav på att det ska bli något. Jag behöver komma in i målartankar igen och få lite idéer.

Struktur och rutiner
Igår röjde jag ur målarrummet på alla de prylar som lätt samlas där när det inte används, och jag ska försöka låta bli att stöka till alltför mycket i fortsättningen. Det ska vara lätt att sätta igång när det blir lite tid över. Dessutom ska jag bestämma åtminstone en kväll i veckan då jag är i målarrummet, oavsett om jag känner för det eller inte just då. Inspirationen brukar komma när jag väl börjar.

Lita på din förmåga
Jag ska inte tänka så mycket. Bara göra.

Jag återkommer med rapport om hur det går.

Att tänka om och prioritera

En lugn söndag med tid för eftertanke. Jag har spenderat dagen i trädgården, städat undan kvistar och löv och tänkt på kommande tavlor. Det finns så många bilder i mitt huvud som vill komma ut, men jag har ingen tid att måla. Under hela oktober har fredagarna vikts för annat, och det ser likadant ut i november. Jag har medvetet dragit ner på måleriet under en period för att få mer tid för min familj, och har därför valt bort att delta i Gästrik Konst nästa år och att söka till Länskonsten i år, men nu börjar jag känna mig frustrerad. Den yttre pressen är borta, men den inre finns kvar. Jag måste måla. Men när? Jag måste nog tänka ett varv till.

Planer för veckan

En ledig sportlovsvecka innebär inte bara massor av tid för kreativitet, det innebär också ett större behov av planering. Jag vill hinna måla en hel del inför min utställning i påsk och plugga till nästa kursträff, mannen vill hinna träna det sista inför vasaloppet och jobba lite, medan tjejerna vill hitta på så mycket som möjligt tillsammans med oss (eller åtminstone krävs det att vi skjutsar eller hjälper till med något). Jag behöver en plan. Och en lista. Det är aldrig fel med en lista.

* * * 

A week off from school and I am writing a list to get everything and everyone organized.

Att skriva löser mina problem

Ibland händer det att jag kör fast i måleriet. Jag har gjort någon målning som jag gillar men vet inte riktigt hur jag ska gå vidare. Oftast är det för att jag inte har tänkt färdigt kring vad jag vill säga, eller vilket sammanhållande tema jag ska utgå ifrån. Så var fallet i fredags. Den enda lösningen då är att skriva. Mina tankar blir inte klara förrän jag får ner dem på papper. Nu vet jag i alla fall åt vilket håll jag är på väg, det återstår bara att komma på hur...

Idag är jag hemma med sårig hals och möjligen lite feber, så jag har tid att tänka lite extra. I helgen låg jag däckad och tyckte synd om mig själv, så då blev det inte många kreativa tankar. Kanske var min begynnande förkylning en bidragande orsak till mina måleriproblem i fredags, jag hade helt enkelt inte tillräckligt med energi. Idag ska jag ta hand om mig själv, dricka honungsvatten och vila, och resten av veckan ska jag vara pigg!

Sometimes I get stuck. I don´t know where I am going with my paintings. That is when I have to sit down with a pen and a piece of paper. My thoughts are not clear until I have written them down. Now I know where I am heading, I just have to figure out how ...

Färgglada skoluppgifter och planer på förändring

Förmiddagen igår ägnades åt färgglada cirklar och primärfärger. Barnens gamla flytande temperafärger plockades fram och blandades i en gammal islåda. I efterhand insåg jag att den blå färgen hade för mycket dragning åt ultramarin, vilket ledde till att den gröna inte heller blev riktigt rätt, men jag nöjde mig med att konstatera det och gick vidare till nästa uppgift, som var att läsa Peter Skogsbergs Skola i gränsland. En mycket lättläst och inspirerande bok om samarbete mellan kultur och skola och ett lyckat teaterprojekt.

På eftermiddagen planerade jag istället lite förändring här på bloggen och min andra hemsida. Det var länge sedan jag ägnade någon tid till det och det börjar bli dags för något nytt. Jag kom inte så mycket längre än till planeringsstadiet dock...

Yesterday was spent painting colour circles with my children´s paint. 

Men var tar tiden vägen?

Nyritad väggkalender

För mig räcker det inte att ha en kalender i bokform. Jag måste ha en hängande fullt synlig på väggen framför mig, så att jag får överblick över vad som ska hända framöver. Eftersom jag inte har tagit mig tid att köpa någon, så har jag ritat egna sidor och fyllt i viktiga händelser. Det blad som hänger på anslagstavlan nu är för mars/april så igår tyckte jag det var dags att göra en för maj/juni. 

På något konstigt sätt kände jag mig så lugn. Jag tyckte att jag hade all tid i världen, tills jag började fylla i kalendern och insåg att det inte är så många veckor kvar innan jag måste vara färdig med allt till utställningen i Tallbo. Och jag som inte ens har börjat. Eller förresten, jag har visst börjat - med tankearbetet. Jag vet vad jag vill göra, men jag har inte doppat penslarna i färgen än. Kanske dags att göra det? 

Fast egentligen: Varför stressa? Så här mycket tid som jag har nu har jag aldrig haft inför en utställning. Tidigare har jag fått ta helger och kvällar utöver mina enstaka torsdagar, och nu har jag hela veckorna till mitt förfogande. Om jag bara tar det lugnt så ska nog det här gå bra också!