Tillbaka i ateljén

Det tog lång tid att ta sig tillbaka till ateljén den här gången. Sommaren fylldes av sommarstuga, semesterresa och diverse hemmafix, men nu är vardagen här igen och med den lite mer rutiner. I helgen städade jag ur allt gammalt damm ur ateljén och tog mig äntligen tid att plocka fram färgerna igen. Det känns fantastiskt bra även om det som vanligt är lite trögt i början.

Jag ville att det skulle vara lekfullt och roligt första gången efter ett så pass långt uppehåll och inte så mycket grubblerier, så jag plockade in några olika blad och fröställningar från trädgården som jag använde som inspiration, och det var nog en klok idé. Måleriet gick lätt och ledigt och jag hade roligt när jag testade olika former och färgkombinationer. Jag lyckades till och med skissa upp en dam som jag kände mig ganska nöjd med innan det var dags att göra kväll. Målningen är dock långt ifrån färdig och jag tvivlar på att det kommer att gå lika lätt nästa gång. Det brukar gå både upp och ner i måleriprocessen och nästan varje målning går igenom minst en fulfas innan den är klar. Det är ju lite det som är charmen med det hela egentligen. Det skulle inte vara så roligt om det bara var lätt hela tiden.
SparaSparaSparaSpara

Work in progress

Den jättestora collagemålningen som jag påbörjade i somras har stått lutad mot en vägg i ateljén i brist på idéer om hur jag ska gå vidare. I helgen lekte jag lite med den färg som var kvar på paletten efter en hel dags målande och några av rutorna fick ny färg. Det ena ledde till det andra och helt plötsligt var jag helt uppslukad av att klämma ut ny färg direkt på duken och fördela den över collagerutorna. Det är som sagt en stor målning (120x145 cm) så det tar ett tag att täcka hela ytan och den är långt ifrån färdig, men jag gillar vart den är på väg. Vi får se hur länge det håller i sig.

Just nu i ateljén

Det går sakta men säkert framåt med min pågående målning. Just nu ser den ut så här, men den är långt ifrån färdig. Mycket kommer att hända innan jag känner mig nöjd och även om jag tycker att den känns ganska lovande för tillfället så är jag säker på att den kommer att genomgå åtminstone en fas där jag har lust att måla över alltihop. Eller så klarar jag mig utan det den här gången. Vi får se.

Mönster

Sommar, semester och sol har hållit mig borta från ateljén, och jag inser försent att jag missat deadline för Monthly Makers utmaning i juni. Mönster är ju annars ett återkommande tema i mina målningar och mitt senaste projekt är ett gigantiskt collage i lapptäcksmönster. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg med det, men det känns bra. Jag kan aldrig få nog av lapptäcken.

Tankar om måleri

Solljuset flödar i ateljén

Jag stirrar på bilden och funderar över hur jag ska gå vidare. Det är både skönt och lite jobbigt att måla utan att veta hur slutresultatet kommer att bli. Bara låta känslan styra. Det enda jag vet är att den är långt ifrån färdig. Färgerna kan komma att ändras, motivet bytas ut och andra former kan dyka upp. Än så länge tycker jag om den hukande figuren och trädet, även om färgerna är lite spretiga. Jag vill både förenkla och krångla till, men blir lite feg och avvaktar. Snart har jag nog kommit på hur jag ska gå vidare. Tills dess kisar jag och funderar lite till.

Att lita till sin intuition

Mina målningar går genom många faser innan de är färdiga. Jag börjar alltid med ett lager färg helt utan tanke bara för att färga duken. Sedan väljer jag ett motiv av något slag, inte heller det ägnar jag särskilt mycket grubblerier. Det går alltid att ändra så småningom. De här första två momenten går fort, men det tar desto längre tid att sedan utveckla motivet och sätta in det i ett sammanhang. I den här fasen växlar jag mellan att måla intensivt utan att tänka på vad jag gör, och att backa från målningen och fundera över hur jag ska gå vidare.

Ibland låser det sig när ett lager känns ganska bra, jag blir lite rädd och vill inte förstöra det som fungerar. Ibland blir det bara helt fel och jag måste börja om igen. De flesta målningar hamnar någon gång i en fas där det känns helt omöjligt att det ska bli något vettigt alls, och sedan kan det bara behövas några få penseldrag så är jag igång igen.

Fram och tillbaka böljar det; på med färg, torka bort, spraya vatten, måla nytt, dra en linje, och måla över tills det en dag känns färdigt. Det kan ta olika lång tid. Vissa målningar vet jag direkt när de är klara, medan andra behöver lite betänketid. Då kan jag hänga upp dem på väggen i vardagsrummet eller köket och kika på dem tills jag är helt säker.

Målningen här ovanför är långt ifrån färdig. Jag är nöjd med vissa delar och mindre nöjd med andra, men jag börjar få en känsla för hur jag vill att den ska utvecklas. Vi får se om den tanken håller i sig, eller om jag får en annan idé nästa gång jag målar. Om man följer sin intuition i måleriet är det svårt att planera slutresultatet. Fast det är mycket roligare.

Att vägra ge upp

Idag fyller jag år och istället för att fira med kalas, ägnar jag hela dagen åt måleriet. Det är det enda jag önskar mig just nu. Tid att måla. För det är nästan omöjligt att få ihop ekvationen med heltidsjobb, familj, hus och allt annat som kräver tid. Fast jag vägrar ge upp. Det är inget alternativ att inte måla. Jag kan bara inte göra det lika ofta som jag vill. Just nu.

Sluta tänka och bara måla

Delar av senaste målningen

Efter en lång söndag i ateljén är jag något närmare målet med min senaste stora målning, men ännu är det långt kvar. Jag övar mig i att bara göra det som faller mig in, inte tänka på vad det betyder, om det är fint eller fult eller hur delarna ska hänga samman. Det löser sig så småningom. Vissa delar kommer att målas över och andra motiv kommer att läggas till och den kommer att gå igenom flera stadier där jag ömsom hatar och ömsom älskar den. Det är som alltid lite stressande men också väldigt befriande och jag längtar redan till nästa söndag - om jag inte lyckas smita upp till ateljén innan dess.

Måla stort

De senaste målningarna jag har gjort har varit små, ca 40x40 cm, och egentligen tycker jag bättre om att måla stort. Igår rullade jag ut målarduk på golvet för att påbörja en riktigt stor målning. Jag stänkte färg, sprejade vatten och målade med stora drag, men sedan tog det stopp. Det är svårt att måla på golvet och jag vill hellre ha duken uppspänd så jag ser var kanten är. Tyvärr hade jag ingen kilram som var tillräckligt stor, och ingen bra vägg att sätta upp duken på så jag gav upp. Ett tag. Efter några klick på datorn så är några lagom långa kilramsdelar på väg hem till mig från Artistica. Kanske redan till nästa helg?

I väntan på att kunna färdigställa den stora duken, gick jag tillbaka till det mindre formatet och påbörjade en ny målning på en gammal duk som till och med redan är inramad. Återvinning i sin bästa form.

I tankefasen

Jag hade en bild i mitt huvud när jag påbörjade min senaste målning, men efter att ha skissat upp den sittande damen så körde jag fast. Tavlan hamnade i hallen och jag satt i köket med en kopp kaffe och betraktade den. Länge. Till slut fick den komma tillbaka till staffliet för några fler lager färg, men jag är ännu inte helt säker på hur den ska sluta. Den får vila ett tag, så kanske det kommer.

Sista målarfredagen

Del av målning

Idag är det egentligen dags för kurshelg på högskolan igen, men jag har ingen möjlighet att åka. Jag har inte hunnit med att göra de uppgifter vi skulle ha gjort till idag, och dessutom har jag så mycket annat som jag måste ta itu med.

Istället har jag under dagen betat av några punkter på att-göra-listan. Jag har ramat in en beställning och så har jag målat färdigt målningen här ovanför till en utställning som jag antagligen ska vara med på senare i vår. Det är långt kvar, och jag ska inte ha med så många målningar, men jag vet att det är bäst att börja i tid. Det brukar bli stressigt när vernissagedatumet närmar sig.

Idag är dessutom den sista lediga målardagen jag har. Nästa fredag åker jag in till min nya arbetsplats Litteraturhuset i Sandviken, för att gå igenom lite småsaker, och sedan börjar jag där på heltid måndagen efter. Det kommer alltså att bli lite trixigare att få till den där målartiden, men jag är inte orolig. Det ordnar sig alltid.

Dagens måleri

Nu ger jag upp för idag, tror jag. Jag har skissat upp motivet och provat lite färger och känner mig i stort sett nöjd med början. Slutresultatet kommer säkerligen att se helt annorlunda ut, som vanligt, men det är ju det som är lite spännande. Om någon tycker sig se likheter med en tidigare målning, så är det precis som det ska vara. Dagens måleri är ett beställningsjobb från en som ville ha en tavla som redan var såld, men jag vill inte göra två exakt likadana målningar, så jag gör den lite som jag vill. Sedan är det upp till beställaren om hen vill ha den eller inte.

Jag har minskat mitt grubblande

Tittar man tillbaka på äldre inlägg i den här bloggen så återkommer ständigt åsikten att jag måste sluta grubbla så mycket. Det mesta löser sig om man bara tar det lite lugnt. Jag kommer nog alltid att vara en grubblande människa, men när det gäller måleriet så har jag faktiskt minskat på tankearbetet. Åtminstone det där tänkandet innan jag satte igång med en ny målning. Det kunde ta evighet innan jag kom igång och jag ville alltid ha en färdig plan för hur målningen skulle se ut, och vad jag ville säga med den, innan jag satte penseln mot duken. Sedan kunde den ursprungliga planen förändras under målandets gång, men det gjorde inte så mycket.

Det senaste året har jag försökt att släppa på planeringen och bara måla intuitivt, och nu tycker jag att jag har hittat ett sätt som fungerar. Och som är mycket roligare. Just nu står det en påbörjad målning av en liten ballerina på mitt staffli. Det var en bild som jag hittade i en tidning, och som fick flytta över på duken. Hur jag ska gå vidare vet jag inte riktigt, men det känns okej. Jag litar på att något dyker upp. Det är nog det som är den stora skillnaden. Att jag vågar släppa kontrollen och lita på att jag fixar det ändå. Utan planering. Det känns bra.

Det här med intuitivt måleri

Ibland förstår jag mig inte på mig själv. När man målar kan det vara ganska trevligt. Det blir liksom lite mer spännande då. Igår gjorde jag till exempel målningen här ovanför. Den är långt ifrån färdig, men jag undrar ändå. Hur tänkte jag? Vad vill jag säga? Samtidigt känner jag mig ganska lugn. Det är kul att måla när man inte grubblar för mycket, när man bara ser på ytor, färg och form och gör det som känns rätt.

Flickan på bilden kommer från ett tidningsurklipp som jag av någon outgrundlig anledning sparat. Egentligen hade jag tänkt måla något helt annat, men så fick jag syn på urklippet och tecknade av det i stället. På bilden höll hon i en trädgårdsspade, men jag tänkte mig en sax, och då måste hon ju ha något att klippa av, och på den vägen är det. Vem vet hur den kommer att se ut efter dagens målarsession. Kanske har den inte förändrats så mycket, eller så är det en helt annan tavla. Jag har några idéer, men det dyker säkert upp nya under arbetets gång. Det visar sig.

Att våga göra det som är roligt

Pågående arbete, ca 88x110 cm

Ibland fastnar jag i tankar om vad andra tycker om mitt måleri. Det är lätt hänt, när man som jag visar sina bilder både på nätet och i verkligheten, att vissa kommentarer eller uteblivna sådana lägger sig i bakhuvudet och ligger där och gnager när det är dags för nästa målning. I påskas fick jag till exempel höra att jag borde måla mindre tavlor för att de säljer bättre. Jag vet det - men just nu så VILL jag inte det.

I morse vaknade jag med en längtan efter att måla stort, och att prova en egen variant av det intuitiva måleri jag lärde mig av på Bloom True-kursen. Och det var precis vad jag gjorde. Samtidigt blev jag påmind om varför jag målar överhuvudtaget. För att det ska vara roligt och för att jag mår bra av det. Inte för att tillfredsställa någon annans önskemål eller sälja många tavlor. Då kan jag lika gärna sluta.

Jag målar och målar...

Med en kupévärmare surrande vid fötterna (det är tjugo grader kallt ute och golvet i målarrummet dåligt isolerat) och en ljudbok i öronen, har jag spenderat förmiddagen i målarrummet. Den stora tavlan står fortfarande på staffliet och jag målar lager på lager, backar, kisar med ögonen och lägger på ett lager till. Den här tar tid. Just nu känner jag mig ganska nöjd med stora delar av den, men man vet aldrig hur det känns i morgon.

* * *

Today I spend my time in the studio. I still work on the large painting I started a while ago. Right now I like most of it, but you´ll never know how it feels tomorrow.

Man kan väl ändra sig...

Work in progress...

Det har varit lite segt att komma igång med måleriet den senaste tiden. Jag har haft mycket annat som har tagit min tid, men det är inte bara därför. Ibland fastnar jag bara och vet inte hur jag ska komma loss. Oftast försöker jag planera mer för att hitta vägen igen, och ofta hjälper det, men allra bäst är det att bara ta penseln i handen och sätta igång. Bilden här ovanför visar precis det. Jag har tagit en gammal målning, vänt upp och ned på den och helt enkelt börjat om. Lite färg här och där, väldigt grovt målat, utan att tänka alltför mycket. Just nu känns den lovande. Vi får se hur den känns i morgon.

I have been feeling a little bit stuck in my painting lately, but today I just started over on an old one. It feels good.

Jag målar

Jag har målat första lagret på en stor duk idag. Det känns skönt att börja med lite lek, bara färg och inte så mycket tankar. Nu ska jag övergå till att måla sista lagret på en duk som jag påbörjat tidigare. Det kräver lite mer eftertanke.

I have painted the first layer on a large canvas today. Now I am going to finish a painting I started some time ago. 

Bloom True - första målningen färdig

Min första färdiga målning efter e-kursen Bloom True

Bloom True är över för länge sedan, men inte förrän nu har jag lyckats måla färdigt någon tavla. Jag grubblade ju lite över arbetssättet och hur jag skulle förhålla mig till det, men tyckte att jag hittade min väg till slut. Det var en väg som innebar att jag täckte i princip alla tidigare lager av färg och mönster. Bortkastad tid kan det tyckas, men jag håller inte riktigt med. Det var de där första lagren som gav mig inspirationen till det färdiga resultatet, och jag kände mig mycket friare i måleriet. Inte lika rädd för att förstöra det jag redan gjort. 

Jag tror att en av anledningarna till att jag brottades med hur jag skulle arbeta, är att jag vill ha ett lugn i målningarna. Jag tycker om mönster och mycket färg, men det måste vara vilsamt, inte rörigt, och de första skikten blir lätt lite oroliga. Ett exempel på hur jag suddar och målar över kan man se här nedanför. Mitt öga stördes av den skarpa kanten på kjolen, så jag suddade med en torr pensel och lite turkos färg på gränsen mellan kjol och bakgrund och genast kändes det mycket bättre. 

En något suddad kant på kjolen

Vill du läsa mina tidigare funderingar kring e-kursen och hur jag vill måla så hittar du dem här, här och här.

The e-course Bloom True with Flora Bowley finished a long time ago but I haven´t painted the last layer on any of the paintings until today. Almost all of the first layers are covered but I don´t think that they were a waste of time, since they were the inspiration for the finished result. I struggled a bit with Flora´s painting process but I think I found my own way finally. 

One of the reasons I had trubble with this painting style was because I want my paintings to be calm. I like patterns and strong colours but they have to blend together in some way. The first layers are a little bit too much for me, that´s why I covered most of it up. I even blend the colours to avoid to much contrast, as you can see in the pictures above. I mixed the light green with the black in the outline of the skirt. It feels much more pleasing to my eye.

If you want to read my other thoughts on this e-course you can read it here, here, and here.

En målardag i bilder

Detalj av pågående arbete. Den röda färgen är en av de nya flytande akrylfärgerna av märket Golden som jag köpte i somras. Jag har inte hunnit använda dem så mycket men den här färgen, Quinacridone Burnt Orange, blev jag riktigt förtjust i.

Alla färger ligger huller om buller i en stor plastlåda från Ikea. Det är ingen idé att försöka hålla mer ordning än så.

En duk på staffliet. Den här har jag påbörjat för länge sedan, men körde fast och har inte vetat hur jag ska gå vidare, men idag ska den banne mig bli klar.

Kameran åker fram med jämna mellanrum för att dokumentera det som händer.

Solen skiner in genom fönstret till målarrummet och jag får vrida staffliet för att inte bli bländad, men det gör inget. Jag tycker om ljuset. På kvällarna blir det så mörkt härinne att jag inte kan se färgerna ordentligt.

My day in pictures.