Tid för långsamma tankar

Den senaste målningen lutad mot matrumsväggen.

Solen skiner in genom matrumsfönstret och jag sitter i soffan och tittar på min senaste målning och funderar över vad den ska heta. I helgen har den blivit färdigställd med ram och upphängning eftersom en köpare hörde av sig och ville köpa den efter att ha sett en bild på instagram. Nu behöver den bara en titel och sedan är den färdig för hämtning. Fast det är inte så bara...

Jag vet ju vad jag tycker att den handlar om, men det är inte alltid lätt att sätta ord på. Oftast behöver jag lite tystnad och tid för långsamma tankar för att verkligen känna in och hitta rätt, och den här helgen har det varit svårt att få till det här hemma. Så fort jag sätter mig ner är det någon som ropar och vill något, eller så surrar luften av femtioelva youtubeklipp eller teveprogram samtidigt.

Jag behöver köpa hörselkåpor. Eller så går jag och lägger mig.

Det går nog bättre i morgon.

Sakta men säkert

Det går långsamt här hemma just nu. Jag målar och renoverar matrum men allt går sakta framåt och inget färdigt finns att visas upp. Och det känns helt okej. Jag har en tendens att stressa för mycket i perioder och ända sedan i våras har har jag legat lite för nära gränsen för vad jag klarar av. Nu har jag bromsat takten, skalat av och valt bort saker som kräver för mycket energi. Både på jobbet och hemma. Det betyder inte att jag ligger på soffan och vilar. Det är hjärnan som har arbetat för mycket och det botar jag bäst med att göra något praktiskt. Men jag väljer mina projekt, och försöker vara nöjd med det jag gör i stället för att se allt jag inte hinner.

Hela lördagen ägnade jag åt att sätta upp Easy Cover-tapet på de ojämna väggarna i matrummet. Jag lyssnade på poddar, drack kaffe och tog det hur lugnt som helst medan resten av familjen gjorde annat. Trots röran blir jag lugn när jag ser resultat av mitt arbete. Att det går framåt även om det går sakta.

Nu längtar jag efter att måla väggarna i den mörkt gråblå nyans som vi har valt ut. Vi har ändrat oss helt och valt mörka väggar i stället för ljusa blommiga tapeter som vi var inne på tidigare. Egentligen har vi redan valt ut (och köpt) en tapet men när panelen kom på plats kändes den alldeles för mesig i just det här rummet. Den får hamna någon annanstans vid ett senare tillfälle. Om jag känner mig själv rätt så kommer det att dyka upp fler renoveringsprojekt framöver.

Vilka tapeter i matrummet?

För en tid sedan fick jag för mig att göra ett litet hål i taket i matrummet. Det är ett av de sista rummen vi har kvar att göra i ordning ordentligt, och jag var nyfiken på hur taket såg ut under de tjocka, fula takplattorna som sattes upp på femtiotalet. Och precis som jag hoppats på, var taket lika fint som i övriga rum med breda limfärgsmålade plankor.

Strax innan semestern var slut hade vi äntligen tid att ta ner resten av skivorna. Vi tvättade bort limfärgen och målade vitt med Gysinges matta linoljefärg som vi har gjort i övriga rum. Det blev så bra.

I min iver att få reda på hur rummet sett ut tidigare, gjorde jag också ett hål i väggskivorna. Vi tänkte att det kanske var en fin timmervägg bakom som vi skulle kunna ha framme, men det visade sig att vi inte hade lika stor tur där. Visst är det en timmervägg, men den är urhuggen för el, och lappad med brädor där den ursprungliga murstocken varit. Nu grubblar jag mig blå på hur vi ska göra, om vi ska sätta panel, måla väggarna eller tapetsera. Och vilken tapet skulle vi i så fall ha?

Just nu lutar vi åt (efter att hela familjen fått säga sitt) att ha stående hyvlad panel på två väggar. Gärna i två olika bredder för att det ska bli lite mer levande. Egentligen passar det inte med vanlig slät panel i ett gammalt hus, men vi har pärlspont i hall, kök och badrum så det blir lite mycket att ha det här också. Vi funderade ett tag på att ha panel på halva väggarna och tapet ovanför, men det dissades av tonåringen i huset. Dessutom ska vi bygga någon form av bokhylla på en del av väggen så då blir hel panel bäst.

Panelen kommer att bli vitmålad, eller åtminstone nästan vit. Vårt matrum har inte så mycket ljus och med mörkare färger på väggarna blir det som en grotta. Det var ganska mörkt gröna tapeter när min farmor och farfar bodde här, och det fungerar inte för mig. Jag  behöver ljus för att må bra, särskilt under långa mörka vintrar.

Väggarna i matrummet har tidigare varit vitmålade, men det känns lite kallt och tråkigt. Vi vill att det ska vara lite mer ombonat och mysigt - utan att vara mörkt. En mönstrad tapet känns därför som ett bra val. Men vilken? Just nu är jag mest sugen på William Morris-tapeten Pure Willow Bough (mitten i raden längst ner). Det sitter ett tapetprov på väggen som jag kikar lite på då och då medan jag skriver och än så länge känns det bra, men det kan ändra sig om någon timme. De andra är ju också så fina. Och det finns många fler... Beslutsångest!