Badrum och återbruk x 3

Vårt nya badrum har blivit hela familjens favoritrum trots att det ända tills idag har hängt en stor noppig grön filt för halva fönstret och fönster- och dörrfoder har varit omålade. Idag målade jag sista lagret färg och sydde en liten cafégardin som släpper in betydligt mer ljus än den tjocka filten. Utan något som täcker fönstret är det fri insyn för dem som eventuellt rör sig där utanför (även om det inte är så många...). Extra nöjd är jag eftersom jag sydde dem av ett tyg jag sparat efter min farmor Hulda. Det är riktigt tunt och vävt  i ett så vackert mönster. Återbruk nummer ett alltså.

Eftersom vädret var strålande idag gjorde jag också slag i saken och plockade upp stolarna jag skrev om igår från källaren. De fick ett första lager av en grundfärg vi hade kvar sedan vi målade i lekstugan och i morgon ska jag måla dem turkosa, också med färg från lekstugan. De kommer att passa perfekt in i badrummet. Återbruk nummer två.

Återbruk nummer tre gjorde jag inte idag. Det är en återvinningstavla som jag hade med på Gästrik Konst men som följde med hem när utställningen var över. Idag insåg jag hur bra den passar in i badrummets färger. Vilken tur att det var just den som blev kvar! Just nu står den på byrån, men i morgon ska den upp på väggen.

Jag gillar att återanvända saker istället för att köpa nytt.

* * *

Our new bathroom is slowly coming together.

Ju fler desto bättre

Mina tryck på rad

Jag fick en bild förra veckan från en köpare som visade hur fint mina tavlor hänger på deras vägg. Jag gillar verkligen när man sätter flera bilder tillsammans och gärna, som här, på en lodrät rad. Själv har jag tänkt mig en hel vägg med alla mina favorittryck, men jag har inte kommit så långt än. Bagarens barn, ni vet.

(Trycken på bilden är något större än de jag för tillfället säljer i signeratbutiken. De är gjorda för att passa precis i en Ribbaram från Ikea i storlek 23x23 cm.)

A buyer sent me a picture of my art prints on her wall. I really like when you put more than one together in a row. The prints are a bit larger than the ones I sell in my webshop at Signerat. They are made to fit in the frame Ribba from Ikea, size 23x23 cm

Rensa i röran och få mer energi

Vårt skåp i hallen har äntligen fått knoppar

Idag har jag rensat och städat, slängt och sorterat. Det behövdes nästan en skyffel för att ta sig in i småtjejernas rum och så har det varit den senaste tiden trots tjat om städning. Det var dags för ett drastiskt beslut. Vi kom överens om att de fick välja fem sorters leksaker var som de fick behålla. Resten stoppade jag undan (jag tänker inte slänga dem, de kan få byta ut sina fem leksaker senare om de vill).  För säkerhets skull skrev jag upp vilka fem leksaker de valde så att det inte blir några diskussioner senare. Jag hade väntat mig gråt och vilda utbrott, men lustigt nog så visste de precis vilka leksaker de ville behålla, och tyckte att det var en jättebra idé att plocka undan resten. När vi var färdiga blev det full fart på legobyggandet. Rensade rum stimulerar tydligen inte bara min kreativitet och leklust.

Medan tjejerna byggde fortsatte jag att rensa i vårt sovrum och den övre hallen, men det bästa är att jag äntligen lyckades borra hål i skåpet i hallen och sätta dit nya porslinsknoppar. Skåpet har varit utan knoppar ända sedan vi köpte det och det har varit minst sagt besvärligt att öppna den undre lådan. Men nu går det bra. Jag känner mig så nöjd.

* * *

We have been cleaning the girls´ rooms today. We decided that they could keep five toys and the rest of it we put away. The girls liked the idea and now it is a lot easier for them to keep everything in their right place. I always feel a lot more creative when I have a clean house, and it seems like the girls felt the same way today. 


I also had time to finally put the door knobs on our closet downstairs.

Att fotografera konst

"Det du inte ser", akrylmålning på duk, 81x81 cm

Tidigare har jag gjort misstaget att sälja målningar utan att ha ett ordentligt foto av dem. Det gör jag inte om, särskilt inte nu när jag vill kunna göra konsttryck av dem, men det är svårt att få till fotografierna alldeles rätt. Jag har en bra kamera, men brister i kunskap och övrig utrustning. Vad gör man då? Jo, man provar sig fram, och det är något som jag är expert på. 

Efter att ha läst på och gjort otaliga försök och misslyckanden har jag kommit fram till att det bästa sättet att fotografera mina akrylmålningar är att göra det utomhus. Det ska vara ganska klart väder, men inte direkt solljus. Jag har satt en liten spik på väggen bredvid ytterdörren där jag kan hänga upp tavlorna. Eftersom jag inte äger något stativ (hur dum får man bli?) så använder jag en trädgårdsstol som stöd, vilket innebär att jag får en väldigt lustig ställning när jag ska ta bilden. Det gäller att se till att kusten är klar och att det inte kommer någon som ser vad jag håller på med. Tur att man bor på landet! För att få riktigt skarpa bilder har jag läst att man, förutom att använda stativ, även bör använda en fjärrutlösare (heter det så?) för att inte skaka kameran när man trycker av. Så långt har jag inte kommit än. Kanske bör köpa ett stativ först.

Det enda jag behöver göra sedan är beskära bilderna i Photoshop. Ska jag visa bilderna på nätet så förminskar jag dem och ändrar färgerna något, för åtminstone på min dator ser färgerna rätt dassiga ut på skärmen. Jag vet att det varierar mellan olika skärmar, men de vi har här hemma är ganska lika och jag antar att de inte är unika på något sätt. Att korrigera färgerna tycker jag dock är svårt. Ibland blir det bra och ibland mindre bra. Det behöver jag träna på.

En annan sak jag skulle vilja bli bättre på, och hitta lösningar för, är att fotografera miljöbilder. Det är svårt att få ett grepp om hur stor en målning är om man bara läser måtten. Genom att visa miljöbilder är det lättare att se hur en tavla passar in i ett hem. Samma sak gäller konsttrycken. Som det är nu springer jag omkring och försöker hitta det bästa ljuset och bakgrunden, men det blir aldrig riktigt bra. Det är ett problem jag måste hitta en lösning på... bara jag får tid. 

Så nöjd när det är gjort

Vardagsrummet i eftermiddagssol - genom rena fönster!

Jag ägnade hela dagen igår åt att tvätta fönster. Det gick inte snabbt, men så är det inte heller min favoritsysselsättning. Varje år tänker jag att vi ska anlita någon som gör det så mycket bättre och snabbare, men det blir aldrig av. Delvis på grund av att jag blir lite småsnål men också för att det nästan känns enklare att ta itu med det själv än att ta reda på vilka man ska ringa, och boka ett datum och... Galet, jag vet, men så fungerar jag. 

Efteråt, när fönstren är rena, känns det dock underbart. Nu kan det gå minst ett år innan jag behöver tänka på det igen, och all energi jag tidigare använde för att våndas över mina smutsiga fönster kan jag lägga på lite mer kreativa tankar. Jag tror nästan jag måste sätta igång med något projekt redan idag.

Hur min hjärna hoppar mellan olika projekt

Mitt lapptäcke på plats i biblioteket

Jag blir så fantastiskt effektiv när jag får arbeta med det jag allra helst har lust med för tillfället. Idag hade jag inga måsten, inget jag absolut var tvungen att göra just exakt idag. Tanken var dock att jag efter min vanliga datortid på morgonen skulle påbörja en ny målning. Det gjorde jag också, skissade upp ett motiv som kändes riktigt lovande, tills jag fick syn på några hönsnätsrester som blev över när jag gjorde mina anslagstavlor. Min hjärna började fundera över vad man skulle kunna göra med dem, och jag såg framför mig hur jag skulle riva remsor av tyg och på något sätt fläta in dem i nätet... När jag öppnade en tyglåda för att se om jag hade någon bra stuvbit att prova med hittade jag mitt gamla lapptäcke, som ännu inte var färdigt. Det hade jag nästan glömt bort. Helt plötsligt kändes det mycket roligare än att måla vidare, så jag plockade fram lite kantband och sydde färdigt det i rekordfart (jag är inte så mycket för det där med att vara noggrann och använda nålar när det bara är till mig själv). Självklart ville jag fotografera det färdiga projektet, men insåg när jag klev in i vardagsrummet (som jag hemskt gärna vill kalla biblioteket men det låter lite för högtidligt) och såg dammråttorna rulla på golvet att jag måste dammsuga innan jag visade upp mitt hem på nätet. Efter dammsugande av nästan hela nedervåningen, torkning av bord och upplockande av leksaker åt jag en snabb lunch och nu är jag här igen vid datorn. Nu tror jag att jag ska fortsätta på min målning... åtminstone tills något annat lockar.

Arbete pågår

Arbete pågår i målarrummet

Det här är bland det bästa jag vet! Ett eget rum fyllt av papper, färger, tyger och penslar, och dessutom tid att leka med alltihop. Det blir lite rörigt men det gillar jag.

Just nu tar jag en liten kaffepaus medan färgen torkar så att jag kan fortsätta med nästa lager. De senaste målningarna jag har gjort har haft mer collagebitar infällda än tidigare, och det tar längre tid innan de torkar. Det räcker inte att blåsa lite med hårtorken som jag gör annars när jag blir otålig. Det är en aning frustrerande, men säkert nyttigt för mig. Kanske borde jag ägna mig åt oljemåleri för att träna på att vänta...

Veckans färglycka

Foto: Elin Folkesson

Utomhus är det regnigt och grått och här inne är det inte mycket roligare. Jag är sjuk, har feber och ont i kroppen. Lite gladare blir jag när jag går förbi vår hall. Där är det evig sommar med ängsblommor på väggarna.

Just nu är det en tillfällig installation med en gammal målarfläckig kökspall och en soptunna från Ikea där. Det är min äldsta dotter som ständigt möblerar om på sitt rum, och de möbler hon ratar för tillfället hamnar på de mest oväntade ställen i övriga huset. Jag brukar inte bli så glad över det, men den här kombinationen var faktiskt riktigt fin.

(Dörrarna är avlutade för lääänge sedan innan jag blev gammal och klok. Vi slet som djur för att få bort linoljefärgen och nu vill jag bara måla tillbaka samma nyans... Till mitt försvar ska jag säga att mina föräldrar hade målat över den vackra ursprungliga färgen på sjuttiotalsvis med vit lackfärg, förutom speglarna som fick en rand i knallorange. Läckert!)

En ljus idé

Hemmasnickrad hallampa

Igår skrev jag om hur svårt det kan vara att komma igång med måleriet trots att det egentligen är det enda man egentligen vill hålla på med. Vid andra tillfällen finns det ingen hejd på min kreativitet, som till exempel i förra veckan när jag saknade en lampa här hemma. Jag har letat på lampaffärer, möbelhus och nätbutiker och hittat många snygga men alldeles för dyra för min plånbok, så jag tänkte att jag skulle kunna fixa en själv. Och det gick alldeles utmärkt med hjälp av två gamla trasiga lampor, lite ståltråd, lim, en gammal gardin och lite bollfrans. Min äldsta dotter var inte särskilt imponerad, men jag tycker att den är riktigt snygg. Och det blev ljust! Dessutom är jag av den bestämda uppfattningen att bollfrans aldrig kan bli fel.

Städning

Skrivbordet i mitt målarrum

Första steget mot att komma igång med måleriet igen blev en nödvändig röjning i målarrummet. Tyvärr är det lätt hänt att det rummet med jämna mellanrum får agera förvaringsplats för allehanda överblivna saker. Särskilt när de ska komma folk hit. Idag rensade jag ut barnens sparkcyklar (som de fick när de fyllde år i november och därför kör omkring med på bottenvåningen här hemma), diverse verktyg och brädor från sovrumsrenoveringen, en barnstol som behöver lagning samt en hel del skräp.

Förutom en utrensning gjorde jag en liten omflyttning bland de kvarvarande sakerna så att skrivbordet blev lite trevligare. Det är det första man ser när man öppnar dörren, och min tanke är att dörren ska stå öppen lite oftare för att göra rummet mer tillgängligt. Ett målarrum måste naturligtvis få vara lite rörigt, men det behöver ju inte vara det första man ser. Jag har därför flyttat en stor del av alla uppspända dukar, träskivor, lister och gamla tavlor till en annan vägg. Nu känns rummet lockande, och det är ju en bra början.

Mina tavlor

Mina föräldrars vardagsrum

Igår kväll tog jag med mig kameran till mina föräldrar för jag tänkte att jag skulle föreviga min pappas födelsedag, men alla sprang hit och dit och hade ingen lust att vara med på bild så jag gav snabbt upp. Istället fotograferade jag mina tavlor som hänger ovanför soffan i deras vardagsrum. De passar så  bra där, tycker jag.

Inredningsbild II

Målningen "På väg" ovanför tv-soffan

Förkyld och trött sitter jag i soffan och försöker tänka på något klokt att skriva. Det går inte särskilt bra. Det har varit en lång dag i skolan, men en inspirerande sådan. Vi arbetar med sagor i sexan och det får igång mina tankar. Jag längtar till torsdag när det är målartid igen. Det kommer kanske att bli lite sagotema på mina målningar framöver. Det känns så.

Inredningsbild I

Vårt vardagsrum med nya tavlan

Här kommer den första inredningsbilden med en av mina tavlor. Det är den senaste målningen som jag hängde upp ovanför soffan för att lätt kunna se den. Nu har jag tittat på den hela dagen och kommit fram till att jag tycker om den. Den är mer dämpad i färgerna än mina andra målningar och det tilltalar mig. Från början tyckte jag att den var för söt, att det blev för gulligt med en kvinna som plockar blommor på en blomsteräng, men jag tycker att de dova färgerna dämpar det söta lite. Dessutom gör de folkloristiska blommorna sitt för att dämpa gulligheten.

Blommorna i famnen är samma blommor som jag målat flera gånger tidigare. De har lite speciell betydelse för mig. Första gången de dök upp var på den här bilden till höger. Jag målade en kvinna som jag tänkte var på väg någonstans, och de där blommorna dök upp av sig själv. Från början hade jag tänkt måla dit en resväska, men det blev inte bra. Inte förrän jag målat dit blomslingorna kände jag mig nöjd. De symboliserar något nytt, något fantasifullt och färgrikt som hon är på väg mot. För mig just då handlade det om måleriet. Jag hade påbörjat något men visste inte riktigt vart det skulle ta vägen, bara att det kändes bra. Den målningen fick sedan namnge min allra första utställning.

Efter det har jag målat blommorna flera gånger, både som klänningsmönster, spirande växtlighet och till och med som återvinningskonst. Jag är säker på att de kommer att återkomma fler gånger. Vi får se i vilken form.