Allt på en gång

Jag måste erkänna att det är lite tufft att hinna med allt jag vill just nu. Att arbeta heltid på ett spännande nytt jobb, samtidigt som man ska försöka ha en konstnärskarriär vid sidan av är inte det lättaste. Dessutom har jag en familj som inte tycker att jag ska stänga in mig i målarrummet så fort jag kommer hem, och det förstår jag. Det vill inte jag heller. Det är bara att konstatera att tiden inte räcker till, och om jag vore minsta lilla klok så skulle den insikten göra att jag försökte undvika att dra igång andra stora projekt som varken har med jobb eller konst att göra, men så fungerar inte jag. Jag är en drömmare. Just nu snurrar mitt huvud av planer på att skaffa får och en hund, köpa en traktor, bygga en ateljé, sy ett lapptäcke, göra om i trädgården och renovera hela huset. Allt kommer inte att hända... nu... Men kanske senare?

Drömmer om en ateljé - igen

När jag har fått en idé i huvudet så är det så svårt att få den därifrån. Just nu går jag och drömmer om en ateljé igen. Det har jag i och för sig gjort länge. Först drömde jag om att bygga en i ladugården, sedan om att hyra en någon annanstans, men av olika anledningar har de planerna kasserats. Den senaste varianten är att bygga en liten stuga på tomten, och jag letar modeller, funderar över placering och behov. Det är så roligt! Men uttröttande. Jag skulle bara vilja knäppa med fingrarna så stod den där, färdig att inredas. Riktigt så lätt kommer det nog inte att gå.

En rishög eller ett pampigt slott?

Just nu ligger det en hög med plåt på vår gräsmatta. Bland annat. Där hittar man säkert en hel del kvarglömda leksaker, brädor och gamla krukor också. Plåten ska en byggfirma frakta undan, det övriga borde vi väl ta hand om själva, men vi hinner inte riktigt med det alla gånger. Istället försöker jag lära mig att acceptera kaoset, och jag tycker att jag börjar bli riktigt bra på det. Det måste man om man bor i ett stort gammalt hus med ständiga renoveringsbehov, har tre vilda barn, heltidsjobb, tidskrävande intressen och en egen firma.

Fast ibland vaknar lusten att göra om och fixa till och få ordning. Just nu håller vi på att byta tak, och i sommar måste vi måla fasaden och delar av fönstren. Samtidigt håller vi på att planera var vi kan ha en stenlagd uteplats som min pappa lovat att fixa åt oss. Någonstans där går allt överstyr och jag kommer på tusen idéer om vad vi skulle kunna göra i sommar,  som att måla husgrunden, byta dörrar i källaren, bygga plank, plantera rabatter och lägga grusgångar... och även om jag vet att vi inte ens kommer att genomföra hälften, så är det så roligt att planera och drömma att jag gör det ändå. Jag kan inte låta bli.

När hösten kommer ska jag fokusera på det vi hann med, och inte på allt det jag drömde om men som aldrig blev av. Jag ska i alla fall försöka.

Jag drömmer fortfarande

Såhär ser mitt målarrum ut när det är någorlunda städat, och ljuset lyser in genom fönstret. Jag trivs verkligen där, även om det är lite kallt på golvet och golvlisterna fortfarande inte är målade. Det enda problemet är att det börjar bli lite trångt. Jag drömmer fortfarande om en större ateljé någonstans utanför huset, som jag har skrivit tidigare, men den lokal jag hade hört mig för om som skulle passa perfekt kostade alldeles för mycket. Nu sitter jag fast lite i mina planer, och har börjat fundera över ladugården igen. Det vimlar ju inte direkt av charmiga, lagom stora lokaler med billig hyra och som dessutom är lediga. Kanske är det bäst att bygga en själv? Man kan ju alltid drömma.

* * *

This is my studio when it is clean and the light shines in through the window. I like this room, even if the floor is cold, but it is a little bit too small. I am still dreaming about a larger studio outside the house. 

Ett mål för 2013

Ateljé Orsta 

Jag har grubblat fram och tillbaka över om jag ska försöka skaffa en ateljé utanför hemmet. Tidigare har jag skrivit om mina galna idéer om att bygga en i vår ladugård, och det vill jag fortfarande göra, men det känns som en evighet innan det skulle kunna bli färdigt. Det är ett sådant jätteprojekt. Nu har jag äntligen bestämt mig för att jag vill ha en lokal på en gång. Jag har inte tid att vänta. Mitt målarrum börjar bli alltför trångt och jag kan inte göra allt jag vill som till exempel att ta emot besökare (vid utställningar får jag ofta frågan om jag inte har någon ateljé som man kan få komma till), ha kurser (samma sak där, det är många som har frågat) och sedan skulle det också vara roligt att kunna ha en liten butiks/galleridel där jag kan visa och sälja tryck och andra saker jag får för mig att göra. Kanske även sådant som andra har gjort... det finns så många möjligheter.

Problemet är bara var man ska hitta en sådan lokal, för jag har ju en del önskemål. Den ska inte ligga för långt bort, vara lagom stor och inte kosta särskilt mycket. Helst ska det också vara lite Bullerbykänsla över den, ungefär som Ateljé Orsta på bilden här ovanför. Och så ska det naturligtvis finnas vatten och toalett, och några stora rum. Gärna stora fönster och sjöutsikt också, men där tror jag att jag får backa. Det vimlar inte av sådana hus här omkring. Kanske får jag backa på något av de andra önskemålen också, men man kan ju alltid drömma. Faktum är att jag har ringt på en lokal som passar in på åtminstone några av punkterna, men det verkar vara väldigt svårt att få ett svar om det går att hyra den. Vi får se hur det utvecklar sig.

* * *

I want to get a studio outside my home. 

Köksdrömmar och irritationsmoment

Kanske är det för att jag har gått omkring i eländet hela veckan som jag får sådan lust att fixa till vårt kök, eller så är det ett tecken på att energin är på väg tillbaka. Jag är egentligen nöjd med det stora hela, och köket var fint när det var nytt, men i efterhand har det visat sig att vissa val inte var särskilt smarta och andra saker aldrig blev gjorda.

Det var till exempel inte särskilt smart att måla spiskåpan med en skrovlig färg för att få den att se putsad ut, utan att tänka på hur den sedan skulle rengöras. Det var heller inte särskilt smart att vitlasera och olja in köksgolvet själva utan kunskap om hur man gör. Visst kan det vara charmigt med slitna trägolv, men det finns gränser.

Andra saker som kan irritera är att vi inte har några dörrknoppar på skafferi och städskåp än. Jag vet precis vad jag vill ha, och jag vet var jag kan beställa dem, men det har inte hänt ändå. Dessutom är hyllplanen i antikbetsad furu från Ikea (som vi satte upp när brödrosten brände sönder de tidigare) ännu inte målade. De ska bli ljust blågrå precis som konsolerna, men eftersom jag vill måla med linoljefärg som torkar långsamt har jag dragit mig för att sätta igång.

Den taffliga skarven mellan spis och vedspis vill jag inte ens nämna. Det var en nödlösning som blev kvar.

Frågan är bara när i hela friden jag ska ha tid att sätta tänderna i det här? Inte idag i alla fall... men drömma kan man ju alltid.

I am dreaming about redecorating our kitchen.

Jag behöver lugna ytor

Mitt målarrum är ofta i kaos. Det blir lätt så när jag kommer igång med måleriet, papperstussar på golvet, färger huller om buller och fullt med målade dukar lutade mot väggarna. Visst är det skönt med ett rum där man kan tillåtas att stöka till utan att det gör så mycket, men det är ännu skönare när rummet är ordnat och det finns åtminstone några rena ytor. Det är då jag blir som mest kreativ. Jag får tusen idéer om hur jag ska stöka till allt igen. Just nu är det städat och de närmaste dagarna har jag inte tid att sätta igång med något nytt projekt, men jag går in där och drömmer lite med jämna mellanrum. Snart så ska här stökas.

My studio is often a mess and I like the fact that I can close the door and leave it messy, but I like even more when it is clean. That is when I feel the most creative. Right now the studio is clean, and I don´t have time to do any painting in a few days, but I go in there and dream about what I want to do. Soon it will be messy again. 

Rensa ut, göra om, bygga nytt...

I torsdags klippte Sonia av sig sitt långa hår. Hon har längtat efter det sedan hon var två, men inte vågat gå till frisören. Nu var det äntligen dags och hon är så nöjd med sin nya korta frisyr.

Jag är också sugen på förändring, av frisyr, hem eller kanske här på bloggen. Det känns som om det är rätt tid för att rensa ut, göra om och bygga nytt. Här hemma planerar vi badrumsbygge, ateljédrömmar och nya väggfärger, men har inte kommit ingång ordentligt med  något projekt. Kanske borde man ta hand om det man har först? Men medan jag gör det ska jag i alla fall drömma vidare.

My youngest daughter cut off her long hair this week. She has longed for a short haircut since she was two and now she finally got it. 

I want some change too and I dream about building a new bathroom, a bigger studio or just paint the walls. 

Ett litet steg på väg mot drömmen?

Greta spikar...

... och Sonia är koncentrerad

För ett tag sedan skrev jag om min galna idé om att bygga en ateljé i ladugården. Den tanken känns på något sätt inte lika galen längre. Ni vet hur det är, ju mer man pratar om det där omöjliga, desto verkligare blir det. Men trots att tanken börjar slå rot så har jag hela tiden tänkt att det ligger ganska många år framåt i tiden. Först måste vi fixa ett till badrum, och måla om huset och... göra alla de där sakerna som ligger och väntar på att bli gjorda.

I veckan började jag fundera över om jag inte skulle försöka få tag på en ateljé någon annanstans tills drömmen om ladugården blir verklighet. När jag har utställningar får jag hela tiden förfrågningar om jag har en ateljé och om det går att komma hem till mig och titta på tavlor, och det är så tråkigt att hela tiden säga nej. Visst kan jag ta emot besökare som vill titta på någon särskilt tavla som de är intresserade av, men jag får inte plats med några större sällskap, och dessutom känns det lite oprofessionellt att visa in dem i ett litet rum i vårt hus.

När jag började undersöka om det finns några lokaler att hyra här runtomkring så hände något oväntat. Peter tog på sig arbetskläderna och gick ut i ladugården och började röja. I två dagar har han burit och sorterat en oändlig mängd skräp. Tjejerna har hjälpt till lite genom att bära ut brädstumpar som de kunde ha till sina byggen, och till och med pappa var där idag och tog reda på de saker han ville ha kvar. Själv har jag har mest gått och räddat sådant som kan vara bra att ha. Gamla cykelhjul, farfars kökssoffa, en ensam dörr och en rulle ståltråd.

Även om det fortfarande känns oändligt långt borta att det här risiga rummet ska förvandlas till en ljus och vacker ateljé, så har vi i alla fall börjat. Och man kan inte komma någonstans om man inte börjar.

* * *

We have been cleaning out some stuff from our old barn, in the room where I want to build my studio. One step closer to the dream...

Med huvudet bland molnen

Greta flyger högt...

...och landar med ett leende

Jag är en drömmare. Det är bara att konstatera. Just nu har jag flera drömmar på gång, och jag funderar över detaljer, tar reda på fakta och myser åt alla möjligheter. Antagligen kommer inte ens hälften av mina planer att gå i uppfyllele, men det gör inte så mycket. En stor del av nöjet är själva drömmandet. Jag måste alltid ha något att fundera över.

Idag ska jag dock försöka släppa funderandet och ägna mig åt familjen och konsten. Vi ska på utflykt till Ljusne för att titta på utställningen där. Jag kunde ju inte vara med på vernissaget och jag vill se hur det ser ut. Min bror och hans barn följer också med och vi ska passa på att äta lite gott när vi ändå är ute och åker. Jag återkommer med bilder i kväll.

* * *

I am a dreamer. Right now I dream about a lot of things and I think about details, look things up, and enjoy all the possibilities. I don´t think all my dreams will come true, but that doesn´t really matter. I like the dreaming part.


Today I will try not to dream, and spend some time with my family. We are going to Ljusne to look at the exhibition there. I couldn´t be there for the opening, and I want to see it before it is over. My brother and his children is coming with us. I will show some pictures tonight.

En helt vansinnig idé

En liten del av vår risiga ladugård

Ni vet hur man ibland har sådana där drömmar som man knappt vågar andas om till någon annan? Som man tycker verkar alldeles för galna. Inte kan väl jag..? Och när man sedan ändå yppar den stora drömmen till någon annan, så händer något mycket märkligt. Ju fler gånger man säger det högt, desto mindre vansinnigt verkar det, och till slut kanske man sitter där och tycker att det istället är en självklarhet. Jag har haft många sådana vansinniga drömmar. Om att bli konstnär. Om att starta ett eget företag. (Om att få den snyggaste killen i skolan att bli kär i mig när jag gick i åttan.) Idag är jag konstnär med eget företag och faktiskt gift med den där killen från högstadiet. Så kan det gå...

Nu har jag en ny vansinnig idé. Den är fortfarande så ny att den känns lite omöjlig, men vis av erfarenheten tänker jag att det kanske kan gå ändå? Om inte annat så kan man ju drömma.

Vi har en jättelik, risig ladugård som hör till vårt hus. Hade vi fått önska hade den inte funnits där (eller åtminstone varit mycket, mycket mindre), men eftersom vi ville ha farmor och farfars hus så följde ladugården liksom med på köpet. Just nu arrenderar vi ut den till en bonde som använder den för förvaring av höbalar och lite annat, men vi har alltid skojat om andra alternativa och oftast totalt orealistiska användningsområden. Det har varit ett skämt länge, men sanningen är den att vi måste göra något för att rusta upp den. Vi kan ju inte låta förfallet ta över helt. Nu har jag kommit på vad jag vill göra med den. Det återstår bara att få med resten av familjen på samma idé.

Tanken är att jag vill bygga en ateljé i markplanet i vinkelbyggnaden på ladugården. Jag har många fler idéer också på samma tema, men en ateljé känns som en bra början. Jag har skojat om att bygga en sådan tidigare, men då har jag tänkt den på andra ställen vilket skulle bli ett mycket större projekt. Det här är också ett stort projekt, men det känns ändå genomförbart. Jag behöver en större lokal och varför inte utnyttja det vi redan har?

Jag drömmer vidare och planerar hela projektet både i huvudet och på papper, men det kommer att ta lång tid innan (eller ens om) det blir till verklighet. Ett första steg är att skriva om det här. Kanske sitter jag om fyra år i min ateljé och läser på bloggen om mina tidiga drömmar och skakar lite på huvudet åt hur försiktig jag var? Vi får se.

* * *

I am dreaming about building a studio in our old barn. It is a crazy dream, but I have had many crazy dreams come true...

Ett passande citat just nu

Ikväll är det dags för starta-eget-kurs igen. Jag ser fram emot de här träffarna två gånger i veckan. Det är trevliga människor där, och även om jag egentligen inte lär mig något som jag inte redan har läst, så behöver jag nog upprepningen för att det ska gå in ordentligt. Dessutom känns det som en trygghet att ha gått kursen. Om jag sedan gör misstag så har jag ju i alla fall gjort allt för att lära mig hur saker egentligen ska göras.

Ibland känner jag dock att jag inte riktigt passar in i tänket kring företagande. Det är mycket prat om affärsidéer och lönsamhet. Vi räknar på budgetar och funderar över om det är någon mening att starta företag överhuvudtaget. Skulle jag tänka så rationellt så skulle jag aldrig i livet ha tagit tjänstledigt den här terminen för att ägna mig åt måleriet. Lönsamheten i det här företaget är alltför osäker för att det ska var någon idé att starta egentligen, men jag gör det i alla fall. Istället för att fokusera på att "tillfredsställa ett behov som finns på marknaden" som det står i mina kurspapper, så fokuserar jag på att göra det jag älskar - och hoppas på att det tilltalar någon annan också. Och gör det inte det så har jag i alla fall försökt.

Drömmer om nya utmaningar

Det är första dagen på jullovet och jag sitter fortfarande i morgonrock och funderar över nya projekt för det kommande året. Min utmaning i november gav mersmak och jag skulle vilja hitta på något lika roligt projekt att ta itu med under 2012.

I min jakt på inspiration hittade jag ett långt inlägg om just utmaningar hos Cathy Cullis. Det gav en del tips och idéer, men jag har inte riktigt bestämt mig än. Det enda jag vet är att jag inte kommer att ge mig in på ett årslångt projekt. En månad i taget passar perfekt för mig, då hinner jag inte tröttna och kan byta inriktning när jag kommer på en ny idé. Jag kommer därför inte heller att redan från början planera in hela året, med nya projekt varje månad, utan siktar in mig på att hitta något för januari. De resterande elva månaderna tar jag när de kommer.

Men först januari. Kanske ska jag...
... göra ett porträtt varje dag (morgonmänniskorna igen kanske?)
... utforska en ny teknik varje dag
... följa någon utmaning på nätet som t ex den här 
... göra ett nytt mönster varje dag
... teckna en fantasifigur varje dag
... göra en miniakvarell varje dag

Möjligheterna är oändliga. Är det någon som har andra kreativa förslag?

En bok för nya idéer

Några saker han jag bocka av på gårdagens lista, men inte allt. Dessutom hittade jag på lite nya saker som jag måste göra, vilket innebär nya punkter på listan. Det brukar vara så.

Istället för att grubbla för mycket på ogjorda saker, försöker jag fokusera framåt. Jag har tre (3!) arbetsdagar kvar, sedan är jag fri att göra vad jag vill i åtta månader. Jag får ofta frågan vad jag ska göra under de månaderna, och jag svävar oftast lite på svaret och säger att jag ska måla. Det är ju helt sant, men jag har massor av andra idéer som jag också vill genomföra.

Än så länge är idéerna mest lösa tankar och inte färdiga projekt. För att få lite mer ordning på mina planer för nästa år, köpte jag idag den här boken där jag kan samla alla idéer på ett ställe. Det är så typiskt mig. Jag skulle kunna ha en vacker planeringsbok för varje tillfälle. Nu vill jag bara sätta mig och skriva på en gång.

Återvinningsblomma på paketet

En stor fördel med att ha ett eget rum för alla färger, papper och penslar är att det är så lätt att ta några minuter för att pyssla lite. Det blir ingen stor apparat, och det behövs inte städas undan så noga heller.

Igår kväll skulle jag göra i ordning ett kort till en släkting som fyller år, när jag insåg att jag inte hade något kuvert som passade till kortet som jag just gjort. Det fixade jag med lite presentpapper, men det såg lite tråkigt ut, så jag pysslade ihop en återvinningsblomma som dekoration. Lite wellpapp, en bit filt, rester från en gammal akrylmålning och en av farmors knappar fastsydd med hennes broderigarn. Snabbt och enkelt när allt finns tillgängligt.

När jag var liten drömde jag om att ha ett rum fullt av tyger, garner, färger och papper och när jag flyttade hemifrån började jag samla på mig material. Jag köpte stuvbitar, sparade knappar från gamla kläder, tog över min farmors garnsamlingar och så vidare... Nu har jag massor av material och det är underbart!

Det enda problemet är att jag börjar få ont om utrymme. Nästa dröm får nog bli ett större målarrum... eller en egen ateljé...

Färg och grubblerier

Jag har länge varit förtjust i att använda collagebitar i mina målningar. Ofta river jag bitar ur gamla veckotidningar, men i mitt senaste måleriprojekt ville jag ha mer mönster och mer struktur, så i sann gör-det-själv-anda satte jag igång att göra mina egna mönstrade papper. En väldigt befriande måleriövning med mycket färg men inte så mycket precision.

Resten av dagen har jag ägnat åt en stor målning som jag precis har gjort färdigt. Åtminstone är jag färdig för tillfället. Jag måste titta på den lite mer. Den innehåller också mina hemmamålade mönsterpapper och jag är nöjd med hur de ser ut. För övrigt är jag inte riktigt lika nöjd med målningen. Jag har en sådan där dag när jag känner mig alldeles omöjlig, när allt bara känns konstigt och jag tvivlar på min egen förmåga. Jag går och har en liten sur känsla i magen som säger åt mig att jag är galen som tänker ägna mig åt måleriet nästa termin. Vem tror jag att jag är? Så är det ibland.

Det känns nog bättre i morgon.

Nya möjligheter?

Igår gjorde jag gjort något som förhoppningsvis kommer att ge mig möjlighet att fokusera mer på måleriet framöver. Det känns lite galet, men otroligt skönt. Jag återkommer med detaljer när allt är klart. Nu ska jag drömma lite...

Vem tror hon att hon är?

När jag startade den här bloggen för över tre år sedan så kunde jag inte ens drömma om att kalla mig själv konstnär. Jag kunde inte föreställa mig att någon skulle vilja ställa ut mina tavlor, och därför intalade jag mig själv att jag inte ville mer med måleriet än att ha roligt, att må bra. En hobby. Sedan visade det sig att det visst fanns utställningsmöjligheter, och idag när jag har visat mitt måleri vid ett flertal tillfällen, känns ordet konstnär inte alls särskilt farligt. Nu kan jag säga att jag är konstnär utan att känna mig som en lögnare och strunta i om andra inte alls håller med mig. Och så tycker jag att det är med alla rädslor. Om man håller dem inom sig växer de sig stora, men så fort man börjar prata om dem förlorar de sin kraft. 

På senare tid har min största rädsla varit att erkänna, för mig själv och andra, att jag vill ägna mig åt skapandet på heltid, att jag vill satsa på att utveckla min kreativitet till att bli något jag kan leva på, och inte behöva slitas mellan lärarjobb och måleri. Förnuftet säger mig att det är en fånig tanke, inte ens mer etablerade konstnärer kan leva på konsten, medan känslan säger mig att det visst kan gå. Jag har mängder av kreativa idéer utöver måleriet som jag längtar efter att få ta itu med. 

Ju mer jag pratar om mina drömmar, desto mindre omöjligt känns det. Och vem vet innan man provat? Det betyder dock inte att jag kommer att säga upp mig från mitt lärarjobb på en gång - jag är trots allt fortfarande en förnuftig människa som behöver kunna betala räkningar - snarare att jag mer medvetet kommer att arbeta för att på sikt kunna göra det. Och det känns fullt tillräckligt just nu. 

Drömmar och fisk

"Återvinningskonst 21" , 2010, 15x15 cm, (ej till salu)

Den senaste tiden har jag gått och drömt om att ha en egen ateljé. En riktig ateljé och inte ett målarrum i huset. Jag drömde om ett litet hus där jag kunde arbeta, ha utställningar, butik och eventuellt använda som kurslokal. Jag såg framför mig hur jag glad och lycklig skulle cykla till jobbet på morgnarna, hur jag skulle måla hela dagarna, kanske ta emot ett och annat besök i ateljén samtidigt som jag hade det riktigt mysigt och vackert omkring mig... 


Nej, riktigt så rosenskimrande drömmar hade jag inte, jag var lite mer realistisk, men det gick faktiskt så långt att jag hade bestämt mig för att ringa till mäklaren idag. Igår kväll tog jag dock mig en sista ordentlig funderare och insåg att det inte är läge just nu. Det skulle bara bli ett till stressmoment. Dessutom vill jag ju jobba mer hemifrån, inte mindre. Jag får nog ta och lägga ateljédrömmarna på hyllan ett tag, röja upp i mitt fullt fungerande målarrum och drömma om något annat istället den närmsta tiden. Att sluta drömma och planera är inget alternativ. Då skulle livet bli alltför tråkigt.

Återvinningstavlan här ovanför är en present till en femtioåring. Det satt fast på ett hemmagjort presentkort som var den "riktiga" presenten och bestod av en middag på fiskrestaurang. Så kan man också göra.