Nytt målarrum - en dålig idé?

Det här är min absoluta favoritplats i vårt hus. Ett ganska orustat rum som ligger i fil med matrummet. Parkettgolvet från femtiotalet är slitet av livliga barn, övervattnade blommor och oförsiktiga ommöbleringar och väggarna är vitmålade för femton år sedan när vi inte stod ut med den gröna medaljongtapeten längre. Möblerna är gamla Ikea-varianter som har fått lite färg eller nya överdag. Men ändå. Här finns alla mina böcker, en skön sittplats, utgång till altanen och min fina målning som jag köpte från Helena Linder på årets Gästrik Konst.

Och ändå använder vi inte det här rummet särskilt mycket. Vi ser det varje dag, eftersom det är inte finns några dörrar från hall och matrum men vi sitter inte här annat än när vi har gäster och även då sitter vi oftast kvar runt matbordet. Vardagskvällar hamnar vi oftast i tv-rummets hörnsoffa där hela familjen får plats samtidigt.

Det kändes så onödigt att ha ett rum som inte används, samtidigt som vi egentligen skulle behöva ett till sällskapsrum på övervåningen där tjejerna kan spela tv-spel och hänga med kompisar. Efter mycket grubblande har jag nu bestämt något som jag kanske kommer att ångra. Jag har gett upp min ateljé på övervåningen och flyttat ner staffli och färger. Jag får ett kombinerat bibliotek/arbetsrum/målarrum i anslutning till matrummet och ett förråd för mer skrymmande målningar och material där uppe. Tjejerna får varsitt stort sovrum och ett gemensamt tv-rum på övervåningen. Det blir nog bra. Hoppas jag. Jag har inte hunnit känna efter än.

Fördelar med flytten:

• Jag har närmare till staffliet och kan måla på kvällarna utan att hela familjen tycker att jag är frånvarande. 
• Rummet är mysigare och jag kan sitta i soffan och fundera över om jag är färdig med en målning eller om det behövs något mer. 
• Jag har dator, skrivare och böcker i närheten och behöver inte springa upp och ned för trappan när jag ska kolla upp något. 
• Det är bara att kliva ut genom altandörren om jag vill sitta utomhus, eller om jag ska fotografera en tavla.
• Jag slipper kliva igenom minsta tjejens röriga rum för att komma till min ateljé!
• Om jag är ensam hemma med hunden är det så mycket lättare att hålla till på nedervåningen. Jag kan bara öppna altandörren om hon vill ut och kissa.

Det finns såklart en del nackdelar också. Som att jag inte kan stänga någon dörr om mig, att jag inte kan kladda lika mycket och att jag inte kan ha allt material framme, men jag tror faktist ändå att det kan bli bra. (Och om det inte blir det så kanske vi kan få till bygget av den där attefallsstugan på tomten som jag tjatat om ett tag.)

Möblerat om i ateljén

En målarvägg i ateljén

Det är den fjärde advent och jag trotsar blåsten och bristen på snö och stänger in mig i ateljén medan mannen och de två yngsta hämtar årets julgran. Jag kan skylla på att jag håller äldsta dottern sällskap (hon är sjuk) men det stämmer inte. Jag väljer måleriet framför julförberedelser idag.

Hela gårdagen ägnade jag däremot åt att fixa i ordning mellandotterns rum. Hon har saknat skrivbord sedan vi tog hennes upp till stugan och igår flyttade jag in ett gammalt skrivbord från min ateljé. Hon blev supernöjd och jag fick en länge efterlängtad vägg att måla på. Staffli i alla ära, men med riktigt stora målningar blir det lite vingligt. Målningen på väggen är fortfarande inte färdig, men nu har jag åtminstone ordentligt med utrymme att jobba med den.

Greta är nöjd med sitt "nya" skrivbord

Att måla i mörkret

Just nu på staffliet (långt ifrån färdig!!)

Kvällarna (och snart eftermiddagarna!) blir allt mörkare och jag är glad för min dagsljuslampa som gör det möjligt att måla någon timme på kvällen också. Även om jag egentligen vill ha längre måleripass så är det bara att inse att det inte alltid är möjligt, och att det kan räcka att stjäla åt sig någon timme då barnen har somnat. Mindre soffhäng och mer måleri - det är mitt mål. Åtminstone en kväll i veckan.

Mer energi av att rensa och röja

Bara en dag kvar innan semestern är över, och det känns riktigt bra. I år har jag nämligen tagit semester inte bara från mitt heltidsjobb utan också från min ateljé. Det var nödvändigt och faktiskt riktigt skönt att fokusera på annat skapande en tid. Vi har målat huset, målat om i tv-rummet och möblerat om, rensat lådor och renoverat. Sådant som måste göras och som gör underverk för energin när det väl är gjort. Men nu är det dags för ateljén. Den ska också rensas och röjas så att jag får mer energi till att måla och skapa. Jag längtar efter att måla med fler färger och att sy, limma och experimentera. Mitt huvud svämmar över av bilder som måste ut.

Bäst att jag sätter igång!

Visst skulle det vara skönt med en stor ljus ateljé

Ibland händer det att jag får en förfrågan om det går att besöka mig för att titta på, och eventuellt köpa någon av mina tavlor. Och visst går det, men jag behöver lite tid för att plocka i ordning först. Tyvärr går det inte att visa tavlorna i min ateljé, eftersom den ligger på övervåningen innanför min yngsta dotters rum (vilket betyder att man måste gräva sig förbi alla kläder och leksaker på hennes golv!). Istället får jag samla ihop allt någon annanstans.

Just nu står mina kvarvarande tavlor på rad i matrummet och konsttrycken ligger på bordet, inför ett besök idag. Visst skulle det vara härligt att ha en ljus, stor ateljé att visa bilderna i istället.

Ljuvligt ljus i ateljén

Sommarkvällarna är inte särskilt varma än, men ljusa, vilket göra att det är ljuvligt i ateljén på kvällarna. Solen lyser in genom två fönster och det är alldeles stilla och grönt utanför. Varje sommar blir jag lika förundrad över hur mycket energi jag har fast klockan har slagit fem. När det är mörkt och kallt ute vill jag bara lägga mig i soffan med en filt så fort jag kommer hem från jobbet.

Jag roar mig med att måla utan att tänka på slutresultatet. Den enda begränsning jag har är att hålla mig till naturfärger som beige, brun och grå. Än så länge har jag bara målat två tunna lager och just nu ser det ut som ett landskap med horisontlinjen långt bort, men det kommer att försvinna i nästa lager. Vem vet hur det slutar.

Att måla på jobbet - fast hemma

I helgen har det varit Sandvikendagarna och Kulturcentrum där jag arbetar har haft ett tält mitt i stan med olika barnaktiviteter. Det har varit sagostunder, musik, utklädning, dans, såpbubblor och eget skapande. I går var jag där och gjorde en fantasivärld tillsammans med alla besökande barn. Det var högljutt men roligt, och många färgglada och fantasifulla figurer fick flytta in i världen. Tyvärr fick jag ingen bild på det färdiga resultatet eftersom jag hade lite bråttom hem, men det ska jag fixa när jag kommer tillbaka till jobbet i morgon. 

Det var också roligt att förbereda själva aktiviteten. Två överblivna dukar från en tidigare målarkurs fick ett lager färg hemma i min ateljé. Tänk vad härligt att få måla på arbetstid!

Ordning före kaos

Ateljén är röjd och jag är redo för något nytt. Det finns inget som får ingång min kreativitet som ett tomt bord och nya möjligheter. Jag har flera målerimotiv i huvudet, vilda planer på ett större återbruksprojekt och en längtan efter att sy mycket mer än jag gjort tidigare. Kanske går det att baka ihop alla idéerna till ett? Det visar sig. En sak är i alla fall säker - det kommer inte att vara så här undanplockat länge till.

Ett eget rum

När jag var liten drömde jag om ett rum fullt av papper, tyger, färger och verktyg. Ett rum med en skattkista av material. Nu har jag det. Och det gör mig så nöjd när jag kan springa dit och sista-minuten-slå-in ett paket till vårt namnsdagsbarn Sonia utan att behöva leta efter tejp, sax och papper. Att kunna välja mellan olika tjocklek på papper och olika färger på pennor bara för att det är roligt. Lycka.

Hoppat över en hel månad

Ett bevis på att det var alldeles för länge sedan jag var i ateljén: Den fina kalendern från Helena Trovaj har inte fått byta blad sedan mars och vi är redan långt in i maj. Sorgligt. Fast nu ska det bli ändring på det. Jag har tusen idéer som jag vill genomföra. Helst på en gång.

Dags att ta itu med ateljén igen

Utställningen är över för länge sedan men jag har knappt satt min fot i ateljén - i alla fall inte för att måla tavlor. Den vanliga sista-minuten-röran är kvar och på det har jag lagt oljefärger och tyger som har använts till projekt som inte alls har med konst att göra. För jag har inte helt legat på latsidan även om jag som vanligt blir lite mätt på måleriet efter en utställning. Här har bland annat skapats kioskskylt till idrottsplatsen i byn och jeanslapptäcke till hunden. Nu börjar jag dock bli lite sugen på att måla igen så det är dags för en rejäl röjning i ateljén. Jag behöver rena ytor för att komma på bra idéer.

Helgen i bilder

Solljus har strömmat in genom fönstren i ateljén hela helgen, och även om jag har haft lite dåligt samvete över att stänga in mig i det fantastiska vädret, så har jag fått en hel del gjort och jag börjar känna mig lite lugnare inför utställningen. Nu är det bara finputs och inramning kvar. Och fotografering... och komma på titlar... och...

...fast det tänker jag inte grubbla på nu. Nu tar jag helg de sista timmarna på söndagskvällen och ägnar mig åt något helt annat än jobb. En promenad kanske?

Ibland går det bara åt skogen

Två hela dagar har jag ägnat åt en målning som inte ville bli som jag hade tänkt. Egentligen hade jag en plan för fyra små (30x30 cm) dukar som jag redan grundmålat tidigare. På en av dem hade jag också hunnit med att måla dit konturerna av ett ansikte, och jag bestämde mig för att fortsätta på det och försöka få in det i min plan. Sämsta beslutet den här veckan. Jag målade om, målade över, ångrade mig och torkade bort det övermålade och började om igen. Och det blev ändå bara skräp. Igår kväll gav jag upp och lade på ett tjockt lager lila och sedan gick jag ner och tittade på Melodifestivalen. Det var nog klokt. Idag är det en ny dag och jag ska äntligen göra det jag tänkt från början. Vi får väl se var det slutar.

Hänger i ateljén idag

Härinne tänker jag spendera åtminstone största delen av dagen. Jag har lovat tjejerna att vi ska göra en tårta också, men det är fuskvarianten med färdiga bottnar och tårtlock så det går ganska fort. Det blev ingen tårta förra helgen när vi egentligen skulle ha kalas, eftersom storasyster blev sjuk, så vi tar igen själva tårtätandet den här helgen. Fira ordentligt får vi göra någon annan gång.

Måla med stora penseldrag

Äntligen har mina beställda kilramar kommit och jag har spänt upp två stora dukar. De är 120x145 cm och faktiskt de största jag någonsin målat på. Det är lite bökigt att flytta runt dem i ateljén, men det tar jag gärna eftersom det är så härligt att kunna ta i ordentligt och inte behöva pilla med små penslar.

Än så länge har jag bara målat första lagret på den ena, och skissat upp några figurer på den andra. Det är inte säkert att de kommer att bli kvar, och det är helt säkert att de kommer att förändras. I det här stadiet tänker jag inte så mycket. Jag bara gör - och det är underbart. Allt är möjligt!

Vy från soffhörnet

En spik i väggen på den enda tomma ytan och vips så har jag det perfekta stället att begrunda min senaste målning. Jag visste att det var ett klokt drag att flytta in kökssoffan i ateljén!

Fast idag blir det inte mycket tid att ligga på sofflocket. Det är skolstart för alla tre barnen. Mira börjar åttan, Greta trean och Sonia i första klass. Själv ska jag förhoppningsvis träffa en filmare.

En spännande dag.

En dag i ateljén

Arbete pågår...

Det tar tid att komma igång när man har varit borta från staffliet en längre tid. Trots att jag har haft huvudet fullt av bilder som vill komma ut, så är de som bortblåsta när jag väl sätter igång. Det är dock inget att bry sig om för jag vet att de dyker upp igen bara jag börjar. Och det gjorde jag igår. Började. Bilden på staffliet är långtifrån färdig (om den ens någonsin blir det) men det känns skönt att måla på duk igen. Jag har saknat det.

Bilder från ateljén

Jag stortrivs verkligen i min nya ateljé. Och ja, jag tänker kalla det för ateljé nu. Det rummet jag höll till i tidigare kallades bara målarrummet (bilder på det kan ni se här), men det här är större, ljusare och har mer ateljékänsla. Vad nu det är. Hursomhelst så blir det vad man döper det till, och nu bestämmer jag att det är en ateljé. Så det så.

Rummet ligger på övervåningen i vårt hus. Egentligen har vi planer på att bygga en ateljé i ett eget hus på gården men det projektet kommer antagligen att dra ut på tiden så jag boar in mig tills det blir klart. Fördelarna med det här rummet jämfört med det tidigare är många. Som jag redan skrivit är det större och ljusare eftersom det har två fönster. Det finns också mycket mer förvaring för allt mitt material och även en större väggfast garderob (finns inte med på bild) där jag kan ställa in tavlor och dukar som inte är färdiga och slipper stapla allt mot väggen.

Kökssoffan som jag nyligen flyttade in i det gamla målarrummet fick följa med upp också. Den är perfekt att ligga och filosofera på, och så finns det gott om förvaring under locket. Dessutom kan småtjejerna sitta där och pyssla om de vill vara med mig när jag målar.

Här inne kommer jag att tillbringa många timmar hoppas jag.

Återbruk av färg och möbler

Nu återstår bara lite målning innan ateljén är riktigt färdig. Och då menar jag inte målning av tavlor, utan målning av möbler. Som jag skrev tidigare har vi i den här omflyttningen av rum försökt att återanvända gammalt istället för att köpa nytt. Det gäller också färgen. Vi har så mycket färg som har blivit över från tidigare projekt och det känns skönt att de kommer till användning.

Jag behövde till exempel ett nytt bord i ateljén. Det jag hade från början har vi flyttat in i köket, och köksbordet som jag fick sedan lade Greta beslag på i sitt nya rum. Som tur var hade vi ett gammalt mörkbrunt bord med utdragsskivor i källaren. Det har stått där och varit mitt dåliga samvete en längre tid. Jag var så ivrig att köpa det på Blocket men det passade aldrig in någonstans. Med några lager ljusbeige linoljefärg så kommer det att passa perfekt in i ateljén. Linoljefärgen är naturligtvis också en rest från svärmor, som målade ett skåp till matrummet åt oss för många år sedan.

Tidigare i veckan målade jag också några sparade anslagstavlor med överbliven väggfärg. De sitter nu på väggen i ateljén, redo att fyllas med inspiration och påminnelser.

Att återanvända och förändra saker man redan har är naturligtvis bra för både miljön och plånboken, men just nu är jag mest nöjd över den lättnad som kommer av att rensa i alla prylar man spar på sig. Och jag är inte ensam om den känslan. Av bara farten hängde resten av familjen med på idén så nu har vi både rensat i barnens rum och bland alla skor i källaren. Vi hade många skor!

Nu ska jag bara fortsätta rensa och låta bli att köpa nytt så kommer jag att må som en prinsessa.

Drömmer om en ateljé - igen

När jag har fått en idé i huvudet så är det så svårt att få den därifrån. Just nu går jag och drömmer om en ateljé igen. Det har jag i och för sig gjort länge. Först drömde jag om att bygga en i ladugården, sedan om att hyra en någon annanstans, men av olika anledningar har de planerna kasserats. Den senaste varianten är att bygga en liten stuga på tomten, och jag letar modeller, funderar över placering och behov. Det är så roligt! Men uttröttande. Jag skulle bara vilja knäppa med fingrarna så stod den där, färdig att inredas. Riktigt så lätt kommer det nog inte att gå.