Två bra recensioner

Öppningshelgen av utställningen är över och jag känner mig nöjd men trött. Det har varit så mycket fokus på mig och mitt måleri under flera dagar att det nästan känns skönt att morgondagen bjuder på vardag igen. Fast de två fina recensionerna i de lokala morgontidningarna är jag fortfarande glad för.

Av någon anledning känns det ändå som om den här utställningen är någon slags milstolpe i min konstkarriär. Kanske för att jag har hållit på med måleriet på allvar i tio år och börjar känna mig lite tryggare i vad jag vill och vad jag kan. Eller så är det bara en känsla jag har idag när jag är lite hög på alla uppmärksamhet. Om några dagar kanske jag är nere på botten igen. Det återstår att se.

Nytt konsttryck lagom till utställningen

Den tidigare målningen "Kontraster" har blivit konsttryck i fem signerade ex.

I helgen har vi haft släktkalas för våra yngsta tjejer som fyllde 11 och 13 år i måndags. Som tur är har jag en snäll familj så jag fick måla och göra färdigt inför utställningen medan maken lagade mat och tjejerna tog hand om hunden. Och jag har verkligen jobbat. Det har varit full rulle hela tiden trots att jag gjorde bort en hel del förra helgen. Men nu är allt klart och det känns fantastiskt skönt. Alla målningar är färdigfernissade och har ram, titel och upphängning. En prislista är iordningställd och jag har gjort ett nytt konsttryck av en tidigare målning. Men det bästa av allt är att jag äntligen känner mig ganska nöjd med helheten. Det blir nog bra ändå. Inte alls så spretigt som det kändes ett tag.

På onsdag är det dags för hängning och pressvisning och på lördag är det vernissage. Sedan kan jag ta det lite lugnare, åtminstone med måleriet. I stället längtar jag efter att vara utomhus, att springa och att hålla mig borta från allt vad skärmar heter. Jag ska också ta en liten paus från konsten, men inte alltför länge. Jag har redan idéer om nya målarprojekt, men det ska bli skönt att inte ha så bråttom. Även om jag vet att jag behöver deadlines för att få något gjort, så är det bra med lugna perioder däremellan. Och en lugn period är just vad jag planerar att ha framöver.

Planer för helgen

Jag sitter med en kopp kaffe och det är alldeles tyst i huset. Maken har tagit med sig de två livligaste familjemedlemmarna (yngsta dottern och hunden) till stugan över helgen och jag är ledig både torsdag och fredag. Det känns underbart.

Jag ska ägna hela helgen åt måleriet och se till att göra färdigt allt inför den kommande utställningen.

Måla lister
Obehandlade furulister ska målas med vanlig antikvit snickerifärg. Nu när jag flyttat ner mitt målarrum till biblioteket har jag lite dåligt med plats för sådant arbete, men eftersom resten av familjen inte är hemma kan jag hålla till på matrumsbordet idag. Jag målar ett lager först och väntar med lager två tills ramarna är färdigspikade. 

Köpa färdiga ramar
Jag har några målningar på papper som ska ramas in med glas och passepartout och sådana har jag inte hunnit köpa än så det måste jag göra idag. 

Spika ramar
När färgen på listerna har torkat är det dags att såga, spika, spackla och måla igen. Och fixa upphängningsanordning på baksidan. Bäst att kontrollera om jag har allt som behövs innan jag åker och handlar ramar. Det kommer att behövas ståltråd, häftklamrar, spackel, snickerifärg, sandpapper och små spikar. 

Sätta titlar och priser
Nästan alla färdiga målningar har en titel, men inte alla, så lite funderande har jag kvar. Priser är lättare att sätta för där har jag en färdig mall att räkna efter.

Fotografera alla målningar
Det här momentet är alltid svårt att hinna med. Det kräver också att vädret är okej eftersom jag tar alla bilder utomhus för att få tillräckligt med ljus, men någon gång under helgen borde det fungera.

Måla
Eftersom jag alltid är ute i sista sekunden så hoppas jag också att jag hinner måla lite mer. Det känns som om det saknas några målningar. 

Det kanske är bäst att sätta igång om jag ska hinna...

Hundsemester med måleri

De senaste dagarna har sett lite annorlunda ut för min del. Annorlunda på ett bra sätt. När alla andra är på väg tillbaka efter sommarsemestern och barnen börjar skolan har jag i stället tagit ledigt för att passa vår nya lilla valp Märta en vecka. Mellan valpgos, kisspauser och matfix har jag även passat på att måla så mycket som möjligt. Och det behövs verkligen. Av många olika anledningar (värmen och en ovanligt envis hosta bland annat) har jag knappt rört penslarna i sommar och utställningen i november närmar sig alldeles för fort.

För att inte Märta skulle behöva springa upp och ner i trappan plockade jag ner staffli, färger, dukar och penslar till köket och där har jag hållit till hela veckan. Några färgfläckar på golv och bord (och hundtassar) har det nog blivit, men det gör inte så mycket.

Det är som alltid intressant att se vilken skillnad det blir i måleriet när jag har tid att verkligen fokusera och inte behöver sno åt mig en kort stund här och där. De första två dagarna var jag uppe i varv, ofokuserad och även om jag målade så kände jag mig inte riktigt nöjd med vad jag åstadkom. Det var svårt att komma igång och jag hade inga idéer om vad jag ville göra eller säga. Den tredje dagen (igår) började allt falla på plats och lusten och energin kom tillbaka. Efter lite skissande och planerande har jag nu en idé om en röd tråd som kan hålla ihop utställningen och därmed vet jag också hur jag ska gå vidare. Av erfarenhet vet jag att den röda tråden kan komma att ändras under arbetets gång, men det är skönt att ha en riktning.

Nu ska jag packa ihop för dagen och göra mig i ordning för en kväll med trevliga kollegor. Men i morgon fortsätter jag - och jag vet precis vad jag ska måla.

Om Gästrik Konst

Vacker lokal på Wij trädgårdar i Ockelbo under Gästrik Konst 2018

I år deltog jag inte i den årliga konstrundan Gästrik Konst. Det hade inte gått med det pressade arbetsschema jag har haft den senaste tiden, men när jag åkte runt och besökte några av årets utställare så insåg jag att jag saknade det. Jag saknade förberedelserna, samlandet av tankar och färdigställandet av skapade verk. Att sätta punkt för ett lång period av arbete. Sedan saknade jag förstås också spänningen inför öppnandet. Hur många besökare kommer det? Och hur ska mina målningar tas emot? Och samtalen om mina målningar. Hur jag tänker kring mitt måleri och hur besökarna tänker.

Under åren har jag hört en hel del kritik mot Gästrik Konst. Att det kostar för mycket att delta (2500 kr för lokal och marknadsföring, ingen provision på såld konst), att kvaliteten på konsten är så varierad, att lokalerna är dåliga och ligger för utspritt och att det bara är ett  konstjippo som handlar om försäljning. Och visst är det varierad kvalitet och visst tar det ett tag om man ska åka till alla utställare, men samtidigt är det ju en del av charmen. Jag uppskattar verkligen att fler vågar och vill visa sina verk - och att fler vågar och vill åka på konstutställning. Och kanske till och med köpa något annat än det som finns på Ikea. 

Jag hoppas verkligen att jag har tid och möjlighet att vara med nästa år.

Nya stora konsttryck

Nya konsttryck 

Nu är nästan allt förberett för årets Gästrik Konst. Hängningen igår gick bra och idag ska jag bara fixa i ordning lite småsaker. Dörrarna öppnas klockan 11 idag och jag hoppas på många glada och intresserade besökare. Det är alltid svårt att bedöma innan själva utställningen vilka tavlor som lockar till samtal, men det brukar ofta vara en eller två som är de mest populära. Vi får se vilka det är i år.

I år har jag också sju nya stora konsttryck (A3+) i en begränsad upplaga om fem ex. av varje. Det är de bilderna som syns här ovanför. Jag har valt att inte göra dem i den mindre storleken den här gången, mest på grund av tidsbrist, men också för att de är så fina i större format. Vill man ha en mindre storlek finns flera av dem som vykort.

Snart dags för Gästrik Konst 2017

Senaste målningen på väggen i matrummet

Nu är det bara några dagar kvar till utställning och lugnet börjar lägga sig. På torsdag hänger vi alla tavlor och på fredag öppnas portarna. Precis som förra året är jag i Gysinge på Café Udden, och det känns väldigt bra. Det är en fin och ljus lokal med mycket liv och rörelse och jag hoppas på lika många trevliga och intresserade besökare som det brukar vara.

Det har varit så hektiskt den senaste tiden med heltidsjobb, halvtidsstudier och måleriet att jag börjar närma mig gränsen för vad jag orkar med. Men i morgon har jag tagit ledigt för att göra det sista och det känns faktiskt som om jag har koll på allt. Elva nya målningar är inramade och färdiga och ett gäng gamla får eventuellt följa med som utfyllnad. En målning är inlämnad till Konsthallen i Sandviken för samlingsutställningen som ska vara där.

Nu återstår bara att sätta några titlar som fattas, skriva prislistor, packa övrigt material och se till att jag har tillräckligt med upphängningsanordningar, och det hinner jag fixa i morgon.

En lång målarhelg

Det har varit en lång målarhelg. Egentligen skulle vi ha åkt till stugan torsdag till söndag eftersom det är sportlov, men jag ligger efter med måleriet till Gästrik Konst och resten av familjen hade inget emot att stanna hemma så vi struntade i det. I stället har jag målat, målat och målat. Ateljén ser ut som ett bombnedslag, mina händer är fulla av färg och jag är riktigt trött (och förkyld!) men det känns bra. Nu har jag tio nya målningar som jag kan ta med till utställningen, och tillsammans med några äldre som inte blivit sålda vid tidigare utställningar, kan det räcka. Helst skulle jag bara ha nya målningar, men jag jobbar heltid och läser bildpedagogik på halvfart den här teminen, så tiden räcker inte riktigt till.

Nu tänker jag lägga mig i badet, skrubba bort färgen från fingrarna och vara nöjd med det jag har gjort i stället för att grubbla över allt som inte hinns med. Gästrik Konst är under kontroll. Alla målningar som blir till efter den här helgen är bara en bonus.

Ingen Länskonst för mig i år

Carina Bodström på Länskonst 2016 i Sandviken

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag planerat att söka till Länskonst i år, men en misslyckad målning kom emellan och jag hann inte bli klar med det jag planerat så jag gav upp. Tyvärr. Förra veckan var jag på en lunchvisning av utställningen (jag har ju förmånen att arbeta vägg i vägg med konsthallen), och jag hade gärna haft mina målningar med. Många inlämnade verk blev ratade så det är inte alls säkert att jag hade hängt där även om jag hade sökt, men det känns lite fegt att inte ens försöka. Skärpning.

En lyckad målarhelg

Work in progress...

Efter en helg i ateljén känner jag mig härligt uppfylld av färger, linjer och former. Jag funderar över berättelser och titlar och kommer på nya bilder att måla. Tyvärr måste jag lägga tankarna åt sidan, för i morgon är det jobb igen. Roligt jobb visserligen, men just nu är jag uppe i måleriet och det känns lite tråkigt att avbryta. Särskilt när jag vet att det troligen kommer att dröja lite till nästa gång. Fast för lång tid får det inte dröja, för jag måste måla minst två målningar till innan oktober är slut. Hur nu det ska gå... Jag brukar ta ganska lång tid på mig för att bli riktigt nöjd med en målning och helgerna försvinner fort.

Anledningen till att jag har behöver två nya målningar är att jag vill söka till Länskonst i år. Jag har sagt många gånger tidigare att jag ska söka, men aldrig fått till det av någon anledning. I år ska utställningen vara på Konsthallen i Sandviken och inlämningen sker därför i samma hus där jag jobbar, så nu borde jag passa på. (Sen är det ju inte säkert att jag kommer med bara för att jag söker, men det är en helt annan sak.)

Blir det ingen Länskonst så har jag i alla fall anmält mig till nästa års påskrunda, Gästrik konst. Det är alltid trevligt att delta, och just nu känns det som om jag har hur mycket tid som helst på mig innan det är vår. Vi får väl se hur det känns lite längre fram. 

Bästa målningen kvar?

Det går aldrig att beräkna vilka målningar som ska säljas och vilka som blir kvar. Inför en utställning har jag såklart mina egna favoriter, men jag kan också ha gissningar om vilka målningar som kommer att falla besökarna på läppen så pass att de är villiga att ta dem med hem. Mycket handlar då om storlek. Mindre målningar säljer snabbare, vilket inte är så konstigt. De kostar mindre och tar inte så stor plats på väggen hemma hos konstälskande människor som redan har tusen tavlor. Men det handlar också om vilka bilder som visats upp innan utställningen öppnar, och vilka kommentarer jag får på det.

Ibland händer det att det blir ett stort intresse för en målning i förväg, och sedan blir den ändå inte såld. Så var det till exempel med min tidigare målning I skuggan som var med på Galleri K förra året. Jag fick flera förfrågningar om den i förväg, men sedan blev den ändå kvar. I årets Gästrik Konst blev den såld på första dagen, och resten av dagarna var det många som sa att det var deras favorit. Lustigt.

Målningen här ovanför Ett annat mönster, fick en otrolig spridning genom att den var framsida på årets Gästrik Konst-folder. Den hängde sedan i Sandvikens konsthall och många i Gysinge undrade var den var och tyckte att det var min bästa. Men var det någon som köpte den? Nej. Inte i påskas i alla fall. Men jag är säker på att den kommer att hitta sin rätta ägare till slut. Det brukar bli så.

Gästrik Konst 2016

Mina dagboksbilder till vänster (en saknas för att köparen redan hade hämtat den när jag tog bilden) och lapptäcksmålningen till höger.

Ett hörn av lokalen

Så var påskhelgen över och därmed också årets Gästrik Konst. Jag är trött men glad och uppfylld av alla roliga och positiva samtal från besökare. Jag älskar att delta i konstrundan. Det är så befriat från snobberi. Vana konstkännare blandas med människor som aldrig satt sitt fot i ett galleri, och många vågar fråga om allt från måleriteknik och färger till tankar bakom motiven. Säkert finns det de som rynkar på näsan åt det jag gör, men det märker jag inte så mycket av. Jag bär istället med mig alla som säger sig bli berörda och som hittar egna berättelser i mina målningar. Det gör mig lycklig.

Av tjugofyra målningar sålde jag fjorton, samt en hel del konsttryck och vykort. Resten fick följa med hem igen, men jag känner på mig att några av dem kommer att hitta nya hem de kommande veckorna. Det brukar vara så. Ibland behövs det lite betänketid. Oavsett vilket så är jag mer än nöjd. Nu ska jag smälta det här lite innan jag sätter igång arbetet i ateljén igen, för jag hoppas jag får komma tillbaka till samma lokal nästa år.

Förberedelser och lugn

Sista helgen innan det är dags för hängning och jag njuter av lugnet (resten av familjen är ute på vift) och ägnar mig åt att lyssna på en ljudbok och måla ramlister. Bara fyra målningar kvar att rama in och det hinner jag med. Kanske hinner jag också måla en till dagboksbild, kanske inte. Det spelar inte så stor roll, jag känner mig nöjd ändå. Det blir lite gammalt och lite nytt i årets Gästrik Konst. Jag har insett att det inte går att måla allt helt nytt när jag arbetar heltid med annat. Det blir bra ändå.

Dessutom kan jag slappna av när det gäller oron för att frysa hela påsken. Jag har fått en ny lokal i närheten av den jag egentligen skulle vara i, eftersom en deltagare har hoppat av pga tidsbrist. Nu kommer jag att ställa ut i Café Udden i ett fint rum med stora fönster, ett fik i samma byggnad och med värme. Tack för det!

Inramat och färdigt

Dagboksbilder inramade

Nu är dagboksbilderna inramade och jag börjar inse att det inte blir något mer målat innan Gästrik Konst. Jag har fortfarande några större akrylmålningar kvar att rama in, måste bara skicka maken att köpa lister först så det får nog bli nästa helg och sedan är det dags. Redan på tisdagen ska en målning lämnas in till konsthallen i Sandviken där det ska bli en samlingsutställning med ett verk av varje deltagare i påskrundan, och sedan ska vi hänga resten av tavlorna i Gysinge på skärtorsdagen. Som tur är får jag hjälp av min snälla svärmor i år igen.

Jag är dock lite orolig för lokalen där jag ska ställa ut. Den är vacker (ett gammalt sädesmagasin) men det kommer att bli kallt. För två veckor sedan fick jag reda på att det inte finns någon uppvärmning i lokalen, trots att jag frågat om det när jag fick reda på var jag skulle vara. Det ska finnas en byggfläkt, men den kan inte värma upp till normal rumstemperatur. Särskilt inte om det är kallt ute. Det känns inte roligt att stå och frysa fem timmar om dagen i fyra dagar. Jag får klä mig i ylleunderställ och hoppas på soligt väder och många besökare som kan fylla rummet med värme. Jag tycker inte om att frysa.

Ny lokal på Gästrik Konst

De första åren jag deltog i Gästrik Konst ställde jag ut tillsammans med några andra konstnärer på Göransson Arena i Sandviken. Det var en helt okej lokal. Bra läge i Sandviken och många besökare, men inte så mysigt och lite tråkigt att hänga på skärmar.

Nästa utställningslokal var på en restaurang/camping i min hemby Årsunda tillsammans med Mona Nilsson. Det är en vacker lokal med utsikt över Storsjön, men jag trodde att det lantliga läget och färre antal utställare skulle betyda att vi inte skulle få så många besökare. Så blev det dock inte.  Besökarna hittade till oss ändå. Vi hade en strid ström och bra försäljning båda åren jag var där.

Nu har jag haft ett uppehåll från Gästrik Konst under ett par år och därför får jag byta lokal igen. I år ska jag vara i Sädesmagasinet i Gysinge. Tyvärr har jag inte hunnit dit för att titta på lokalen men jag har fått ett foto skickat till mig, och det är en minst sagt spännande byggnad. Jag gillar de rustika väggarna och mina målningar kommer säkert att göra sig bra där. (Jag håller dock tummarna för att påsken bjuder på soligt väder, för det ser ut att kunna bli ganska kallt. )

Får man röra konsten?

När jag läste bildpedagogik hade vi ett tillfälle på Länsmuseet i Gävle tillsammans med konstpedagogikstudenter som hade förberett några övningar för oss. Vid en av övningarna var det en av deltagarna som satte handen mot en målning varvid personalen på museet förfärat påpekade att så gör man inte. Jag tyckte då att det var lite pinsamt, både studentens oförsiktighet och personalens onödigt  skarpa tillsägelse.

Idag tog jag med mig maken och de två yngsta döttrarna till Avesta Art och innan vi ens hann kliva innanför dörrarna hör jag mig själv säga att de ska ta det lugnt och inte röra någonting. Väl inne upprepade jag att man aldrig får röra ett konstverk på en utställning... och sedan insåg jag tack och lov att så inte alltid är fallet, och påpekade att man för det mesta inte får röra något. För på Avesta Art får man röra och delta i en hel del.

Tjejerna gjorde musik genom att slå med trumpinnar på diverse skrot, snurrade problemhjul och skrev nya ord och hängde upp i ett träd. Vi fotade också en selfie med hashtaggen #iammonalisa för att vara med i en stor pixlig Mona Lisa uppbyggd av många små fotografier.

En lyckad dag för både barn och vuxna.

(Vad konstnärerna och de olika avdelningarna hette hann jag inte med att uppfatta. Det går fort när man tittar på utställning med barn och det finns inte mycket tid för tyst läsning. Jag får nog sätta mig och bläddra i katalogen ikväll istället.)

Triss i tryck

I kväll invigs den årliga Konstveckan på Österfärnebo bibliotek, och jag är med som vanligt även om jag egentligen inte har någon koppling till byn sedan jag slutade arbeta som lärare på skolan där.

Tyvärr lyckades jag strula till det och hann inte hämta mina målningar från galleriet i Gävle (där de är kvar sedan utställningen i april) så jag fick lösa det så gott jag kunde. Det blev två målningar från förra året och tre nygjorda inramade konsttryck (de som är på bilderna här ovanför). Det får duga.

Jag måste komma ihåg att fotografera

 

"En del av allt", 2015, akryl på duk, 60x73 cm

Varje gång jag ska lämna iväg målningar till en utställning blir det knappt om tid för fotografering av alla nya verk. Trots att jag vet att jag måste göra det i tid, så blir det ändå alltid något som kommer i vägen. Eftersom jag inte har någon fotostudio brukar jag hålla till utomhus, och då får det inte vara regnväder, snöstorm eller gassande solljus. Eller alldeles för blåsigt. Eller kallt (för då fryser jag om fingrarna). Det är ganska svårt att hitta en perfekt tidpunkt så här på våren, särskilt med tanke på att jag jobbar i Sandviken hela dagarna och egentligen bara har helger att spela på om jag vill få riktigt bra ljus. Det är ett under att jag aldrig lär mig. Några av mina tidigare målningar har jag inga bra bilder på och det grämer mig fortfarande. Det ska inte hända igen.

En sista målning innan utställningen

Ramar till alla målningarna är sågade och fastspikade och medan spacklet torkade hann jag med att måla färdigt en sista tavla som får följa med på utställningen i påsk. Titel har jag inte bestämt än men målningen är inspirerad av en låt av Magnus Johansson. Jag lyssnade mycket på honom när jag var liten och ända sedan dess har en fras fastnat i mitt huvud. Jag har stjärnor på min pyjamas, de följer mig vart än jag går. Lite för långt för att bli titel på tavlan men jag tycker om den. Kanske något liknande?

Tre stora istället för tio små?

Tavlor på rad i ateljén

Idag fick jag lite oväntad tid för tankar och måleri. Jag är hemma från jobbet eftersom jag är sjuk, men orkar inte bara ligga i sängen. I stället sitter jag i ateljén, petar lite med färg här och var, funderar över titlar på de målningar som är färdiga, och letar inspiration till nya verk. I går pratade jag med galleriet där jag ska ställa ut i påsk. De vill gärna ha tio mindre målningar. Jag har tre stora, varav en är den största jag någonsin gjort - 120x145 cm - men jag är inte särskilt stressad. De tre som är färdiga känns bra, och jag har flera mindre målningar påbörjade och en idé om hur jag ska jobba vidare med dem, så det löser sig nog. Det brukar göra det.