Tid för långsamma tankar

Den senaste målningen lutad mot matrumsväggen.

Solen skiner in genom matrumsfönstret och jag sitter i soffan och tittar på min senaste målning och funderar över vad den ska heta. I helgen har den blivit färdigställd med ram och upphängning eftersom en köpare hörde av sig och ville köpa den efter att ha sett en bild på instagram. Nu behöver den bara en titel och sedan är den färdig för hämtning. Fast det är inte så bara...

Jag vet ju vad jag tycker att den handlar om, men det är inte alltid lätt att sätta ord på. Oftast behöver jag lite tystnad och tid för långsamma tankar för att verkligen känna in och hitta rätt, och den här helgen har det varit svårt att få till det här hemma. Så fort jag sätter mig ner är det någon som ropar och vill något, eller så surrar luften av femtioelva youtubeklipp eller teveprogram samtidigt.

Jag behöver köpa hörselkåpor. Eller så går jag och lägger mig.

Det går nog bättre i morgon.

Nu är jag nöjd

"Ett annat mönster", akryl på duk, 60x73 cm, 2015, Elin Folkesson

Den senaste målningen är färdig och jag har grubblat över titel. Från början tänkte jag på kartor och att det inte alltid är så lätt att hitta rätt väg (men som vanligt målar jag bladmönster och inte traditionella karttecken). Jag tänkte att det inte alltid är så att inre bilder eller mål stämmer överens med omgivningen. Mönstret hon håller i händerna är inte riktigt detsamma som det som växer runt omkring. Hon har andra färger och bladen är utspridda.

När jag frågade min tioåriga dotter (som är van att få frågor om mammas bilder) så hade hon samma tolkning som jag, medan min man var mer fokuserad på naturen och trodde att hon letade växter (kan det vara för att han är NO-lärare?).

Till slut landade jag i titeln Ett annat mönster. Då pekar jag på skillnaden mellan det hon håller i händerna och det som finns runt omkring, utan att tala om vad jag tänker att det handlar om. Fritt fram för tolkning alltså. Precis som det ska vara.

En sista målning innan utställningen

Ramar till alla målningarna är sågade och fastspikade och medan spacklet torkade hann jag med att måla färdigt en sista tavla som får följa med på utställningen i påsk. Titel har jag inte bestämt än men målningen är inspirerad av en låt av Magnus Johansson. Jag lyssnade mycket på honom när jag var liten och ända sedan dess har en fras fastnat i mitt huvud. Jag har stjärnor på min pyjamas, de följer mig vart än jag går. Lite för långt för att bli titel på tavlan men jag tycker om den. Kanske något liknande?

Fotografering och grubblerier

Utan titel än så länge, akryl på duk, 120x145 cm, 2015

Hela helgen tillbringar jag i ateljén - igen. Det börjar närma sig utställning och jag behöver all tid jag kan få. Nu på morgonen har jag dock inte målat utan fotograferat färdiga målningar, redigerat bilderna och funderat över titlar. Den här ovanför blir jag inte klok på. Jag vet vad jag tycker att den handlar om, men det går inte att formulera i en bra titel. Allt blir bara fånigt. Jag grubblar på ord som livstråd, vardagsväv och spinnerskor, men inget känns rätt. Jag får nog fundera ett varv till. Eller är det någon som har ett bra förslag?

Återvinning eller dålig fantasi?

Det händer att jag återanvänder titlar. Jag vet inte om det beror på att jag har dålig fantasi eller att jag återkommer till samma teman. Jag vill tro att det är det senare. Den här målningen får nog heta "På väg II", eftersom det redan finns en "På väg". Jag tycker att det ser ut som om hon vill någon annanstans, att hon längtar bort. Och tycker man inte det så kan det alltid passa in på vallmokapslarna som är på väg att släppa sina frön. Alla är välkomna till sin egen tolkning.

Olika tolkningar

Utan titel än så länge, 2013, akryl och collage på duk, 90x100 cm, Elin Folkesson 

Nu har det gått en dag och jag är faktiskt fortfarande nöjd med den här målningen. Jag går förbi och smygkikar på den ibland och gillar det jag ser. Fotot här ovanför gör den inte riktigt rättvisa, jag hade inte tid att vänta på bättre ljus. Ränderna tvärsöver är inte så synliga och färgerna är lite skeva. Jag har fortfarande inte kommit på någon titel, men har en tanke med vad det är jag vill säga med den. Titeln måste passa in, men inte vara för övertydlig. Det kräver lite eftertanke.

Igår publicerade jag den här bilden på facebookgruppen A piece a week som jag deltar i (den går ut på att göra ett färdigt verk varje vecka), och jag har fått flera kommentarer med olika tolkningar av vad bilden egentligen betyder. Någon trodde att det handlade om månggifte, att de äldre fruarna var missnöjda med den nya unga bruden. En annan trodde att det handlade om olika generationer, att den yngsta kvinnan i gult hade möjligheter som den äldre generationen inte fick. Alla tyckte dock att det såg ut som om de övriga kvinnorna inte var så positivt inställda till henne.

Sådana här diskussioner gör mig lycklig. Det är precis det jag vill med mina målningar. Jag vill att de ska berätta en historia, men inte nödvändigtvis samma historia för alla betraktare. Alla får göra sin egen tolkning.

* * *

I published my latest  painting in a facebook group, "A piece a week", where I participate and I got several comments about what the painting means. Some thought it was about plural marriage, that the girl in yellow was the new bride and the rest of the wifes was not very happy with her. Another one thought it was about the new generation being able to do things that the older women couldn´t do. I just love that kind of discussion. That is exactly what I want with my paintings. I want them to tell a story, but not necessarily the same story to everybody.