Sorterar och organiserar

Idag har jag äntligen tagit tag i lite bokföring som skulle ha gjorts för länge sedan. Jag gruvar mig alltid lite innan jag sätter igång, för det brukar alltid bli något krångel. Konstigt nog gick det ovanligt fort och lätt den här gången, så jag passade på att sortera och organisera om lite här på bloggen också. Inget som märks särskilt mycket dock. Jag har bara gjort en direktlänk till alla mina bilder från 365 faces (jag kunde inte låta bli att göra en till en tidigare utmaning också...) Det gör mig lite glad att se alla tillsammans. Det blir så påtagligt att jag gjort en hel del då.

365 faces - Äntligen färdig!

Sonia är modell

För två år sedan bestämde jag mig för en helt galen utmaning. Att teckna ett ansikte om dagen i ett helt år. Det lyckades jag inte riktigt med, men jag gjorde i alla fall 200 av den ursprungliga planens 365 faces (varför jag använde det engelska ordet har jag helt glömt). Jag hade kunnat nöja mig med det, men någonstans gnagde det i mig att jag inte var färdig, så utmaningen fortsatte under 2014, trots att jag aldrig haft så lite tid som nu till att teckna. Men skam den som ger sig. Jag skulle bli färdig.

Igår hade jag ett tecknarmaraton för att göra de sista sjuttiofyra bilderna. De flesta är gjorda i appen Ritplatta på min iPad, och jag har bara använt fingret att rita med. Det är en riktigt rolig app, och ett bra hjälpmedel om man ska orka göra så många bilder på en och samma dag. Bilderna på min familj och mig själv gjorde jag genom att först fotografera dem med olika ansiktsuttryck, rita på fotot och sedan byta ut det till en vit bakgrund. Lite fusk kanske - men det är ju min utmaning så jag bestämmer reglerna.

Greta gör grimaser

 Mina två yngsta ville mer än gärna hjälpa till och hade många olika ansiktsuttryck att bjuda på.

Inte så smickrande bilder av mig själv

 Mitt eget ansikte är jag så van att teckna, och jag har mängder av foton där jag gör olika grimaser.

Mira hade svårt att hålla sig för skratt

Mira ställde också upp, även om hon var på väg in i duschen och inte alls hade lust. 

Uttryckslösa ansikten

En hel del bilder gjorde jag på det gamla vanliga sättet - utan fotografi i bakgrunden. Största problemet då är som alltid att hitta intressanta ansikten med något slags uttryck. Det blir mycket vackra människor med uttryckslöst ansikte.

Färgat i Ritplatta

 Ett tag lekte jag med färg på fotografier, men det blev så kladdigt även om det var på iPaden.

Fotoredigering i Picmonkey

Och så tröttnade jag ordentligt ett tag på allt tecknande och redigerade några bilder av mig själv i Picmonkey. Det får också räknas.

Det här var ett urval av alla bilder jag gjorde igår. Alla är inte fantastiska eller skickligt gjorda, men tillsammans är de i alla fall ganska imponerande tycker jag. Och utvecklande.

Äntligen färdig!

Tjugo ansikten till

Jag är lite krasslig och har stannat hemma från jobbet idag, det värker i halsen och kroppen och jag har knappt sovit i natt. Som vanlig den här tiden, skulle jag vilja säga. När allt det värsta lagt sig inför julledigheten och alla födelsedagar är avklarade slappnar jag av och då blir jag sjuk. Jag behöver en dag av vila helt enkelt. Förhoppningsvis är jag piggare i morgon.

För att åtminstone känna mig lite nyttig har jag ritat ansikten på min iPad. Jag ritar med pekfingret och väldigt fort, så det blir knappast perfekt - men det är roligt. Nu har jag bara sjuttiofyra kvar att göra. Det borde jag hinna.

Lite förvirrad

Jag målade verkligen hela dagen igår - från morgon till kväll. Kanske var det därför jag snurrade till det lite när jag tänkte avsluta med att teckna några av mina 365 ansikten. Vanligtvis är jag väldigt noga med att kontrollera vilket nummer jag är på, men igår blev det tydligen fel och jag upptäckte det inte förrän jag numrerat och fotograferat alla bilderna. Då var det för sent att ändra något så det får vara. Hittills har jag alltså gjort 271 ansikten. Färre än hundra kvar!

Två bilder i en

Sex nya ansikten till mina 365 faces, med svart tunn tuschpenna och proMarkers i två olika grå nyanser. Jag hade tänkt stoppa där, men insåg när jag vände på dem att jag hade sex ansikten till att räkna. Lite fusk kanske, men eftersom jag har hittat på den här utmaningen själv, så får jag bestämma reglerna. Jag måste säga att jag tyckte de var lite bättre på baksidan. Mer uttrycksfulla.

Mer tecknat

Jag gjorde åtta till av mina 365 ansikten när jag ändå höll på igår. Det var så skönt att sitta i lugn och ro i ateljén, lyssna på en ljudbok och fly undan alla andra måsten i huset. Städ och tvätt får jag ta tag i någon annan gång.

Det går sakta men säkert

Förra årets utmaning att teckna ett ansikte om dagen pågår fortfarande. Det tog lite längre tid än väntat. Nu har jag gett mig sjutton på att avsluta utmaningen innan det blir ännu ett nytt år. Idag är det sextio dagar kvar till den 1 januari, och jag har hittills tecknat 247 ansikten. 118 till ska göras, vilket betyder att jag måste göra nästan två stycken varje dag. Det ska jag fixa!

Jag älskar picmonkey!

Nä nu jävlar!

Det har gått en hel månad sedan sist och jag har knappt satt min fot i ateljén. Mina storslagna planer på att måla varje söndag har gått åt skogen. Det är så mycket annat som kommer emellan. Mestadels det dåliga samvetet över ett hus som slammar igen, tre barn som vill se sin mamma, en man som jag knappt hinner prata med och en hund som behöver aktiveras. Och så jobbet förstås. Sedan jag bytte jobb i januari har jag lagt ner mer timmar än jag borde på arbetet. Jag tänker hela tiden att det ska lätta, men det gör det aldrig. Men jag ska inte klaga - jag har ett toppenjobb. Kanske borde jag nöja mig med det? Man kan uppenbarligen inte ha allt. Eller?

Fast jag vägrar att acceptera det! Den senaste månaden utan måleriet har jag mått sämre än på länge. Trots ett kreativt jobb. Jag behöver måleriet. Jag behöver tid att tänka färdigt mina tankar, att uttrycka mig i bild och text. Och det ska jag göra. På något sätt.

Och jag börjar redan i kväll. Med alla lampor tända för att mota bort mörkret i ateljén, lekte jag med barnens kritor på små färgade papper. Det resulterade i sex nya ansikten till min samling av 365. Skit samma att de inte blev så vackra. Jag gjorde dem i alla fall - och det gör mig glad!

Med fokus på annat håll

Jag har alltid avundats dem som kan sitta och teckna på caféer och andra offentliga platser, där det är fullt med liv och rörelse runt omkring. Det har aldrig riktigt fungerat för mig. Jag behöver lugn och ro för att kunna koncentrera mig. Egentligen tror jag att det är en träningsfråga, så häromkvällen tänkte jag försöka lite försiktigt framför teven, med resten av familjen (och hunden) bredvid mig i tevesoffan. Det gick inget vidare - men jag gjorde i alla fall fyra nya ansikten till min utmaning.

Syns det att jag tittade på partiledardebatt?

Det blev väldigt konstiga proportioner på den här figuren...

Och här hade jag redan tröttnat. Nästa gång får teven vara avstängd så jag får lite lugn och ro. Det är bäst att träna i små doser åt gången.

Utmaningen som aldrig tar slut...

Sex nya ansikten blev det förra veckan, tre med tusch och tre med blyerts, alla mycket hastigt tecknade. Jag har varken tid eller tålamod för något petande. Snabbt ska det gå. Nu är 225 av 365 gjorda.

Beroendeframkallande

Jag blir nästan rädd för blicken på damen i mitten, men det är alldeles för roligt att göra snabba linjeteckningar för att jag ska sluta. Här är nummer 217-219 i min utmaning. Bara 146 kvar.

Linjeteckningar

Det är långt mellan gångerna, men utmaningen 365 faces pågår fortfarande. Jag ska slutföra den, även om det tar lång tid. Den här gången började blev det några linjeteckningar. De är snabba och otroligt roliga att göra. Fler sådana kommer det att bli. Här hittar du de övriga 213 ansiktena.

365 faces

Av bara farten blev det två snabba ansikten ur fantasin i förrgår också. Den här gången med blicken på papperet. Nu har jag gjort 210 av mina 365 faces. Bara 155 kvar. Jag undrar om jag hinner innan året är slut?

Bli mer kreativ: Lek

Det är med skapandet som med mycket annat. Om det går för lång tid mellan gångerna kan det vara svårt att komma igång igen. Tröskeln blir för hög och det blir svårt att ta sig över. Man tänker för mycket, vet inte vad man ska göra, oroar sig för att inte kunna och vill att det ska bli rätt från början. Det bästa man kan göra då är att släppa på allvaret och bara leka med färgerna utan tanke på resultatet. Ofta sätter det igång någonting i tanken och kroppen som leder vidare. Det kan vara en färgkombination som kändes härlig, ett material som var spännande att prova eller en linje som blev helt rätt. Om inte annat så har tröskeln åtminstone minskat och det blir lättare att plocka fram kreativiteten nästa gång. Bara det inte går för lång tid emellan.

Igår kväll plockade småtjejerna och jag fram papper och deras spidermankritor. Vi prövade att rita porträtt utan att titta på papperet. Det är en bra övning för att sätta igång kreativiteten och släppa kontrollen över resultatet. Man kan göra på lite olika sätt. Antingen tittar man på någon som man tecknar av, eller så blundar man och tecknar helt ur fantasin. Det viktiga är att inte titta på papperet förrän alla linjer är färdiga (något som kan vara ganska svårt i början). Sedan kan man förstärka valda delar eller färglägga om man vill. Vi använde kritor, men det går naturligtvis att använda blyerts, vattenfärg, tuschpennor eller något annat man har hemma. Huvudsaken är att man gör. Och att man har roligt.

Återuppväckt utmaning

Det var ett tag sedan, men nu är jag igång igen. Förra årets utmaning att teckna 365 ansikten, får sträcka sig över två år istället. Ovanan i tecknarhanden känns av. Damen i nedre högra hörnet speglar mina känslor ganska bra.

Utmaningen som dog men återuppstod

Mitt i alla höstens grubblerier över vad jag ska göra och hur jag ska fördela min tid, så tappade jag helt sugen för min utmaning att teckna 365 ansikten på ett år. Jag skrev tidigare att jag bestämt mig för att avbryta alltihop efter 197 teckningar. I en kommentar fick jag tipset om att döpa om utmaningen till 200 ansikten och eftersom en jämn siffra låter trevligare på något sätt, bestämde jag mig för att göra tre teckningar till, så att jag med gott samvete kunde döpa om projektet. Idag var första dagen på länge som jag har haft lite tid att spendera i målarrummet (det har varit sorgligt igenmurat av allehanda skräp de senaste månaderna) och efter tre snabba övningar med torrpastell, börjar jag känna att det kanske är möjligt att fortsätta projektet ändå. Nu när alla grubblerier börjar landa kommer jag plötsligt ihåg varför jag hittade på den här utmaningen i början av året. Det är ett perfekt sätt att kicka igång skaparlusten, och en bra träning på att teckna ansikten. Så jag tror att jag tar tillbaka vad jag skrev i tidigare inlägg. 365 faces fortsätter. Det är ju bara 165 stycken kvar.

Att avbryta ett projekt eller döpa om det

Jag är väldigt bra på att starta nya projekt. Jag älskar att komma på nya kreativa utmaningar, gärna med vissa begränsningar som jag måste anpassa mig efter. Mitt senaste (och största) projekt är 365 faces, som går ut på att jag ska teckna ett ansikte om dagen i ett helt år. Det gick bra det första halvåret. Visserligen tecknade jag inte varje dag, men jag hämtade i kapp och hittills har jag gjort 197 ansikten. Det är ganska många. Här ovanför har jag gjort två collage av några favoriter.

Nu har jag i alla fall bestämt mig för att avbryta projektet, eller döpa om det till 197 faces och därmed anse mig färdig. Som jag har skrivit tidigare har jag fått göra en del omprioriteringar för att hinna med mitt liv, och det finns ingen anledning att tvinga mig själv till fler ansikten, när det börjar kännas ganska tråkigt.

Istället funderar jag (ständigt) över nya projekt, som inte är så tidskrävande, och som ska få mig att bli lite piggare... men mer om det någon annan dag. Nu ska jag till Högskolan i Gävle för att lära mig spårteknik på bildpedagogikens tredje träff.

Jag, jag, jag

Som jag har skrivit flera gånger tidigare, tycker jag att det är svårt att hitta ansikten med olika ansiktsuttryck när jag ska teckna mina 365 faces. De flesta bilder i tidningar och på nätet föreställer vackra leende människor, och det blir lite tråkigt i längden. Ibland plockar jag därför fram mobilen och tar några bilder på mig själv. Jag har aldrig haft för avsikt att visa dem, men jag fick en förfrågan från Mikaela, och eftersom hon bjuder på några bra miner så kan väl jag göra detsamma. Man behöver ju inte vara snygg jämt :)

365 faces - lek med grön krita

Det var så kul att rita med ögonen stängda att jag inte kunde låta bli att göra några till. Ett litet bidrag till mina 365 ansikten. Inte alls seriösa och ganska fula, men det spelar ingen roll så länge det är roligt.