Produktiv och klipsk

Jag har haft ett antal fina nystan i en korg länge nu, nystan som jag gjort av utslitna tröjor och andra trikåplagg. Klipp, klipp.

Nu har jag visst kommit igång att virka små korgar av dessa nystan. Och då kan jag lätt vilja göra några stycken. Snart har jag nog virkat, virkat upp dem och lagret med utslitna trikåplagg har växt sig stort igen. Då lär det bli klipp, klipp. Klipskt, tycker jag.

Kära mischmasch

Vilken "mismatch" på detta foto! En virkad liten trikåkorg, på ett av det vackraste tyg som finns; Pompeja skapad av Bjerhagen för Borås Linje Hemma. Jag har köpt det i ytterligare en färgställning som jag verkligen inte kunde motstå. Dock är färgerna mjukare i verkligheten. 

 Visst är det mycket vackrare utan mitt virkverk på!

Det är lämpligt att sy väskor av eftersom det är ganska tjockt och grovt, om man nu inte bara vill ha det på väggen eller som gardin. Jag vågar dock inte klippa i mina längder ännu, så vi får se vad jag eventuellt ska göra med det. Kanske skulle jag kunna byta ut det mot en välsydd väska gjord av något proffs? Snälla proffs, hör av er i så fall! :-) Men kuddar och kassar och nyckelband och halsvärmare skulle jag nog klara av att sy själv! 

Min lilla virkade korg står här på en alldeles nyfyndad textil som jag köpte för en krona. Flera meter är det och det är tunt som siden/silke, men ett syproffs, som kan mycket mer om kvalitéer än vad jag kan lade märke till att det skrynklar sig, vilket fick mig att ta fram en gammal silkessjal och jämföra. Jag kan bara hålla med, det är troligtvis någon konstfiber iblandad. Det är väldigt vackert och troligtvis från 50-60-talet. Jag har gjort en liten scarf av en del av det med hål i. Men, vad ska jag göra med resten? Det är i de här fallen som mer kunskap om kvalitéer verkligen hade varit värdefull!

Men, det är faktiskt inte alls tokigt att bara njuta av det som det är!

Virkad mössa

När jag har lärt mig något nytt vill jag ofta fortsätta ett tag så att jag vet om jag bara hade tur första gången om det blev bra. Annars vill jag försöka igen med att få ett bra resultat. Detta innebär att jag har virkat två mössor till mig själv.

Det är smidigt att kunna prova under virkningens gång. Jag virkar på känn och försöker att få ett bra resultat genom att öka antalet maskor vid behov. Denna har ett gäng fasta maskor under tofsen och sedan har jag virkat stolpar. När den var färdig provade jag den under en milslång promenad och den dög riktigt bra.

Biten av beanies

Det är skönt att slippa frysa om öronen under vinterpromenaderna! Jag har fått en så fin och skön beanie av Sysslan, och när lusten att virka infann sig igen och min första beanie började kännas ofräsch gjorde jag ett försök. Inte för att jag trodde att jag skulle lyckas, men riktigt nöjd blev jag! När jag tröttnade på fasta maskor övergick jag till att virka stolpar. Jag avslutade med att virka in ett turkost garn och dottern hjälpte till att fixa en tofs. Och den sitter riktigt bra på skallen min!

I övrigt har vi det så lugnt och skönt! Hela familjen är ledig 2 veckor och vi gör så lite som möjligt. Fast ganska mycket händer ändå. Bland annat har min kära gamla symaskin fått flytta till Hemlösas förening där den efter att ha fått service kommer att användas av dem vid behov. Känns bra!

Höjden av återbruk

Allt kan tas till vara. Allt. Till exempel ett tallriksunderlägg i papper som blivit nedspillt och sedan åkt runt i tvättmaskinen ett tag.Jag fick tag på en ände...

Och det bidde en massa pappersgarn. Det känns som höjden av återbruk, slå det den som kan! ;)

Virkade glasunderlägg

Jag har virkat några glasunderlägg. Matttrasor och en mindre virknål än vanligt gör dem hårt virkade. Snabbt och enkelt virkat, och enkelt att tvätta vid behov.

Och virkade grytlappar är riktigt användarvänliga. Det har blivit några då och då, när andan faller på. Här har jag virkat tätt, med dubbla trasor i olika farger. Även om det inte framgår av bilden tycker jag att det blev riktigt lyckat resultat. Jag är lite sugen på att ge dem till den som jag fick påslakanet av.

Stäng igen gapet

För något år sedan roade jag mig med att fläta trikå som jag fått över när jag klippt i trasiga kläder. Lagret med snoddar har använts lite här och var, till exempel här för att stänga till en stor kudde sydd som örngott. Där behövdes det något som kunde stänga in innerkudden. Knapp+fläta=fixat.

Pannan i veck av lappar i säck

Jag har tidigare nämnt att jag har en del parallella projekt på gång. Här är ytterligare ett som varit på gång länge nu och som kanske kommer att bli av. Och om det inte blir av kan jag ju ändå visa hur det är tänkt.

På sommarloppisar kan det hända att fint virkade grytlappar i bomull säljs för en spottstyver. Typ fyll en kasse eller en sopsäck med textilier för en symbolisk summa, typ 30:-. Nu har vi kommit så längt att vi har valt ut vilka vi vill använda till ett lapptäcke. Vi har pusslat, flyttat, beundrat, klappat, diskuterat och klurat. En version blev som på fotot.

Sen kommer vi till den besvärligaste biten. Hur 17 får man dem att sitta ihop? Jag är sugen på att använda symaskinen. Helgerån?

Fint skräp

Var passar en liten matta, virkad av trasiga gamla plastkassar bättre än under skräpkorgen? I skräpkorgen skulle kanske någon säga, men inte jag, för jag tycker inte bara att det är smart att slippa skrapljudet mot klinkergolvet, utan att det även är riktigt fint.

Uppdaterar: Och varifrån har jag då fått denna idé? Jo, från en av er som bloggar och som tagit sig tid att kommentera här, vilket har gjort att jag hittat till hennes blogg. Tack Helga för idén! (Och ni som klickar vidare, låt er inte luras av alla lacker, det finns annat också! Tyvärr lyckas jag inte hitta mattan, men det kanske någon kan hjälpa mig med?)

Som man bäddar får man ligga

Ja, vad ska man säga... Vi använder virkade överkast ibland. Kära nån vilket jobb! Jag undrar vad Stina tänkte på när hon satt och virkade dessa överkast... Hur lång tid kan det ha tagit? Och vad tänkte hon när hon fick höra att min hamster hade rymt och gömt sig bland dessa överkast som jag förvarade under bäddsoffan i min studentbostad, och att den lilla hamstern tuggat sönder dem... Och hon fick en ny beställning på likadana överkast av min mor. Stina har vandrat vidare, men hon finns ändå kvar.

Nu är jag i alla fall mer rädd om överkasten, och jag känner mer uppskattning för hantverket. Men kära nån vilket jobb det är att bädda - tycker min man. Jag tycker mest att det är mysigt. Och struntar ibland om alla varningar för kvalster, bara för att det är fint att bädda ner dem. Ett paradigmskifte. En omvälvande förändring. För sån har jag då aldrig tidigare varit. Jag börjar bli tant på riktigt!

Virkvärk

Nä, jag har inte slutat att virka, det är den perfekt avkopplingen för mig. Mattrasor är det roligaste att virka av, förutom möjligtvis trikå.

De senaste virkverken är dessa stora korgar, varav den ovala skulle kunna agera fjärrkontrollsgömmare. Vad den stora i gråskala kan användas till vet jag inte ännu. Men den rymmer många handledsvärmare från tidigare virkäventyr.

Eftersom jag virkat hårt så har jag fått virkvalkar på virkhanden. Så synd det är om mig, nu måste jag sitta vid symaskinen i stället för att vila. ;-D

Draperi och pysslifiering av hemmet

Hallen har fått en ny skepnad igen, och det är Sven Fristedts Viva la rose (Borås, Linje hemma) som i mitt tycke passar alldeles utmärkt där mellan hall och vardagsrum som gör det. Ytterligare ett draperi behövs, men vi har inte kunnat enas om vilket ännu.

I fåtöljen ligger en lappkudde som jag köpt på loppis. Troligtvis är det ett skolsyslöjdsarbete. Och hyllan fick jag av en granne. Jag har målat den och nu förvaras biblioteksböcker där.

Och det som skymtar i bakgrunden är en nyvirkad liten matta av jeans. Jag köpte färdigklippta nystan på loppis, och det var trevligt att göra något av dem. Träskorna sprejade jag för några månader sedan och de är så fina, så fina. Och pallen trivs med det virkade. Ja, det är snart inte mycket i hemmet som inte har pysslifierats. 

Nybyggen

Många mörka mysiga höstkvällar väntar och vi har redan börjat frossa i inneaktiviteter. Medan övriga familjen ofta väljer att pussla, sitter jag hellre och virkar. Pusslen köptes under sommarens loppisar (nä, vi fick dem eftersom de annars skulle ha slängts...!), så det finns väl ett tiotal opusslade kvar, där det är en liten extra krydda att gissa om det saknas några bitar, och i så fall vilka. Dessutom fick jag två fina begagnade pussel när jag fyllde år. Toppenpresent!

Men jag har alltså föredragit att virka av trasiga och fläckiga tights, tröjor och sådant som inte går att sälja eller ge bort. Ett antal korgar har det blivit nu. Eftersom jag har använt en liten virknål så har korgarna blivit riktigt stabila. Jag är ju inget virkproffs och en del fula ställen har prytts med en blomma. Den blå blomman gjorde jag av en bortklippt söm jag sydde ihop med nål och tråd.

Den större korgen till höger är virkad av utslitna påslakan. Den har ändrat form ett antal gånger, bland annat har den haft öron. Det känns som en grymt bra grytlapp som man kan stoppa en hel gryta i. Även korgarna har ändrat form, "garnet" har tidigare varit ett misslyckat försök att göra en matta. Även om det var ett "misslyckande" var det ett lyckat sätt att förvara garn och något som fick nöjet att vara längre.

Nu gäller det bara att komma på hur alla dessa ska kunna användas. Men jag undrar om det inte är lättare för mig att hitta bra användningsområden för mina korgar, än för familjen med pusslen. Om inte börjar vi om igen!

Trasgrunka

Under helgen var vi ute på landet en sväng. En skylt och Loppis och Fika fick oss att svänga av och stanna till vid en gammal skola, omgjord till bostad. Där inne fanns mycket värme och atmosfären var underbar. En kvinna i min egen ålder satt i den i övrigt tomma, men vackert inredda skolsalen/fiket/loppisen och pysslade med trasor. Och då insåg jag att det är så jag skulle vilja leva. :-)

Drömma kan man ju alltid, men verkligheten är ju en annan. Men jag tog i alla fall med mig idén och bestämde mig för att göra det kvinnan gjorde; ett slags vindspel av trasor.

Så jag öppnade en av mina puffar  och tog ut lite av stoppningen, i detta fall diverse bortklippta sömmar från trikåplagg. Och satte fast dem runt en ihoptejpad elkabel. Och nu har jag en riktigt flummigt kitchig trasgrunka på kolonin. Visst är väl detta återbruk på hög nivå? Jo, jag tycker det, så härmed ansluter jag mig till det glada gäng som är med i Klockarbarns återbruksutmaning som satte igång igår igen. Det brukar bli många trevliga bidrag, så kolla in vad de andra har hittat på också!

Skryt när du misslyckas!

När jag började att blogga mina kreativa idéer för lääänge sedan, handlade nog väldigt mycket om att testa sig fram och tillåta sig att misslyckas friskt på vägen. Enormt befriande! Jag har bloggat tämligen anonymt och inte brytt mig om stavning och sånt. Bara varit i ett bloggflow och njutit av alla påhitt. Och tänkt att andra kan få lära sig av mina misstag. 

Men kanske har jag ändrat inriktning något, för dessa eländiga rundlar som jag virkade för länge sedan, för att bli av med de sista trikånystanen har jag inte visat. De är ju onekligen väldigt fula. Och inte blev det bättre när jag började virka ihop dem. En slät och fin matta, nä, det kommer det aldrig att bli! 

Så nu ska jag med spänning följa Borgmästaren och se hur man ska göra egentligen. ;-)

Och så är det sista chansen att vara med i utlottningen hos Tog och otyg.i morgon!

Fläckiga, urvuxna tights...

...bidde en liten förvaringskorg. Nu återstår bara att bestämma var den/de ska tjäna framöver. Just nu ligger min nyckelknippa där. Jag skulle vilja ha många, och i olika färger. :-)

Och om ni kikar i bakgrunden ser ni våra vardagsrumsfönster, fräckt klädda med tidningspapper. Det är väl den senaste trenden? Eller... Nä, jag målar ju dem! Strax dags för tredje strykningen. :-)

Jag får se om jag återkommer under dagen med lite galghumor. Sista dagen av sommaren. Fast det är svårt att skapa under tidspress. Skönt med höst, mörker, lugn och regn, som gjort för virkning...

Med några minuter kvar av juni... Så sammanfattar jag!

Jag är så enormt nöjd, glad och imponerad av juniutmaningen! Tack alla som har lämnat in bidrag och som har gnuggat kreativitetshjärncellerna så lyckosamt. 30 härliga bidrag har kommit in! 

Bidragen hittas under Sommarutmaningen juni. Egentligen skulle jag vilja sammanfatta resultatet nu, men det får vänta. Frotté tycks hur som helst ha varit knepigt för fler än mig - själv har jag misslyckats med det. Men det är ok att misslyckas, eller hur! 

Alla dessa plastpåsar har inte heller varit lätt för mig. Först flätade jag runt en lampstomme och tänkte att jag säkert kommer på något under tiden som jag pysslar, men nej. Det är fortfarande ofärdigt.

Sen har jag faktiskt varit bortrest ett tag. Bland annat har jag suttit cirka 20 timmar på tåg... Och där tänkte jag ju använda tiden till att virka med plastpåsar. Och kassettband. Men det blir inte alltid som man tänkt sig och när plastpåsar inte fanns att tillgå fick det vara. 3 påsar har hittills blivit en liten påbörjad matta i alla fall. Och det var inget vidare roligt att virka med kassettband. Så jag köpte garn i stället! Och nu har jag fler trasiga påsar att virka av vid tillfälle.

Nu ska jag i stället koncentrera mig på Sommarutmaningen: JULI! Och om jag får något frottéprojekt klart så slänger jag nog in det i efterhand. Det är ok, eller hur! ;-)

Och snälla ni som inte deltagit hittills, gör det om ni har lust! Inga krav, bara lustfyllt skapande utifrån några teman. Ok? :-) Och ni som varit med - jag hoppas verkligen att ni är med igen!

Lite mycke nu

Jag har visst överansträngt mig lite på sistone, har lite för många järn i elden. Då är det viktigt att inte köra på utan att stanna upp och göra sådant som ger energi och lugn. Blogga till exempel!

Igår fick jag dessutom chansen att göra något som jag nog alltid har uppskattat väldigt mycket; en tur på cykeln. Flera mil i fantastiskt landskap och med ett fantastiskt sällskap. Min man. :-) Att susa fram i naturen, stanna då och då för att fota och sedan redigera dem i lugn och ro, det är meditativt och välgörande. Här kommer några bilder:

Något av det bästa med denna cykeltur var ändå att min kropp höll och det lovar gott. När jag märkte av problem med bäckenet kunde jag göra lite justeringar och sedan var det fritt fram igen.

En annan sak som gör gott när livet har ett för högt tempo är att virka. Den vänstra grytlappen var bara blå först, men alldeles för tunn. I stället för att göra om den helt testade jag att virka in lite gult påslakan. Det var riktigt trevligt. Den högra är bara virkad med fasta maskor. Även om det är väldigt enkelt att virka, märker jag att resultatet blir bättre och bättre ändå. Och att jag för varje varv mår bättre och bättre! :-)

Sånt som jag måste prioritera bort just finns också. Jag är inte så aktiv i bloggosfären och i min sommarutmaning som jag hade velat. Där har jag tack och lov haft detta i åtanke när jag planerade sommarutmaningen så att den faktiskt klarar sig bra ändå - med er hjälp! Roligt att fler vill vara med!

I detta blogglugn trivs jag bäst på morgonen med kaffet. Hur trivs du bäst?

Det textila kretsloppet

Textilier är allt bra trevliga att ha att göra med! Av ett trist och utslitet påslakan som säkert använts flitigt kan man till exempel få en massa nystan med trasor. Och av dem kan man virka ännu en korg, grytlapp eller matta, och ändå ha massvis med redan uttjänat material kvar till ytterligare virkprojekt. Jag hoppas verkligen att vi alla blir bättre på att återanvända i stället för att jobba hårt i ekorrhjulet för att kunna köpa nytt från Kina, nya saker som är fullproppade med kemilkalier, som kanske har inbyggda chip for selfdestuction (hörde på P1 om skrivare med sådana chip inbyggda!) och som sliter något enormt på vår miljö. 

För att jag ska kunna fortsätta att roa mig med textilslöjd hade det varit bra att kunna avyttra lite färdiga verk. Inga mästerverk är det, men bra nog. Någon som tror att det går att sälja korgar som den ovan (det går att göra dem finare också!) för 60:- inklusive porto? Där pengarna sätts in på ett konto som går till FSDB och sedan vidare till arbetet med att stödja dövblinda i östafrika? Jag har ambitionen att ta reda på mer om hur det skulle kunna fungera, men har inte all information ännu.

Men det finns så många vinnare om man tänker så. Vi som får skapa. De som köper får ett hantverk för sin gåva till människor i en svår livssituation. De som får pengarna i Afrika kan hjälpa många för en slant som är stor där, men liten här. Jag vill! 

En virkad slukare

Här samsas stor och liten, mjuk och hård, gammal och ny på fotot. Den lilla är pinfärsk och har nu blivit en liten slukare. Det är inte den stora.

Vadå slukare? Tja, vi minns mina virkade sittpuffar, tillika korgar? Nu har jag råkat utveckla konceptet, så att säga.

Men när jag hade kommit så här långt visste jag inte vad det skulle bli av det gamla påslakanet. En badrumsmatta hade inneburit låga odds.

Men det bidde alltså en slukare. Tänderna, som kan gömmas undan, döljer en öppning (mun!). Och för tillfället har vår slukare svalt en hög påslakan, det är därför han är så hård i magen. Och då vill han gärna att man sätter sig på honom. 

Som ni säkert förstår är det två ihopvirkade små korgar. Och konceptet är helt klart utvecklingsbart. Ögon? Öron att hålla i? Stora syskon? Vi får väl se! Det jag vet är att jag gillar att ta något gammalt och låta fantasin vara med hela vägen. Att virka blir då som att läsa en spännande roman; hur ska det sluta? Och att därtill göra något användbart av något utslitet, det är en stor vinst i sig!