Får jag bjuda på en kopp te?

Solen lyser så fint och vattenångorna dansar upp ur den gamla tekoppen. Ljuset är härligt och så roligt att fånga på bild! Sådana här foton är också roliga att ta. Jag hoppas att jag inte skrämt iväg några besökare från min blogg när jag visat de lite mer konstnärliga fotografierna i de senaste inläggen. Hoppas verkligen inte det! Så jag bjuder Er på lite te här på bloggen den här dagen. Servisen är från min farmor, Old Gustavsberg Willow, stolen Gustavianska Rosen. Glas Indiska och loppis. Karaff loppis.
Sitt ner, ta en kaka och mys i solen!! :)

Nyårsdukning

Jag tänkte visa hur årets nyårsdukning blev. Varje år blir det olika. Det beror lite på vilket humör och vilken känsla jag har för tillfället som avgör hur det kommer att se ut. Denna nyårsdukning blev det guld, ljusgrått och vitt med inslag av olka glas och andra kristallglittrande föremål.

Jag dukar med olika form på glasen. Det blir mer spännande då och faktiskt vackrare, tycker jag. Porslinet är ljust med guldkant och ett diskret mönster längst ut.

Servetterna har jag köpt på auktion. De var aldrig använda, av härligt glänsande material med blommönster och handsydda!

Även matsilvret består av olika sorter.

När nyårsnatten var slagen tolv gick jag ut i fullmånens sken. Det var så otroligt vackert ute. Lagom kallt och så ljust att det nästan såg overkligt ut. Fotograferade huset i månskenet. I år hade vi inga ljusslingor på huset. Har ledsnat lite på det. Första året hade vi massor...och man förtog sig liksom. Nu är vi tillbaka till det enkla, naturliga. Jag tycker att huset är så vacker som det är. Innan det var dags att gå till sängs och möta den nya dagen gick jag runt inne i huset och sade gott nytt år till dem som var där...tror faktiskt att det finns saker, något, som inte syns riktigt, bara ibland, och de uppskattade säkert min nyårshälsning. Ibland undrar jag hur många som verkligen är i huset...eller så har jag fel och inga andra än nu levande människor finns där.

Willow

En av mina käraste ägodelar är den gamla porslinsservisen Willow, tillverkad av Old Gustavsberg. Min går i färgen rosaröd och det är den vackraste färgen av Willow tycker jag. Det här var min älskade farmors servis en gång i tiden. Hon var så aktsam om den att den fortfarande ser alldeles ny ut, skimrar och glänser och är ett riktigt smycke på bordet.

Det är viktigt att mönstret ligger rätt när man dukar. Fåglarna ska alltid vara uppåt, annars trivs de inte. Inte heller vill de ha någon het sås över sig, de tycker inte om att fjädrarna blir blöta eftersom det blir så tungt att flyga då.


Här är det dukat för grötfrukost i matrummet. Risgrynsgröt kokt på vedpisen. All mat blir bättre när den är lagad på vedspis. Inbillning eller inte är upp till var och en att avgöra.


Det är så vackert det här porslinet. Att det har varit farmors gör det extra känslosamt. Jag använder det vid tillfällen som känns lite speciella. Det behöver inte vara någon speciell högtid, det kan vara vid de mest skiftande tillfällen.

Nu är den smaskiga gröten serverad, bara lite mjölk till så är det klart att äta. Duken med sina slingrande blomster är egentligen ett gardintyg köpt på metervara. Men vad är det som säger att det bara kan användas till det som står på förpackningen? Tyg som tyg liksom. Det är vad det för tillfället används till som bestämmer vad man kan kalla det. Just nu är det en duk. I morgon kanske det är ett draperi eller en gardin, vem vet.

Och så mina favoritbestick, Prins Albert i äkta silver. Tunga, snirkliga och vackra. De här skedarna används till vardags till allt från filmjölk till soppa. Silver har den benägenheten att det bara blir vackrare ju mer det används och maten blir faktiskt godare när den äts med äkta silverbestick. Just de här skedarna köpte jag när jag var i tonåren. Det första som jag köpte till ett kommande eget hem.

Till sist; vad passar väl bättre än farmors gamla kandelaber på bordet tillsammans med det andra. Det blå gryningsljuset silas in genom fönstren och en ny vinterdag med solsken kommer till mötes. Stolarna är Gustavianska Rosen.

Ljussättning

Jag skulle gärna vilja ha ett snack med den som har ljussatt denna novembermånad. Igår kväll gjorde jag iordning några av de mindre jularrangemangen och tänkte, glad i hågen, att jag skulle fotografera dem idag och lägga in några bilder på bloggen. När jag vaknade i morse kan man kanske inte säga att jag blev förvånad utan mera att jag faktiskt blev förbannad. Den här dagen är nog den mörkaste som jag varit med om. Molnen ligger och släpar sig fram nere vid marken och det regnar.

Jaha, tänkte jag, typiskt. Nu är det hopplöst att få några vettiga bilder. Och att använda sig av blixt det vägrar jag, oavett vad det gäller. Blixt och jag går helt enkelt inte ihop, då får fotograferingen hellre vara. Satte fram blomrackaren i det lilla ljus som stretade för att ta sig in genom fönsterglaset och gav kameran order om att inte låtsas om den näst intill obefintliga tillgången på ljus. Sände några kraftiga tankar till min lilla ynkliga kamera att; nu jäklar skärper du dig för nu ska det vara ljus i vårt hus!

Så här blev första bilden. Inte illa! Min lilla kamera utförde det omöjliga, för ni ska veta att det var otroligt mörkt!
En liten cyklamen som sitter på renlav och torkade rönnbär. Skägglav hänger över kanten.


Den är så otroligt söt!


Jag har planterat slingor av linnea som jag hoppas ska hålla sig fram till våren. Här står gruppen på matsalsbordet, matrummets kakelugn syns i bakgrunden och det gamla porträttet föreställer min mormors mor. Och en kristallkula, det är ju aldrig fel att ha, men så gäller det att kunna använda den också..

En liten söt gran. Tog upp den från en dikeskant och har planterat den i jord. Till sommaren ska jag plantera ut mina smågranar.

Muggen kommer från Indiska.

Den här lilla granen kommer från samma dike.

Planterad i jord och satt i en kanna som kommer från en loppis.

Cyklamen

Matrummet

Vandringen genom huset fortsätter idag och nu har vi kommit till matrummet.
Tog lite bilder igår. Ljuset var det rätta så jag fick skynda mig att duka litet. Ljuset har en förmåga att ändras fruktansvärt snabbt, vilket är frustrerande när man ska fotografera.



Möblemanget är gustavianskt. Ljust pärlgrå.
Stolarna gustavianska Rosen. Köpta på auktion.


Här står jag med ryggen mot salen. Spegelväggen i matrummet syns.
Jag har satt upp speglar längs hela väggen för att göra rummet ännu större.
Det är tre rum i fil och så ser man dem en gång till i speglarna.
Det blir en otrolig djupverkan!

Ljuskronan som hänger över bordet har jag själv gjort.

Håller också på med en ännu större.

Här ser man också in i salen i bakgrunden.

Fönstren mot söder gör att det blir så ljust och vackert.

Utsikt mot sjön, dammen och trädgården.

Kakelugnen i matrummet.

Här ser vi också schablonmålningen i taket, utförd av Per Halvarsson.