Våga vägra plast

En kollega har för tillfället lite för mycket att göra. För att organisera sig får varje projekt en plastkasse med alla tillhörande papper och mappar i. När vi hade personaldag för ett tag sedan hade hon dessutom lyckats få tag på en sån där OTROLIGT prasslig påse till det som behövdes den dagen. Då föddes idén till en presentkasse som hon sen fick på Alla hjärtans dag.

Tunn denim, som tyvärr inte håller för så mycket, så den är fodrad med lila lakansväv. Applikationen är dels en broderad lapp med texten “Våga vägra plast” på en lakansbit och med ett satängband som jag sydde på ett vitt satängband på. Bandet sydde jag fast med en raksöm i vardera ytterkanten och med lös “flärp” nedtill. Texten har jag broderat med bokstäverna på min vanliga symaskin och jag kände, faktiskt för första gången, att man nog kan ha användning för en broderimaskin i alla fall ;)

På baksidan applicerade jag en blommig bit från ett lakan. Kanten fållades med dekorsömmen med hjärtan och en förstärkt raksöm under.

Applikationen på baksidan, texten och bården i överkanten syddes alla med en melerad broderitråd jag beställde billigt från Bibbis i höstas. Den är jättefin och passar ju utmärkt till sånt här.

Bärhandtagen är såpass långa så att man både kan bära kassen i handen och över axeln och är sydda av samma satängband som applikationen. Jag vet inte hur pass det håller som bärhandtag, men jag får väl sy på nya när de går sönder.

Och kollegan vet att det var prasselpåsen som inspirerade mig :)

Jag vet inte hur mycket det syns i det färdiga resultatet, men jag har varit väldigt inspirerad av Odd Molly när jag sydde och tänkte. Det passar perfekt till just den här kollegan!

Kassar

Krajamaria drog igång ett miljökassebyte i oktober och jag hade glädjen att få komma med på ett återbud! Sy två tygkassar, få två tygkassar var upplägget.

Äntligen hittade jag något att göra av mitt fina Staffanstyg jag köpte på Myrorna för ett bra tag sen. Perfekt kvalité för att sy kassar av! Det gick så alldeles väldigt bra att få ut tre kassdelar på en tygbredd (det var en duk) så jag sydde tre kassar. Den tredje gav jag bort istället för en blomma till en kompis i helgen.
Man tager vad man haver, så det är två röda kantband i olika bredd och ett svart kantband. Eftersom jag tyckte att det röda krävdes för att fullända julkänslan så är det svarta påsytt med röd tråd :)
Flärparna i botten är dukens avklippta fåll, som jag la en lagom lång bit av i sömmen när jag sydde ihop dem i bottnen och sen satte tryckknappar på för att man lättare ska kunna ta den med sig ihoprullad:

 Hello-lappen sitter på knäppflärpen.
Och här ser ni de två fina kassarna jag fick:

En ljuvligt retrogrönblommig från Krimskramsan och en vit (jag tror inte du har nån blogg? Hojta till annars så länkar jag!). Den vita ser väldigt oansenlig ut så här, men när man använder den ser man att det är en liten bandbit insydd i sidsömmen. Det är de små detaljerna som gör det! Tack tjejer för fina kassar!

Blommigt värre

Ihop med den här beställningen beställdes också en skjortblus. Och så här blev den: Önskemålet var att ärmarna skulle gå i ett med fram- resp bakstycke, men biten var för smal, så det gick inte. Nu gjorde jag dem så långa det gick, så kan man endera ta av den biten och göra en trekvartslång ärm, eller byta ut den mot en bit enfärgat tyg eller mot en lång mudd, om den inte skulle falla i smaken. Min första tanke var att matcha med bruna kantband och muddar, men så råkade jag hitta både kantband och muddväv som matchade det orange perfekt och då kom jag på att om jag matchar med brunt så blir det mycket mer begränsat i vad man har till. Jag skulle nog bara tycka att det passade med brunt till då, i alla fall. Med orange accenter, som ju redan finns i tyget, så är man mer fri att kombinera, tycker jag. Så då blev det så. Sprundet har jag sytt som sk indiskt sprund. Man lägger en tygbit på plaggets rätsida och markerar var sprundet ska sys. Så syr man en raksöm på ömse sidor om markeringen. Jag sydde den två stygn bred i botten, då blev det ca 3 mm mellan sömmarna. Så klipper man upp mitt emellan sömmarna, vänder in tygbiten till avigan och syr en kantstickning. Det blev väldigt snyggt på ett så här mönstrat tyg, tycker jag. Då fick tyget tala för sig självt utan konkurrens, sas. Knäppningen gjorde jag med en stor knapp och en förlängd tamp av snedremsan som blev ögla. Tyget är beställarens, en gardinlängd från 70-talet. Muddväven är från Blötbergsboden inhandlad på tygmässan i höstas. Mönstret är en omgjord Gynthers, stl 104. Som ni kanske har sett vid förra beställningen, så fick jag massor med tyg som betalning för dessa plagg. Och sen fick jag ännu mer än vi kommit överens om från början. Och det var typ det allra snyggaste tyget, dessutom, så då fick det bli något till mamman också, som tack. En kasse. Jag mätte och utgick från en kasse jag har, som är så bra i formatet och sen blev den ändå jättejättestor. Jag hade kommit alldeles för långt i syendet för att orka sprätta och rätta till, så det här blev lite annorlunda om man säger... Jag är dessvärre inte helt säker på att det blev annorlunda till det bättre, men man får garanterat plats med hela familjens badkläder och handdukar i den i alla fall... Mamman är också en duktig loppisfyndare, så det kanske behövs nåt stort att lägga alla fynd i. Eller nåt.

Jag testade att sy fast Hello-lappen på nytt vis. Sömmen blev väl rätt snygg, men snett och vint blev det i alla fall. Suck. Inuti finns en ficka i samma tyg som utsidan och ett foder av ett underbart mjukt vitt underlakan som jag faktiskt fått från jobbet. Handtagen sydde jag av den dubbelfållade nederkanten som jag klippte bort för att "öppna" påslakanet som tyget var från början. Tyget är loppisfyndat av beställaren, men mitt nu :)

Hoppas nu bara att de blir nöjda! Livebilder kommer nog här snart.