Femininos-vantar

Så blev det med den blogg-comebacken... Men! Äntligen har jag stickat ett par FeminInos-vantar till mig själv. Jag har ju stickat ett antal förut men alltid till andra.

Men jag kände ju att jag behövde ett par jag också. Men nu är jag så trött på att sticka dessa så nu blir det inga mer...

Mönstret är alltså mitt eget - FeminInos-vantar, garnet är Kampes tvåtrådiga och stickor 2,5.

Som ni ser påbörjade jag dessa 2014... Det går ju inte fort alla gånger kan jag lova. Det lär väl dröja ungefär lika länge till nästa blogginlägg...

Small Flowers Mitts

Eftersom jag gav bort mina halvvantar till en rumänsk tiggare förra hösten så har jag verkligen varit i behov av att sticka mig ett par nya...

Valet föll på Pinneguris Small Flowers Mitts. Mycket eftersom jag hade det garnet hemma redan, Jamieson & Smith 2ply Jumper Weight, alltså. Jag hade rester över från när jag stickade min Richard the Roundhead plus lite turkost garn som räckte till hela vanten.

Jag gjorde om dem lite i tummen (gjorde den där klassikern att inte skriva ner ändringarna på första vanten och tro att man kommer ihåg det till andra vanten...). Jag tycks nämligen tycka om tightare tummar än resten av världen...

Men, nu är det att dra igång flyttpackningen som gäller så det får väl bli att blogga om det härnäst! Längtar efter flytten men det är onekligen lite arbetsamt att flytta med en liten bebis... Vill bara vara på plats på nya stället nu så att det roliga kan börja!

Att återuppta eller ej?

Nu var det väldigt länge sen det hände nåt här... Det beror naturligtvis mycket på Kim, men också annat har tagit min tid såsom sommar, fotrehab och visning eftersom vi ska sälja vårt hus och flytta (Yey!). Jag har funderat en del på bloggen och huruvida jag alls kommer ha tid framöver. Ska jag lägga ner bloggen eller blåsa liv i den? Har jag några läsare kvar? Men, jag saknar verkligen både att blogga och att läsa era bloggar så jag har bestämt mig för att ge det ett försök till!

Därför inleds nu detta försök med ett rykande färskt litet höstset till Kim:

Dels är det en Prickig kofta i storlek 6 månader. Den är dock ganska stor, så höstsetet blir nog lagomt till våren nån gång. Typiskt...

Den är från boken Babystickning på stickor 3 av Lena Holme Samsöe (hur fasiken gör man norska/danska ö:n?). Från samma häfte kommer också den matchande mössan och vantarna, också de ganska stora för Kim nu.

Garnet jag har använt är Yaku 4/16 och jag har varit riktigt nöjd medan jag stickade. Får se om det håller måttet efter en stunds användning också.

Sådär! Det känns jätteroligt att ha bloggat igen! Hoppas nu någon av er trogna läsare finns kvar. Lämna gärna en liten rad i fall ni läser så jag vet om det är någon idé att fortsätta...

Vi ska som sagt flytta. Vi har köpt en stor fin lägenhet i Haninge. Det känns jätteskönt att lämna det område vi bor i nu eftersom det bara går utför och jag får flytta hem igen. Men, jag ska försöka hinna blogga trots att flytten närmar sig!

Sportlov

Som rubriken antyder har jag haft semester och sportlov och traditionsenligt spenderades det med skidåkning i Sälen. Som jag älskar! Det kan vara årets bästa vecka, till och med bättre än sommarsemestern...

Men veckan började inte precis med semester. Tvärtom gjorde jag något jag aldrig gjort förut - åkte Tjejvasan! Och i mål kom jag och bra gick det och medalj fick jag!

Kort sagt, en underbar vecka har vi haft. Och självklart har den innehållit en hel del stickning också! Dels har jag återupptagit mina gamla tvåändsstickade barnvantar. En är nu färdig och den andra befinner sig på skaftet.

Egentligen får jag inte påbörja några nya projekt eftersom jag anser mig ha alldeles för mycket halvfärdigt, men är ungen i akut behov av en kofta så får man göra undantag! 

Resultatet blev en påbörjad Bella-kofta ur boken Barnstickning på stickor 3½-4 av Lene Holme Samsöe. Den är bara sååå Malena. Jag tror hon kommer bli supernöjd!

På gång i mörkret

Ledsen att det blivit lite tunt med uppdateringar här en stund. Jag är inne i en väldigt intensiv period på jobbet och kopplat med det kompakta mörker Stockholm utstått i november har det gjort att det inte funnits mycket att rapportera om och det som finns går inte att fota.

Men jag har passat på i de få stunder av dagsljus jag kommit åt, för helt sysslolös har jag ju inte varit.

Dels har min Chuck äntligen fått en halv ärm, som jag faktiskt är så pass nöjd med att den slipper upprepning. Ni kanske minns att jag hade stora problem med de förkortade varven (och ni som inte minns kan läsa om det här). Flera av er kom med bra förslag, bland annat att jag skulle göra German shortrows. Förra helgen när jag hade kurstillfälle på HV gick vi igenom just förkortade varv och man fick prova olika sorter. Då visade det sig att ni hade rätt, för förkortade varv är inte snyggt. Det är fult (om än praktiskt). Men German shortrows är helt klart minst fult.

Stort tack för det kära bloggläsare! Nu kanske tröjan kan få bli klar någon gång...

Vidare har jag tagit ett beslut och det är att aldrig mer sticka på beställning. Det är så okreativt att det under en period nästan tog död på min lust att sticka. Och vad har jag stickat mest på beställning? Jo, FeminInos-vantarna såklart! Jag firar med att nu sticka ett par till mig själv. Tänkte att detta skulle bli de sista jag gör på länge (fast jag fick precis höra att original-vantarna är borttappade och att dess ägarinna gärna vill ha ett par nya... suck!).

Som jag sa var jag på kurshelg på HV förra helgen. Vi arbetade med form och volym på olika sätt. Ett ordentligt inlägg om det kommer sen när jag stickat klart (de stora!) provlapparna!

Tills dess, ha det bäst!

Tur och retur till himmelriket

I torsdags dog jag och kom till himlen. Trodde jag i alla fall när jag, tillsammans med Ivar och Johanne, anlände till Dala-Floda Värdshus för en fyra dagar lång kurs i tvåändsstickning och påsömsbroderi.

Och varför trodde jag att jag var i himlen? Jo, bland annat eftersom det första som mötte en när man kom in i lektionssalen var detta:

Och, som om inte det vore nog, även detta:

Tvåändsstickade ärmar som är typiska till dräkter både från Dala-Floda och Gagnef och några andra näraliggande socknar. (De på bilden med större mönster är från Floda, medan den längst ner till höger i bild är från Gagnef).

Under dessa fyra dagar har vi stickat och stickat och broderat och broderat. Men det är nästan allt runt omkring som varit mest fantastiskt. Förutom kursverksamhet har vi lyssnat på diverse föredrag, bland annat från våra fantastiska kursledare Anna-Karin Jobs Arnberg och Karin Kahnlund. Vi har också gjort alla möjliga utflykter, bland annat till en vadmalsstamp och till Wålstedts Textilverkstad:

Där visades vi runt i hela ullspinneriet och fick följa ullen från sortering, via tvätt och kardning till färdigt garn. En helt fantastisk visning som var något av resans höjdpunkt för min del. Det var ju inte heller helt fel att shoppa härliga Wålstedts-garner efteråt...

Lördagen startade med att vi besökte dräktbytardagen. En och annan pärla i dräktväg fanns det där. Jag och Evelin köpte var sin hätta att ha som minne (troligen från början av 1900-talet), och när vi kom tillbaka på kvällen insåg vi att de nog var broderade av samma brodös.

Lördagen var dessutom självaste buffringsdagen då man vallade boskapen upp till fäbodarna, och samtidigt gick och stickade. Så detta fick vi göra tillsammans med Lill-Karin och hennes häst, ackompanjerade av hennes rövarhistorier...

Väl uppe serverades vi lunch i det fria. Inte helt fel. Inte en enda måltid var helt fel för på Värdshuset serverar man enbart ekologisk superfin mat. Snacka om bortskämd man blev! Blir inte lätt att vänja sig vid vardagsmaten hemmavid nu...

Sista kvällen avslutades med att Anna-Karin tog oss med ner till sjön i den magiska solnedgången och där försökte lära oss kula. Om vi bara lärde oss låta som en ilsken terrier skulle det gå alldeles utmärkt påstod hon. Vi blev väl inga mästare på det, men vackert det var det!

Nu lider jag av fullständig postdalaflodadepression. Tur jag har mina fynd med mig hem som minne. Förutom ovan nämnda hätta köpte jag diverse garner från Wålstedts, mest z-tvinnat, band från Dala-Flodas hemslöjd och även vykort med mallar till påsömsbroderier som de tagit fram. Mycket fiffigt!

Nu vill jag baaara tillbaka. Det kommer faktiskt gå en annan riktigt rolig kurs om bara ett par veckor som förutom tvåändsstickning och påsömsbroderi även innehåller flerfärgsvirkning och lite annat. Och vet ni vad, det finns platser kvar. Jag vill bara fly från livet och åka dit, men tyvärr tillåter varken jobbet eller ekonomin det. Nästa år hoppas jag på istället.

Och vad åstadkom jag då? kanske ni undrar. Det får ni se i ett annat inlägg.

Rösta på mina vantar!

Nu under februari månad har Garnverket vanttävling och självklart är jag med och tävlar med mina gröna FeminInos-vantar!

De har fått en riktigt bra position i skyltfönstrets centrum, men har konkurrens av många andra superfina vantar...

Garnverket ligger på Hantverkargatan 14 i Stockholm och röstningen pågår till och med 15 februari. Så skynda skynda!

Hammerdalsvantar

Som jag hintade om i förra inlägget så är ju Hammerdalsvantarna äntligen klara! Jag har "bara" stickat på dem ett halvår (dock i sällskap av en hel del andra projekt...)!

Mönstret finns här, men som jag redan sagt så är jag väldigt missnöjd med mönstret. Jag ska inte gå in på detaljerna igen, de finns att läsa annorstädes här på bloggen, men jag tycker att det är synd att man publicerar så pass dåliga mönster på en sådan sida som Textil hemslöjd.

Garnet däremot är underbart! Det heter Pirtin Kehräämö Kampalanka och kommer från Finnwool. Stickorna ska egentligen vara 1,5, men eftersom jag stickar så pass hårt fick jag gå upp till 1,75 för att kunna få dem på mig.

Den uppmärksamme ser ju också att jag inte hann innan nyår, utan att det blev 2013 på den ena vanten och 2014 på den andra. Så kan det gå!

Själv tillhör jag ju tumkilsivrarna men på dessa valde jag att sticka raka tummar som på originalmönstret. Efter allt strul med mönstret orkade jag helt enkelt inte tänka ut en tumkil också och den som var med på mönstret som alternativ fungerade inte alls!

Men, det känns skönt att de äntligen är klara. Det har känts länge som att jag bara påbörjar projekt och aldrig avslutar något. Därför har jag startförbud ett tag till. Måste få färdigt några fler saker först...

En helg med mig

Livet är ju som sagt lite sisådär just nu. Eftersom det är mycket att tänka på och mycket att bearbeta så bestämde jag mig för att ta några dagars ledigt och åka ut på Vindö för att kunna höra mina egna tankar lite bättre.

Jag har bara umgåtts med mig själv och med Lilleman såklart! Tagit långa promenader och suttit och myst framför brasan...

Och så har jag stickat förstås! Hur mycket som helst! Och, tro det eller ej, men Hammerdalsvantarna är faktiskt färdiga. Nu ska jag bara blocka dem så ska ni få se mer av dem sen.

Kommer jag hinna?

Ja, det är frågan. Kommer jag hinna på den här sidan året? Det är ju inte den snabbaste stickningen direkt och det är ju inte heller den enda stickningen man har på gång... Annars får det helt enkelt stå 2014 på den andra vanten!

Ni som inte har gjort det borde för övrigt ta en titt på Google idag (21/12)...

Beställningsjobb

Jag ska erkänna att jag är föga road av att sticka på beställning. Men ibland tar man sig i kragen och gör det ändå.

Som till exempel när min kollega beställde ett par FeminInos-vantar till sin sambo Elin.

Klantig som jag var stickade jag ju två högervantar först. Lite pinsamt att man gör det när man stickar efter sitt eget mönster, där man skrivit "tänk på att spegelvända vänstervanten"...

Här ovan ser vi också den något motvilliga modellen posera med vantarna på, både högern och vänstern...

Men, nu blir det soffläge för en annan. Fotboll på TV betyder att jag får sticka ifred. Snacka om winwin-situation!

FAIL!!!

Ararghhh!!! Shit vad irriterad man blir. Och inte kan man skylla på någon annan än sig själv heller.

Beställningsjobb gone wrong!

En liten bit på väg...

Ja, en liten bit på vägen har jag faktiskt kommit med Hammerdalsvantarna, som jag påbörjade på Stickstämman. Jag har gett mig fan på att de ska bli klara!

Hammerdalsvante to be...

Nu har jag semester och ska sätta mig på Vindö i en vecka och sticka, då kanske de finns chans att de faktiskt blir klara.

Men jag har kommit på att 2013 är ett dåligt år att sticka vantar på för det är ta mig fan omöjligt att få till riktigt snygga treor!

Stickstämma 2013, del 2

Dag två av Stickstämman inleddes med frukost i matsalen. Mat var något man inte led brist på under dessa dagar. Varannan timme fick man mat och varannan timme fika. De amerikanska lärarna var mycket förundrade över vår svenska fika-tradition...

Sedan påbörjade jag kurs i flätstickning med Ivar Asplund. Denna kurs bytte jag till eftersom jag av någon outgrundlig anledning anmält mig till flerfärgsvirkning. Och jag är ju inte särdeles förtjust i att virka... Kan nog ha något att göra med att anmälningen ägde rum klockan tolv på natten en vardag!

Ivar stickar de mest fantastiska flätstickade tröjorna, varav den röda här ovan är min favorit. För att se mer av dem tycker jag ni ska besöka hans blogg (länk ovanför bilden).

På lördagskvällen åkte jag och  Pysselfarmor en liten biltur (ja, vi var slöa och ja jag vet att alla andra gick) till Ristafallet, som låg alldeles i närheten av folkhögskolan.

Där tog hon denna fina bild av mig med vattenmassorna i bakgrunden. Fast hon var nervös att jag skulle backa för långt och trilla i...

Efter det åkte vi vidare på vår tur och tittade på Åreskutan som låg bara någon mil bort. Och nej, vi gick inte upp på toppen. Vi nöjde oss med att vara nedanför och titta upp på den. Och förfasas över hur otroligt mycket flådiga hotell och liknande som byggts överallt. Den by som en gång var Åre syns i princip inte längre...

Min sista kurs var i tvåändsstickning med flera färger, också den med Ivar. Nedan ser ni några exempel på hans fina tvåändsstickade alster:

För övrigt så har vi blivit visade en alldeles makalös manick. Nämligen en antitrasslare! Ytterst användbar när man tvåändsstickar, men även vid vanlig flerfärgsstickning.

Gjord av en snurrande ostbricka från IKEA och två bitar dräneringsrör. Man stoppar ett nystan i varje rör och sedan snurrar man hela pjäsen med foten medan man stickar. Genialiskt!

Tyvärr kommer jag inte ihåg vad du hette som uppfunnit denna makalösa manick, men om du läser det här kan du hojta så jag kan skriva ditt namn om du vill.


Hela stämman avslutades med att Nancy Bush höll en föreläsning om estnisk stickning, vilken var lång men intressant. Med sig hade hon bland annat dessa vackra vantar från Muhu och övriga Estland som hon visade upp:

Nedan ser ni ett exempel på vad jag stickade från alla tre kurser jag gick. Dels är det början på Hammerdalsvanten från krusevant-kursen. Sedan är det en liten tvåändsstickad provlapp där jag övat på olika typer av ökningar, och slutligen en flätstickad provlapp som ser likadan ut på båda sidor, något som var nytt för mig.

Färden hemåt gick bara bra och inga punkteringsfadäser eller liknande inträffade! Bara allsång och middagspaus på Max i Sundsvall. Tack Malin, Inger och Anna för trevligt sällskap till och från Stickstämman!

Och framförallt ett stort tack till Eva och Sanna som gjort dessa underbara dagar möjliga. Vi uppskattar verkligen allt jobb ni lagt ner på detta. Det var oerhört välarrangerat och givande på alla sätt. Tack till er!

Stickstämma 2013, del 1

Nu är jag (tyvärr) hemkommen från den underbara Stickstämman i Undersåker i Jämtland och självklart måste jag visa er lite bilder därifrån...

Vi var fyra stickerskor, som inte kände varandra sedan innan, som hade bestämt oss för att samåka. Allting gick bra tills vi hade fem mil kvar (av typ 60). Då fick vi punka på vänster framhjul! Suck... Ännu mer suck att det var punka även på reservdäcket trots att vi blev erbjudna hjälp av ett gäng israeliska turister. När det visade sig att de inte kunde göra så mycket för att hjälpa oss så övergick vi istället till att dansa ringdans till Hava Nagila i vägrenen. En mycket märklig upplevelse...

Till slut kom vi i alla fall fram till Hållands folkhögskola och jag och Kräftis (som alltid är med mig när jag åker någonstans) installerade oss i vårt rum.

Utsikten var ju inte direkt att klaga på i skymningen...

Dagen efter började med välkomsttal från Sanna och Eva som var stämmans eminenta arrangörer. Här visar även första dagens lärare upp sig. Till vänster Sanna och Eva, sedan Ivar och de två lärare som hade krusevante-kursen som jag inte kommer ihåg namnet på. Till höger har vi tre riktiga kändisar, Elise Duvekot, Nancy Bush och Nancy Marchant.

På eftermiddagen på torsdagen började min första kurs, nämligen den i jämtländska krusevantar. Mycket vackert material hade lärarna med sig, men tyvärr blev kursen något av en besvikelse.

Vi fick inte så mycket historia till livs och mönstren innehöll många fel, vilket innebar att man fick ägna halva kursen åt att räkna om mönstren. Lite trist eftersom det var denna kurs jag sett fram emot mest.

Lite mer historia fick vi dock senare då Jämtlands hemslöjdskonsulent Ingela Fredell höll en föreläsning om Jämtländska vanttraditioner. Många fina exempel på vantar hade hon med sig också.

Detta till trots höll jag humöret på topp då jag, efter att ha repat upp tre gånger, till slut kom igång med mina Hammerdalsvantar. Det gäller att hålla tungan rätt i mun när man stickar med stickor 1,5!

På kvällen var det marknad i skolans gymnastiksal. Större aktörer som t.ex. Litet Nystan blandades med lokala förmågor, vilket var kul!

Jag skulle hålla mig måttlig tänkte jag. Det gick sådär...

Denna bild tog jag hemma igår och självklart kunde inte Lilleman hålla sig borta så han fick vara med!

Men, nu håller batterierna på att ta slut i datorn så del 2 av rapporteringen från Stickstämman kommer en annan dag...