Någon slags uppdatering...

Nytt år och nya tag? Ja, någon slags uppdatering är definitivt på sin plats i alla fall, så jag tar några bilder från Instagram där aktiviteten är något högre än här. Det känns som om livet bara rullar på och jag hinner varken blogga eller läsa bloggar... Eller något annat heller för den delen. Det känns som om jag bara jobbar, äter och sover (dagens gnäll!). Och blir större om magen. Tiden går så fort att vips kommer ungen vara ute och jag hann knappt fatta att jag var gravid! Vill inte riktigt ha det så...

Detta foto är taget för ett gäng veckor sedan, magen är betydligt större än så nu. Det har varit en intensiv tid eftersom jag har mina reumatiska diagnoser. En av dem gör att jag har en slags antikroppar som gör att barnet löper risk att få hjärtblock. Detta innebär att hjärtfrekvensen går ner så mycket att fostret i värsta fall dör, annars behöver födas med pacemaker. Jag har därför gått en gång i veckan och skannat hjärtat. Risken att utveckla hjärtblock är som störst i vecka 18-24. De veckorna har vi nu passerat och allt har sett bra ut. Snacka om att kunna pusta ut, men det har varit lite krävande rent mentalt att inte veta...

Resultatet av att vi är ok:ade på  den fronten är i alla fall att man börjat våga köpa lite prylar till Larven (som hen kallas än så länge). Först ut detta underbara babynest från Fröken Skogsbär. Visst är det fantastiskt?!

Jag har även köpt på mig en hel del tyger, mest begagnat. Plötsligt har sylusten vaknat, som har varit vilande i flera år. Det var bara det där med tiden...

Nu är jag i vecka 29 så det närmar sig med stormsteg. Det är fortfarande lite bökigt, måste ta sprutor i magen med blodförtunnande varje dag och gå på extra ultraljud eftersom fostret riskerar att växa dåligt när man har reumatism. Men, hittills har allt sett bra ut så vi tutar och kör!

På stickfronten då? Ja, den för lilla mössan Hedvig har hittat ett nytt hem hos femåriga Gry. Skönt att den hittade sig en nöjd ägare till slut.

Efter denna fadäs står jag ju fortfarande utan mössa, så nu har jag påbörjat en Richard The Roundhead Tam, av min favoritdesigner Kate Davies. Efter att ha stickat om den tre gånger och bytt till betydligt större stickor än i mönstret är den nu i alla fall lagom stor. Eller var det åtminstone innan blockning (vilket jag la den på idag). Bättre bilder kommer när den är helt färdig.

Sedan har jag även påbörjat en Betula-sjal av Clara Linnea, som jag länge suktat efter. Sjalen alltså, inte Linnea. Jag stickar den i Solkustens eget garn och det blir den enooorma varianten. Jag gillar ju som bekant stora sjalar...

Och Harald då? Jo, han mår bra och pälsen växer. Spana bara in dessa fötter!

I februari ska jag klippa honom för första gången. Är sjukt nervös inför det faktiskt! Och hoppas innerligt att det är lite mindre kallt då. Just nu behöver han verkligen all päls han har. Stackarn. Lite ångest är det att ha honom där ute på verandan i minusgraderna...

Ja, det var lite om vad som hänt sen sist. Nu hoppas jag att inläggen kan bli lite mer frekventa från mitt håll. Egentligen gillar jag ju att blogga jättemycket och jag tycker så mycket om alla er bloggläsare. Puss på er!

Premiärfärgning

Jag har länge varit sugen på att lära mig att färga garn. Man ser på bloggar och runtikring hur folk färgar i de mest fantastiska nyanser och jag tänkte att kan de så kan väl jag?! Sagt och gjort!

Jag inhandlade ett antal härvor en- och tvåtrådig Kampes och delade upp dem i 25 g-härvor. Färgen beställde jag från Färgkraft. Jag har ingen aning om vilken färg som är bäst så jag tog en som jag läst att andra använt sig av.

Det här blev resultatet:

När jag ska lära mig nåt tycker jag om att göra det systematiskt, så jag började med att färga fyra härvor i de rena syrafärgerna i olika styrka. De blir ju så skarpa att de knappt är användbara, men jag ville se hur färgerna beter sig i sin rena form. De fick vara längst bak på bilden eftersom de är så plågsamt färgglada. Sedan provade jag att blanda till två härvor, en grön och en lila (som blev mer vinröd). Sist men inte minst provade jag att färga en cerise och en blå härva med ett stänk grått i, de blev väldigt fina.

Överlag är jag supernöjd med min första färgning! Jag längtar redan efter nästa gång...

Tripp, trapp, trull

Först och främst vill jag bara säga: vad roligt med all respons på mitt lilla upprop (initiativ), både här och på Instagram och Facebook. Jag hoppas verkligen det nu blir riktigt många som går från ord till handling!

Sedan skulle jag bara vilja visa upp mina tre härvträn jag fick med på köpet av min spinnrock. Snacka om tripp, trapp trull...

Det lilla, lilla är ju bara så sött även om jag har svårt att se att det blir det som blir mest använt. Fast om man ska härva typ broderigarn kan det nog vara bra.

Jag fick ju även, som jag tror jag nämnde i något tidigare inlägg med en hel del ull och även en del halvfärdigt garn. Jag har nu satt igång projektet att spinna färdigt dessa garner, och ovan ser ni ett av dem färdigt och härvlat. Det är både kul att få det färdigt samtidigt som det ger en bra övning för mig och gör att jag och Urd börjar vänja oss vid varandra.

Ovan ser ni garnet färdigt. Det blev riktigt fint tycker jag! Jag vet inte riktigt vad det är för kvalitet, men jag tror det är en tråd silke och en tråd någonting annat. Jag funderar på att eventuellt sticka muddar av det, för det kommer jag behöva i mängd till vintern för att mota den rådande kontorskölden på jobbet.

Men, just nu har jag absolut noll lust att sticka överhuvudtaget, så jag fortsätter väl att spinna!

Jämtlandsroadtrip

Nu är vi (tyvärr) hemkomna efter vår en vecka långa roadtrip i Jämtland, jag och mamma. Storsjön runt kan man säga att det blev och jag tänkte här bjuda på en resumé.

Det första och allra mest fantastiska som hände på hela veckan var att vi var och hälsade på Molins alpacka i Hoverberg. Vilket underbart välkomnande vi fick! Vi blev bjudna på kaffe, vi blev visade alpackorna och fick hur mycket information som helst! När jag berättade att vi drömmer om en egen liten gård med några alpackor blev vi erbjudna att komma upp nästa vår och vara med på klippningen. Ska bli sååå kul! Vilka goa människor...

Och vilka goa djur! Lugna, nyfikna och väldigt sociala. Och supergulliga läten har de. Brita, som tog emot oss, sa att "de väcker känslor" och det stämmer verkligen. De stora ögonen med sina långa ögonfransar är verkligen uttrycksfulla. Ja, ni hör. Jag är kär!

Efter besöket i hagen fick vi dessutom känna och klämma på all fin ull. Den är, som ni såklart vet, hur mjuk som helst. Och den luktar ingenting eftersom den inte innehåller lanolin som fårull gör.

Två kilo ull fick följa med oss hem. En påse vit och en påse svart (det är så häftigt att de verkligen kan bli kolsvarta) och det ska bli väldigt spännande att prova spinna den sedan.

Tusen tack igen till Brita och Anna-Klara för att vi fick komma och titta, det gjorde hela vår resa! (Och den som inte får nog av alpackor kan spana in min instagram för där finns ett par bilder till...)

Efter detta åkte vi upp till en fjällstuga i Gräftåvallen, där vi tog en rejäl dagstur ena dagen. På kvällarna satt vi och stickade och mös i stugan. Hur mysigt som helst!

Uppe på fjället passade vi också på att ta snajdiga foton av den färdiga Fjällbeteskoftan. Men de får ni se i ett annat inlägg...

Efter fjällturen tog vi en vända till Åre eftersom mamma aldrig varit där. På vägen tillbaka besökte vi Rista-fallet såklart (snart har hela familjen en varsin bild framför det).

Sedan var det dags för den tre timmar långa turridningen på Aspås turridning, något jag fruktat lite för eftersom jag inte är någon storryttare precis, men som ni ser gick det ganska bra...

Jag lyckades faktiskt både galoppera och tölta med hyfsad framgång, men jag har fortfarande ont i ljumskarna!

Mamma, däremot är ju en van ryttare (rider en gång i veckan på sin medryttarhäst) så hon satt avslappnat i sadeln, även om tölt var nytt för henne också.

Efter ridningen åkte vi in och bodde de sista nätterna på Jamtlis vandrarhem i Östersund. Där fick vi det största rummet på hela vandrarhemmet och det var verkligen en smärre salong vi och hundarna hade helt för oss själva.

Sista dagen gick vi på själva muséet. Det var roligt, men bilderna blev inte toppen. Jag ska inte plåga er med halvskumma, suddiga bilder på broderier. Åk dit istället! Sen kan man köpa en fin yllebroderisats i shoppen också, det gjorde jag!

I lördags började vi den långa färden hem, deppiga som få... Som tur är hittade vi en till alpackagård utanför Sandviken, Adora alpacka, där vi gjorde en snabbvisit. Jag gick inte lika bananas där, utan fick med mig ett halvt kilo brun ull och en hel drös nya foton...

Nu lider vi av stor hemkomstdepression. Tillbaka i betongförorten och trängseln på tunnelbanan är inget man längtat efter precis. Inte heller att tvätta bilen, vilket återstod att göra igår.

Om vi inte var övertygade innan så är vi det nu. Det är Jämtland vi vill flytta till! Nu återstår "bara" allt det praktiska...

Urd!

Nu är hon äntligen här - Urd! Namnet har hon fått av de fornnordiska nornorna och hon är en Kromski Sonata. Sååå fin är hon!

Tillsammans med henne fick jag en mängd tillbehör - spolar i olika storlekar, jumbovinge, lazy kate och tre olika härvträn. Dessutom fick jag en hel del ull och en del som var så att säga halvspunnet. Därför invigde jag henne med att tvinna ihop två stycken redan spunna singlar, de till höger på bilden ovan.

Jag är riktigt nöjd med resultatet och ser fram emot att spinna "på riktigt" på henne!

Men först ska jag ha en semestervecka till, vilken ska spenderas tillsammans med mamma på en liten roadtrip norröver. Så jag återkommer om en vecka med en liten rapport därifrån. Ha det bäst så länge!

Semester...

Semester vare här! Inte mycket att visa upp i bloggen just nu. Mycket som är nääästan färdigt men inte riktigt, och sedan har det varit mycket annat också. Jag har t.ex. åkt till Helsingfors med farmor för att se en utställning om Tove Jansson (vilken kan rekommenderas):

Sedan har jag varit här :

Med den här:

Och med mamma har jag varit och sett den här:

Och sedan har jag även plockat blåbär med den här:

Och nu ska vi ut på den årliga Vindö-veckan. Med mig har jag det här:

Tror ni det räcker i projektväg? Hur som helst bådar det gott för framtida blogginlägg. Vi ses om en vecka!

Spånad

Jag har verkligen börjat bli biten på det här med att spinna nu. Och som alltid när jag blir biten så vill jag lära mig allt så fort som möjligt! Och sista veckan har det verkligen gått framåt vad gäller förutsättningarna för mitt spinnande. Dels har jag fått ärva denna skönhet:

Solveig heter hon och hon har varit min farfars farmors och är från ca 1850. Visst är hon vacker?! Hon har stått hemma hos min farmor så länge jag minns och hon har nog varit ämnad för mig ett tag eftersom jag är den enda som utvecklat hantverksintresse. Och nu när jag börjat spinna så tyckte farmor det var dags, så häromdagen flyttade hon hem hit till Norvigska palatset. Farmor har till och med fått henne lagad så hon är fullt fungerande så fort jag fått dit ett nytt "drivsnöre" (heter det så?). Underbart!

Men, så häromdagen dök följande bild upp i flödet på Facebook. Alltihop till salu för utropspriset 3000. Efter lite budgivning blev allt detta mitt för 4 200!

En Kromski Sonata med, som ni ser, massor av tillbehör till. En vanlig vinge med fem spolar till och en jumbovinge med tre spolar till. Samt en lazy kate, kardor och diverse härvträn i olika storlekar. Jag är i spinnhimmelen!!! Den finns i Göteborg så den ska levereras till min farbror som bor där och sen måste jag vänta flera veckor innan vi kan ses och överlämna den. Hur ska jag stå ut?!

Tröstar mig under tiden med min nya, lite stabilare slända:

Ullen är 100% cheviot som jag köpte av Amanda. Ullen har det underbara namnet "Blueberries with milk", vilket är precis som det ser ut. Och trots att ullen är ganska svårspunnen, eftersom det är så långa fibrer, så blir det betydligt jämnare och snyggare än första försöket. Yey!

Tur och retur till himmelriket

I torsdags dog jag och kom till himlen. Trodde jag i alla fall när jag, tillsammans med Ivar och Johanne, anlände till Dala-Floda Värdshus för en fyra dagar lång kurs i tvåändsstickning och påsömsbroderi.

Och varför trodde jag att jag var i himlen? Jo, bland annat eftersom det första som mötte en när man kom in i lektionssalen var detta:

Och, som om inte det vore nog, även detta:

Tvåändsstickade ärmar som är typiska till dräkter både från Dala-Floda och Gagnef och några andra näraliggande socknar. (De på bilden med större mönster är från Floda, medan den längst ner till höger i bild är från Gagnef).

Under dessa fyra dagar har vi stickat och stickat och broderat och broderat. Men det är nästan allt runt omkring som varit mest fantastiskt. Förutom kursverksamhet har vi lyssnat på diverse föredrag, bland annat från våra fantastiska kursledare Anna-Karin Jobs Arnberg och Karin Kahnlund. Vi har också gjort alla möjliga utflykter, bland annat till en vadmalsstamp och till Wålstedts Textilverkstad:

Där visades vi runt i hela ullspinneriet och fick följa ullen från sortering, via tvätt och kardning till färdigt garn. En helt fantastisk visning som var något av resans höjdpunkt för min del. Det var ju inte heller helt fel att shoppa härliga Wålstedts-garner efteråt...

Lördagen startade med att vi besökte dräktbytardagen. En och annan pärla i dräktväg fanns det där. Jag och Evelin köpte var sin hätta att ha som minne (troligen från början av 1900-talet), och när vi kom tillbaka på kvällen insåg vi att de nog var broderade av samma brodös.

Lördagen var dessutom självaste buffringsdagen då man vallade boskapen upp till fäbodarna, och samtidigt gick och stickade. Så detta fick vi göra tillsammans med Lill-Karin och hennes häst, ackompanjerade av hennes rövarhistorier...

Väl uppe serverades vi lunch i det fria. Inte helt fel. Inte en enda måltid var helt fel för på Värdshuset serverar man enbart ekologisk superfin mat. Snacka om bortskämd man blev! Blir inte lätt att vänja sig vid vardagsmaten hemmavid nu...

Sista kvällen avslutades med att Anna-Karin tog oss med ner till sjön i den magiska solnedgången och där försökte lära oss kula. Om vi bara lärde oss låta som en ilsken terrier skulle det gå alldeles utmärkt påstod hon. Vi blev väl inga mästare på det, men vackert det var det!

Nu lider jag av fullständig postdalaflodadepression. Tur jag har mina fynd med mig hem som minne. Förutom ovan nämnda hätta köpte jag diverse garner från Wålstedts, mest z-tvinnat, band från Dala-Flodas hemslöjd och även vykort med mallar till påsömsbroderier som de tagit fram. Mycket fiffigt!

Nu vill jag baaara tillbaka. Det kommer faktiskt gå en annan riktigt rolig kurs om bara ett par veckor som förutom tvåändsstickning och påsömsbroderi även innehåller flerfärgsvirkning och lite annat. Och vet ni vad, det finns platser kvar. Jag vill bara fly från livet och åka dit, men tyvärr tillåter varken jobbet eller ekonomin det. Nästa år hoppas jag på istället.

Och vad åstadkom jag då? kanske ni undrar. Det får ni se i ett annat inlägg.

Mitt första egenspunna garn!

Ja, mitt första egenspunna garn är nu helt färdigt! Jag är sjuuukt stolt faktiskt. Det är spunnet på slända. Ullsammansättningen är något oklar men troligen är det Leicester uppblandad med något annat.

Sammanlagt är det ca 180 gram, och det blev uppdelat på två härvor eftersom det blev alldeles för tungt att göra det till en härva.

Man ser verkligen skillnad på den första och andra härvan med avseende på tjocklek och jämnhet. Kul att se att man utvecklas framåt. Den första härvan är vad man skulle kunna kalla 'varierande'...

Jag har minsann vissa planer för dessa härvor. Vi får se om jag lyckas innan jag visar upp det här.

Ull!

Som ni förstått är ju senaste flugan här hemma att spinna. Och nu vill jag ju naturligtvis lära mig allt om det. Men jag börjar med att köpa ull färgad av bästa Amanda:

Berries with milk heter denna fnork (eller kardband tror jag jag förstått att det heter?) passande nog. Jag föll pladask för både färgen och namnet!

Nu vill jag ju inget hellre än att sätta igång, men samtidigt vill jag vänta tills jag blivit lite duktigare och öva på nåt mindre fint. *beslutsångest*

Vasaloppsspinning

Jag vasaloppsstickar inte, jag vasaloppsspinner... (på min alldeles egna nyinförskaffade slända). Yey!

Kurs i att tova och spinna

Jag har äntligen tagit tag i det där med att spinna som jag varit sugen på länge! Detta genom att påbörja en kurs i att tova och spinna på Överjärva gård i Solna.

Kursen anordnas av föreningen Kulturlandskaparna i Stockholms län. Den är på fem gånger och hålls varannan tisdag. Det fiffiga är att man komma dit vilka fem tisdagar man vill under ett helt år. De har flera lärare på plats och man får välja om man just det tillfället vill tova eller spinna. Mycket praktiskt då livets realiteter ofta annars gör att man annars missar något kurstillfälle!

Det första vi fick prova på var att karda. Jag har aldrig förut gjort det på allvar så det var kul att prova på även om det var tålamodsprövande att ens få ihop en liten hög med spinnbar ull.

Jag, som valt att sedan sikta in mig på att spinna då detta är det jag är mest intresserad av, fortsatte sedan till själva spinnandet. Vi fick använda så kallade sländor. -->

Den jag använde var en bottentyngd sådan, men vi fick lära oss att det finns topptyngda sådana också. Vilken man bör ha är en smaksak. Det tog ett tag innan man fick in någon form av rytm, men det var väldigt roligt. Det kommer nog även ta ett tag innan garnet blir någorlunda jämnt...

De lite mer erfarna körde ju på spinnrock såklart! Själv tyckte jag sländan snurrade alldeles lagom fort...

Som sagt, många valde att tova också och ovan är en bild på det inspirationsbord kursläraren hade lagt ut. Själv är jag inte så säker på att tovning är min grej (blött och slaskigt verkar det), men jag måste väl prova nu när jag ändå går denna kurs! Lite sugen blev jag på den där fina nyckelpigan som fungerade som nåldyna.

Efter tre timmar hade jag i alla fall lyckats knåpa ihop en mycket liten härva med egenspunnet, ytterst ojämnt garn. Den är inte precis vacker, men jag är mäkta stolt i alla fall!

Det känns jättehäftigt att ha gjort något så från grunden. Sedan är det ju jätteroligt att gå en kurs i något som man är fullständig nybörjare på.

Nu ska den tvättas (i 45 grader har jag lärt mig) och sedan hänga till sig lite. Och så återstår det väl att se om jag, liksom många av er blivit biten av the spinning bug...