Richard the Roundhead

Min Richard the Roundhead Tam är äntligen färdig (lagom till vintern är över!). Eller ja, den har varit färdig i två månader men först i förrgår kom jag mig för att tillverka knappen (se bilden under denna).

Mönster: Richard the Roundhead Tam
Designer: Kate Davies
Garn: Jamieson & Smith 2 ply Jumper Weight
Stickor: 3,25 mm

Ni som följer min blogg vet ju att det går troll i mina mösstickningar. De blir helt enkelt aldrig bra. Sist jag försökte sticka en mössa till mig själv slutade det med att den passade en femåring. Den här gången gav jag mig fan på att det skulle bli bra, så jag har stickat om denna tre gånger, på olika stickor, innan den blev som jag ville ha den. Men nu så, sitter den så att säga som en smäck!

Det är ju heller ingen hemlighet att jag är ett stort fan av designern Kate Davies. Det är även hennes sjal Fantoosh! jag har på mig på bilderna.

I det tredje avsnittet av stickpodden Nördic Knitting berättar man mer om mönstret till Richard the Roundhead och i det elfte avsnittet mer om Kate Davies (bland andra storheter). Det är en stickpodd väl värd att lyssna på om du inte redan gjort det...

När vi (jag och mamma) var ute och fotade mössan passade vi också på att fota Larven, eller i varje fall magen. Är nu i vecka 38 (37+4) så det är bara drygt två veckor kvar till hen är beräknad. Jag längtar så efter att bli av med magen, men foten får gärna läka ihop lite till innan hen kommer ut. Livat är det där inne i alla fall...

Jag var inne på återbesök på sjukan i måndags. De röntgade foten och tog bort stygnen i operationssåren. Allt ser bra ut och läker ihop fint. Skönt! Dessutom fick jag ett nytt svart gips. Det passar mig!

Annars förflyter dagarna  här hemma med foten i högläge. Jag ägnar mig åt läsning och handarbete. Bland annat syr jag små kläder till Larven. Det är jätteroligt att sy igen efter flera års uppehåll, men mer om det kommer i ett senare inlägg. Tills dess, må så gott alla bloggläsare!

Någon slags uppdatering...

Nytt år och nya tag? Ja, någon slags uppdatering är definitivt på sin plats i alla fall, så jag tar några bilder från Instagram där aktiviteten är något högre än här. Det känns som om livet bara rullar på och jag hinner varken blogga eller läsa bloggar... Eller något annat heller för den delen. Det känns som om jag bara jobbar, äter och sover (dagens gnäll!). Och blir större om magen. Tiden går så fort att vips kommer ungen vara ute och jag hann knappt fatta att jag var gravid! Vill inte riktigt ha det så...

Detta foto är taget för ett gäng veckor sedan, magen är betydligt större än så nu. Det har varit en intensiv tid eftersom jag har mina reumatiska diagnoser. En av dem gör att jag har en slags antikroppar som gör att barnet löper risk att få hjärtblock. Detta innebär att hjärtfrekvensen går ner så mycket att fostret i värsta fall dör, annars behöver födas med pacemaker. Jag har därför gått en gång i veckan och skannat hjärtat. Risken att utveckla hjärtblock är som störst i vecka 18-24. De veckorna har vi nu passerat och allt har sett bra ut. Snacka om att kunna pusta ut, men det har varit lite krävande rent mentalt att inte veta...

Resultatet av att vi är ok:ade på  den fronten är i alla fall att man börjat våga köpa lite prylar till Larven (som hen kallas än så länge). Först ut detta underbara babynest från Fröken Skogsbär. Visst är det fantastiskt?!

Jag har även köpt på mig en hel del tyger, mest begagnat. Plötsligt har sylusten vaknat, som har varit vilande i flera år. Det var bara det där med tiden...

Nu är jag i vecka 29 så det närmar sig med stormsteg. Det är fortfarande lite bökigt, måste ta sprutor i magen med blodförtunnande varje dag och gå på extra ultraljud eftersom fostret riskerar att växa dåligt när man har reumatism. Men, hittills har allt sett bra ut så vi tutar och kör!

På stickfronten då? Ja, den för lilla mössan Hedvig har hittat ett nytt hem hos femåriga Gry. Skönt att den hittade sig en nöjd ägare till slut.

Efter denna fadäs står jag ju fortfarande utan mössa, så nu har jag påbörjat en Richard The Roundhead Tam, av min favoritdesigner Kate Davies. Efter att ha stickat om den tre gånger och bytt till betydligt större stickor än i mönstret är den nu i alla fall lagom stor. Eller var det åtminstone innan blockning (vilket jag la den på idag). Bättre bilder kommer när den är helt färdig.

Sedan har jag även påbörjat en Betula-sjal av Clara Linnea, som jag länge suktat efter. Sjalen alltså, inte Linnea. Jag stickar den i Solkustens eget garn och det blir den enooorma varianten. Jag gillar ju som bekant stora sjalar...

Och Harald då? Jo, han mår bra och pälsen växer. Spana bara in dessa fötter!

I februari ska jag klippa honom för första gången. Är sjukt nervös inför det faktiskt! Och hoppas innerligt att det är lite mindre kallt då. Just nu behöver han verkligen all päls han har. Stackarn. Lite ångest är det att ha honom där ute på verandan i minusgraderna...

Ja, det var lite om vad som hänt sen sist. Nu hoppas jag att inläggen kan bli lite mer frekventa från mitt håll. Egentligen gillar jag ju att blogga jättemycket och jag tycker så mycket om alla er bloggläsare. Puss på er!

Den för lilla mössan Hedvig

Nu är Hedvig-mössan klar. Men ack! Alldeles för liten blev den ju! Fast den passar Karin i alla fall...

Mönster: Hedvig designad av Tålamodspåsen
Garn: Rauma finull
Stickor: 2,5

Efter att ha insett att den blev alldeles för liten för mig försökte jag ge bort den till Malena, men inte ens henne passade den. Så, nu ska jag testa på en kompis femåring. Hoppas på bättre lycka där!

Under tiden är jag mösslös...

En liten mössa på stickorna

Med betoning på liten! I vintras tappade jag ju den här på tunnelbanan, så nu har jag ingen mössa (eller jo, jag har en randig bomullsmössa från Polarn och Pyret som man ser ut som en bäbis i). Slutsats - jag måste sticka mig en ny mössa trots att jag inte är så förtjust i att sticka mössor.

Därför rotade jag lite bland befintliga garner och mönster och hittade både garn och mönster som jag köpt för flera år sedan och glömt bort. Jag har till både mössa och vantar. Setet heter Hedvig (därav inköpet) och är designat av Tålamodspåsen.

Men, självklart blir mössan för liten. Och nej, jag orkade inte göra ett stickprov. Jag orkar heller inte repa upp och inte sticka en ny, så denna får nog bli Malenas. Så står jag där utan mössa fortfarande...

To be continued.

Färdig Signe-mössa

Hoppas ni alla haft en riktigt ba jul! Det har vi i alla fall. Det blev dock inga julklappsstickningar i år, det hanns inte med. En fördel med att vara lite julledig är dock att man hinner fota lite i dagsljus, så att jag äntligen kan visa upp min färdiga Signe-mössa...

För er som inte sett mitt tidigare inlägg om detta så är det alltså Johanne Ländins Signe-mössa. Länken till mönstret på Ravelry hittar ni här. Garnet är Schoppel Wolles Admiral och stickorna är 2 och 2,25, alltså snäppet mindre än vad mönstret anger. Jag var nämligen vis av min erfarenhet när jag stickade vantarna eftersom dessa blev alldeles för stora när jag använde de stickor som stod.

Mössan blev jätteskön och faktiskt så pass stor att man får plats med allt håret inuti den. Så nu matchar jag alldeles fantastiskt käckt med vantarna tillsammans med mössan. Jag tänkte sticka mössan direkt efter, men det blev ett år emellan istället. Så kan det gå när livet kommer emellan...

Malena önskade sig snabbt en rosa-svart likadan mössa, men jag vette fasiken om jag orkar konstruera om mönstret till barnstorlek. Kanske är något för den ursprungliga designern? *hint*

Nu har jag genast börjat på ett nytt projekt (i stället för att, som jag borde, göra klart något gammalt). Det är en randig tröja i Fame Trend på gång. Mer om den när den när jag kommit lite längre på den.

Sen har jag även typ en miljard broderier som är pågående. Jag finner dock sällan ro att sätta mig ner och brodera. Känns alltid som att det är något jag måste göra efter tio minuter så att det inte är någon idé att sätta sig och brodera. Men, nu ska vi göra självporträtt i broderikaféet, så nu får jag ta och skärpa mig! Jag har kommit så långt som till skisstadiet. Föga imponerande, jag vet...

Hello Kitty-mössa

Äntligen är den klar! Malenas Hello Kitty-mössa alltså... Tycker den blev ganska bra till slut. -->

Jag har använt mig av detta mönster, men trots att jag har exakt samma garn och från början använde lika stora stickor så blev den alldeles för stor. Den var till och med för stor för mig, så naturligt nog drunknade ju Malena i den. Konstigt eftersom jag normalt har problem med att jag gärna stickar för hårt.

Då bytte jag till mindre stickor och minskade även antalet maskor med resultatet att den blev för liten istället. Suck... Tredje gången gillt fungerade det dock och nu är den lagom. Nu har jag använt mig av stickor 3 istället för 3,5 och har minskat antalet maskor med 8 stycken.



Jag pillar ju gärna i mönster jag stickar efter, så broderierna är lite annorlunda, med morrhåren närmare nosen och så. (Egentligen ska Hello Kitty ha gul nos men jag hade inget sånt garn hemma, så det fick bli en Maja Gräddnos istället).

Sen har jag ändrat på rosetten också. Jag ville ha den lite bredare och större så jag lade upp 11 maskor istället för 9, och stickade 20 varv istället för 18. Själva hoptagningen har jag gjort enbart med garn, vilket jag sedan sydde fast den med också.

Pust, skönt att vara klar med denna! Frustrerande när man tror att man har ett snabbt projekt på stickorna och det hela utvecklas till världens följetong. Ja ja, Malena är nöjd över sin nya mössa i alla fall och det är ju huvudsaken!



Detta har för övrigt verkligen varit huvudbonadernas helg för Malena. Vi har spenderat helgen ute på Vindö tillsammans med farmor. Hur mysigt som helst har det varit, speciellt igår då vi intog Gustavsbergsbadet.

Hur som helst har jag ett pysseltips från farmor. Hon har nämligen sytt en kungakrona av löv till Malena. Hur enkelt som helst, ta bara ett antal löv (ganska många behövs, och de får ju gärna vara lönnlöv), vik dem på mitten och tråckla ihop dem. Själva lövens "pinnar" blir det som bildar en lite hårdare ring inuti kronan så det blir styrsel på den. Man kan behöva sy ett extra varv sedan för att stabilisera upp det hela.

Resultatet blir en flyktig men rolig huvudprydnad!