Tur och retur till himmelriket

I torsdags dog jag och kom till himlen. Trodde jag i alla fall när jag, tillsammans med Ivar och Johanne, anlände till Dala-Floda Värdshus för en fyra dagar lång kurs i tvåändsstickning och påsömsbroderi.

Och varför trodde jag att jag var i himlen? Jo, bland annat eftersom det första som mötte en när man kom in i lektionssalen var detta:

Och, som om inte det vore nog, även detta:

Tvåändsstickade ärmar som är typiska till dräkter både från Dala-Floda och Gagnef och några andra näraliggande socknar. (De på bilden med större mönster är från Floda, medan den längst ner till höger i bild är från Gagnef).

Under dessa fyra dagar har vi stickat och stickat och broderat och broderat. Men det är nästan allt runt omkring som varit mest fantastiskt. Förutom kursverksamhet har vi lyssnat på diverse föredrag, bland annat från våra fantastiska kursledare Anna-Karin Jobs Arnberg och Karin Kahnlund. Vi har också gjort alla möjliga utflykter, bland annat till en vadmalsstamp och till Wålstedts Textilverkstad:

Där visades vi runt i hela ullspinneriet och fick följa ullen från sortering, via tvätt och kardning till färdigt garn. En helt fantastisk visning som var något av resans höjdpunkt för min del. Det var ju inte heller helt fel att shoppa härliga Wålstedts-garner efteråt...

Lördagen startade med att vi besökte dräktbytardagen. En och annan pärla i dräktväg fanns det där. Jag och Evelin köpte var sin hätta att ha som minne (troligen från början av 1900-talet), och när vi kom tillbaka på kvällen insåg vi att de nog var broderade av samma brodös.

Lördagen var dessutom självaste buffringsdagen då man vallade boskapen upp till fäbodarna, och samtidigt gick och stickade. Så detta fick vi göra tillsammans med Lill-Karin och hennes häst, ackompanjerade av hennes rövarhistorier...

Väl uppe serverades vi lunch i det fria. Inte helt fel. Inte en enda måltid var helt fel för på Värdshuset serverar man enbart ekologisk superfin mat. Snacka om bortskämd man blev! Blir inte lätt att vänja sig vid vardagsmaten hemmavid nu...

Sista kvällen avslutades med att Anna-Karin tog oss med ner till sjön i den magiska solnedgången och där försökte lära oss kula. Om vi bara lärde oss låta som en ilsken terrier skulle det gå alldeles utmärkt påstod hon. Vi blev väl inga mästare på det, men vackert det var det!

Nu lider jag av fullständig postdalaflodadepression. Tur jag har mina fynd med mig hem som minne. Förutom ovan nämnda hätta köpte jag diverse garner från Wålstedts, mest z-tvinnat, band från Dala-Flodas hemslöjd och även vykort med mallar till påsömsbroderier som de tagit fram. Mycket fiffigt!

Nu vill jag baaara tillbaka. Det kommer faktiskt gå en annan riktigt rolig kurs om bara ett par veckor som förutom tvåändsstickning och påsömsbroderi även innehåller flerfärgsvirkning och lite annat. Och vet ni vad, det finns platser kvar. Jag vill bara fly från livet och åka dit, men tyvärr tillåter varken jobbet eller ekonomin det. Nästa år hoppas jag på istället.

Och vad åstadkom jag då? kanske ni undrar. Det får ni se i ett annat inlägg.

Skrytkafé

Jag har ju glömt att rapportera om torsdagens broderikafé som var minst sagt speciellt! Det var nämligen inget vanligt broderikafé, utan ett riktigt skrytkafé. Och det med rätta!

Flera hade nämligen blivit klara med sina broderier. Och då handlar det inte om några små fjant-broderier utan om stora kuddar med yllebroderi på. Först ut var Lena, vars kudde till och med var monterad! Sååå fin...

Sedan hade även Elin färdigställt en till kudde, egendesignad dessutom. Fantastiskt fin även om vi har vant oss vid att Elin färdigställer saker i lite snabbare takt än oss andra...

Och som om inte det vore nog så hade även Synnöve dragit till med att färdigställe ett stort yllebroderi! Bara monteringen kvar. Heja heja!

Själv kunde jag definitivt inte skryta med att vara färdig med någonting alls. Istället fortsatte jag på folkdräktssjalen. Det går ju framåt, men det har jag sagt de senaste fyra åren...

Jag måste också bara kommentera de tvåändsstickade halvvantar som Annika gjort. Tyvärr blev alla bilder jag försökte ta på dem suddiga, men här hos Maria kan ni se dem i all sin prakt. Såg just att vi dessutom döpt våra inlägg till samma sak. Ha ha!

För övrigt funderar jag på att köpa en padda. Egentligen tycker jag de verkar totalt onödiga, men jag funderar på om det kunde ge mig mer möjligheter att läsa bloggar och så. Jag hinner inte alls läsa i den utsträckning jag vill hemma, så jag tänkte att det vore perfekt att fördriva tiden med på bussar och tunnelbanor. Sen tänkte jag att man kanske kunde ha sina stickmönster i den också. Någon med erfarenhet som tycker något? Är det värt det?

Broderikafé igen

Är just hemkommen från broderikafé på Kulturhuset, som ju går av stapeln varannan torsdag. Så här trevligt har vi där:

Det är verkligen en högst beroendeframkallande tillställning och jag kan rekommendera alla som bor i närheten av Stockholm att komma hit.

Här har vi Elin, som driver bloggen med nål och tråd, och som är själva initiativtagaren till broderikaféet. Från början var det nog tänkt att det skulle vara ett yllebroderikafé, men vi deltagare är "olydiga" och broderar allt mellan himmel och jord...

Själv arbetar hon på ett fantastiskt fint yllebroderi, som ni ser. Mönstret är från en gammal bröllopskudde från 1804 (tror jag det var...). Sjukt fint hur som helst och man får beundra tålamodet, på bilden här ser man bara en bråkdel av hela broderiet.

Har ju vissa planer på ett framtida yllebroderi av lite större karaktär själv, så jag spanade lite extra måste jag säga. Men, mer om det i ett senare skede, som sagt.

Även Pysselfarmorn var i vanlig ordning på plats. Man ser inte hennes broderi så bra på den här bilden, men det är en fågel i en snirklig bur och kommer nog bli hur bra som helst när det är klart. Håll utkik i hennes blogg efter resultatet!

Det är för övrigt denna dam som lurar iväg mig på kurser hit och dit (ja, jag skyller allt på henne, jag hade ingenting med saken att göra!). Nu närmast lyckades jag knipa den sista platsen på kursen Brodera och dekorera på stickat, som kommer gå av stapeln på Midsommargården den 12-13 mars. Kursledare är Carina Olsson, som annars håller kurser bl.a. på Sätergläntan. Ska bli hur kul som helst! Måste bara sticka lite vantar eller så som jag kan ha som arbetsmaterial att brodera på...

Själv avhåller jag mig just nu från att starta upp något nytt broderi, trots en miljard idéer) eller kanske just därför) så jag kämpade på med min sjal till folkdräkten istället:

Många små, små kedjestygn. Detta har tagit mig ca ett och ett halvt år att åstadkomma (med långa pauser då och då), men det lär väl ta ett och ett halvt till innan det blir klart med tanke på hur mycket som kommer emellan hela tiden...

Folkdräkt och lite annat

Tillåt mig presentera Evighetsprojektet... eller folkdräkten som den också kan kallas. Det är en Haningedräkt (en rekonstruerad dräkt som finns i lite olika varianter men är gemensam för hela kommunen Haninge). När jag för några år sedan fick för mig att jag skulle sy en folkdräkt tillsammans med farmor så var valet från början lite knepigt. De flesta i min släkt på pappas sida har dräkter från Västergötland, men det kändes inte aktuellt då jag inte har någon anknytning dit. Sedan funderade jag ett tag på Värmlandsdräkten, då min mammas släkt huvudsakligen kommer därifrån. Men sedan upptäckte jag att personer ur Västerhaninge hembygdsförening lagt ner jobb på att ta fram en Haningedräkt, och då var valet självklart eftersom jag är född och uppvuxen där.

Jag hade tänkt mig ett lite mer detaljerat inlägg om detta, med bilder på detaljer och så, men eftersom det inte är något dagsljus nuförtiden (förutom när man är på jobbet) så har jag inte lyckats ta några ordentliga kort på den. Det mer detaljerade inlägget får alltså vänta, men här kommer i alla fall en bild på mig när jag hade dräkten på ett bröllop i somras:

Haningedräkt

Dräkten är alltså inte riktigt färdig. Det som är klart hittills är skjortan, med vita eklövsbroderier som jag ska visa närmare bilder på någon annan gång, kjolen och förklädet. Farmor har broderat förklädet och jag håller på att brodera sjalen. Den är ännu inte klar och därför kunde jag inte bära den vid detta tillfälle.

Den väst som syns på bilden här har jag lånat för att ha vid detta tillfälle. Den är för stor på mig och är lite halvtaskigt sydd (exempelvis ska delarna gå ihop i fram så att det inte blir någon "glipa" där), så därför ser det lite sådär ut. Hättan är också lånad och tillhör egentligen inte dräkten. Som sagt, bättre bilder kommer, men det här var en liten sneakpeak i alla fall...

Sen har jag fått en award av Eva också och trots mina kaxiga ord om att jag inte vill ha några så blir man ju glad... Stor i orden men liten på jorden är man. Så tack Eva!

Tydligen ska man berätta sju sanningar om sig själv också, så här kommer ett försök till det:

1. Jag är frukostfascist. Det spelar ingen roll hur mycket jag försovit mig eller hur sen jag är till flyget, frukosten ska i ändå. I övrigt avskyr jag matlagning, och skulle gärna inta näring intravenöst bara jag slapp laga mat. I går, till exempel, skulle jag laga en delikat middag bestående av falukorv och makaroner. Det slutade med att jag satt och tuggade på överkokta makaroner, samt på korvar som var svarta på utsidan och fortfarande frysta inuti. Eh...

2. Jag har fotfobi, till och med för mina egna. Anser att det måste vara något allvarligt fel när en människa väljer att jobba som fotvårdare. Nej, skämt åsido, men läskigt är det i alla fall... Jag är även rädd för ballonger.

3. En gång begravde min "bror" mitt samvete i Högalidsparken, kl. 04.00 en lördagsmorgon. Några veckor senare återuppstod det i form av en skamsen igelkott.

4. Jag har tre jobb, men inget av dem går att försörja sig på. Suck...

5. Jag har två piercingar (förutom dem i öronen) och fem tatueringar, bl.a. en jättelik sådan på bröstet. Jag har aldrig ångrat någon av dem, även om ett par ska modifieras lite så här i efterhand.

6. Jag har haft väldigt många konstiga djur i mina dagar. Bland hundar (Jack Russel, Schäfer och nu Tax...), kaniner, akvariefiskar och möss har det även smugit sig in sköldpaddor, råttor, eremitkräftor, jättespindlar och en hjärnskadad undulat. Nu har jag bara Harry vilket gläder min, inte alls lika djurfanatiska, pojkvän...

7. Jag är egentligen rödhårig. Med det följer att jag får en massa fräknar på sommaren och att jag inte kan bli brun. Antingen blir jag bara illröd eller så antar jag en lätt ton av gulsot. Anser dock att detta uppvägs av mitt tjusiga Dracula-hårfäste.

Puh! Sådärja. Det var inte helt lätt att komma på... Jag avstår dock från att skicka den vidare eftersom jag vet att de flesta av er därute redan har fått den. Tack igen Eva!