Vimplar till Kim

Eh... Vad bra det gick med min bloggcomeback! Inte... Aja, det är väl bara att acceptera att tiden helt enkelt inte räcker till. Vi är inte ens helt i ordning här hemma ännu och om några veckor börjar jag jobba heltid igen. Jag får väl helt enkelt acceptera att det blir blogginlägg när det blir och inte lägga för stor press på mig själv.

Jag har faktiskt sytt en del, men inte mycket har blivit fotat. Tog mig dock i kragen idag och fotade dessa vimplar som jag sytt till Kims framtida rum.

De är sydda av äkta retrotyger som jag köpt via FB. Perfekta små bitar till ett sådant här projekt. Är riktigt nöjd med hur de blev!

Ska försöka fota det sydda någon dag framöver, och även blocka ett par färdiga stickningar. Vem vet, det kanske blir mer stickat här framöver när jag börjar jobba. Då har jag ju i alla fall tid att sticka på tåget!

Pyjamas

Nu blev det ett långt uppehåll här igen, och det beror helt och hållet på vår flytt. Det har varit arbetssamt med en bebis och alla prylar vi har. Jag lever ju ihop med en skrotsamlare så vi hade orimligt många kartonger. (Jag samlar ju endast på böcker, garn och tyg så eftersom det inte kan klassas som skrot så är jag inte skyldig). Men, nu börjar vi i alla fall komma i ordning så pass att det känns motiverat att sätta sig framför datorn och blogga en stund.

Jag har sytt ytterligare en pyjamas till Kim, enligt samma mönster som tidigare (Ottobre 1/2012). Tyget kommer från Paapii, som jag älskar.

Jag har fått en förkärlek för att göra näst översta knappen vit. Det började på baggydressen, där det blev lite fel avstånd på knapparna men nu har jag fortsatt med det även på denna.

Sprallig unge och dåligt ljus gör att det nästan är omöjligt att ta skarpa foton på Kim just nu, men denna blev ganska ok ändå.
Den är tagen i vårt gamla hus, ligger alltså lite efter med bloggningen.

Tycker det är så roligt att arbeta med detaljerna, som t.ex. att välja ut exakt vilket motiv som ska vara under fötterna osv. Det går åt mycket tyg, men det är det värt!

Även framsidan av fötterna ska ha specifika motiv!

Nu ska jag återgå till kartongerna, och hålla tummarna för lite mer stick/sytid framöver! Men vi trivs bra i nya lägenheten och jag är ju som fisken i vattnet i mina gamla hemtrakter igen.

Baggydress till Kim

Vad kul att det var så många som fortfarande tittar in här och uppskattar bloggen. Självklart är det så att man bloggar mycket för sin egen skull, men jag har verkligen uppskattat er läsare genom åren! Så, det blir allt att ge den en ny chans!

Jag har sytt en hel del till Kim under den tid det varit tyst här. Idag orkar jag inte riktigt leta reda på bilder och sammanställa allt (kanske vid något senare tillfälle) så jag börjar med att visa upp det senaste projektet, en baggydress.

Mönstret är från Hallonsmula design och tyget från Paapii design (i vanlig ordning köper jag mest stuvar begagnat). Det är första gången jag syr efter det här mönstret och är i huvudsak jättenöjd. Halsringningen blev lite stor bara, det ska jag korrigera till nästa försök.

Jag tycker jag fick till placeringen på igelkotten (eller vad det nu är för en filur) där bak riktigt bra! Fast det var inte riktigt medvetet, det såg jag när jag satte på den för första gången. Kim verkar ha godkänt den i alla fall, det är huvudsaken!

För övrigt är Kim över ett halvår nu och ägnar sig idogt åt kryp- och sittövningar. Friden är definitivt över, hundmatskålen är en klar favorit. Nu ska jag färdigställa en liten body jag sytt (har bara de tråkiga tryckknapparna kvar), så den får ni se i ett inlägg längre fram!

Att återuppta eller ej?

Nu var det väldigt länge sen det hände nåt här... Det beror naturligtvis mycket på Kim, men också annat har tagit min tid såsom sommar, fotrehab och visning eftersom vi ska sälja vårt hus och flytta (Yey!). Jag har funderat en del på bloggen och huruvida jag alls kommer ha tid framöver. Ska jag lägga ner bloggen eller blåsa liv i den? Har jag några läsare kvar? Men, jag saknar verkligen både att blogga och att läsa era bloggar så jag har bestämt mig för att ge det ett försök till!

Därför inleds nu detta försök med ett rykande färskt litet höstset till Kim:

Dels är det en Prickig kofta i storlek 6 månader. Den är dock ganska stor, så höstsetet blir nog lagomt till våren nån gång. Typiskt...

Den är från boken Babystickning på stickor 3 av Lena Holme Samsöe (hur fasiken gör man norska/danska ö:n?). Från samma häfte kommer också den matchande mössan och vantarna, också de ganska stora för Kim nu.

Garnet jag har använt är Yaku 4/16 och jag har varit riktigt nöjd medan jag stickade. Får se om det håller måttet efter en stunds användning också.

Sådär! Det känns jätteroligt att ha bloggat igen! Hoppas nu någon av er trogna läsare finns kvar. Lämna gärna en liten rad i fall ni läser så jag vet om det är någon idé att fortsätta...

Vi ska som sagt flytta. Vi har köpt en stor fin lägenhet i Haninge. Det känns jätteskönt att lämna det område vi bor i nu eftersom det bara går utför och jag får flytta hem igen. Men, jag ska försöka hinna blogga trots att flytten närmar sig!

Omlottröja till Kim

Jag har sytt en liten omlottröja till Kim. Jag påbörjade denna redan innan han föddes men har inte hunnit sy klart den förrän nu.

Mönsret är Minikrea nr. 10404. Egentligen ska det vara snörning i sidorna men jag tyckte det var mer praktiskt med tryckknappar. Tyget har jag köpt som en begagnad stuv på Facebook.

Det var tur att jag blev klar med tröjan nu, för den passar precis. Någon månad till så hade den varit för liten!

Glad midsommar!

Jag har i alla fall blivit av med gipset...

Hej alla kära bloggläsare (om nu några av er finns kvar)... Var tog jag vägen? In i bebisbubblan? Nja, inte riktigt. Kim och jag har haft en ganska tuff start på vårt liv tillsammans.

Sex dagar efter att han föddes fick jag min första mjölkstockning med feber och frossa, några dagar senare en till och sedan ytterligare en till. Den sista visade sig dock vara en bröstböld. Av det elakare slaget. Jag har nu spenderat varje dag i flera veckor på Södersjukhuset, har opererats två gånger, legat inne med Kim och dränerats på över en halvliter var ur vänster bröst. Någonstans mitt i allt blev jag av med gipset och försöker ju med sjukgymnastik få tillbaka min fot. Således inte mycket tid och ork över varken för blogg eller handarbete...

Men nu sedan ett par veckor har lyckan vänt! Till slut, när de opererade in en centimetertjock slang rakt igenom hela tutten fick de bukt med bölden och nu håller allt på och läker ihop. Äntligen behöver vi inte vara på sjukan varje dag. Äntligen kan vi börja leva igen! Och lite har jag faktiskt lyckats sticka, bland annat denna lilla klassiker till Kim:

Denna köpte jag i form av en materialsats från Fingerfärda på symässan för flera år sedan. Sen har den blivit liggande i väntan på lämplig bäbis. Och vem kunde vara lämpligare än min egen?!

Garnet är en supermjuk blandning av ull och silke som kallas Silla från Warp & Weft AB. Mönstret är ju en riktigt klassiker. Det är inte världens roligaste att sticka men blir verkligen en superbra kofta åt så här små barn. Den sitter väldigt bra trots deras sladdrighet. Och något så här enkelt var nog precis vad jag behövde i och med allt som varit...

Sockorna skulle egentligen vara vita, men det vita garnet var inte ens i närheten av att räcka, så de fick bli gröna istället. Sånt stör alltid mig när man köper en materialsats (tröjan stickas dessutom genom att räkna varv så det beror ju inte på stickfastheten att det inte räcker), men så här i efterhand tycker jag nog att det till och med blev finare med gröna sockor. Så, ingen skada skedd!

Vi börjar hitta våra nya rutiner i familjen med vår nya familjemedlem. Som tur var är han en ganska timid bäbis (än så länge!), så lite sticktid kan jag klämma in här och där. Arbetar just nu på min enorma Betula-sjal. Mer om den sen! Till dess, ha det gött!

Kims första garderob

Tack för alla gratulationer över Kim, både här och annorstädes! Det rullar på bra här hemma och igår fyllde han en vecka. Det firade vi med mjölkstas, att tappa naveln och den första riktiga utflykten.

En sak som graviditeten, och att få barn, har lett till är att jag börjat sy igen. Det var länge sedan sist, men det är så roligt att hålla på! Jag har sytt den här första omgången kläder som en liten provomgång. Jag har aldrig sytt så mycket i stretchiga material, så de är långt ifrån perfekta, men för varje plagg blir det bättre och bättre. Här ovan två omlottbodys i strl 50 och 56.

En liten mysoverall med kaniner på kan man också behöva...

Samt en pyjamas såklart! De flesta tygerna har jag köpt som begagnade stuvar. Perfekt när man ju inte behöver så mycket tyg till ett plagg.

De översta plaggen är gjorda efter mönster ur Ottobre, medan dessa nedersta byxor går att finna här. Det är ett av få plagg som faktiskt passar Kim just nu och inte är alldeles för stora. Ska försöka fixa fram en bild med byxorna på till nästa inlägg.

Kim!

Larven visade sig vara en Kim! I tisdags morse kl. 05.11 kom han ut. Han var 51 cm lång och vägde 3386 g och han är det finaste jag någonsin sett!

Allt har gått bra och nu är vi hemma och myser...

På gång till Larven

Förutom att jag börjat sy igen så har jag även ett par garniga saker på gång till Larven. Först ut är en mormorsrutefilt. Jag insåg att ska jag någonsin göra en sådan så är det nu, för jag skulle aldrig orka göra en större än till en nyfödd...

Den blir smått hysterisk i alla tänkbara färger. Jag använder mig av resterna från de små garnnystan som vi fick på fortsättningskursen på HV. Jag arbetar enligt principen att dra upp fem nystan av slump och göra en ruta av dem. Vissa kombinationer blir onekligen mer lyckade än andra, men på något sätt blir helheten ändå fin!

Jag håller även på att sticka en sådan här riktigt klassisk babykofta. Den är inte jätterolig att göra, men jag tycker modellen är så fin! Jag har kommit över halvvägs, men får nu lägga på en rem eftersom Larven kommer vilken dag som helst.

Richard the Roundhead

Min Richard the Roundhead Tam är äntligen färdig (lagom till vintern är över!). Eller ja, den har varit färdig i två månader men först i förrgår kom jag mig för att tillverka knappen (se bilden under denna).

Mönster: Richard the Roundhead Tam
Designer: Kate Davies
Garn: Jamieson & Smith 2 ply Jumper Weight
Stickor: 3,25 mm

Ni som följer min blogg vet ju att det går troll i mina mösstickningar. De blir helt enkelt aldrig bra. Sist jag försökte sticka en mössa till mig själv slutade det med att den passade en femåring. Den här gången gav jag mig fan på att det skulle bli bra, så jag har stickat om denna tre gånger, på olika stickor, innan den blev som jag ville ha den. Men nu så, sitter den så att säga som en smäck!

Det är ju heller ingen hemlighet att jag är ett stort fan av designern Kate Davies. Det är även hennes sjal Fantoosh! jag har på mig på bilderna.

I det tredje avsnittet av stickpodden Nördic Knitting berättar man mer om mönstret till Richard the Roundhead och i det elfte avsnittet mer om Kate Davies (bland andra storheter). Det är en stickpodd väl värd att lyssna på om du inte redan gjort det...

När vi (jag och mamma) var ute och fotade mössan passade vi också på att fota Larven, eller i varje fall magen. Är nu i vecka 38 (37+4) så det är bara drygt två veckor kvar till hen är beräknad. Jag längtar så efter att bli av med magen, men foten får gärna läka ihop lite till innan hen kommer ut. Livat är det där inne i alla fall...

Jag var inne på återbesök på sjukan i måndags. De röntgade foten och tog bort stygnen i operationssåren. Allt ser bra ut och läker ihop fint. Skönt! Dessutom fick jag ett nytt svart gips. Det passar mig!

Annars förflyter dagarna  här hemma med foten i högläge. Jag ägnar mig åt läsning och handarbete. Bland annat syr jag små kläder till Larven. Det är jätteroligt att sy igen efter flera års uppehåll, men mer om det kommer i ett senare inlägg. Tills dess, må så gott alla bloggläsare!

Tvåändsstickade tossor

Vid mitt förra kurstillfälle på HV arbetade vi med olika typer av hälar. Den jag fastnade mest för var en fläthoptagning där det bildas en fläta av en maska. Jag bestämde mig för att sticka ett par babytossor till Larven enligt den principen.

Detta är alltså Larvens första stickade plagg! Det känns stort på något sätt...

De är stickade i Wåhlstedts z-tvinnade garn på stickor 2 och efter eget hittepå.

De blev så söta att jag funderar på att sticka ett par till i Wåhlstedts tunnare kvalitet så det blir ännu mindre. Men vi får se, det är ju inte det enda Larven-relaterade projektet som finns i pipeline precis...

Någon slags uppdatering...

Nytt år och nya tag? Ja, någon slags uppdatering är definitivt på sin plats i alla fall, så jag tar några bilder från Instagram där aktiviteten är något högre än här. Det känns som om livet bara rullar på och jag hinner varken blogga eller läsa bloggar... Eller något annat heller för den delen. Det känns som om jag bara jobbar, äter och sover (dagens gnäll!). Och blir större om magen. Tiden går så fort att vips kommer ungen vara ute och jag hann knappt fatta att jag var gravid! Vill inte riktigt ha det så...

Detta foto är taget för ett gäng veckor sedan, magen är betydligt större än så nu. Det har varit en intensiv tid eftersom jag har mina reumatiska diagnoser. En av dem gör att jag har en slags antikroppar som gör att barnet löper risk att få hjärtblock. Detta innebär att hjärtfrekvensen går ner så mycket att fostret i värsta fall dör, annars behöver födas med pacemaker. Jag har därför gått en gång i veckan och skannat hjärtat. Risken att utveckla hjärtblock är som störst i vecka 18-24. De veckorna har vi nu passerat och allt har sett bra ut. Snacka om att kunna pusta ut, men det har varit lite krävande rent mentalt att inte veta...

Resultatet av att vi är ok:ade på  den fronten är i alla fall att man börjat våga köpa lite prylar till Larven (som hen kallas än så länge). Först ut detta underbara babynest från Fröken Skogsbär. Visst är det fantastiskt?!

Jag har även köpt på mig en hel del tyger, mest begagnat. Plötsligt har sylusten vaknat, som har varit vilande i flera år. Det var bara det där med tiden...

Nu är jag i vecka 29 så det närmar sig med stormsteg. Det är fortfarande lite bökigt, måste ta sprutor i magen med blodförtunnande varje dag och gå på extra ultraljud eftersom fostret riskerar att växa dåligt när man har reumatism. Men, hittills har allt sett bra ut så vi tutar och kör!

På stickfronten då? Ja, den för lilla mössan Hedvig har hittat ett nytt hem hos femåriga Gry. Skönt att den hittade sig en nöjd ägare till slut.

Efter denna fadäs står jag ju fortfarande utan mössa, så nu har jag påbörjat en Richard The Roundhead Tam, av min favoritdesigner Kate Davies. Efter att ha stickat om den tre gånger och bytt till betydligt större stickor än i mönstret är den nu i alla fall lagom stor. Eller var det åtminstone innan blockning (vilket jag la den på idag). Bättre bilder kommer när den är helt färdig.

Sedan har jag även påbörjat en Betula-sjal av Clara Linnea, som jag länge suktat efter. Sjalen alltså, inte Linnea. Jag stickar den i Solkustens eget garn och det blir den enooorma varianten. Jag gillar ju som bekant stora sjalar...

Och Harald då? Jo, han mår bra och pälsen växer. Spana bara in dessa fötter!

I februari ska jag klippa honom för första gången. Är sjukt nervös inför det faktiskt! Och hoppas innerligt att det är lite mindre kallt då. Just nu behöver han verkligen all päls han har. Stackarn. Lite ångest är det att ha honom där ute på verandan i minusgraderna...

Ja, det var lite om vad som hänt sen sist. Nu hoppas jag att inläggen kan bli lite mer frekventa från mitt håll. Egentligen gillar jag ju att blogga jättemycket och jag tycker så mycket om alla er bloggläsare. Puss på er!

En fripassagerare!

Ja, många av er har ju redan lyckats gissa... Anledningen till min abnorma trötthet och frånvaro här är ju att jag har en liten fripassagerare i magen!

Bäbis beräknas komma i början av april. Jag börjar nu bli lite piggare tack och lov och har faktiskt stickat ett halv varv idag. Storartat!

En vecka på Sätergläntan

Jag är precis hemkommen från Sätergläntan, där jag och Malena varit på kurs i en vecka tillsammans med kompisar.

Jag gick kursen i påsömsbroderi med Anna-Karin Jobs Arnberg, som ju är typ världens bästa lärare. Här nedan ser ni hennes gesällprov i broderi. Inte illa va?!

Ända sedan jag var i Dala Floda för ca ett år sedan (det inlägget kan ni läsa här) och prövade på påsöm för första gången så blev jag fast. Det är så underbart vackert och kul att brodera.

Vi kursdeltagare fick börja göra varsin likadan provlapp för att prova på olika typer av stygn osv. Så här blev min lapp:

Sedan fick vi starta upp valfria egna projekt. Jag började med att brodera en egendesignad tvåändsstickad halvvante som jag färdigställt under semestern.

Jag är riktigt nöjd med resultatet, så nu ska jag "skynda mig" att sticka och brodera en vante till.

Jag passade även på att köpa mig en klassisk dräktjacka med tvåändsstickade ärmar. Jag tycker de är så fina!

Sedan påbörjade jag även en liten barnhätta. Nedan är alla mina broderier från kursen:

Malena var ju också med, och gick en allmän slöjdkurs för barn där de fick prova på att tova, tälja och arbeta med ståltråd. På torsdagkvällen hade barnen vernissage.

Nedan ser ni hennes samlade verk. En vandringsstav, en avbild av vår hund, två stycken jättefina luffarslöjd-skålar och en tovad fågel.

Både jag och Malena hade jättekul på våra respektive kurser och jag kan varmt rekommendera de som vill att gå dem!

Däremot levde kanske inte Sätergläntan riktigt upp till sitt goda rykte beträffande maten och så. Den vegetariska maten var ingen höjdare. Men vad gör det när man bara har broderi på hjärnan?!

Malena och Bellakoftan

Nu har jag äntligen lyckats fota Malena i sin nya kofta. Vi gick ut i skogen igår och hade en liten fotosession. Det gäller att passa på när vädret är fint!

Koftan blev planenligt lite för stor. Har tänkt mig att den ska passa till nästa vinter. Största storleken är ju 8 år, och eftersom Malena nu är 8½ så stickade jag i tjockare garn och tjockare stickor.

Som vanligt blir färgerna lite sisådär när man fotar. Den är lite för blå på dessa bilder. Färgen är egentligen mer lik bilderna i förra inlägget.

Ja, det gick ju i alla fall att hålla sig allvarlig en stund, men sen gick det inte mer!

Ni som stickat denna kofta, förstod ni varför man skulle sticka ärmarna fram och tillbaka och sedan sy ihop dem? Det tyckte jag verkade omständligt så jag stickade dem runt i ett stycke.

Jag gillar verkligen denna kofta, både att sticka den och resultatet. Funderar på att göra en till, fast jumperversionen. Ska bara fundera ut vilket litet barn som ska få den... Och vilket garn som ska vara i den, något hemspunnet kanske?

Det är verkligen härligt att våren är här igen och framförallt ljuset så att det blir lite lättare att ta snygga foton på sina alster. Det är ju världens projekt under vintermånaderna att få till något vettigt!