Nästan vår

Yngsta dotter med sambo letar sig hit från Göteborg. De har besökt Hjo ett flertal gråkalla dagar och fått tina upp framför kaminen – samma visa nu, dessvärre. Men nu är det nästan vår, första mars faktiskt, och en guidning till fots genom trästaden kommer vi (de) inte undan.

Så vi traskar på i idyllen, tar oss en titt på vackra Sjögatan, fortsätter tillbaka Hantverksgatan och Ånabacken ner till dalgången och stan. Vi säger inget, men alla vet att idyllen blir så mycket mer idyllisk om sommaren. Våra gäster verkar måttligt imponerade. Och vid Vättern är det stopp, det blåser för kallt. Så det får bli en pinne i brasan även detta besök.

Ankbröst, rödvinssås (inget socker i den, Mannerström) och stekt sparrispotatis till middag. Och ett gott rödvin att skölja ner med. Nog kan man ha det sämre än så?

Latmansgöra

Har idag köpt mig en yxa, äntligen. Ska man elda i kaminen måste man ha en yxa, Vilket osökt får mig att tänka på Trä-Nicke, min gamle slöjdlärare. Han visade upp sin icke-existerande tumme och sa att så här går det pojkar när man suger på tummen. Fast en yxa måste man som sagt var ha, och jag tror faktiskt att Nicke sågade... I vilket fall stegade jag tappert och skyndsamt fram till huggkubben och högg mig – akta tummen! - en famn späntved. Det gick så bra så.

Vad en pensionär annars kan tänkas pyssla med är inte alltid så lätt att förklara. Kan själv tycka att tillvaron ter sig lite märklig ibland. Att bara gå omkring och ha det bra, är det verkligen tillåtet? Ta sin dagliga promenad ner till Vättern och konstatera att sjön fryser till. Slå i en spik då och då. Eller peta in en pinne i brasan. Rena rama latmansgörat om ni frågar mig.

Torsdagsmys

Idag har jag faktiskt varit inne i det fula huset från igår. Så då blir det torsdagsmys, jomen! Något gott att äta och att dricka. Sedan innebär nog myset att hustrun tillbringar kvällen framför TV:n med Matador (helt uppslukad) och jag uppkuddad i sängen med en god bok. Gott så, för ute blåser det kallt, och kallare ju närmare Vättern man kommer. Inte så illa då med en brasa i kaminen, lite rött i glaset och Bob Dylan sjungandes There's not even room / Enough to be anywhere / It's not dark yet / But it's gettin' there från den fantastiska Time out of mind.

Men torsdag, är det inte då det är dammsugarens dag? Stämmer, men vad gör väl det, vi myser till det ändå, för idag har vi något att fira - Fête du chien nämligen. Om åtta veckor anländer en liten svart labradorkille till Hjo! Det skålar vi för. Vaff vaff, grr grr.

Lycklig lördag

Utanför fönstret faller snön och kanske vågar man hoppas på att den blir kvar ett tag, ska ju bli kallare. Gör eld i kaminen och lyssnar på Elvis Costello: They call her Natasha when she looks like Elsie / I don't want to go to Chelsea / Oh no …

Det är lördag, ett glas rött kan man få unna sig. När allt kommer omkring har man det inte så illa. En lycklig dag. Cat Stevens stakade ut riktningen på dagen i radion i morse: Another saturday night. Sam Cookes underbara poplåt. Man kan inte undgå att bli glad.

Köpte sedan en bok på loppmarknaden (gôrbra varje lördag), hustrun en ljusstake plus något annat. Till lunch grynkorv och rotmos, det blir man också glad av. Grynkorv är en lokal specialitet, inte för Hjo men för Skaraborg, tillverkas bl a i Lugnås, Ottravad och Lovene, lokalt så det förslår (inte lätt att få tag på i Gbg – försök i Saluhallen). Gott är det i vilket fall, så pass att att det borde vara förbjudet för icke skaraborgare.

Hundövning nummer två - Elton, belgaren

Hustruns väninnor och hunden Elton i Hjo på besök. Vi äter gott, och då och då även något gott i glasen. Elton, belgaren, en petit brabançon (griffon bruxellois går också bra) mumsar torrfoder och verkar nöjd med det. Fast lite sugen är han allt på skinkan. Jag kan förstå honom. Vi tänder i kaminen och dricker ett glas vin till, möjligen två. Har det bra och kommer i säng rätt sent. Och vid halv sju kommer Elton uppför trappan - hopp upp i sängen. Ja, sedan är det kört, han ger sig inte förrän man insett att morgonstund har guld i mund. Det är bra, det är bara att vänja sig. Gud så söt han är, säger hustrun. 

Holländare och belgare

Elton är vår hundövning nummer två. Angående utseendet är jag inte helt överens med hustrun. Ful är han kanske inte, men i ärlighetens namn inte vacker heller. Men han har ett charmigt underbett, vilket är praktiskt och bra om man har barn och kanske annars också – de är inget vidare bra på att bitas. Charmig alltså, mycket. Och pigg, morgonpigg. Var här i sovrummet och tassade omkring redan vid pass halv fem. Alltmedan hustruns väninnor sussar gott i gästrummet.

Ett snärj

Även denna morgon hinns några armhävningar med före frukost. Duolingos språkapp påminner mig om att Learning a language requires practice every day. Vet redan, och endera dan ska jag verkligen ta mig i kragen och rycka upp mig. Men inte idag, har inte tid – det är jäktigt som pensionär, oj oj oj – måste iväg till Skövde för brådskande julinköp på Clas Ohlson, bland annat.


I köket målar Sune, målaren, tak och lyssnar på Stones och Clash och Ebba Grön. Låter som längesedan men bra. Och visst är det trevligt att se på när proffsen jobbar. Till jul ska även köket vara klart.

I Skövde kallt, kallt i blåsten och snön redan borta. Lunch på McDonalds, det får bli så ibland. I morgon Pygmalion i Göteborg. Det är ett snärj. Hustrun fryser om fötterna, dags att sätta lite fyr i kaminen.

I Göteborg och Hjo

Göteborg

I Göteborg lämnar vi tillbaka våra 100 flyttlådor. Vi kör med Sven i bakhasorna men den mannen verkar inte leva upp till sitt rykte.

Hustrun lämnar mig för väninnorna vid sju och vid pass nio knackar Sven på fönstret – jisses, det var visst något han ville visa! Jag poppar pop-corn och häller upp ett glas rödvin, läser Jonkman – Introvert, den tysta revolutionen. Har det rätt mysigt, vilket för övrigt framgår av boken, den introverte trivs alldeles utmärkt på tu man hand med sig själv. Men hur ska hustrun ta sig hem? – ja, det får vi allt ta en funderare på.

Hjo

Hemma står oss snön halvvägs till knäna, kommer faktiskt inte in med bilen till vårt ägandes Hus. Ärligt talat, tror inte jag sett så mycket snö sedan jag var barn. Bara att ta skyffeln i vacker hand och börja skotta. En ny erfarenhet, utan tvekan. Men det känns bra, känns som att komma hem! Vi gör eld i kaminen, äter risgrynsgröt och ser på Woody Allen på TV. Gôtt! Somnar ovaggade. I morgon lär det visst komma mer.