Mysigt i Hjo

Korvleksak från Sthlm

När lilla storasyster åkt hem till Göteborg kommer stora storasyster från Stockholm. Hjo-Hjo springer lycklig ut och in ur huset. Det är gôtt i solen, flugorna sitter lojt uppradade i värmen på friggebodens södergavel. Bloggaren monterar visslande ihop trädgårdsstolar, i den mån valpen låter honom vara ifred. Och svärsonen har sjunkit ihop i solstolen, läser The Economist. Visst har vi det himla mysigt i Hjo.

Men det är inte bara idyll: Hjo-Hjo har morrat åt dammsugaren! Och även om de bekantade sig rätt bra med varandra blir de knappast bästisar genom livet. Och Strindberg gillade han inget vidare, försökte mig på lite högläsning ur Hemsöborna, som alltså inte gick hem. Borde nog förstått det, Strindberg hatade hundar. Vilda bebin får en hund passade mycket bättre. Vilket för övrigt hörs på namnet.

Nästan vår

Yngsta dotter med sambo letar sig hit från Göteborg. De har besökt Hjo ett flertal gråkalla dagar och fått tina upp framför kaminen – samma visa nu, dessvärre. Men nu är det nästan vår, första mars faktiskt, och en guidning till fots genom trästaden kommer vi (de) inte undan.

Så vi traskar på i idyllen, tar oss en titt på vackra Sjögatan, fortsätter tillbaka Hantverksgatan och Ånabacken ner till dalgången och stan. Vi säger inget, men alla vet att idyllen blir så mycket mer idyllisk om sommaren. Våra gäster verkar måttligt imponerade. Och vid Vättern är det stopp, det blåser för kallt. Så det får bli en pinne i brasan även detta besök.

Ankbröst, rödvinssås (inget socker i den, Mannerström) och stekt sparrispotatis till middag. Och ett gott rödvin att skölja ner med. Nog kan man ha det sämre än så?

Fult hus

Pulsar i snö den utomordentligt vackra rutten Wagnergatan – Västergränd – Hantverksgatan – Ånabacken och vidare Dalgången ner till stan. Och vackrare lär den bli framåt sommaren. Och idyllisk. Nu är han där igen, finns det då inga fula hus i Hjo? Jo, visst finns det. Några stycken. Ett är byggnaden som Coop huserade i fram till för något år sedan. Gräsligt fult till och med. Men det är ju inte unikt för Hjo. Domusvaruhusen som växte fram under 60- och 70-talen var fula! Och är, för även om Domus är borta står husen kvar. Fula.

I huset finns fortfarande Systembolaget kvar, som knappast riskerar nedläggning. Förresten, är det inte påfallande ofta man ser Systembolaget vägg i vägg med Coop. Jo. Har en bekant som har en teori om varför. Det är bara för att alla kunder på Systemet tycker det är bra med Coop så nära inpå. Eftersom alla tycker om att handla där, på Coop alltså. Jag undrar jag.

Någon som har någon annan idé?

Ett något lättare hjärta

Göteborgsvädret gör ingen människa glad, speciellt inte vintrar som inga vintrar är, bara blöttöverallt och vällinggrått. Så det kan man vara utan, tveklöst. Tyvärr är det blött här i Hjo också, medges, en synnerligen händelselös dag dessutom. Bilen på verkstan igen, vi kan inte ens ta oss till brädgården efter virke. Skafferiet, ni vet. Och Hjo ska förstås upplevas på sommaren, det framgår inte minst av den färgglada kartan med föreslagen stadsvandring (pdf bifogas.) Välkommen till Hjo - Trästaden vid Vättern.

Så vad göra annat än att gnälla?

Tja, man kan till exempel ta sig liten (eller stor) promenad längs Vättern för att bättra på humöret. Det är inte alla som har privilegiet att bo så nära detta vårt stora innanhav. Idag hörs vågorna rulla in likt det värsta Medelhav. Och jag ställer mig på Bellevueterrassen och plåtar de idylliska – Gud, vad tjatig han är. Jo, jag vet men hittar inget bättre ord – alltså, plåtar de idylliska badhytterna vid Guldkroksbadet. Det kanske inte är så att jag visslar hela vägen hem, men nog känns hjärtat något lättare. 














I kväll ska jag ta mig an Lagercrantz bok om Gunnar Ekelöf: Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma. Spännande.
  

Städdag

Rapport från idyllen: onsdag, betyder att det är dammsugarens dag. Så är det bara. Sedan får solen skina hur mycket den vill. Men först frukost i den där solen med ägg och kaffe – lågkaloridag idag. Och icke att förglömma, ett par tre bitar ingefära i lag. Påstås vara bra mot det mesta. Kineserna säger att ”äter man ett stycke ingefära varje morgon får apotekaren dö av hunger”.

Och apropå ingefära: kan sakna sushibaren, det medges.

Lyssnar på Veronica Maggio och gör armhävningar, några stycken i alla fall. Underbar bra pop, och duetten med Håkan Hellström är fin, man känner sig riktigt dansant.

Så ett samtal från labbeleverantören – Tulsa, den tokan, löper inte enligt plan, vilket innebär att valpen anländer Hjo tidigast i april. Dröjer ett tag alltså, men å andra sidan är april en utmärkt bra månad att bli med hund i. Men sedan går det inte att skjuta upp väsentligheterna längre. Dammsugaren väntar. Vi har inte plats för Rut längre, bara Rot. 

Flanör

Novemberonsdag: blek sol och långa skuggor. Bäst att passa på. Jag går Västergatan fram, viker in på Linnégatan och når slutligen Vättern via Långgatan – som i Göteborg men så annorlunda. Jag ser knappt en människa, jo, en matte som rastar sin Golden och jag noterar att hunden har badat. Har förstått att här på västra sidan av sjön blir det sällan badvänligt ens på sommaren. Jo, säger matten, men hon kan liksom inte låta bli. Åtminstone hunden verkar nyfiken på mig. Det är bra det, det är en sådan hund jag vill ha.

Fortsätter Långgatan fram i trähusidyllen, plåtar Sjögatan (som är särskilt idyllisk) i kullerstensbacken upp från sjön. En favorit, Hjoån är en annan. Här i denna lilla å leker öring och harr om höstarna, å och å förresten, det är en bäck, åtminstone för mig som haft Kolbäcksån och Göta älv nära inpå i livet. Men som man säger nu för tiden, jag erkänner, Kolbäcksån i Hjo skulle bli fel, helt fel.

Sedan Ica för inköp av mjölk, ägg och ärtsoppa. Ärtsoppa och pannkaka, kan man äta det på en onsdag? Jovisst, det går alldeles utmärkt!