Hemma i Hjo

Husse och hund är glada över att vara tillbaka i Hjo. Hjo är änna som behändigare att hålla ordning på. Än Kållarna och Adorna runt Redbergsplatsen, med eller utan päls.

Vi doppar fötterna i Vätternhavet, som är fullt av kallvatten och rökt sik, och skrattar oss nästan fördärvade. Och längtar, nåja, efter hösten när man får börja äta grynkorv igen. Från Tidaholm. Vilket inte är Hjo, men ändå så pass nära, att en tyst och stilla natt, / när man sitter under stjärnorna, kan höra festens skratt. Så Tidaholm funkar, helt klart. Och grynkorv, som är något helt annat än sushi och indiamat. Någon sorts livskvalitet vill en ändå ha.

Fast sushi är inte förbjudet, det är det faktiskt inte.

Så har det hänt. Bloggaren har satt hustrun på Lok-Hjo-Motivet för att wallraffa som turist. Själv sulle han aldri utsätta sej. Men det är bra träning, för när lille Hjalmar (barnbarnet) blir stor nog ska han åka töff-töff hela dagarna. Förmodligen. Och fiska kräftor i Hjoån med morfar Bloggaren. (H)jo.

Prärien är helig mark

Fredag morgon bjuder på hundmorgonkisspromenad med frisk luft, ägg, kaffe, yoghurt och stora och små nyheter i GP respektive Hjo tidning. Om Bloggaren råkar härskna till över dårskaperna i stora världen, Göteborg med omnejd, kommer strax bättre tankar vid läsningen av HT. Idag toppar de med hockeytalangen som är uttagen till TV-pucken. Underbart. Inte ett ord om Boko Haram eller ensamstående flyktingbarn. Det är fridsamma puckar som gäller.

Men. Det ska byggas på Prärien. Politisk enighet råder. Bloggaren är också enig men det är knappast Hjoborna. Prärien är helig mark, som Heden i Göteborg. Så idag rör HT om i grytan. Det bubblar och fräser, kaffet i vrångstrupen och ödelagt fredagsmys. Bloggaren följer och rapporterar varje steg. Extra, extra!

I Vättern är nu normal hundbadtemperatur igen: 10 grader. Hjo-Hjo tvekar en stund innan han plumsar i och simmar sina dagliga 100. Fritt hundsim.

Och nu har alla som följer Andra året i Hjo lärt sig att Labbås är Tidaholm vid Tidan. Och Tidan är ån som rinner norrut, det är den nästan ensam om. Så nu har man lärt sig det också. 

Labbås och något mer

I dagens DN läser Bloggaren med stigande förvåning - stäng munnen! - att tiggande romer på Stockholms gator kommer att erbjudas kurser i sexualfrågor, fria hygienartiklar och kondomer. Göteborg och Malmö väntas följa efter. Man undrar. Men tiggarfrågan är infekterad - rasist och fascist - så Bloggaren säger bara det så har han ingenting sagt.

Fast Thomas Bodström har yttrat sig i frågan. Tiggeritillstånd bör utfärdas av länsstyrelserna, ett per tiggare och gathörn. Ordning på verksamheten. Bloggaren säger fortfarande inget men tänker för sig själv: dum, dummare, dummast. Och att skulle han någon gång behöva en försvarare så inte bleve det herr Bodström.

Nog nu. Jo.

Vi tar bilen till onsdagsmarknaden i Labbås istället. Köper blomster och ägg från glada höns. Labbås är en levande stad, nästan lika fin som Hjo. Mera liv i Labbås faktiskt men utan Vätternhav. Ån heter Tidan. Stockholmare och annat löst folk: vad heter staden? 

Tidaholm

Det sägs att kråkorna flyger på rygg över Tidaholm för att slippa se skiten. Men bloggaren kan intyga att det bara är illasinnat prat, åtminstone borde de, kråkorna, vända sig rätt när de siktar Vulcanön, för annars missar de det fina i kråksången. VinContoret nämligen, och tändstickor och brandbilar på museet. Och så Tidan, bloggarens nya favvovattendrag, som krumbuktar sig norrut i vanlig ordning. Så att. Vulcanön är allt jättejättefin.

Och det är bara nys att tidaholmaren inte förstår sig på sofistikerat vindrickande. Åtminstone fanns både Chablis och Sancerre på systemet, och bubbel och ett flertal rosé därtill. Bloggaren har själv sett det.

Mariestad, Hönsa och Tidaholm – värst vad bloggaren är ute och flaxar och far. Jojomensan, det är vår västgötska resa som av stapeln går. Och nästa resmål: Jönköping. Men ligger inte Jönköping i Småland? Kan tänkas, kan tänkas, men det ger bloggaren blanka den i.

I bilen tjatar Hjo-Hjo från sin bur där bak. Är vi på väg till anstalten eller? Släpp fångarne loss, det är vår, sjunger han knaggligt och falskt. Bloggaren fattar ingenting. Någon annan som kan tyda undertexten?

Pulp fiction, popcorn och Loranga

Lördag förmiddag och hustrun på väg till Mallorca med tjejgänget från Göteborg. Bon voyage, madame! Lev nu den så kallade loppan! Tror dock att hon är lite orolig för bloggaren. Hur ska han överleva en vecka utan henne? Men yngsta dottern svarar tryggt i telefonen från Göteborg: pappa klarar sig, bara det finns korv och senap i kylskåpet. Hon verkar känna sin far.

Då blir det mys i soffan i kväll med Pulp fiction och popcorn och Loranga med sugrör. Tassarna i taket, Hjo-Hjo!

Och på tal om Loranga. I Tidaholm sägs systembolaget sälja mest sprit i landet. Vinet betraktas fortfarande med viss skepsis. Surt och blaskigt som det är. - Petit Chablis? Nej, det dricker de i Hjo vid kusten. Märkvärdigt ska det vara.

Och längre in i landet, i Falköping, luktar det dynga på torget. Vilket bara är naturligt, vi befinner oss i hjärtat av Skaraborg. Till sin fasa upptäcker bloggaren att det luktar lite gödsel i Hjo också. Stundligen. Men det håller vi tyst om. Eller hur Hjo-Hjo? Tänk på den där skålen med popcorn i kväll.

Tibro och lite annat

Har förstått att kråkorna flyger på rygg över Tidaholm, har fått det intutat sedan tidernas begynnelse. Möjligtvis har här skett en förväxling. Tror att det är Tibro som avses. För om sanningen ska fram: i Tibro finns inte så där jättemycket att förälska sig i (förlåt Robin Söderling). Inte annat än häftiga rondeller. Fast jag gillar Tibro ändå – man behöver inte gå omkring och vara förälskad hela livet, det skulle nog kännas lite påfrestande. Vi köpte med oss ett 5-pack sportstrumpor plus sushi för kvällen (finns ej i Hjo). Det är i alla fall fredag.

I bilen hem hör vi på radion hur Finland pressar Tre Kronor i slutminuterna. Det hjälps inte, lillebror åker på pumpen. Man borde tjoa och skrika och vara glad, men jag vet inte, på något vis tycks OS ha tappat farten. Kan bero på att bloggaren är en gammal uv som inte är så lättroad längre. Dessutom har vi fortfarande väldigt dålig bild på TV:n.

Fin bild på Hjo däremot. Togs häromdagen och kan inte undanhållas.

November

November är inte årets roligaste månad. Och Hjo i november är inte stort annorlunda än... ja, till exempel Tidaholm, jo, ändå kanske något litet. Turisterna är borta men Vättern ligger där den ligger, laxen hugger och Feskeboa erbjuder även i denna trista månad rökt sik och röding. I kväll har vi dessutom avnjutit anklår med potatisgratäng tillsammans med yngsta dotter och sambo. Det smakade lite Frankrike, efterdyningar typ. Parfait!

Vi intalar oss att detta överväger det faktum att bilen inte mår så bra just nu och att Huset aldrig tycks bli klart. Huset kommer naturligtvis aldrig att bli klart, men det gör inget, det är så det ska vara. Men nästa vecka kommer målaren, nya tapeter, ny färg – då blir det bättre. Helt klart!

Men bilen gillar inte denna flytt från Göteborg, punka på flyttdagen och i går dog den totalt, står parkerad utanför ålderdomshemmet. Har någon missat symboliken?