På en sommardag

Nu är det lätt att leva, sjöng Olle Adolpson. På en sommardag. Och det är bara att hålla med. Bor man i Hjo är det möjligtvis inte lättare än annorstädes. Men nu när drivisen gett vika är det faktiskt 16 grader i Vättern och lätt hänt att man hoppar i. Och lever om. På en sommardag. Åtminstone om man är hund. Hjo-Hjo kan inte bärga sig. Bloggaren kan. Men i augusti brukar badtemperaturen stiga till 17. Då jäklar ska han i.

Nej, varken Åsa Romson eller gulnande gräsmattor rår på Bloggarens lätta humör. Komme det ordentligt med regn under natten vore det ännu bättre.

Och Mona Sahlin 2.0 grubblar Bloggaren näppeligen på en dag som denna. Fast undrar förstås hur pinsamt och plågsamt det kan bli. Det lär visa sig.

På Stampens kvarn serveras stekt fläsk med raggmunk och lingon. Vad ger du mig för det min hund? Vi är där inom tio minuter om vi sätter lite fart.  Så kan vi lägga oss och tryna i skuggan under fikonträdet sedan, det falska franska.

För övrigt sjöng Olle A. att nu är det gott att leva, inte lätt. Om man ska vara noga.

Elton tinar upp

Elton är förbryllad, kliar sig i skallamentet och funderar: Om man nu är gamlast och äldst, varför är det då Hjo-Hjo som är störst? Bjäbb, bjäbb, bjäbb! Han får liksom inte vara ifred. Hjo-Hjo jagar honom dagen lång. Elton, vad ska vi göra nu? Här Elton, du får låna mitt tuggben. Hjo-Hjo är en efterhängsen sort, ger sig inte. Elton är reserverad.

Men han tycker om att springa lös längs Hjoån, och det är där han tinar upp. Hjo-Hjo får sig en slick på nosen och ger flera tillbaka. Lilla Elton blir blöt i hela ansiktet. Vid Stampens kvarn serveras Bœuf Bourguignon - men utan hund. Vi får gå hem och äta gårdagens röding. Man får passa på, de milda vintrarna ger dålig återväxt. Och siken är god men otjänlig. Kanske.

Rapport angående musinvasionen. Tre söta möss med knäckt nacke så här långt. Två i skåpet under diskbänken och en i spislådan. I morse tomt. Bloggaren säger hurra men åtrar sig. Tänker, som vore han en riktig norrlänning, att någon glädje ska här inte tas ut i förskott. Det kan visa sig vara väldigt onödigt gjort.

Och angående hundar och möss. Borde det inte lukta kolossalt spännande från skåpet? Jo, man tycker ju. Men inte heller Elton bryr sig. Så att.

Söndagspromenad

En hundpromenad i Hjo kan bli en rätt exotisk historia, åtminstone om den förläggs längs Hjoåns skvallrande vatten. I dalgången spritter det och knakar av växtlighet. Det är så pass slingrande grönt att regnskogsvarning borde utfärdas.

Och tyst! Visst är ett par silkesapor, tjipp tjipp, som tjattrar och har sig där uppe i lövverket. Jo, det tycker sig bloggaren höra, alldeles bestämt.

Lämplig söndagspromenad: man tager sin hund till Knivsmedens backe och fortsätter motströms i grönskan fram till Grebbans kvarn, där man naturligtvis stannar en stund för att beundra vattenfallet. Till och med Hjo-Hjo häpnar, tittar upp någon sekund och tänker att vatten, det är gott det.

Tio minuter, en kvart senare, beror lite på hur mycket hunden behagar stanna och nosa, når vi Stampens kvarn, målet för promenaden. Där slår man sig behagligt ner på uteserveringen och beställer skomakarlåda med knaperstekt sidfläsk. Vad mera kan man begära av en söndagspromenad?