I Hjo är det lugnare

När rullgardinen åker upp på morgonen är endagarssnön borta. Hjo-Hjo ut på förstubron, skakar på huvudet: vad är det som händer? Det kan man undra, för hos bloggaren sitter gårdagens islamistattack i Paris kvar i skallen. Islamist eller muslim, det kan nog gå på ett ut i Frankrike idag. Och inte minskar Front Nationals väljarstöd efter en sådan dårhändelse. Icket. Marine Le Pen slickar sig om läpparna.

I Hjo är det lugnare. Visserligen har hustrun drabbats av hickelhackelhostan, men det går väl över.

Och tämligen lugn är hundlångpromenaden. Med Mamma Scans i fickan trippar vi både Strandpromenaden och vackra Sjögatan fram utan intermezzon. Ibland kan bloggaren misstänka att Mamma Scans är bättre än de borde – Hjo-Hjo glömmer det väsentliga. Han är ju inte ute på promenad för att äta köttbullar, inte direkt. Ja ja, det ger sig.

En bild på Lasse Stefanz kan inte undanhållas. Det är ta mig Bankeryd underbart att Lasse Stefanz har släppt ett vin. Ja. Eller inte. Vinsläpp!

I Hjo tidning

Idag fredag betyder att Hjo tidning utkommer med veckans andra nummer. Ut till brevlådan i duffel och rödrandiga pyjamasbyxor, hej och hå. Har även GP över helgen, vilket innebär att vi har varsin morgontidning att förlora oss i. Frukosten blir liksom lite nyttigare på det viset.

Men hallå, säger hustrun. Här är vi med på bild i tidningen, hela familjen Pettersson-Myhrberg!

Jodå, så är det verkligen. Vi står där på torget inväntandes tolvslaget. Det vill säga, bloggaren själv är beskuren och syns bara till hälften i högra kanten. Men det gör inget, med lite god vilja ser man rätt bra vem som tittar fram.

Men någon bild i bloggen på denna storslagna händelse blir det inte. Access till tidningen har nämligen endast vi prenumeranter. Så så får det bli. Däremot en från den vackra Sjögatan där tidningen har sin redaktion. Tittar man noga, väldigt noga, går det att ana Vättern i bakgrunden. 

Flanör

Novemberonsdag: blek sol och långa skuggor. Bäst att passa på. Jag går Västergatan fram, viker in på Linnégatan och når slutligen Vättern via Långgatan – som i Göteborg men så annorlunda. Jag ser knappt en människa, jo, en matte som rastar sin Golden och jag noterar att hunden har badat. Har förstått att här på västra sidan av sjön blir det sällan badvänligt ens på sommaren. Jo, säger matten, men hon kan liksom inte låta bli. Åtminstone hunden verkar nyfiken på mig. Det är bra det, det är en sådan hund jag vill ha.

Fortsätter Långgatan fram i trähusidyllen, plåtar Sjögatan (som är särskilt idyllisk) i kullerstensbacken upp från sjön. En favorit, Hjoån är en annan. Här i denna lilla å leker öring och harr om höstarna, å och å förresten, det är en bäck, åtminstone för mig som haft Kolbäcksån och Göta älv nära inpå i livet. Men som man säger nu för tiden, jag erkänner, Kolbäcksån i Hjo skulle bli fel, helt fel.

Sedan Ica för inköp av mjölk, ägg och ärtsoppa. Ärtsoppa och pannkaka, kan man äta det på en onsdag? Jovisst, det går alldeles utmärkt!