Kräftor, sööb och grävlingar

Hjo-Hjo med ny kompis

Besök av Roger A, vår gamle granne från Gbg. Det vill säga, vi bodde grannar i många år. Ungdomar är ingen av oss men inte gamla för det. Inte? Nåväl, då blir det mat och vin och mat och vin. Kräftor och risotto på Karl Johan blir det (västerbotten istället för parmesan, lika bra eller bättre). Fantastiska kräftor men nu får det vara bra, det är nästan så att man börjar få lite ont i håret av de goda djuren.

Och idag bloggarens paradgren: pannbiff med stekt lök. Skysås puttrande med mycket sööb. Ett uttryck lånat av göteborgsgrannen, innebörden något oklar. Men Hjo-Hjo jublar, han älskar sööb.

Har förstått att vi har nattliga besök av herr Grävling, det är åtminstone vad vår hjogranne påstår. Jo, det är nästan som en stig upptrampad i gräsmattan. Och ett par hål har han grävt i mattan. De gör så, säger grannen. Och så skiter di i hålet. Aha. Och akta hunden, för grävlingen biter tag i nosen direkt. Och ett par brädstumpar i stövlarna skadar aldrig. Di biter tills det krasar.

Jisses, sicka djur det finns på landet.

Kantarellmacka - nej

Karl-Johan i kolossalformat. Inte halvmetern hög kanske,

 men nära nog.

Till svampskogen far vi idag med devisen: en kantarellgul matta i skogen kirrar (när använde du det uttrycket senast?) kantarellmackan till kvällen. När bloggaren kastar ett öga ner i svampkorgen kan han konstatera att av detta bidde möjligen en tumme. Om man nu inte nöjer sig med Karl-Johan, vilket man naturligtvis gör när kantarellerna lyser så ickegult i mossan. Men le cèpe, som fransosen säger, är fin i risotton, några dl vitt vin, buljong och lite parmesanost och man kan glömma kantarellmackan.

Hjo-Hjo har längtat och igår började äntligen unghundskursen. Han är inte mycket för att stå still och lyssna men en jävel till att krypa i tunnlarna. Och hoppa genom ringar. Ja, att hoppa över huvud taget. Och bitas så där kärvänligt runt handlederna. Och lite till.

Det blir bättre, säger hundledaren som älskar labbar. En valp orkar inte koncentrera sig längre än 10 sekunder åt gången. Hjo-Hjo kommer att bli precis så bra som ni önskar. En superhund. Husse och matte utbyter menande ögonkast – ja, men självklart.

Woody Allen och Karl-Johan

Tokig högt och lågt.

Stort pusskalas utbryter när storasyster anländer från Stockholm, Hjo-Hjo hoppar tokig högt och lågt. Och mågen är med med hundkex och bitvänlig The Economist. Happy helg!

Anländer gör också Woody Allen i en best of-box. Rena filmfestivalen med andra ord. Först ut är Annie Hall, en favorit sedan länge - ingen kan väl undgå att drabbas av Diane Keatons charm. Även Hjo-Hjo fnittrar förtjust i sitt soffhörn. Synd bara att filmen dör lite när Annie följer med Paul Simon till Los Angeles. Det tar liksom slut. I morgon väntar Hannah och hennes systrar.

Med grynsoppen fick bloggaren blodad svamptand. Alltså, ut i svampskogen igen. Och Hökensås glesa tallskog är inte snål på Karl-Johan. Verkar vara ett sådant år i år .Fem liter sisådär ligger på tork i friggeboden. Och varsin kantarellmacka fick vi som bonus. Handuppräckning – grynsopp eller stensopp (Karl-Johan)? Det är nästan som i plugget i slutet på 50-talet. Elvis eller Tommy?