Specialkur

Vad kan åstadkommas bloggledes denna gråmulna, småregniga tråkighetsdag? Man bara undrar.

Efter morgonkissen slår Hjo-Hjo an tonen och kräks i husses säng. (Och i sängen ligger husse kvar och drönar. Det ska sägas meddetsamma, bloggaren hör inte alls till den pensionärstyp som vaknar av sig själv vid femsnåret, ligger och stirrar i taket och väntar på att det ska bli dags att stiga upp. Långt därifrån. Bloggaren sover gott hela natten, och ännu bättre på morgonkvisten. Hunden verkar ta efter. Också på det viset är han duktig. Men nu mår han illa.)

Men är det så att magen krånglar står matte med specialkuren redo. Stavas F-I-S-K-B-U-L-L-A-R, säg det inte högt för då springer vi och gömmer oss, både husse och hund. Men Hjo-Hjo slipper inte undan. Han tittar ömsom på matskålen och ömsom på husse. Måste jag? Ät nu, säger husse. Det finns de som har det värre. Vi får se till att laga till något halvbra som lunch. Som kompensation.

Han repar sig, Hjo-Hjo, och snart har han fastnat med tänderna i husses tröjärm. Kom nu då! Långpromenad i regnet! Ja ja, bloggaren vet, så är det att ha hund.

Ikväll sitter vi klistrade framför TV:n igen. Veckans hemskaste brott med Leif GW. Gud så trevligt.

Lite vissen.

Har repat mod.

Kantarellmacka - nej

Karl-Johan i kolossalformat. Inte halvmetern hög kanske,

 men nära nog.

Till svampskogen far vi idag med devisen: en kantarellgul matta i skogen kirrar (när använde du det uttrycket senast?) kantarellmackan till kvällen. När bloggaren kastar ett öga ner i svampkorgen kan han konstatera att av detta bidde möjligen en tumme. Om man nu inte nöjer sig med Karl-Johan, vilket man naturligtvis gör när kantarellerna lyser så ickegult i mossan. Men le cèpe, som fransosen säger, är fin i risotton, några dl vitt vin, buljong och lite parmesanost och man kan glömma kantarellmackan.

Hjo-Hjo har längtat och igår började äntligen unghundskursen. Han är inte mycket för att stå still och lyssna men en jävel till att krypa i tunnlarna. Och hoppa genom ringar. Ja, att hoppa över huvud taget. Och bitas så där kärvänligt runt handlederna. Och lite till.

Det blir bättre, säger hundledaren som älskar labbar. En valp orkar inte koncentrera sig längre än 10 sekunder åt gången. Hjo-Hjo kommer att bli precis så bra som ni önskar. En superhund. Husse och matte utbyter menande ögonkast – ja, men självklart.

Årets varmaste dag

Årets varmaste dag är här, oj oj oj, så varmt det är.

Svärsonen H stannar till på vägen hem från Helsingborg, hade förmodligen tänkt sig en behaglig stund i solen, en övernattning och sedan iväg i bilen igen. Men icke. Hustrun sätter honom genast i arbete. Friggebodens gavelvägg är, på ren göteborgska, rejält sketen. Fram med vattenslang, rotborste och såpa. Det är bara att gno på. Och sedan behöver hängrännorna rensas och uthusdörren rödfärgas och.... Bloggaren tar över slangen och vattnar de nyplanterade rosorna, det är väl också ett jobb.

Och i Vättern stiger badtemperaturen till 18,5 grader, då får man passa på. Premiärdoppet svalkar i flera timmar. Hjo-Hjo simmar elegant och självklart utan en enda simskolelektion, bara lite torrsim på landbacken. Klöser husse på magen. Flytta på dig!

Vid 17-tiden kommer regnet, det öser ner ett par, tre timmar i sträck och åskknallarna får hunden att gömma sig i garderoben. Det var allt en himla tur att bloggaren hann med att vattna landen.

Hjo-Hjos svenskalektioner

Ser på Forecas vädertjänst att det är molnigt i Hjo idag, men troligen uppehåll. Molnigt är det förvisso, och uppehåll också – mellan skurarna. Lite tjatigt faktiskt med allt det här blöta. Vi väntar in matchen: Frankrike-Nigeria. I brist på svenskt deltagande skanderar bloggaren Vive la France framför TV:n. Och blir det däng för fransosen hoppas vi på Tyskland. Och annars Brasilien. Nästan helgarderat, det ska nog gå vägen.

Hjo-Hjos svenskalektioner fortskrider enligt plan. Han förstår mycket väl: Sakta och fint: Stopp: Spotta: Bra: Upp och vila: Äta mat (jisses att han vet): Åka bil: Sitt: Matchen börjar och Låt kajan vara. Men Nej vill liksom bara inte fastna. Någon som vet hur man får hunden att släppa taget om husses tröjärm?

Hustrun steker blodpudding till lunch. Egen komposition med bacon, lingonsylt, färsk gurka och gårdagens uppiffade potatis. Hjo-Hjo och bloggaren säger samfällt och med stor emfas: det har hon inte gjort för sista gången. 

Dammsugarens dag

Torsdag är som bekant dammsugarens dag i Hjo. Hjo-Hjo har vuxit till sig och börjar likna sin husse, tycker inte att städning är så särskilt upphetsande. Oerhört trist egentligen. Han går undan och lägger sig i soffhörnet. Tyvärr existerar inte det alternativet för husse. Och inte för hunden heller visar det sig. Dammsugaren hittar nämligen alltid till soffan om det finns hund i huset. Annars blir soffan lätt en hundsoffa och så roligt får inte ens Hjo-Hjo ha det. Duktig dammsugare. Hjo-Hjo tassar uppgivet iväg uppför trappan och lägger sig i sin korg... eller var han nu lägger sig.

Nå, så mycket lugn och ro blir det nu inte där heller. För hunden ska badas och göras fin inför midsommar. Jisses vilken cirkus, handdusch och såpa, skvätt och skvätt. Vatten. Men Hjo-Hjo blir ren och fin, luktar gott om hela kroppen. Och badrummet skinande blankt på köpet.

Nybadad hund

Och klickerträningen går bra? Jovars, bättre och bättre. Och bättre ändå sedan leversnittarna byts ut mot Mamma scans köttbullar. En ny klickerera rent av. Han älskar Mamma scan och nästan sliter klickern ur händerna på husse. Titta så duktig jag är! Klick, klick, klick. Ny klickerbok inköpt också så att husse och matte inte ska tappa taget. På onsdag börjar valpkursen, om den nu ska vara så nödvändig för en sådan superhund.

Brokigt inlägg

Idag får det bli ett brokigt ihopasatt inlägg. Bloggaren har nu kommit så långt i sitt nya händiga liv att han till och med vet vad en fransk skruv är. Det har inget med franska kort att göra. Upp med handen ni som vet.
Igår badade Hjo-Hjo i Vättern och husse följde med upp till knäna. Kallt kallt kallt. Men idag är det än värre, sjön bjuder på värsta havsvågorna, stänker på oss nästan som i Roquebrune.

Har förstått att i idylliska Hjo finns fläckar som inte är fullt så idylliska. Stora torget är visserligen ett fint torg, men dött. Döda torget alltså i folkmun. Och med Skamfläcken förstår alla vad som avses – Coophuset, nu utan Coop (se Fult hus). Rätt träffande omdömen dessvärre. Och skylten i loppisskyltfönstret kunde haft ett fräschare budskap. Nå, lite fulhet får man väl tåla även i en idyll.

Dagens Hjo-Hjo: han börjar bli som folk, kissar numera rätt ofta på sina promenaderna. 

Svartvit labrador

När hustrun stryker plank försöker bloggaren hålla ordning på hunden. Med tanke på vad som hände häromsistens är det lika bra att han får hållas inom lås och bom (olåsta dörrar forcerar han som bekant galant). Men eftersom husse är en blödig sort (står inte ut med tjatet) är Hjo-Hjo snart ute i det fria igen. Bara ut och hälsa lite, lugn lugn. Men inte då, iväg bara. Hallå, hallå! Planket är vitt och en gång hade vi en svart labrador...

Bäst att lugna ner sig med att gå och titta till Vättern lite. Upprörda vågor slår mot strand fastän ingen vind alls, märklig sjö. Och i hamnen har båtarna kommit i vattnet. Turisterna köar för glass, och siken går väl åt kantänka. Inget bekymmer på det området. Bloggaren kan lugnt ta sig hemåt och brottas med hunden.

Läser sedan i tidningen att Robert Aschberg inte är så mycket för selfies. Cyberrymden vimlar av patologiska självbespeglare. Jomen visst. Vi lever i narcissismens tidevarv. Men Hjo-Hjo gillar selfies. Han tycker det är kul, bara kul.

Tuff hund

Morgonen bjuder på dramatik. Både hund och husse hör humleburret så snart vi kommer in på verandan efter morgonkissen. Hjo-Hjo lokaliserar den först och husse ser på i vanlig ordning. No, no, no! Men buss på bara. Humlan hamnar i gullponkens käftar utan något resonemang. Dock, han äter inte upp den. Eller, han hinner inte, för husse har äntligen fått fart på benen.

Hjo-Hjogubben, det här får vi allt ta lite klickerträning på.

Men halvtimme senare är det dags att ringa favoritveterinären. Hjo-Hjo flåsar oroväckande, stretar och drar i kopplet. Hustrun hysterisk.

Tuff hund, säger veterinären på Almnäs. Han ger sig inte. Nej, men det är nog ingen fara på taket. Det räcker med ett telefonsamtal den här gången, och ett kortisonpiller. Ett till om det behövs. Att prata med veterinären på Almnäs har en mycket lugnande effekt. Hjo-Hjo sover med lugna andetag nu.

Det ska visst bli varmt och gott idag. Humlorna köar redan för en plats på verandan. Då börjar vi klicka, till fromma för både hund som humla.

Kompisarna Molly och Samantha på besök.

BookCrossing i Hjo

Nu börjar allvaret, Hjo-Hjoträning enligt klickermetoden. Bok anländer förhoppningsvis i brevlådan under morgondagen. Inte hoppa, inte skälla, inte dra – och inte tugga. Bara vara husse och matte till lags. Härliga tider stundar.

Men om hund saknas och intigheten hotar finns bot. Åtminstone om man bor i Hjo. Man tar sig skyndsamt till Bokskåpet på Villagatan! Väljer trevlig läsning ur skåpet, går hem, sätter sig i läsfåtöljen och blir glad igen. Bookcrossing kallas fenomenet, finns i London och New York. Nu även i Hjo. Och lämna gärna en bok tillbaka, annars blir det snart tomt.

Idag dristar sig husse till att försöka klippa hundens klor, men velar för mycket. Det blir ingenting av alls. Men Hjo-Hjo blir rädd och svansar iväg upp till övervåningen. Husse olycklig, men har hört att försoning också kan uttalas leverpastej.

BookCrossing i Hjo

Hungrig hund

Lystna blickar på soppåsen

Hungriga hundar finns det säkert gott om i Kiev och Calcutta, det råder nog ingen tvekan om den saken. Tänkte bara rapportera att här i Hjo finns också en hund vars hunger inte vet några gränser. Det är en liten svart labradorvalp lystrande till namnet Hjo-Hjo. Matfrågan i centrum från morgon till kväll således. Om man frågar husse får hunden vad han behöver, och mer därtill. Ingen fattig valp här inte. Ibland blir debatten riktigt hätsk.

Ett erkännande bör han dock få: han tigger inte vid matbordet. Upp med nosen i knät ett par gånger, sedan är det bra. Han ligger på golvet lugn och avslappnad. Men var så säker, han noterar varje rörelse. Kanske blir det något över... Och blir det inget att slicka där återstår alltid diskmaskinen.

Idag tröttnade Hjo-Hjo på att betrakta matbordet från sitt golvperspektiv (underdog). Han kliver helt sonika upp på stolen och över på nästa och sedan, just det, ett kliv upp. Och vips spatserar han morskt omkring på bordet. Avdukat visserligen, men lite såsspill här och lite smulor där... 

Bloggaren står bredvid och beundrar sin hunds förslagenhet. Vad månne bliva?

  

En ganska perfect day

I glasskön

Lugna dagen. Köper glass hos Moster Elin i hamnen och strosar runt i Stadsparken. Tittar på Vättern, som ligger där den ligger – snygg. Hjo-Hjo bryr sig inte om sjön, kollar in glassen istället – ursnygg. Och ett och annat slick blir det om sanningen ska fram. Motsvarar kanske ett par hamburgare för husse. Aj, aj, aj. Måste börja ransonera läckerheterna, annars blir han tjock och  oregerlig. Snart, i morgon kanske, eller övermorgon.

Inte idag. För idag är en Perfect day. Just a perfect day / Drink sangria in the park / And then later, when it gets dark / We go home.

Ingen sangria men ganska bra ändå. Och hunden repar sig. Husse brottar ner honom två gånger om dagen, och matte droppar salva i öronen. Hjo-Hjo gillar det inget vidare men viftar på svansen ändå. Tror han förstår på ett ungefär. 

Träffar polare

Snygg sjö

Humlechock

Hjo-Hjo mår inte bra, han kliar sig och han biter sig. Och han hoppar sig och tossar sig. Det får bli ett nytt veterinärbesök, denna gång på Almnäs här hemma. Och farbror veterinären konstaterar omedelbums att här är det en humla som varit framme. Hunden är svullen på öronlappar, ögon och nos – rena humlechocken. Allergi alltså. Så var det med den ögoninfektionen.

En kortisonspruta i nacken och några piller i maten morgon och kväll. Redan imorgon kommer han att må mycket bättre. Säger favoritveterinären på Almnäs, och det hörs att han menar vad han säger. Husse och matte andas ut och sänker samfällt sina uppdragna axlar.

På så vis kan man säga att resan till Skara gjordes helt och hållet i onödan. Jo.

Vad kunde det gå på då, ett sådant där jourbesök i Skara på Första maj? Skjortan, kan man lugnt påstå. Skjortan. Men vad gör man inte för sina telningar. Och hundar är väl också människor. 

Lång dags färd mot skomakarlådan

På bordet står skomakarlådan och ser hänförande ut, den skånska potatisen icke att förglömma, eller saltgurkan. Men stopp där, det har allt varit en lång dags färd fram till skomakarlådan.

Jo, hunden gnyr cirkus 4.30 på morgonen. På med paltorna bara och ut, husse bär i vanlig ordning Hjo-Hjo nerför trapporna. Allt avlöper enligt plan. Gott. Sedan dricker hund och husse varsitt glas svartvinbärssaft och somnar om i soffan. Två kompisar, varav den ene bits, på samma kudde.                                                            

Grynkorv till lunch. Jag vet, det är helt fel årstid. Men det hjälps inte, det smakar lika bra ändå. Och Hjo-Hjo har idag ansökt om medlemskap i Grynkorvens vänner.

Sedan måste det grävas på den perenna rabatten, den 18-gradiga sommarvärmen till trots. Hjo-Hjo övervakar att det går rätt till men har lite problem med svartmyrorna i gräset, och med humlorna, som är stora och talrika i Hjo.

Grekiskt bröd smakar också bra.

Och eftersom bloggaren ändå har flåset igång sticker han emellan och bakar två limpor maltesiskt bagarbröd.

Det var en förskräcklig karl att vara präktig. Nja, han tar sig snart ett glas vin, och då är inte klockan mer än tre. Och skomakarlådan får hustrun trolla fram. Det gör hon rätt bra. Den skulle platsa på vilken stockholmsrestaurang som helst. Som Mannerström skulle ha sagt. 

Nu är det gott att leva

Hur har hunden det med trappan? Jo, tack bra! Hjo-Hjo gör sitt bästa, ibland springer han både upp och ner, galant och med husses sko i munnen. Ibland tvekar han och ibland vill han inte alls.

Vid morgonkissen vill inte husse. Vill inte bära tolv kilo hund nerför trappan. Tolv kilo är inte mycket men trappan är brant. Även en gammal husse kan behöva lite stöd i livet. Och någon gång måste hunden lära sig. Så att. Nu får du gå själv, säger husse till hunden.

Hjo-Hjo ser lite beklämd ut när han tittar ut över stupet. Men finner sig snabbt och kissar på mattan. Pinkeln auf dem Teppich, som tysken säger. Det är inte mer med det.

Men inte köpte vi hund för att ha något att gnälla över. Vi fixar det här, Hjo-Hjo. Du och jag. Får det vara en köttbulle till?

Och när bloggaren tar sig an gräsmattan med den nya multiclipen nynnar han: Nu är det gott att leva på en sommardag / Här står Adam och Eva, här står du och jag.

Alla som kommer ihåg Olle Adolphson räcker upp en hand. 

Selfie på påskaftonen.

Husse i ett rött snöre

Flugjakt

Hjo-Hjo tror att borsten vi köpt är en leksak, han blir oerhört desillusionerad när husse försöker borsta pälsen blank och fin. Nej, inte så. Hopp och bit och hopp. Blodvite uppstår. Husse surar en stund, grr, men snart går det över. 



Okej, okej, vi tar det en annan gång, även en hund behöver känna motivation inför uppgiften.

(Efter sådär en kvart kommer en stolt matte in och säger att gissa vem som fått borsta Hjo-Hjo.
Han är jättesöt!
Jaha, det var ju himla jättebra).

Det är så mycket en liten hund ska lära sig innan han blir stor. Fånga flugor och gå i trappor, bära tidningen och sitta still. Och gå fint i koppel. Fot Hjo-Hjo! Fot! Annars blir det som den gamle fanjunkaren brukar säga: Först kommer hunden. Sedan kommer ett rött snöre. Och släpande bakefter kommer husse.

. 

Livet enligt Hjo-Hjo

Hjo-Hjo springer runt, runt i gräset (har lärt sig av Elton) med en trädgårdshandske i munnen, slänger den upp i luften och hoppar efter (det har han lärt sig själv). Han leker och han leker.

Gurka är han inte så förtjust i, men ett tappat gurkburkslock. Vaff vaff! Fångar han på uppstuds och iväg som ett jehu genom rundgången. Tröttnar han på leken finns alltid matte att bita i knävecken. Eller hjälpa till med fönsterputsen, skvätt, skvätt och plask. Och de där vassa mjölktänderna fastnar visst överallt. Fast Lenins valda verk är svårtuggad, håller fortfarande ihop någotsånär, boken                                                                          alltså.

Men nu ska vi inte vara orättvisa, ibland slickar han husses händer så kärvänligt, särskilt om de luktar sådan där god handsalva.

Mat är gott – all mat. Utom gurka och citron.

 Humlor och kajor är farliga. 

 Igår åt han upp en daggmask.

Ha det gôtt!

Nu verkar Göteborgsvädret ha nått Hjo, regn igår och regn idag. Hunden vägrar att gå ut och kissa, att sätta ner rumpan på trasmattan är bra mycket behagligare. Och ska vi tala klarspråk är husse lite grängig av för många tidiga hundmorgnar. Grr. Vad göra?


Svaret på detta eländiga nödrop är givet och självklart. Var är det björnen bajsar? Man puttar in David Byrne live at Union Chapel i DVD-spelaren. Once in a lifetime och depressionen är ett minne blott. Hjo-Hjo biter förnöjt på Taimanows spelöppningsteori : Nimzowitsch – Indisch, vilket är förbjudet, men Herre Gud, schack har husse inte spelat på årtionden. Lite förståelse får man ha med en hund med vassa, kliande tänder.

Och Byrne dansar och sjunger, och så gör bloggaren. Ha det gôtt! Om man säger. 

Leverpastej är det bästa som finns

Nu kan bloggaren stolt presentera fortsättningen på Hjo-Hjos nattningsbestyr. Tre skarpa nätter i rad sover han sött i sin korg och gnatar inte om plats på husses huvudkudde. Men så har han ju också fått en ordentlig inskolning. Igår kväll somnade han framför TV:n (den nya danska serien förstod han inte mycket av, danska är knepigt) och husse fick bära honom upp till sovrummet. En gäspning och en tacksam blick tillbaka. Och en slick på kinden klockan halv fem på morgonen. Hallå hallå, blir det aldrig morgon nångång!?

Kan meddela att vi lägger ner skinkost på tub. Inget rökt till hunden! Men det gör inget, det går precis lika bra med räkost.

För att nu inte tala om leverpastej. Leverpastej är det bästa som finns. Oj vad svansen viftar och slår. Hjo-Hjo är en lycklig hund. Åtminstone när han äter leverpastej.

Valpmorgon

Rastad och utfodrad är vår hund redo för ännu en underbar valpmorgon. Springer de sista metrarna till husse med GP i munnen. Duktig vovve! Sedan kör han på så länge han orkar, dvs mellan 7.10 till 7.28.

Hopp upp i fönstret efter gardinen, som inte finns där längre eftersom den inte funkade ihop med hunden. Men där finns förvisso ett par tomatplantor och en kornettblomma – eller fanns, de dråsade visst i golvet. Det gör inget, det finns dammsugare i huset. Värre då med hustruns älskade keramikhöna från vårt älskade Cotignac, fastlimmad i bordet eftersom händelsen var lätt att förutse, hjälpte alltså inte, den dog i fallet om nu inte Hjo-Hjo hann med att sätta tänderna i henne innan. Splitter på golvet. Ut med hunden! Sopborsten fram. Likt förbenat hittar han något vasst att bita på. Husse fram för att byta grejer, hundlevergodis mot glas i munnen. Går alldeles utmärkt. Men i städskåpet hittar han redan nytt, någon sorts plastremsa som åker ner, om nu inte husse hinner före. Blodvite. Och sopborsten far han runt runt med i rundgången. Nu biter han matte i knävecken. 

Sedan är han klar, biter sig själv i svansen och faller ihop i en liten hög på golvet.

Kanske hinner husse och matte få sig varsin kopp kaffe innan det är dags igen.

Hundextra

Noterar att bloggen fått en ny huvudrollsinnehavare och att den charmiga småstaden förpassats ut i periferin. Från Hjo till Hjo-Hjo således. Det är ganska logiskt eftersom den kloka och söta hunden också är kolossalt energisk när han är vaken. Man kommer inte undan. För stunden heter tillvarons epicentrum Hjo-Hjo.

Dagens rapport.
    1.Tigger inte vid matbordet.    
    2. Sover snällt i sin korg nedanför husses säng (Men skarpt läge först i natt. Utförlig rapport följer. För husse blir det säkert alldeles för mjukt att sova i säng).    
    3. Håller tätt hela nätterna – mestadels.

Duktig hund! Hjohjomensan, fast hungrigare varelse än denna lilla hund har bloggaren aldrig råkat på. Kommer som ett skott vid minsta porslinsskrammel i köket, bara han blir lite större kan han äta direkt ur grytan på spisen.

Ny favorit: skinkost på tub. Hur han nu har fått smak på det?

Fortsättning följer.