Vätternhäng

Vätternhänget på Grönköping är magnifikt. Stockholmsungdomarna, de våra, kan inte annat än göra tummen upp. - Kan man bara få en rekmacka och en malt också, så blire fem sikar av fem möjliga. Men då skare va vätternreker. Såna maneter. - Det ger sig, säger Bloggaren.

Hjalmar äter och sover, tittar storögt upp, gäspar och sover igen. Vätternhäng, vad är det för särskilt med det? Hjo-Hjo är oerhört nyfiken, slickar den lille på tårna eller där han kommer åt. Vore han tre månader, Hjalmar, istället för tre veckor skulle han kikna av skratt. Och dra hunden i handtaget därbak. Hoppla, hoppla!

Och nu ska morfar plantera ett träd på Västergatan. Hjalmars träd. Kan det vara den där platanen det har talats så mycket om? Mycket möjligt, vi får ta oss en titt på Hagens i Fågelås först. Och sjunga en vaggande vacker visa: Saskia har ett namn med klang / Hon jobbar på ett pilsnerpang / Häller upp öl åt grabbarna / Grabbarna tycker hon är bra. Finns den med i Nu ska vi sjunga, undrar mormor.

Och i Vättern var det visst 17 grader häromdagen. Det tar sig...

S/S Trafik

Flickor och gossar, vart ska ni åka? / Vi ska till Möja, supa, slåss och bråka. [Cornelis Vreeswijk: Ångbåtsblues. Grimascher och telegram 1966]. Och sexparty i varenda tält, dessutom. Usch och fy. (Stackars Cornelis, han som ömmade för mördare, suputer och vindögda servitriser, han borde fått vara med ett tag till. Han var bra, han var bra, har du tid och pengar... Men han var en slarver, hade fogden efter sig hela livet. Var som grekerna: hade ingen lust med skatten, ingen lust alls).

Tar man en rundtur på Vättern med ångaren Trafik blir det betydligt stillsammare, remmalag på Visingsö på sin höjd. Det ska nog bli av det också, men idag får bloggaren nöja sig med att från södra piren ivrigt plåta ångaren när hon lägger ut från hamn. Det är inte så tokigt det heller. Tööt, tööt.

Lördag em skruvar hustru och göteborgsdotter ihop en köksö i köket, och bloggaren sliter färdigt med spaljén och är duktig. Vi är alla duktiga. Det är därför vi hugger in på musslorna med så god aptit någon timme senare. Och känner oss behagliga som fransoser och fransyskor. Bon appétit, som Julia Child sa.

Lördag i Hjo

På loppis idag och köpte Cornelis för en tia: Personliga Perssons fru / Och hans vidriga dotter / De sutto i sina särkar ännu / Och sina papiljotter... Varför föds det ingen ny Cornelis i våra dagar? Därför att det räcker med den gamle, ingen vill lyssna på Cornelis-epigoner. Det får allt komma något annat istället. Selvfølgelig, som man säger i Norge, han var populär där också. En komplicerad människa, vände sig åt vänster men sympatiserade nog mer med suputer, vindögda, glädjeflickor och dråpare, än med den så kallade massan. Många av hans visor blev väldigt bra, några blev ännu bättre. Hade holländaren sjungit på engelska så...

Hjo-Hjo gjorde också sina fynd, kom hem med älg och panda. For runt på gräsmattan som en hundspole. Älgen upp och ner i luften – aj aj, passa hornen! Pandan darrar förskräckt på förstubron. - Hur ska detta sluta? Snart är det min tur.

Hjo-Hjo och älgen vilar ut.

Bloggaren har inga trasiga skor, däremot splitter nya vandringskängor som gör honom illa på högerknylan. Alltid är det något.

Och till sist en skylt på en vägg i Hjo.