X-dörrar igen

Angående gårdagens uthus med x-dörrar. Bloggaren fick lite kalla fötter eftersom han inte har några egentliga belägg för att de skulle vara specifika för Hjo. Inte andra än muntliga från svärfar, den gamle fanjunkaren. Betvivlar honom inte, tvärtom. Tror nog att han har god ordning på sina x-dörrar. Fast den retirerande bibliotekarien vill gärna se bokliga belägg. 

Iväg till biblioteket alltså. Lånar Hjo : trästaden vid Vättern av PG Ylander (stadsarkitekt fram till 2007). Han om någon borde veta. Vi saxar: Uthusen har ofta behandlats omsorgsfullt, ibland lika kärleksfullt som bostadshusen, med vackra detaljer. ... Men gemensamt för nästan alla Hjo-uthus är de ”kryss-stagade” dörrarna! I Hjo : stadens historia och byggnader förklaras också att dörrarna är vanliga i Hjo, dessutom konstruktiva och dekorativa. 











Gott! Då har fanjunkaren rätt, och så även bloggaren. Det betyder ett rent samvete och ännu en god natts sömn.

Litterär kuriosa

1.
I Hjo år 1905 gifte sig Bo Bergman med prästens dotter Hildegard. Bröllopsfoto taget i prästgårdens trädgård intill Hantverksgatan. (Står för övrigt att läsa i pdf:en i Ett något lättare hjärta. Ni som redan läst får försöka överleva ändå). Hantverksgatan är, skulle jag vilja påstå, en av de vackraste i trästaden. Nu igen, hur många vackra gator finns det egentligen i Hjo? Svar: åtskilliga. Kanske tyckte Bo Bergman sammalunda angående Hantverksgatan, dock inte om hjoborna. Han skaldade:

Det var en liten stad
där rann en liten å
och i den lilla staden
var alla ord så stora
och alla människor så små

2.
För Juloratoriet fick Göran Tunström Nordiska rådets litteraturpris 1984. Boken utspelar sig naturligtvis i Sunne. Men filmen i Hjo, åtminstone delar därav. Stora torget med dess bevarade gamla byggnader ansågs särskilt lämpade. Såg att filmen är inköpt till biblioteket så det är bara att sätta det ena benet före det andra och gånga iväg.

Ett något lättare hjärta

Göteborgsvädret gör ingen människa glad, speciellt inte vintrar som inga vintrar är, bara blöttöverallt och vällinggrått. Så det kan man vara utan, tveklöst. Tyvärr är det blött här i Hjo också, medges, en synnerligen händelselös dag dessutom. Bilen på verkstan igen, vi kan inte ens ta oss till brädgården efter virke. Skafferiet, ni vet. Och Hjo ska förstås upplevas på sommaren, det framgår inte minst av den färgglada kartan med föreslagen stadsvandring (pdf bifogas.) Välkommen till Hjo - Trästaden vid Vättern.

Så vad göra annat än att gnälla?

Tja, man kan till exempel ta sig liten (eller stor) promenad längs Vättern för att bättra på humöret. Det är inte alla som har privilegiet att bo så nära detta vårt stora innanhav. Idag hörs vågorna rulla in likt det värsta Medelhav. Och jag ställer mig på Bellevueterrassen och plåtar de idylliska – Gud, vad tjatig han är. Jo, jag vet men hittar inget bättre ord – alltså, plåtar de idylliska badhytterna vid Guldkroksbadet. Det kanske inte är så att jag visslar hela vägen hem, men nog känns hjärtat något lättare. 














I kväll ska jag ta mig an Lagercrantz bok om Gunnar Ekelöf: Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma. Spännande.
  

Hjo: första veckan

Första november kör vi upp till trästaden för att betala Huset. Efter Alingsås öppnar sig himmelens portar på vid gavel, vi kör i hällande regn hela vägen – ja, det blir värre och värre, tror knappt jag varit med om blötare bilfärd. Vi signerar våra papper och kör hem igen, här finns inget mer att göra en sådan här dag. Möblemanget kommer först nästa vecka – vi kan ju inte sitta här på varsin bananlåda och titta på varandra.

På Stavhopp i Gbg möts vi av någon sorts Helan & Halvan-upplevelse. Lyset fungerar bara i hall och sovrum. Teven är utslagen – men fungerar om vi sätter på spisen. Dock, spisen fungerar inte.

Hallå, hallå, sätt på spisen, nu börjar Aktuellt!

Måndag morgon anländer med förkylning och punktering, motgångarna avlöser varandra. Men skam den som ger sig. ”Vi börjar om igen. Vi ger oss inte”, som Lars Gustafsson sa en gång i tiden.

Men efter regn följer sol.

I Hjo upptäcker vi Hamnkrogen, och Vete & Råg. Sedan kommer bohaget, bra, bra. Och Pricken är med. 

Arbetshelg med äldsta dottern och sambo, som dyker rakt ner i flyttlådorna, kånkar och bär, skruvar och slår. Själv tar jag på mig arbetshandskarna och krattar löv i trädgården. Om jag går upp på övervåningen, öppnar sovrumsfönstret, tittar ut och vrider huvudet i 45 grader kan jag se Vättern. Det är sådant som kallas livskvalitet.