Vävbindning: Lös rosengång

Äldre lös rosengång från Fröå, Åre

Lös rosengång kallas också för enkel rosengång och vanlig rosengång. Rosengång brukar betraktas som en konstväv. Den förekommer både i hela vävnader och i bårder.

I lös rosengång flotterar mönsterinslaget över en till tre varptrådar och tvärtom på andra sidan. Mönstret blir alltså spegelvänt på avigsidan mot rätsidan. När man väver med två färger måste man lägga om dom i kanten för att dom ska binda där.

Lös rosengång förekommer i två varianter motsatstrampad och på tuskaftsbotten.

Partimönster, detta är ett vanlig förekommande mönster. Men det finns många möjlighet och man kan se att många väverskor har hittat på mönster i vävstolen.

Med motsatstrampning får man en mjukare och följsammare kvalité. Man kan tänka att två inslag hör ihop. Om du tänker dig att du trycker ihop inslag 1 och 2 så passar dom ihop perfekt. Detta gör att varpen helt täcks.

Med tuskaftsbotten blir vävnaden fastare. Du behöver 6 trampor, 4 mönstertrampor och 2 tuskaftstrampor.

Det är vanligt att man bygger upp mönstret med fler genomtrampningar på samma mönstertrampa.

Trasmatta i en lös rosengångsvariant

Här har jag vävt två inslag med samma mönstertrampa på en tuskaftsbotten. I den motsatstrampade lösa rosengången överst i inlägget är det tre inslag på samma "tramp-par".

VÄVSEDEL - fälltäcke
Teknik                    Lös rosengång (motsatstrampad)
Varp                       Lin 8/2 oblekt
Inslag                     Ull 6/1, i minst 2 färger
Sked                      45/10, 1-1 (4,5 tr/cm)   
Inslagstäthet          18 insl./cm
Färdig bredd          60,7 cm
Skedbredd              63,8 cm
Antal varptrådar     287 tr

Källor:
Cyrus-Zetterström, Ulla. Handbok i vävning, 1990, Natur och Kultur
Gustafsson, Kerstin. Väv - skapa från grunden, 1992, LTs förlag