Ibland behöver man en robot

Nu behöver jag inte prata med mig själv när jag sitter i vävstolen, utan jag har en robot att prata med. Att brodera korsstygnen tog inte så lång tid, men sen har den legat i väntan på att jag ska ta mig upp på vinden där jag har min mönstrade bomullstyger. Igår kväll var det då dags, jag var upp och hämtade ett av mina tyger från Afrika, vaxbatik helt underbara. Sen var det "bara" att sy fast tygerna och montera ihop den, lite pilligt men roligt.

Om du blir sugen att sy en egen robot kan du hitta den i boken "Brodera och sy djur i figur" av Ida Ahlström. Det finns också många fina djur man kan sy, om man nu inte gillar robotar. Eftersom jag ville göra en nåldyna kändes det så hemskt att sticka nålar i ett djur, så då föll valet på en robot, ett extra lätt val då jag gillar robotar.

Rosa dras till mig som flugor dras till honung

Det är konstigt med färg, just nu är det rosa som gäller och jag känner mig oskyldig till det färgvalet. Inte för att jag har något direkt emot rosa men lite roligt hade jag när jag insåg att jag både broderar och väver i rosa.

I vävstolen har jag börjat att solva den rosa linnevarpen som jag drog på igår. Jag ska väva daldräll så det gäller att hålla tungan rätt i mun så att det blir rätt. Tur att jag har en bra ljudbok och en på lager att se fram emot.

Jag broderar rosa också, men jag tror att jag ska hålla på hemligheten om vad det ska bli. Någon som kan gissa?!

Tårtpapperssömnad

Skirhet, spets, underbart och färdigt!

Japp, stycket som jag har broderat på, i det som känns hur en evighet, är färdigt. Ja det ska stärkas också, det är viktigt, för jag vill inte att det ska se ut som ett tårtpapper när det används. Efter att det är stärkt kommer inte spetsen att stå upp som det gör på bilden utan det kommer att vara helt platt.

Jag var bara tvungen att göra ett snabbt prov med min egen mössa ikväll och det ser jättefint ut, om jag får säga det själv.

Forma spets så det ligger som jag vill

Nu när stycket är färdig broderat är det bara resten kvar, och den stora delen av resten är att sy fast spetsen. Nu på lunchen har jag börjat så sakterliga att nåla fast den så den ligger som jag vill. För visst är lin härligt på många sätt och viss men det lever också ett eget liv ibland. Men fint blir det, om jag får säga det själv. Och i stor kontrast med att sitta och väva matta där det stora rörelser och mycket kraft är det här tvärtom.

Prickelleprick

Det här ett dåligt samvete, det måste jag erkänna. Nu är det bara två prickar kvar och så montering så är detta stycket till Myssjödräkten färdigt. Japp nu måste det bli klart, både för systerns svärmor som ska ha det och för att jag ska slippa mitt dåliga samvete.

Det har varit väldigt roligt att tyllträda, något jag kan tänka mig att göra fler gånger. 

Tillbaka till verkligheten

Idagarna tre har jag nu varit borta på landet. Och det har varit så skönt, jag har mest sovit, ätit och broderat. Tomten växer sakta men säkert fram, inte bara skägget utan också luvan är klar. Nu riktar jag in mig på vante nummer två, om flytet håller i sig kanske den blir klar innan lusten tar slut för den här julen. Men det blir ju jul även nästa år.

Dan före dan före dopparedan

Jag får erkänna att jag har liksom inte fattat att det är bara är en arbetsdag kvar sen är det julafton. Det känns som att jag har hur mycket tid som helst, men det har jag ju inte.

Men det viktiga är som sagt var gjort, sillen inlagd och laxen är gravad, tack Maria!

Packat har jag också gjort, frågan är bara vilka hantverk som ska med tomten är självskriven och så någon stickning.

Jag är redan klar med julens broderimål så nu ska jag fortsätta med luvan.

Santa Claus is coming to town

Nu har tomten tittat fram igen, han dyker upp varje år.

Ifjol hade jag som mål att bli färdig med skägget, och jag får erkänna att det blev det inte, men kanske i år. Det skulle vara kul att bli färdig så det kan bli tradition att få hänga upp den till jul istället för att brodera.

Titta vad jag hittade

Hemslöjden har tagit fram en massa idéer, den här dök upp för ungefär 10 år sedan. Man brodera korsstygn på bomullsband och sen är tanken att man ska sy fast dom på kläder. I Hemslöjden där dom visades första gången hade man broderat texten till "Visa i midsommartid". Broderat i rött på vitt band och fastsytt på en linneklänning.

Jag ville också brodera så jag började, det blev några ord av två olika sånger av Ranarim. Dessa förvarade jag i ett plastkuvert som en gång innehöll choklad. Sedan har det fått ligga där dom senaste 8 åren eller så, och nu har dom kommit fram och jag vet inte om jag tycker om dom längre. Kanske jag ska lämna dom vidare till någon som kan använda dom, men för tillfället för dom ligga kvar i sitt chokladfodral.

Nytt försök

Idag vid frukost när jag sitter vid köksbordet fastnade mina ögon på ett nystan, japp garnnystan på köksbordet. Det är ett nystan till stora mattan, men det som slog mig i morse är att det borde funka bra till vävsöm.

Mitt förra prov tyckte jag blev för glest, det här provet tycker jag mycket bättre om.

Förra gången jag funderade över "min" vävsöm, skrev jag att jag var sugen att skicka iväg väven på mangling. Och nu har jag tänkt om. Om jag manglar väven kommer det att bli för platt så nu har jag bestämt mig för att våtspänna den istället.

Inte för glest inte för tät

Det är nästan ett år sedan nu som jag vävde linnepanama för att brodera vävsöm på. Men det som jag fastnar i hela tiden i är broderigarnet och tiden. Ikväll har jag provbroderat och jag kan inte säga att jag är nöjd, men det finns fler garner att testa. Provet är broderat med Wålstedts gobelänggarn, rester från flamskvävningen.

Sen blir jag sugen på att skicka iväg tyget på mangling så att det blir slät och fint, och får sån härlig linneglans.

Jag har också testat en ny sorts nål, en nål med ögat i mitten och två spetsar. Den är gjord för broderi i båge där man har satt fast bågen och har båda händerna fria. Då kan man ha en hand under och en hand över bågen och det går mycket fortare med hjälp av denna nålen. Och det får jag hålla med om, det går fortare och det känns smidigare eftersom man inte behöver vända på nålen. Och det kanske viktigaste, tråden snor sig inte.

Om ni är sugna på att titta på riktigt fina vävsömsbroderier titta in på Åsa och Martins blogg, där visar Åsa hur hon har jobbat med vävsöm.

Prickarna är kvar

Snart är stycket färdig broderad, det är bara några prickar kvar. Med några menar jag cirka femton stycken.


Ett slöjd tips lördag 6/4 och söndag 7/4: Prova-på-slöjd på Jamtli, Östersund 12 - 16. Det är slöjdföreningen Visa mig som kommer att vara där och slöjda med er.

Brodera spegelvänt

Jag fortsätter att brodera på stycket till Myssjödräkten. Ena sidan är helt klar och jag håller på med andra sidan. Och jag har fått en påminnelse om varför jag inte gillar spegelvända mönster. Första sidan är inga problem, men den andra. Den måste ju se ut som den första. Det sköna med detta stycket är att sidorna inte är exakt lika med nästan exakt lika vill jag att dom ska vara. Det gör att andra sidan tar längre tid än första.

Skira små löv

Det är många löv i mitt liv för tillfället, är det en längtan till våren som framträder?! Dessa löven finns på stycket som jag broderar, tyllträdning är roligt, det tar lite tid innan man kommer in i mönster, få in den rätta känslan, men det tycker jag att jag har gjort nu.

Från grovt till tunt

När jag tänker på det hantverkandet jag gör för tillfället slås jag av kontrasterna. När jag är hemma är det mattväning som gäller, grovt inslag och hårt tillslag. På lunchrasterna sitter jag och tyllträr ett stycke till en folkdräkt, det är tunna trådar och det gäller att vara lugn och dra åt tråden kontrollerat.

Jag gillar variationen i allt det jag gör, det är så jag vill ha det. Så brukar det vara i vävstolen också. Jag brukar gå från grovt till tunt och tillbaka igen.

Solv kan vara bra till mer än man tror!

Det händer inte så mycket nytt här hemma. Det händer saker, jag broderar några korsstygn och frivoliterar några bågar.

När jag gick igenom bilder på datorn så hittade jag denna bilden från Egypten. Det är en garnvinda som finns på universitetet. Jag gillar att här är det funktion och inte form som räknas. Det behöver inte vara så avancerat, det funkar. Samtidigt får jag erkänna att jag inte skulle kunna göra något liknande. Jag borde kanske borde träna på det enklaste enkla, det är så lätt att det växer och blir komplicerat.

Några stygn sydda på tomtens skägg. Jag blir irriterad på den stora tomma fläcken i luvan, jag tror jag kommer att fylla den härnäst.

Dags att ta fram den där tomten igen

Min tomte växer inte så mycket under den delen av året då det inte är jul.

Men jag brukar ha ett litet tomtemål varje år, ifjol var det ansiktet. I år tror jag att jag satsar på att skägget ska bli klart.

Det slutgiltiga målet som jag satte upp när jag köpte den var 15 år, det är 9 år kvar på den tiden. Och kolla hur långt jag har kommit dom senaste 6. Jag tror jag får revidera min tidsplan.

Men nån motta får det vara

Nu har jag tänkt på en tråd en hel natt. Jag ska brodera ett stycke, tyllträdning och jag hittar inte den tråden jag vill använda. Det känns hela tiden som jag har det på tungan vad den heter och vart jag kan hitta den. Det är otroligt irriterande. Jag har till och med drömt om trådar inatt, om jag kom på det då så har jag glömt det nu.

Det är i alla fall ett lagom tjockt, lätt tvinnat, 3 eller 4-trådigt merceriserat bomullsgarn jag vill ha. Igår kväll letade jag fram en av dom mindre lästa böckerna i mitt textilbibliotek, så lite läst att den inte var med dom andra böckerna. En bok om tyllträda spetsar från Skåne, där står det om tråd:

"Broderigarnet var nästan "man tager vad man haver": tunt bomullsgarn 1-2 trådar vävgarn?), DMC-garn, blanka trådar i silke och kontsmaterial osv."

Idag ska jag gå till garnaffären och titta, kanske hittar jag där det jag letar efter.

Det är min mamma på bilden begrav under gonkarna som hon sytt, så har det känts inatt fast jag har varit begrav under garn. Jag gillar särskilt modsgonken, den fanns som mönster i Bildjournalen, har hon berättat.

Luften är alltid fri

"Det är luften mellan trådarna som är viktig". Det sa alltid en av min vävlärare till mig och mina studiekamrater.

I helgen har jag vävt linnepanama för att sedan brodera vävsöm på. Just detta gör det vikigt att den blir kvadratisk, alltså lika många varptrådar som inslag per centimeter. Och då tittar jag på luften eller hålen som blir mellan trådarna, är hålen kvadratiska eller rektangulära?

Men det är inte bara i såna här fall som luften är viktig det är varje gång som man väver, men man tänker inte alltid på det. Mest tydligt blir det när man väver beklädnadstyg för att få till ett följsamt och behagligt tyg är det jätteviktigt med luft mellan trådarna, för vem vill gå runt med tyg som har samma egenskaper som pansar på kroppen.

Besök i guldgruvan

I dag har jag varit på besök på Havremagasinet, Jamtlis föremålssamling. Där har jag tittat på vävda kuddar från 1700-talet. Och lite vävsöm.

Tyvärr så får jag inte lov att visa några bilder, men lite kan ni ana. Tanken är att jag ska väva upp några av kuddarna och då kommer ni att få se mera.

Jag blev förvånad av hur många kuddar som fanns bevarade och mångfalden bland dom. Allt från enkelt rutiga till stora frodiga tulpaner. Liknande dom som återfinns i dom broderade brudkuddarna från samma tidperiod.

Av en slump så hamnade vi bland vävsömmen, det är något som jag skulle vilja testa mera. Särskilt när jag har läst Åsa Martinssons blogg där man kan följa hennes arbete med vävsöm. Det är så vackert.