jag är blek och frusen. får plommonlila naglar i ton med febergraderna.
det låter som att någon drar fingrarna över strävt, vitt papper när jag andas.
jag har svårt med kylan. längtar bort. tycker att jag är genomskinlig.
tycker att jag är mest bara trött. en blek figur som möter mig i spegeln.
som av en slump råkar jag le. mot mig själv, precis då och egentligen inte för något,
det bara blir när jag kommer att tänka på hur jag skrivit till andra,
tänker om andra, hur jag utan tvekan ser andra,
~ de på riktigt fina orden ur master poems av leonard cohen;
“avoid the flourish.
do not be afraid to be weak.
do not be ashamed to be tired.
you look good when you’re tired.
you look like you could go on forever.
now come into my arms.
you are the image of my beauty .”
den hjälper. den här nyfunna mjukheten mot mig själv.
den som är svår att sätta ord på. som kanske inte heller ska berättas om.
det räcker att säga att jag odlar blekrosa vinter-rosor på kinderna.
att jag har ett oväntat léende som når ända in,
som kan liksom vända där inne för att den bottnar. kan le tillbaka,
där jag sitter i mitt dova lilla badrum av sten
och ser mig själv i speglade ögon.
och så kan en känsla skifta i kroppen. lyfta och göra allt lättare.
det blir en brasa och lillasyster som knackar på, med allt som behövs för att
hon ska kunna göra sin heavenly kiwi smoothie.
ett pyjamas-party. för bleka själar som behöver en kick.
kiwis, lime, avocado, almond milk, honey etc | recipe at emma’s new soulfood
det har alltid varit lillasyster som varit i takt i köket
och den sista tiden har hon intagit mitt i studion. tömt kökslådorna
på bomull, filmrullar, stearinljus, läppstift & små saker jag inte ens kan
förklara vad de gör där, ~ & fyllt dem med kokos-socker, sugrör,
torkade mullbär, dadlar & cashew nötter, små rivjärn & silar.
köksbänken svämmar plötsligt över av färska kryddor och en korg med
grönsaker & lime. medan hon hanterar mixern med flinka fingrar,
förlorar jag mig i ljuset som faller in över porslin & pyjamas.
och så kan en känsla skifta i kroppen. lyfta och göra allt lättare.
ett pyjamas-party. för bleka själar som behöver en kick.
kimonos som bär minnen av bali & raggsockor från fåren vid kullaberg.
en brasa och ett sällsamt snöljus. planer & provande av recept.
det har allt en takt, även för mig som är hopplös i köket.
jag är blek och frusen. får plommonlila naglar i ton med febergraderna.
men jag har en lillasyster som kommer med en vitaminkick värdig sitt namn,
~ & snön lägger sig inte. marken är för varm. våren i den vinner.
kärlek,
h
her kimono is the painter’s daughter by LW | mine is from spell
chevron straws bought here | ball mason jars from the mason jar company
i’ve put classic words on a vintage botanical sheet | sara has handmade the little bug for me
© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration
//
i'm pale and frozen. get plum-purple fingernails matching my fever degrees.
it sounds like someone stroking their hand over rough, white paper, when i breathe.
i’m not friends with the cold. i long to leave. think i'm all transparent.
think i'm mostly just tired. there’s a pale figure meeting me in the mirror.
as by chance i happen to smile. against myself, right then and not really for anything,
it’s just there, when i come to think about how i’ve written to others,
what i’ve thought about others, how i undoubtedly see others,
the truly beautiful words from the master poems by leonard cohen;
“avoid the flourish.
do not be afraid to be weak.
do not be ashamed to be tired.
you look good when you’re tired.
you look like you could go on forever.
now come into my arms.
you are the image of my beauty .”
it helps. this newfound tenderness against myself.
the one that is difficult to put into words.
the one which perhaps should not be told of at all.
the one which perhaps should not be told of at all.
suffice it to say that i'm growing pale pink winter roses on my cheeks.
and that i have an unexpected smile that reaches all the way in,
that can turn back in there, because it reaches the bottom;
that can smile back,
that can smile back,
where i sit in my muffled little bathroom out of stone
and see myself in mirror reflected eyes.
how a feeling can shift in your body.
how it can lift and make everything lighten.
turning the day into a lit fireplace and a baby sister who comes knocking;
carrying everything needed to make her heavenly kiwi smoothie.
a slumber party. for pale souls in need of a kick.
it’s always been my little sister who was in tune with kitchens,
and this past time she has seized the studio one.
she’s emptied kitchen drawers of cotton, reels of film, candles, lipstick & small things
i can’t even explain what they were doing there, ~ & filled them up with
coconut sugar, paper straws, dried mulberries, dates and cashew nuts,
small graters & sieves. the kitchen counter is suddenly overflowing with fresh spices
& a basket of vegetables & lime. as she handles the mixer with nimble fingers,
i lose myself in the stunning light, flooding porcelain & pajamas.
and so a feeling can shift in your body. lift and make everything easier.
a slumber party. for pale souls in need of a kick.
kimonos carrying the memories of bali and
woolen socks from the sheep of our kullaberg.
a bonfire and that wondrous light of snow. plans & testing of recipes.
it all has a tune, even for me who is hopeless in the kitchen.
i'm pale and frozen. get plum purple nails matching my fever degrees.
but i have a baby sister that comes with a vitamin kick worthy of its name,
~ & the snow doesn’t settle.
the earth is too warm. the spring in it wins.
the earth is too warm. the spring in it wins.
x,
h