Visar inlägg med etikett objektiv. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett objektiv. Visa alla inlägg

1.26.2012

torsdag med guldkant


 känner mig hög av ljuset i dag. glömmer mössan och skyller på fåglarna 
som sjunger vårsånger. fryser så att naglarna skiftar i plommonlila. 
åker buss för 1a gången på väldigt länge & kommer på mig själv med
att sitta och fån-le i någon slags kollektivtrafiktrans. 
jag blir alltid dåsig på bussar & tåg. det minns jag nu. lugn, glad och dåsig. 
jag läser och dricker kaffe och fånget av körsbärskvistar tar upp en 
helt egen plats bredvid mig. jag har varit på möte med cirkus & fingrat 
på deras spira s/s 12, som vi snart skall packa in en bil & köra till 
stockholm med för plåtning. det är deras finaste kollektion hittills, tycker jag 
och bilderna & idéerna fullkomligt trängs i huvudet inför projektet.
cirkusprinsessorna berättar om något jag tror är lite hemligt än så länge, 
som jag redan ser fram emot, ~ & som många kommer gilla. 

det är en alldeles vanlig torsdag. men den känns
den viskar om vår, inspiration, vackra färger & nya idéer. 
den gör mig lycklig.


lite extra lycklig är jag dessutom sedan häromdagen, då en grå mockapåse 
med svart läderbotten äntligen kom hem, 
i den vilar ett längtansfullt sparande & ett nytt objektiv. 
med fler & fler uppdrag för inredningstidningar kände jag att det var dags 
att satsa på ett objektiv utöver det underbara porträttobjektivet jag har 
i mitt ef 50mm/1,4. lite läste jag på, ~ & mest följde jag känslan i valet 
när det blev ett ef 24mm/1,4 LII usm. 
jag är fullkomligt förälskad i de här objektiven från canon 
för deras fantastiska prestanda i lägre ljus, klarheten & färgerna. 
i de enkla testbilderna ovan, tagna häromkvällen hemma i marie & bill’s 
underbara hem, blev det tydligt för mig, efter att ha suttit stilla 
på golvet och tagit samma bild med de olika objektiven;
att jag valt alldeles precis rätt. 
{zoran, Du rockar !}

allt gott till Er, fina Ni. 
och kärlek. 




9.10.2011

wishy washi


hej.

{misstänksamt direkt.} 

lika bra att varna omedelbart.
jag känner mig helt uppåt väggarna. 
eller vad kallas det när det känns som att man, 
vilken minut som helst 
ska börja just.. klättra på väggarna?

därför känner jag att jag måste berätta lite vad det är som pågår.
vad som pågått. lite. hoppas Du har en riktigt go’ stor mugg 
kaffe eller te eller varm choklad eller någon annan favorit,
~ & vill stanna en stund hos mig.

klockan 07:00 sätter jag mig upp i grusögd givakt. 
trasslar mig loss ur lakanen.
det kan inte gå fort nog.
{hur många varv kan man sno in sig själv i ett lakan egentligen?} 

såhär är det. 
på slagbordet i matrummet ligger en skatt & väntar,
invirad i min allra mjukaste bomullssjal
{fråga mig inte. tror det handlar om kärlek det där invirandet för mig.}. 
i går kväll kom den hem. 
lite födelsedagspresent. 
lite själv-sparat. 
lite för tidigt. 
med en man som inte kunde hålla sig en sekund längre. 
jag säger bara. canon. eos. 5d. mark. II.

.. och med en extra-present för att jag inte skulle 
behöva vänta på att få prova.
canon. ef. 50mm/1.8.

jag var ändå tvungen att vänta, 
~ & under natten låg batteriet på laddning.

jag gör kaffe & smyger rundor i morgondunklet.
känner mig smått som en osalig ande. 
vad fotograferar jag? tejp. 
{jag föll dit på den ja. washi tejp. 
det står jag för. här ska det tejpas.} 



det är därför jag suktat efter en canon.
klarheten & de sköna färgerna. 
{ej vetenskapligt på något sätt. 
bara en känsla när jag jämför med nikon. *} 



.



men vad består osaligheten .. mitt wishy washi av?
 {förutom till hälften tejp då.}
jag har försökt sätta fingret på det. 
tro mig. 

jag tror såhär. 
att jag inte riktigt kan ta in det här. 
kan inte ta på det.
det är så .. lyxigt. 
ja. så känns det. 
jag känner mig så priviligerad.

för ganska precis tre år sedan 
fick jag min nikon d60 
av min familj när jag fyllde 30. 
{låt bli med att lägga ihop i huvudet!}
de hade ju inte kunnat undgå att se 
min nyfunna passion, 
~ & hur jag ständigt sprang runt med en 
gammal semester-typ-kompakt-kamera.
jag hade gått med i flickr,
~ & fotade lite när det fanns tid 
efter jobb & måste’n.

plötsligt börjar det ramla in 
förfrågningar om bokomslag,
~ & jag blir kontaktad av den 
amerikanska bildbyrån getty images.
för att inte tala om alla mail som, som om från ingenstans,
ramlar in från kina, usa, frankrike, danmark; 
alla underbara människor som skriver 
att jag har förändrat deras dag till det bättre genom 
mina bilder på flickr. det är overkligt. 

och alldeles alldeles fantastiskt.  

men framförallt; 
plötsligt andades jag foto. 
jag har alltid älskat fotografi som 
{andras ~} uttryckssätt 
och känner mig som om hopsatt 
av en livslång kärlek till bilder,
ett liv av att tänka i bilder.
men jag trodde nog, 
av någon outgrundlig anledning, 
eller jag var ’nöjd’ med, 
~ att ha fått mitt språk; 
i skrivandet, som jag alltid älskat.

nu handlar plötsligt allt om att försöka fånga 
det som finns i det inre ögat,
bortom det uppenbara. 
jag vill få det på film, på papper. inkarnerat.
och för ungefär ett år sedan bestämde jag mig 
för att ge mitt fotograferande 
en chans på riktigt,
~ & sa upp mig på magiska magasin 36.

och nu. nu är det nya plötsligt.
plötsligt håller jag nästa-nivå-kamera i mina händer. 
plötsligt kan jag äntligen skriva kontrakt 
med engelska trevillion images 
som efterfrågat mig. 
mig?! 
plötsligt har jag registrerat företag. 

jag kan titta bort mot en liten hög med 
italienska romaner  från olika förlag 
som har någon av mina bilder på omslaget. 
 {vet inte vad det är med just italienarna & mina bilder?}
jag kan titta på en teateraffisch som använts i new york 
föreställande min lillasyster med händerna fulla av hallon.

men jag kan inte riktigt förstå det. 

hade någon sagt till mig för tre år sedan, 
att ens en tredjedel av det som hänt skulle hända, 
~ då hade jag med all säkerhet 
trott att de överdrev, förskönade, hittade på.

detta har fått mig att tro ännu mer på 
drömmar & visioner.
jag har liksom fått bevis. svart på vitt. 
det kan inte bara bli som Du drömmer. 

det kan bli mer. 


tack. 
det är det allra viktigaste ordet 
i all denna röra av ord. 








* förlåt nikonbaby ! jag älskar ju Dig. 
Du kommer alltid vara min 1a kärlek





Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...