bloom theory

jag är urdålig på att vara noga

med mina kameragrejer,

~ & minst lika dålig på att 

använda den rem som kom 

med kameran och istället plockar 

jag den i, ~ & ur någon stor 

väska, vilket var något jag svor 

{merde!} över ett antal gånger 

i paris, där ju fototillfällena

fullkomligt ramlar mot en 

i varenda vackert gathörn.

men kanske kan det bli ändring nu,

för idag dök ett efterlängtat 

camera strap från härliga 

bloom theory upp {~& stack

bokstavligt talat upp som en glad

gubben i lådan ur vår brevlåda, varvid

jag kom på mig själv med att slita

paketet till mig & hålla det mot

bröstet medan jag kastade, helt i onödan, 

~ & vilt misstänksamma blickar mot gatan

i tanken herregud, tänk om någon 

hade tagit det! 

sedan rodnade jag över mig själv}. 

det är så påtagligt det där,

~ hur även allt runt omkring skiftat 

fokus för mig, sedan jag föll så 

handlöst för fotograferandet för 

tre år sedan. nästan allt jag får den

där riktiga köplusten för nuförtiden,

har på något sätt med plåtandet att göra. 

från det praktiska, smarta till det

flyktiga, drömmande som rekvisita..

.. och rekvisita ska vi bara inte prata om.

en vacker klänning finns så tidigt som på

galgen i butiken som en inre fotoserie med ett

visst ljus, en viss flicka, en viss känsla.

allt väntar på att få sin bild tagen.

jag har redan spanat in ännu

ett bloom theory strap,

~ som nog får bli en present 

till mig själv när jag är klar med 

alla bilder för spira a/w 12 ..

japp. 

det är något med det som 

glimmar & helt enkelt gör mig 

glad i år. mer glitter åt vardagen!

och kärlek till Er,

h

±

{camera strap ~ bloom theory}

{sp ~ canon eos 5d mark II | canon ef 50mm/1.4}

  

  

att skiljas från en älskling

jag har funderat på det ett tag, 

men skjutit upp det, 

~ & inser nu, när det är dags; 

när han är avfotograferad & redo för auktion,

dels att ja, han var en han 

.. och att jag faktiskt får lite separationsångest.

attans.

min första riktiga kamera.

min familj hade lagt ihop till min 30års dag

och det var ett långt lyckorus, flera dagar därefter, 
bara att ömt få plocka upp den.

min första riktiga kamera. 

alla foton jag tagit med den ..

.. på lisbeth cedwall’s vackra utställning på magasinet ..

.. på finaste lillasyster .. 

.. på favoriten lina & magasin 36 för spira s/s 11 ..

.. & hundratals andra fotografier, vars stunder jag minns varenda en ..

med den här kameran fann jag mitt språk. 

mitt andra språk utöver skrivandet.

med den här kameran öppnades dörren för

amerikanska getty images, engelska trevillion images, 

för bokomslag, för att våga fotografera främlingar, 

för att göra de vackraste av vänner rättvisa,

för att våga föreviga mig själv på bild, 

för att kunna fånga de ögonblick, ~ & de blickar hos 

mina älskade som jag vill minnas alltid.

så. 
nu har jag varit ordentligt sentimental här en stund över 
alla bilder, ~ & en stor kopp chai med honung. 

nog nu.  
jag är för mycket hungrande frilansare för att
ha råd att fina kameran ligger och samlar damm,
för mycket annat jag behöver investera i.

och så hoppas jag att den kommer 
skänka någon annan minst lika mycket 
underbart som den gett mig.

4 år & 1 kamera senare.
jag har mörknat mycket, ser jag nu. och blivit äldre.
då är allt som det ska på något sätt ändå. 

hoppas Ni är lyckliga & inspirerade idag !


kärlek från mig.
och lite hjärtfladder,

h

wishy washi

hej.

{misstänksamt direkt.} 

lika bra att varna omedelbart.

jag känner mig helt uppåt väggarna. 

eller vad kallas det när det känns som att man, 

vilken minut som helst 

ska börja just.. klättra på väggarna?

därför känner jag att jag måste berätta lite vad det är som pågår.

vad som pågått. lite. hoppas Du har en riktigt go’ stor mugg 

kaffe eller te eller varm choklad eller någon annan favorit,

~ & vill stanna en stund hos mig.

klockan 07:00 sätter jag mig upp i grusögd givakt. 

trasslar mig loss ur lakanen.

det kan inte gå fort nog.

{hur många varv kan man sno in sig själv i ett lakan egentligen?} 

såhär är det. 

på slagbordet i matrummet ligger en skatt & väntar,

invirad i min allra mjukaste bomullssjal

{fråga mig inte. tror det handlar om kärlek det där invirandet för mig.}. 

i går kväll kom den hem. 

lite födelsedagspresent. 
lite själv-sparat. 
lite för tidigt. 

med en man som inte kunde hålla sig en sekund längre. 

jag säger bara. canon. eos. 5d. mark. II.

.. och med en extra-present för att jag inte skulle 
behöva vänta på att få prova.

canon. ef. 50mm/1.8.

jag var ändå tvungen att vänta, 

~ & under natten låg batteriet på laddning.

jag gör kaffe & smyger rundor i morgondunklet.

känner mig smått som en osalig ande. 

vad fotograferar jag? tejp. 

{jag föll dit på den ja. washi tejp. 
det står jag för. här ska det tejpas.} 

det är därför jag suktat efter en canon.

klarheten & de sköna färgerna. 

{ej vetenskapligt på något sätt. 
bara en känsla när jag jämför med nikon. *} 

.

men vad består osaligheten .. mitt wishy washi av?

 {förutom till hälften tejp då.}

jag har försökt sätta fingret på det. 
tro mig. 

jag tror såhär. 
att jag inte riktigt kan ta in det här. 

kan inte ta på det.

det är så .. lyxigt. 

ja. så känns det. 
jag känner mig så priviligerad.

för ganska precis tre år sedan 
fick jag min nikon d60 

av min familj när jag fyllde 30. 

{låt bli med att lägga ihop i huvudet!}

de hade ju inte kunnat undgå att se 
min nyfunna passion, 

~ & hur jag ständigt sprang runt med en 

gammal semester-typ-kompakt-kamera.

jag hade gått med i flickr,
~ & fotade lite när det fanns tid 

efter jobb & måste’n.

plötsligt börjar det ramla in 
förfrågningar om bokomslag,

~ & jag blir kontaktad av den 
amerikanska bildbyrån getty images.

för att inte tala om alla mail som, som om från ingenstans,
ramlar in från kina, usa, frankrike, danmark; 
alla underbara människor som skriver 
att jag har förändrat deras dag till det bättre genom 

mina bilder på flickr. det är overkligt. 

och alldeles alldeles fantastiskt.  

men framförallt; 
plötsligt andades jag foto. 

jag har alltid älskat fotografi som 
{andras ~} uttryckssätt 

och känner mig som om hopsatt 
av en livslång kärlek till bilder,

ett liv av att tänka i bilder.

men jag trodde nog, 
av någon outgrundlig anledning, 
eller jag var ’nöjd’ med, 

~ att ha fått mitt språk; 
i skrivandet, som jag alltid älskat.

nu handlar plötsligt allt om att försöka fånga 
det som finns i det inre ögat,

bortom det uppenbara. 
jag vill få det på film, på papper. inkarnerat.

och för ungefär ett år sedan bestämde jag mig 
för att ge mitt fotograferande 

en chans på riktigt,
~ & sa upp mig på magiska magasin 36.

och nu. nu är det nya plötsligt.

plötsligt håller jag nästa-nivå-kamera i mina händer. 

plötsligt kan jag äntligen skriva kontrakt 
med engelska trevillion images 

som efterfrågat mig. 
mig?! 
plötsligt har jag registrerat företag. 

jag kan titta bort mot en liten hög med 
italienska romaner  från olika förlag 
som har någon av mina bilder på omslaget. 

 {vet inte vad det är med just italienarna & mina bilder?}

jag kan titta på en teateraffisch som använts i new york 

föreställande min lillasyster med händerna fulla av hallon.

men jag kan inte riktigt förstå det. 

hade någon sagt till mig för tre år sedan, 
att ens en tredjedel av det som hänt skulle hända, 
~ då hade jag med all säkerhet 

trott att de överdrev, förskönade, hittade på.

detta har fått mig att tro ännu mer på 
drömmar & visioner.

jag har liksom fått bevis. svart på vitt. 

det kan inte bara bli som Du drömmer. 

det kan bli mer. 

tack. 
det är det allra viktigaste ordet 
i all denna röra av ord. 

* förlåt nikonbaby ! jag älskar ju Dig. 
Du kommer alltid vara min 1a kärlek.