féer, fåglar & en fråga

när jag gick igenom de här bilderna från 

den där testfotograferingen blev jag dels, återigen 

barnsligt förtjust i vad nya objektivet kan göra 

gällande att ta vara på ljuset och vad gäller skärpedjupet. 

jag är upp över öronen kär i riktigt selektiv fokus 

och i det som hamnar bortom ryms så oerhört mycket vackert. 

~ & dels tänkte jag på det som av någon anledning fått namnet

pausfåglar. 

de där fåglarna är numera oftast i form av vackraste busungen lina

och de innebär att jag som paus i annat arbete,
tillåter mig själv att jobba med en bild jag bara älskar. 

då kom jag på en idé. 

skulle Ni vilja vara pausfåglar ibland?

alltså. 

jag redigerar en bild Ni själva tagit. på mitt vis. 

en bild som är bra, ~ & som Ni är nöjda med rent grundmässigt, 

men som kanske saknar det där lilla extra, 

eller som kanske skulle bli vacker som svart & vit.

jag har ju inget jippo här hos mig. skulle Ni gilla det?

i såfall får Ni skriva bland kommentarerna,

~ & så får jag dra lott eller nåt’

vilken bild som får bli veckans pausfågel 

och få honeypie treatment. 

kan’re va’ nåt’ ?

hoppas Ni har en riktigt go’ fredag, 

~ önskar Er en kväll precis så som Ni vill ha den.

kärlek,

h

nu är det avgjort, fina Ni, för den här gången.
detta hoppas jag dock kan bli något 
återkommande. tack för Era glada tillrop!

muse & model : lina lindholm
mua & hair : josefin madsen ljungqvist
canon eos 5d mark II | canon ef 50/1,4 usm
© hannah lemholt photography

morgon i skrutthuset

det är verkligen höstväder nu. på riktigt. 

mama & jag brukar mötas upp för en 1 & ½ timmes

promenad längs havet varje dag. 

jag älskar det. men vissa dagar, som i dag, när det 

regnar småspik & man lutar i 45° vinkel

{och i & för sig har rätt bra medvind hem}, 

då tar det emot lite. 

men sen’. 

när man kommer tillbaka alldeles 

röd om kinderna & kall på låren 

och känner sig sådär nöjd med sig själv, 

då är det lite extra mysigt att byta om till raggsockar 

 {idag, läs; byta ut allt. dyngblöt.}, 

tända ljus & äta en sen frukost med kaffe & 

frasig nybakad surdegsbulle med hummus, 

lätt rostad sparris, örtolja & parmesan. 

i dag kunde vi inte höra ett ord av vad den andra sa

när vi var ute & gick, så det blev en stund vid slagbordet, 

med brasan vinandes, 

~ & jag passade på att ställa en av Era 

mamafrågor. 

{ ... }

"jag har större barn än pia, men när jag läser om henne så tänker jag 

så mycket enklare det kan vara och skönt att ha en dialog om dessa vardags problem - underbart.
jag tänkte också flika in med en fråga. jag har som sagt större barn, min minsta tjej är 6 år. 

jag tänker ställa en fråga jag länge undrat över, hur pass nyfikna är barn på varandra - intimt, 

vart går gränsen och ska man låta dem utforska varandra. 

jag märker att hon frågar mycket kring detta och leker även med en kille i samma ålder 

där jag hör och ser att de fnissar och tasslar, ofta utan kläder under täcket.

hur agerar jag?" 

precis så är det. 

och jag som inte ens har barn njuter lika mycket 

av diskussionerna som väldigt ofta uppstår här hemma,

eller hos mamma & pappa, när t.ex våra vänner med barn 

ställer någon fråga, ~ & så börjar det som Du kallar 

dialogen om vardagsproblem. det slutar ofta i befriande 

skratt & kloka utbroderade funderingar, ~ & också, 

och inte helt sällan i att någon ringer ett par dagar senare 
med ett glatt wooOooot ! i luren för att de hittat sätt 

att komma vidare med sina grejer. 

vad jag hör mama svara nu, över kaffekoppen, 

är att det är helt naturligt i den åldern Din flicka är

att barn börjar bli nyfikna, de lägger märke till att 

flickor & pojkar är olika etc. 

på ett mer praktiskt & kroppsligt plan finns det tydligen bra 

böcker gjorda för barn om detta på biblioteket, 

som hon säger kan vara bra att låna som stöd,

~ & läsa tillsammans med barnet.

{hon minns inga titlar tyvärr. vi är virriga så i min familj.}

men när Du pratar med Din flicka ’ska’ det vara mer 

ur ett känsloperspektiv. 

vuxna har en tendens att överförklara säger mama, 

och det är typiskt vid sådana här frågor 

~ & även sådana kring döden. 

ett enkelt sätt att veta när det räcker

är helt enkelt att vara uppmärksam på när barnet blir ointresserat. 

då har de fått de svar de behöver, ~ & kan ta in. 

vad det gäller gränsdragning tycker mama att det 

kan ses som en inbjudan att fundera över var Din gräns 

går, ~ vad kan Du tillåta? de svaren har bara Du.

det är härligt att våra barn får oss att fundera, 

skrattar mama, ~ & fortsätter att säga att

det är ofta ganska oskyldigt det som pågår, de är bara nyfikna, 

~ & ett bra riktmärke är just fnisset,

som visar lite på att ingenting som känns jobbigt för 

barnet pågår ’under täcket’.

nu ska jag jobba på med bilder medan jag 

överdoserar grönt yogi te med honung,

~ & lyssnar på vad som helst på nätet 

med världens bästa mia skäringer. 

allt gott till Er därute !

♥ 

bästa anonym,

eller pia,
med tvååriga lilla killen 
’med ett väldans humör & en väldans vilja’. 
jag önskar att Du kunde fått gå där bredvid istället i dag, 
när jag ställde Din fråga under min 
& mammas morgonpromenad längs havet. 
{ å andra sidan slapp Du först bli dyngblöt på baksidan på ena sträckan,
~ & sedan bli minst lika blöt på framsidan på hemvägen. 
rain that flew in sideways, som forrest gump säger. }


då hade mamma kunnat ställa sina motfrågor till Dig 
& så kunde Ni pratat om hur man ska göra, 
när vad som tycks som varje morgon blir en kamp,
~ & tio stamp i marken 
innan man ens kommit utanför ytterdörren.
men utifrån det Du skrev säger hon såhär ..

{ mama aka barnpsykologen svarar } 

försök att tänka & titta på de gånger det har fungerat.
~ för det må svartna fullkomligt för ögonen 
när man först tänker på det, men det har alldeles säkert 
fungerat bättre för Er vid vissa tillfällen, om Du tittar 
på situationerna med lite ’helikopterperspektiv’, 
~ & vad gjorde Du annorlunda den gången?


Du kan också, lite allmänt fundera kring 


om Ni är två vuxna hemma;
är Ni överens, ~ håller Ni samma linje?
har Ni en gemensam gräns?
det är viktigt. 


.. & när man kommer till gränser är det avgörande 
att bara. sätta. gränser. man kan & orkar hålla.
säger man ’om Du inte kommer nu går mamma’
kommer Du ju av förklarliga skäl inte kunna hålla det
& lämna Din tvååring i hallen till exempel. 
gör man så måste ’hoten’ bara bli större & större,
~ & det fungerar inte.
det jag kallar för småstegsmetoden 
{ & då menar hon bokstavligt talat babysteps. reds.anm. }
där man kan ’ge sig själv en guldstjärna’ oftare
är mycket mer framgångsrik i det långa loppet.


mer av det som fungerar,
~ & mindre av det som inte fungerar.


.. & det må ju låta enkelt.

här kan

jag orkar inte

komma in. 

tankar & förklaringar som att 

precis sådär var jag ju själv i den åldern, så ..

eller kanske har man en idé om att man ska låta

barnet ’leva ut’, ~ då är man kanske en bra förälder ?

men vem vill börja dagen, eller ännu mindre varje dag, 

med konflikter och kanske gråt & skrik? 

svaret är 

barn lika lite som vuxna.

en metod som kan fungera kan vara

avledning, ~ funkar det på Din pojke? 

 att inte gå in i konflikten utan göra en avledande manöver. 


.


som sagt, jag önskar att Du varit med istället, 
så hade hon vetat mer om Dig & Er situation. 
och bortsett från regnet så var det dessutom en sanslöst skön 
promenad i dag, ~ & när vi kom hem väntade seb med brasa, 
frasigt surdegsbröd med hummus, örtolja & ruccola 
& nygjort kaffe med kardemumma. 


ingen dålig session hos psykologen.


jag själv & mitt trygghetsknarkande då ? undrar Ni.
nja. nu var det ju så att jag blev så uppe i den 
anonyma mammans fråga att jag lade full fokus på det. 


det kallar jag avledningsmanöver. 





♥