THE FUTURE IS FEMALE

latinets anthina betyder gjord av blommor.
mitt fotografi här med samma namn betyder, för mig;
handskarna är av..! 

för sand yrde runt sandaler. läder skyddade knän.

de slogs med sica's, - kortvälvda dolkar.
närkontakt. utan hjälm.

de var ovanliga, de kvinnliga gladiatorerna,
men de blödde samma röda som männen. 

två av dem, achillia och amazon,

är båda utrustade med gladius, - svärd,

på den marmor relief där de är avbildade och

som finns att se på the british museum.

här är mina achillia och amazon representerade

alla är de delar ur fotoserien gladiatrice.

de blev till över rött vin och med kinderna

blossande av djup inspiration.

blomman gladiolus, - eller svärdsliljan,

har alltid betytt något visst för mig.

för mig står de för en stark ryggrad och integritet,

ständigt knoppande;

uppåt, framåt..

med förvånande silkeslena blommor. 

mjukhet och styrka. the future is female.

med kärlek,

h

photographs are anthina, achillia and amazon from series gladiatrice

and will be found in my upcoming personal print shop

she’s model and my muse lina lindholm 

jossi madsen worked hair & make up

silky attire is from fira a/w'16 atelier september 

© hannah lemholt photography

//

in latin anthina means made of flowers.
my photography with the same name means, to me;
the gloves are off..!

for then sand whirled around sandals. leather protected knees.

they fought with sica's, short-curved daggers.

close encounter. without helmets.

they were rare, the female gladiators,
but they would bleed the same red as their male counterpart.

two of them, achillia and amazon are both fitted

with gladius, - swords, on the marble relief in which

they are both depicted

and that can be seen at the british museum.

these photographs represent my achillia and amazon,

all part of the photo series gladiatrice.

they came to life on red wine and cheeks

flushed red in deep inspiration.

the flower gladiolus, or sword-lily,

has always meant something special to me.

to me they represent a strong backbone and integrity,

constantly budding;

upward, forward..

with surprisingly silky flowers.

softness and strength. the future is female.

with love,

h

I WAS WRONG

det var slutet av september och indiansommar.

vi satt på caféer i stickat och drack skummig juice gjord på höstäpplen.

jag strök över det som då var en stor, rund mage och kände mig lugn.

älskade den där känslan av en ny start som hösten har med sig.

tänkte på första skoldagar och buketter av ny-vässade orange blyertspennor.

det var bara att börja skriva nya historier och bladen var också alldeles

blanka där de föll i virvlar mot bilrutan då vi körde hem.

jag skrev ner ett ode to autumn

där jag listade vad som var och vad som skulle komma.

det var slutet av september för över ett år sedan.

och jag hade fel, konstaterar jag nu, när jag vrider backspegeln

för att se bladen falla bakom oss.

jag skulle gå i kimonos och raggsockor och läsa ut 

sally mann’s självbiografi hold still.

jag skulle njuta av att ta det lugnare och vara här & nu.

jag gick väl i kimonos, det gör jag mest för jämnan.

men jag klämde också in mig i preggo-jeans & höga klackar och

kände mig alldeles utomordentligt någon annanstans,

när vi skålade till nattklubbsmusik under stjärnhimmeln på night tales,

 och det viskades som det bara kan i alkoholdimma,

- sådär högt så att alla runt omkring hör, men man själv kan

inte minnas att man haft en enda vettig konversation.

jag gravid och glas-klar på virgin mojitos.

och någon annanstans. långt därifrån.

sally mann’s hold still låg, visserligen läst en bra bit in i,

men sedan orörd och just stilla på sängbordet.

det blev för tungt och jag för ofokuserad.

för lätt någon annanstans.

långt från djupt i den amerikanska södern,

långt från ens just där & då, i vår stora vita säng.

jag skulle hinna så mycket och njuta av att ta det lugnare.

jag skulle bli mamma och hade en disig bild av det, 

ackompanjerad av hjärtljud i vildhäst-bankande nära mitt eget,

illustrerat av ultraljudsbilder lika tydliga som röntgenbilder,

men lika avslöjande som ett urblekt gammalt porträtt av

någon främmande människa, i en låda på loppis. 

det är oktober ett år senare och jag sitter i

kimono & raggsockor, med en bukett trubbiga

blyertspennor på skrivbordet. jag har ett lätt fladder 
i bröstet över allt jag skulle vilja hinna i dag,
eller bara medan m tar cassius på promenad för
att mata fiskmåsarna och köpa hostmedicin.

det ligger en helt annan bok på sängbordet,
också den oläst. och jag har glömt vilken det är.
den trängs med en trave tunna porslinskoppar som doftar
bergamott & honung. trängs med vita pappers-tussar
och genomskinliga nappar.

ungefär det enda jag hade rätt i är att vi
skriver en helt ny historia. vår.
den är brokig och tar upp all plats.
det blir inte mycket tid till andra böcker, bara denna.
någon sida är avriven mitt i en mening.
en annan får mig att skratta medan tårarna rinner.
instuckna  emellan dyker fotografier upp,
vissa är som blekta gamla porträtt, fast av förtrogen familj.
jag ser min älskade farfars drag plötsligt i cassius.
och det golvar mig nästan.

jag känner mig inte som en mamma.
jag känner mig fortfarande bara som mig,
en människa som älskar och tar hand om en annan
liten människa. och vi sitter återigen på caféer i stickat.
vi dricker kaffe och vänder ansiktet mot solen.
jag stryker över en litens duniga hår, skimrande guld
och känner mig alldeles lugn. jag är här & nu,
för jag börjar lära mig att om bara en liten stund,
när som helst, kan vad som helst hända.
en kopp faller i golvet, en servett behöver hittas.
en sida i en bok rivs ur. mitt i en mening.

och bladen är alldeles blanka, där de ligger i
drivor längs trottoaren när vi promenerar hem.

cassius skrattar förtjust när ett landar hos honom i vagnen.
sedan stoppar han det i munnen.
jag kommer att tänka på några rader av e.e. cummings

’since the thing perhaps is
to eat flowers and not to be afraid’


jag hade ett annat rätt.

kärleken,

h

photography | parts from my fine art series gladiatrice

thank you | sara for the vintage 'hand'. i love it. and you.

quote | e.e. cummings, complete poems, 1904-1962

© hannah lemholt photography

//

it was the end of september and indian summer.
we sat in coffee shops wearing knitwear,
drinking foamy juice made from autumn apples.
i stroked what was then a big, round baby bump and i felt calm.
i loved that feeling of new beginnings that autumn brings.
i had thoughts about the first day of school
and bouquets of freshly sharpened orange pencils.
it was all about just start writing new stories..!
and the leafs were also all unwritten, where they fell in blank,
still twirls against the car window as we drove home.
i wrote down an ode to autumn
where i listed what was and what was yet to come.

it was the end of september over a year ago.
and i was wrong, i can confirm that now,
as i turn the rear view mirror to see the leafs fall behind us.

*

i was to float around in kimonos and woolen socks
and finish sally mann’s autobiography hold still.
i was to enjoy taking it slower and being just here & now.
i did do some floating around in kimonos, to be fair,
as i do that most anytime anyway.
but i also squeezed myself into preggers denim & high heels
and felt particularly elsewhere, as we toasted to night club music
under the starry sky at night tales and as there was whispering
in that alcohol-infused way, where the ’whispering’ is so
loud everyone around can hear, but you yourself 
can not remember one single meaningful conversation.
 me, pregnant and crystal clear on virgin mojitos.
elsewhere. away in the distance. 

sally mann’s hold still lay, although read well into,
but then untouched, exactly that; still on the bedside table.
it got too heavy and i too unfocused.
too easily elsewhere and far from the deep american south,
far from even right there & then, in our big white bed.

*

i was to get so much done, simultaneously enjoying taking it easier.
 i was going to be a mother and had a hazy image of it,
accompanied by the sound of a wild horse-pounding heart, close to my own,
- & illustrated by ultrasound images as clear as x-rays,
but as foreign as a faded old portrait of any stranger,
in a box at the flea market.

it's october, a year later and i sit in kimono & woolen socks,
with a bouquet of blunt orange pencils on the desk.
i have a slight flutter in my chest, made out of all the things
i would’ve like to have time for today,
or at least for the while m & cassius are gone to
feed the seagulls and buy cough medicine.

there’s some other book lying on the bedside table now,
also still, unread. and i have forgotten which one it is.
it’s jostling with a stack of thin porcelain cups that hold the
scent of bergamot & honey. gathered with white little
balls of paper and translucent pacifiers.

*

just about the only thing i was right about
is that we are writing a whole new story. ours.
it is multi-coloured and it takes up all the space.
there’s no time for other books yet, - only this one.
some pages are torn in the middle of a sentence.
other ones make me laugh as the tears flow.
sandwiched in between pages, photographs appear.
some are faded old portraits, although of long-familiar faces.
i see my beloved grandfather’s features suddenly
on cassius’s face. and it almost floors me.

i don’t feel like a mom.
i still feel like just myself, but now
a person who loves and takes care of a little human.
and we sit yet again at coffee shops in knitwear.
we drink coffee and face the sun.
i stroke a little one’s downy hair, shimmering gold.
and i feel calm. i'm just here & now,
because i’m beginning to learn that any minute,
anytime, anything can happen.
a cup falls to the floor, a napkin needs to be found,
a page in a book is torn out, mid-sentence.

and the leafs are all blank, where they lie in banks
along the sidewalk as we walk home.
cassius laughs delighted when one lands on him in the pram.
then he sticks it into his mouth.

i come to think of a few lines by e.e. cummings

’since the thing perhaps is
to eat flowers and not to be afraid’


i was right about one more thing.

that love,

h

STILL CARROUSEL

vi firar jul här, i frostigt london som mörknar tidigt, är isande kallt utanför,

bär på stickat, brasor, mulled wine, ~ & skratt-varmt innanför.

som alltid, är det de små, enkla stunderna jag tycker allra bäst om.

dagen efter. skinka med dijon på knäckebröd.

de oväntade, oplanerade stunderna. när vi dricker varm choklad bland antikviteterna,
i trånga the stables gränder. där, i det ständiga myllret & sorlet,
sparkar enorma häst-statyer evigt vilt i brons.

i mig är det sällsamt stilla. nära. som ett stormöga.

jag har massor att göra men låter mig själv bara vara.

vara ledig, mer så än på länge. leva & uppleva.

vi spenderar hela dagar i sängen som är som ett stort vitt moln.

bland böcker & magasin, tekoppar & clementiner, ligger i-pad'en;

lysande bilder från en lägenhet i brighton. då och då måste jag

stryka över den. inuti mig vecklar drömbilder ut sig.
doftljuset brinner ständigt där i rummet, en stilla karusell.
vi tar långa skumbad i tass-badkaret, jazz & vin bland bubblorna.
dagarna trasslar ihop sig på så vis; det mest angenäma sätt.

jag minns att jag kallade detta året, just innan det var här,
när jag skrev här för precis ett år sedan;
ett guldägg som låg och väntade. jag hade rätt,
men kunde inte ens fantisera ihop allt det skulle rymma.

jag sitter här, under några stunder i mellandagar & in emellan, 
skriver några gånger till och med. tillbakablickar & tankar.
förut & funderingar. men varje gång raderar jag och stänger ner.
antingen för att något inte känns som det ska, 
eller för att livet kommer emellan.
och det är ju egentligen alldeles precis som det ska.
jag tänker att jag gjorde nog tillräckligt av tillbakablickande,
vändande & vridande under mitt år mellan de mörka fälten.
nu är det svarta inspiration, - & guldägget, 2015,
ett förvaltande av allt det 2014 ruvade på.

they tried to bury us,
not knowing we are seeds.

på en vägg hänger en kostym, med vit frackskjorta & stor sammetsfluga.

kanske får den hänga med på nyår, med svarta klackar i sällskap.
eller, kontrasterna troget, - blir det långa, vita spetsklänningen,
med ärmar som breder ut sig ända till fingrarna.
hur som helst blir det en virvel av sagohögt glastorn,
champagne & drinkar. 2015, - som vi ska dansa Du & jag,
alldeles precis från när Du är glittrande ny.  

jag önskar Er den avslutning Ni precis vill ha,
- & en början som tar Er med storm.
sällsamt stilla eller vackert virvlande.
eller kanske båda.


och så kärlek,


h

stuff | when the carrousel is still - it rests in a glass dome |

goodness on hairy rug : piece we did for a norwegian mag / styling & details MO |
creative goodness is stunning gift from this friend |
abstract black and white loveliness hanging under the hat is

left : beloved shawl camera strap | right : inkblot scarf arrow from ivy revel |

new scent mojave ghost by byredo is inspired by the desert ghost flower

but sadly way too much gumball machine candy for my taste |

people | lina shot for fira a/w14 | silver stars by flash tattoos

quote | beautiful words on seeds : author unknown

© hannah lemholt photography

 

we celebrate christmas here, in a frosty london where darkness falls early
and is freezing grey on the outside. carries knits, lit fireplaces,
mulled wine, ~ & laughter warmth on the inside.
as always, it is the small, simple moments i enjoy the most.
the day after. leftover ham with dijon on crispbread.
the unexpected, unplanned moments. when we drink hot chocolate
among the antiques of the stables narrow alleys, where, in the constant crowd
and massive murmur, now only huge horses of bronze kicks forever wild.
in me it is singularly still. intimate. as a storms eye.

i have lots to do but let myself just.. be.
spend time off, more so than ever. just living & perceiving.
we spend whole days in the bed that is like a huge, white cloud.
among books & magazines, teacups & clementines, lies the i-pad
flashing pictures from a brighton apartment. every now and then i stroke 
my fingers over it. and inside me, dream images unfold.
the scented candles burns constantly there in the room, - a still carousel.
we take long foam baths in the paw bathtub, jazz & wine among the bubbles.
the days entwine that way, in the most pleasant of ways.

i remember calling this year, just before it was even here, exactly a year ago;
wishing you joy in the last trembling hours of the year,
- a golden egg that was lying there, waiting with treasure. i was right,

but couldn’t even dream up all that it would come to contain.

i also sit here, a few moments in between, write posts a few times even.
retrospection & reflections. in what was i’m bored,
every time i delete and shut down the computer.
either because something doesn't quite feel like it should,
or because life intervenes.
and that's actually exactly as it should.
i think i did enough reflecting,
turning & twisting during my year beyond the dark fields.
now black is only inspiration - & the new golden egg, 2015,
is to take in hand what 2014 nested on.

they tried to bury us,
not knowing we are seeds.



on a wall hangs a suit,
a white wing collared dress shirt & a big velvet bow tie.
maybe it gets to tag along for new years, with black heeled company.
or, the contrasts faithful, - i’ll wear the long, white lace dress,
with sleeves that reaches all the way over my fingers.
either way, it’ll be a whirl of fairy-high glass tower,
champagne & cocktails. 2015 - how we shall dance you & i,
- right away, from when you are sparkling new.

and you,
i wish you the finish just the way you want it to be,
- & a beginning that will take you by storm.
singularly still or stunningly swirling.
or maybe both at once.



and then love,


h

The Lost Scrapbook

27e oktober

vill massor. nästan för mycket. hinner mycket, men inte allt jag vill.
världen tycks, ännu mer så, sedan jag satte ner mina väskor

på den grånande parketten i ett hus här i london, - snurra som en karusell.

någon har tryckt på fast forward där jag som om sitter på en av

de bedagat färgglada hästarna på den gamla karusellen vid sacre cœur.

ansikten, musik, restauranger, säsonger; allt verkar hinna skifta för varje varv runt.
runt, runt & runt igen, i ett nästan vansinnigt tempo.

jag älskar det på det där sättet jag också älskar karuseller, med en

lite hisnande känsla i magen av skräckblandad förtjusning.
så försöker jag vänja mig vid vad jag lärt mig,
- att den där vildhästen de försökt tämja,

den de genomborrat och fäst för evigt vid en stav av guld,

den dansar ändå upp & ner och ger folk pirr i magen.
jag är nog både vild och tam, tänker jag
när jag ser min reflektion i den enorma marmor-spegeln i badrummet,
som alltid är lite för immig för att få ordning på något.

1a november

m's syster sminkar mitt ansikte till halv sugar skull 
medan mörkret faller över vår lördag och nattens fest väntar.
jag möter min dia de los muertos som reflektion i spegeln, 
den som står lutad mot väggen i sovrummet.
vänder ena sidan till och ser fullkomligt harmlös ut,
om än med håret i en tovig, stor hästsvans.
bara en stressad ros på kinden och snäll, vit spetsklänning.
vänder andra sidan till och ser ut som just döden, doppad i socker.
djupaste svart, renaste vitt och ihåliga illusioner. lite som frida kahlo's spöke,
i blodröd bedagad ros som överlevt hela milda hösten.
den gör mig yr med sin söta doft. 
på höga, svarta klackar säger jag hej då till hösten,
vinkar till vintern och signalerar de som inte längre finns med oss.

  

4e november 

jag fotograferar kimonos som flugits hit från LW,
fingrar förundrat på bomulls-spets och liten ben-måne.
som det kan bli, från skisser till färdigt, med kärlek emellan.
sakerna ligger kvar på golvet sedan, i en ett enda kaos
och jag måste bara arrangera dem i någon slags ordning.
jag tror att jag sorterar mina känslor medan jag 
flyttar och lägger till, tar bort. 

jag överdoserar handkräm i vackra tuber.
hade glömt, igen, hur motsträvig min hud blir på vintern,
som papper som inte vill ha ord på sig. så har det varit här,
jag har skrivit små anteckningar, men inte känt mig klar.
men jag blir ju aldrig klar, tänker jag i dag. 



5e november

så samlar jag ihop några av den här tidens bilder. och orden.
och så får de bilda en hälsning till Er som är här, 
för det tycker jag så mycket om, att vara här en stund med Er.
även och kanske ännu mer när jag vill massor.
nästan för mycket. hinner mycket, men inte allt jag vill.
när livet känns som karusellen vid sacre cœur, på fast forward.

 

medeski, martin & wood | miami gato





vi köper en gammal skrivmaskin, en underwood, för ett
projekt vi påbörjat tillsammans, m & jag. 
när vi trixar med färgbanden blir vi svarta om fingrarna
och mitt hjärta allt djupare rött.

det är den 5e november och det är guy fawkes.
vi ska se fyrverkeri från en bar i sagohögt glastorn
och säkert dricka mer än en drink för mycket.
just nu är jag förälskad i lychee martinis
och medeski, martin & wood.
deras miami gato går på repeat när jag redigerar.


tack för att Ni tar min hand,

delar bedagad karusellhäst med mig en stund.



kärlek,


h

black and whites | rorschach girl 1, 2 & 3 | model : lina lindholm | self-portrait

flatlay | n°1 : new fave lace dress from pins and needles / urban outfitters,

wolf clan shaggy cardi from spell, bones & skulls skull necklace by LW

room | studio bulb from artilleriet, mine and sara's Warriors of the World for LW

sold as fine art prints in the LW online shop and at LW retailers 

typewriter | words i clattered on to a page from beautiful magazine

oak / the nordic journal's current issue - volume two

(photo of stunning helena christensen by olivia frölich)

thank you | for you, m | baby sister e for always

being there, even from a distance 

© hannah lemholt photography 

//





october 27th

i want to do so much. almost too much. manage quite a lot, but not everything i want. 
the world seem, even more so since i put  my bags down on 
the greying parquet in a house here in london, - to be spinning like a carousel. 
someone has also pressed fast forward where i am, as if sitting on one of 
the fading colorful horses, on the old carousel by the sacre cœur.
faces, music, restaurants, seasons; everything seems to have shifted by each new turn. 
round and round and round again, in an almost insane pace. 

i love it in the same way i also love carousels, with a 
somewhat breathtaking feeling of terror mingled delight.
i try to get used to what i’ve learned; that the wild horse they tried to tame, 
the one they’ve transfixed forever by a rod of gold, 
- it still dances up & down, filling peoples bellies with butterflies.
i'm probably both wild and tame, i think to myself when i see
my reflection in the huge marble mounted mirror in the bathroom, 
which is always a bit too misty to really get anything in order. 



november 1st

m's sister paints my face into half of a sugarskull 
as darkness falls over our saturday and the night's party awaits. 
i meet my dia de los muertos reflection in the mirror, 
the one leaning against the wall in the bedroom. 
turning my right side i look absolutely harmless and innocent,
albeit with my hair in a matted big ponytail. 
just a rose on the cheek from rushing and that sweet, white lace dress. 
turning my left side i look like death, just dipped in sugar. 
deepest of black, pure white and hollow illusions.
a bit like frida kahlo's ghost, in blood-red withering rose; a lone
survivor of this mild autumn, making me dizzy with its sweet scent. 
on high black heels, i say goodbye to fall, 
wave to winter and heliograph the ones no longer with us.



november 4th

i shoot kimonos flown here from LW in stockholm.
stroke in wonder the cotton lace and tiny moons made of bone.
what a journey, from sketches to finished, with love in between. 
the things are left on the floor after, all in chaos 
and i just have to arrange them in some kind of order, take their picture.
i think i sort my feelings as i move around, add & take away.

i overdose on hand cream in beautiful tubes. 
i’d forgotten, again, how reluctant my skin gets in wintertime, 
like paper that doesn’t want words written on it. that’s how it’s been here;
i’ve written small notes, untold as it’s all felt unfinished. 
but i’ll never be finished, i think to myself today. 



november 5th

and so i gather some of the photos from this period. and the words. 
and so they form a hello to those of you who are here,
cause i like so much to be here for a while with you. 
also, and perhaps even more so, - when i want to do so much.
almost too much. when i manage quite a lot, but not everything i want. 
when life feels like that carousel by the sacre cœur, on fast forward.

we buy an old typewriter, an underwood, for a project
we’ve started together, m & i. 
when we juggle the ink ribbon, our fingers turn black
and my heart a deepening red.

it's the 5th of november and guy fawkes night.
we'll watch the fireworks from a bar in a fairytale tall glass tower 
and probably have more than one drink too many. 
right now i'm in love with lychee martinis 
and medeski, martin & wood. 
their miami gato is on repeat when i edit. 


thank you for taking my hand, 
sharing faded carousel horse with me for a while.


x,


h