flyktighet

{såhär ska han ses}

jag saknar noël så att det är kännbart i kroppen.

omedvetet plockar jag fram en gammal bild

jag tog på honom, ger den ett lager inskannad

textur från 1800talet; känner tiden fladdra 

förbi så att jag nästan får svindel.

jag tittar på hans ansikte, ~ & hoppas att han

vet att han fattas mig, ända bort till paris 

{eller om han hunnit till rom} 

på sitt sommarlov hos sin papa.

jag tänker mycket på barndomen just nu.

och på att livet, tiden, har alltför snabb takt.

jag vet att jag inget kan göra, 

för att få det att sakta ner. 

kan bara njuta & vara med på resan. 

men vissa dagar känns det. 

och man vill hålla kvar.

som idag.

 kärlek till Er, 

~ & all tid i världen,

h

±


{fjärilarna fotograferade jag i fjärilshuset}
{© hannah lemholt photography}

dream of flying

brian crane ~ dream of flying

piano and light {2011}

det är fredag fina Ni, 

~ & här är lite fotografier jag arbetar med idag.

 jag drömmer om stockholm photography week, 

i synnerhet om något som en odd brown bird 

tipsade om häromdagen så att vi båda blev alldeles

snurriga & fick hyperventilera i vars ett hörn; 

sally mann ställer ut på fotografiska i sommar.

jag sitter & stirrar på texten om att få 

sin portfolio bedömd i ’feedback reviews’.

harhjärtat slår. skulle jag våga?

vad skulle jag visa? 

herregud. det var ju det här med att

konstruera sig ett lejonhjärta.

beställa hem nya fjärilslarver känner jag
att jag måste göra inför våren.
den förra familjens himmelssängar står ju färdiga .. 
.. och då är det om inte annat dags att känna sig som 
buffalo bill i när lammen tystnar igen.
och det kan ju ge vem som helst lite 
tuffare hud. ähum. 

jag kommer kanske alltid vara relativt tunnhudad egentligen. 
hudlös till och med in emellanåt, vilket kan vara
smärtsamt. där finns liksom inget filter. 
allt sipprar in. men annars säkert inget skapande. 
och då slickar jag hellre mina sår då & då.

igårkväll låg jag till exempel som en tårsaltad kringla, 
intrasslad i lakanen, ~ & ojade mig.
då plingade det in ett sms med ett förslag som
 skingrade tvivel och fick idéerna att trängas, otåliga.
då fick jag skämmas lite inför mitt svärande, citroniga jag,
för jag har haft tur i det här nya äventyret också.
blivit sedd och halkat på diverse sköna bananskal.

det är fredag, fina Ni. 
jag fortsätter veckla ut de där vingarna,
även om de trasslar in sig ibland. liksom i sig själva.
en del av Er är kanske där jag är, 
en del av Er flyger med all säkerhet redan.

tack för alla goa’ ord Ni lämar efter Er på resan,
~ & en riktigt vacker helg.. 

±

{citat : arundhati roy}
{modeller : sara n bergman & lina lindholm}
{självporträtt med våra fjärilar tagna våren 2010}

det här med fjärilarna

en, för mig, okänd författare har sagt : 

’we delight in the beauty 
of the butterfly, 
but rarely admit the changes 
it has gone through 
to achieve that beauty.’



jag tror att den tanken har lite att göra med 
varför jag tycker så mycket om fjärilar.
det är förändringen de genomgår, - & kanske också att 
just förändringen går så fort, är så flyktig. 
de gör det på något sätt tydligt hur flyktigt allting är. 

och så flyger de .. 
som blommor med små propellrar, 
- & det måste man ju bara tycka om.

förra våren fick jag för mig att jag skulle föda upp fjärilar.
de kom, som larver, i små små bruna papperskartonger märkta
’live butterflies - open immediately’,
- & jag kände mig helskum när jag hämtade dem, 
kunde inte hjälpa att känna mig lite som 
buffalo bill i när lammen tystnar;
mannen med den hesa rösten, den mörka källaren
mättad med skräck, rockmusik, - & surrandet från fjärilsvingar, 
en symaskin och en rakapparat.
*gulp* 

.. och helt vackra är de ju inte i det där första stadiet,
men jag höll de små behållarna under uppsikt 
och vi såg dem växa till puppor.
vi flyttade över dem till lite större burar av vitt nät,
- & där i sina egna himmelssängar föddes, 
ungefär en vecka senare, fem fjärilar. 

vi lade in sött doftande vita nejlikor på deras golv 
och matade dem med sockervatten.
några timmar av fotograferande & förevigande fick vi till,
- & sedan det nästan bästa av allt; 
att ta ut nätburarna i trädgården, öppna dem, 
se fjärilarna försiktigt ta sig ut, 
tveka på våra händer 
och sedan flyga runt en stund .. 

och försvinna. 

sedan har det liksom hängt med.. det här med fjärilarna. 
när jag denna våren gjorde en fotografering för märket ’spira’ 
och deras s/s 11 kollektion med världens finaste lina,
- kom det en fjäril till oss
och placerade sig nästan som ett smycke på henne,
flyttade & flög runt bland silke & hud i nästan en halvtimme.

det var bara att försöka fånga så mycket av det som möjligt på bild, 
- & vara lycklig. 
ibland slinker tillfälligheter & tur in under en fotografering, 
man måste bara lämna möjligheternas dörr på glänt.

{klänning spira ~ fjärilsbrosch ingår ej} 







kärlek till Er,


h






±

© hannah lemholt