ROOTS & WINGS

det här stockholms-porträttet av oss, får mig att tänka på diane arbus's ord

‘lately i've been struck with how i really love what you can't see in a photograph’.

så klart finns där en hel värld av ord och tankar mellan linneveck och hud,

men mer faktiskt finns där ännu ett liv, ett som hittills inte går att se.

som göms under just linneveck och hud. under en svart hatt och bakom vila.
syns inte då, eller där. men finns sannerligen. bara inte fångad.

men så i helgen kom familjen och födelsedags-överraskade.

plötsligt sitter de bara där, på favorit caféet. och det tar någon minut

att ens sjunka in, att de är här. de mest bekanta, - på en plats de aldrig är. 

världarna kolliderar mjukt medan vi dricker afternoon tea,

stryker varandra över kinderna, gör upp middagsplaner för kvällen,

- & konstaterar att magen växt ordentligt sedan vi sågs sist. 

nu 23 veckor gamla fjärilsvingar på utväxt där inne.

och tillsammans fotograferar vi lite. lillasyster lyfter kameran och där,

- ännu ett liv, med i fotografier. så mycket det nu går att fångas så på bild,
när man inte kommit till världen än, utan bara dansar med tunga,

men ofärdiga, fjärilsvingar på sin mama's insida.

dagarna går alldeles för fort så klart, men är till bredden fyllda 

av allt det som är så viktigt. att bara få vara. tillsammans.

spela kort vid vårt köksbord. äta glass i solen. gå längs havet.

beundra husen. njuta av att sitta uppflugen på höga

barstolar i ostronbaren med några av de finaste jag vet nära, nära. 

höra bella's upprepade, - & nog mest för att lugna sig själv

polisen kommer att komma, honey, - de kommer och så skriker de

honey! honey! vi ska hjälpa Dig! sen plockar de ut bebbussen 

och det ä r ingen fara, honey, för bella ä r här.’

(och det är hon ju. även om det kan bli attans svårt att
vare sig springa eller plocka ut bebbussar i moster honey's
alltför stora skor..)

och det är ingen fara. även om tårarna rinner redan när jag vaknar på

måndagen och vet att de ska vinkas av igen. att vi har en frukost kvar innan.

m viskar n u är vi här. n u har vi varandra. det är det bästa av allt. 

och så är det. det är ingen fara. för bella är här. de är alla här.

och även om synen är dimmig av tårar igen sedan, när jag går längs

havet i regnet, ensam efter att ha sett deras taxi försvinna runt hörnet, 

så ler jag, så att dem jag möter i regnrockar och

under paraplyn, - ler tillbaka.

jag känner mig hemma här, slår det mig.

hemma vid ett helt annat hav. och jag tänker att jag klarar att

leva såhär på avstånd för allt det jag fått som barn,

för det de fortfarande, varenda en, ger mig.

både rötter och vingar.

 med kärlek,

h

image n°1 | baby sister e shoots us and i edit

image n°2 | same procedure here - lucky me to have a sister

with an ever developing photography eye |

shell necklace i bought on bali is available at love warriors

image n°3 | bella in aunt honey's shoes

image n°4 | e shoots us and i edit - bella's look says

all about the wonder that is a new person to be

image n°5 | bella with long exposure light ’wings’

in mama & papa's garden last summer

thank you | family - old and new for making my 37th

birthday the most beautiful i’ve ever had

and for truly giving me both roots & wings

© hannah lemholt photography

//

that first stockholm-portrait of us, makes me think of diane arbus's words

‘lately i've been struck with how i really love what you can't see in a photograph’.

certainly there's a whole world of words and thoughts between the linen folds and skin,

but more factually there is also another life, one which so far can not be seen.

one hidden under just that; linen folds and skin. under a black hat and behind repose.
not on show there and then. but certainly there. just not captured.

but as this weekend came, so did my family, on a birthday-surprise.

suddenly they were just there, sitting at my favourite cafe.

and it takes about a minute to even sink in, that they're here.

those most familiar - in a place they never.. are.

worlds collide softly while we drink afternoon tea,

stroke each others cheeks, make dinner plans for the evening,

- & note that the bump has grown considerably since we last met.

now 23 week old butterfly wings evolving in there.

and together we shoot a little. baby sister e raises the camera and there,

another life, in photographs. as much so as one can be captured in a photograph,
when one is yet to come into the world,

but rather is just dancing with heavy, - as yet incomplete,

butterfly wings, on ones mama's inside.

as expected, the days go by way too fast, but is filled to the brim

with all of that which is so important. just to be. together.

playing cards at our kitchen table. having ice cream in the sun.

walking along the sea front. admiring the houses.

enjoying sitting perched on high barstools in the oyster bar

with some of the most beautiful people i know, near, near.

hearing bella's repeated, - & probably mostly to calm herself

‘the police will come, honey, - they will !

and they'll call out honey! honey! we'll help you!

then they pick the beybee out

and it's all right, honey, - bella is here.’

and it is all right. even if the tears flow warm even as i'm just

waking up on the monday morning, knowing they'll have

to be seen off again. knowing we have one breakfast left. m whispers

we’re all here n o w. we all have each other n o w. that's the best part.

and it is. it's all right. bella is here. they're all here.

and even if my vision is blurred by tears again, when i walk

along the sea front in heavy rain later,

alone after seeing their taxi disappear around the corner, i smile.

so much so that those i meet, in raincoats and

under umbrellas, - smile back.

i feel at home here, is the feeling that strikes me.

at home by a totally different sea. and i think that i can handle

living like this; at a distance only for all that i received as a child,

for what they still and always, every single one of them,

gives me. both roots and wings.

with love,

h

PALE SOUL

jag är blek och frusen. får plommonlila naglar i ton med febergraderna.

det låter som att någon drar fingrarna över strävt, vitt papper när jag andas.

jag har svårt med kylan. längtar bort. tycker att jag är genomskinlig.

tycker att jag är mest bara trött. en blek figur som möter mig i spegeln.

som av en slump råkar jag le. mot mig själv, precis då och egentligen inte för något,

det bara blir när jag kommer att tänka på hur jag skrivit till andra,

tänker om andra, hur jag utan tvekan ser andra,

~ de på riktigt fina orden ur master poems av leonard cohen;

“avoid the flourish.

do not be afraid to be weak.

do not be ashamed to be tired.

you look good when you’re tired.

you look like you could go on forever.

now come into my arms.

you are the image of my beauty .”

den hjälper. den här nyfunna mjukheten mot mig själv.

den som är svår att sätta ord på. som kanske inte heller ska berättas om.

det räcker att säga att jag odlar blekrosa vinter-rosor på kinderna.

att jag har ett oväntat léende som når ända in,

som kan liksom vända där inne för att den bottnar. kan le tillbaka,

där jag sitter i mitt dova lilla badrum av sten

och ser mig själv i speglade ögon.

och så kan en känsla skifta i kroppen. lyfta och göra allt lättare.

det blir en brasa och lillasyster som knackar på, med allt som behövs för att

hon ska kunna göra sin heavenly kiwi smoothie.

ett pyjamas-party. för bleka själar som behöver en kick.

kiwis, lime, avocado, almond milk, honey etc | recipe at emma’s new soulfood 

det har alltid varit lillasyster som varit i takt i köket

och den sista tiden har hon intagit mitt i studion. tömt kökslådorna

på bomull, filmrullar, stearinljus, läppstift & små saker jag inte ens kan

förklara vad de gör där, ~ & fyllt dem med kokos-socker, sugrör,

torkade mullbär, dadlar & cashew nötter, små rivjärn & silar.

köksbänken svämmar plötsligt över av färska kryddor och en korg med

grönsaker & lime. medan hon hanterar mixern med flinka fingrar, 

förlorar jag mig i ljuset som faller in över porslin & pyjamas.

och så kan en känsla skifta i kroppen. lyfta och göra allt lättare.

ett pyjamas-party. för bleka själar som behöver en kick.

kimonos som bär minnen av bali & raggsockor från fåren vid kullaberg.

en brasa och ett sällsamt snöljus. planer & provande av recept.

det har allt en takt, även för mig som är hopplös i köket.

jag är blek och frusen. får plommonlila naglar i ton med febergraderna.

men jag har en lillasyster som kommer med en vitaminkick värdig sitt namn, 

~ & snön lägger sig inte. marken är för varm. våren i den vinner.

kärlek, 

h

emma has started writing here | recipes are found there

her kimono is the painter’s daughter by LW | mine is from spell

chevron straws bought here | ball mason jars from the mason jar company

i’ve put classic words on a vintage botanical sheet | sara has handmade the little bug for me 

© hannah lemholt photography | sara n bergman illustration

// 

i'm pale and frozen. get plum-purple fingernails matching my fever degrees. 

it sounds like someone stroking their hand over rough, white paper, when i breathe. 

i’m not friends with the cold. i long to leave. think i'm all transparent. 

think i'm mostly just tired. there’s a pale figure meeting me in the mirror. 

as by chance i happen to smile. against myself, right then and not really for anything, 

it’s just there, when i come to think about how i’ve written to others, 

what i’ve thought about others, how i undoubtedly see others, 

the truly beautiful words from the master poems by leonard cohen;

“avoid the flourish.

do not be afraid to be weak.

do not be ashamed to be tired.

you look good when you’re tired.

you look like you could go on forever.

now come into my arms.

you are the image of my beauty .”

it helps. this newfound tenderness against myself. 

the one that is difficult to put into words.
the one which perhaps should not be told of at all.

suffice it to say that i'm growing pale pink winter roses on my cheeks. 

and that i have an unexpected smile that reaches all the way in, 

that can turn back in there, because it reaches the bottom;
that can smile back, 

where i sit in my muffled little bathroom out of stone 

and see myself in mirror reflected eyes. 

how a feeling can shift in your body.
how it can lift and make everything lighten.

turning the day into a lit fireplace and a baby sister who comes knocking;

carrying everything needed to make her heavenly kiwi smoothie. 

a slumber party. for pale souls in need of a kick.

it’s always been my little sister who was in tune with kitchens, 

and this past time she has seized the studio one.

she’s emptied kitchen drawers of cotton, reels of film, candles, lipstick & small things

i can’t even explain what they were doing there, ~ & filled them up with

coconut sugar, paper straws, dried mulberries, dates and cashew nuts,

small graters & sieves. the kitchen counter is suddenly overflowing with fresh spices

& a basket of vegetables & lime. as she handles the mixer with nimble fingers, 

i lose myself in the stunning light, flooding porcelain & pajamas.

and so a feeling can shift in your body. lift and make everything easier. 

a slumber party. for pale souls in need of a kick. 

kimonos carrying the memories of bali and

woolen socks from the sheep of our kullaberg. 

a bonfire and that wondrous light of snow. plans & testing of recipes. 

it all has a tune, even for me who is hopeless in the kitchen.

i'm pale and frozen. get plum purple nails matching my fever degrees. 

but i have a baby sister that comes with a vitamin kick worthy of its name, 

~ & the snow doesn’t settle.
the earth is too warm. the spring in it wins.

x,

h

J'ADÕR | SOFT START

my little muse on our soft start - some of the first i ever shot of her | photography for fira s/s’11 

jag känner mig så fint i fas med det här nya året.

jag brukar aldrig tänka så mycket på det där.. att det är ett nytt år,
- & därmed ska ske nya saker per se,

eller känt att det sker ett skifte för att siffrorna är nya.

men i år känns det plötsligt så. som ett skifte. 

det handlar nog mest om i mig.
det är kanske mer att det råkar infalla nu runt jul & nyår,
för att min värld bytte form då, för ganska precis ett år sedan.
och för att låna av joan didion, nu har det varit ett år av magiskt tänkande.

och det tar en någonstans. gör något med en.

silk blouse : custommade | print : anna malmberg's ’white veil’ | etc

jag springer mig sjöblöt på löparbandet och 

cyklar hem full av endorfiner med ansiktet mot regnet.

kommer hem till ett paket med något inslaget i vackert, grårosa.

merci. jag är inte med riktigt men öppnar, vecklar fram

och överfylls av kärlek.

ett av mina absoluta favorit-fotografier av fantastiska anna malmberg.
kärlek från paris. kärlek ända tillbaka till paris.
eller j'adõr som sara brukar sucka på någon slags skånsk-franska.
jag har inga andra ord som passar för denna människa,
som jag så gärna vill resa till, prata fotografi, - & dricka vin med,
långt in i den parisiska natten. Din röst, anna, den har en sådan

resonans; djupt in i mig. j'adõr. och merci, chérie.

kommer också hem till en lillasyster som rumsterar
i studion's lilla kök. hon har fyllt fönstret med färska kryddor,

kylen med grönsaker, - & morteln med kardemumma, som hon står och maler.

nu börjar vi, säger hon. och så börjar vi.
en riktigt soft chai start, enligt hennes recept.
mandelmjölk, kryddor, äpplen från bonden & socker från kokosblomma på toppen.

det ska bli återkommande det här, har vi tänkt, hon & jag.

och recepten, de kommer Ni kunna läsa där hon ska husera. snart.
vi börjar mjukt. provsmakar. och njuter.

  ginger, cardamon, nutmeg & black pepper goes in the mortar | snack are dried mulberries | emma is testing

jag känner mig så fint i fas med det här nya året.

vi är kompisar redan från början.

och det är inte svårt med sådana paket i brevlådan,

en lillasyster som vill ha studion som test-kök för godheter,

- & ett helt år av magiskt tänkande i ryggen.

det tar en någonstans. gör något med en.
och jag kan knappt vänta på fortsättningen..

lime paint color chart : kalklitir | etc

kärlek,

h

 //

i feel so beautifully in tune with this new year.

i’ve never thought too much about it like that..

that a new year brings new things per se,

or felt that there is a shift, just by a change of numbers.

but this year, suddenly, that’s what i do feel. a shift.

it's probably mostly in me, and more so that it happens to

occur now, around christmas and the new year; when my world

changed its form, almost exactly a year ago from now.
and to borrow from joan didion, - it has been a year of magical thinking.

and that takes you somewhere. does something to you.

i run myself wet through on the treadmill,

bike home full of endorphins with my face to the rain.

come home to a package of something wrapped in a beautiful,

grayish pink. merci. i don’t know what to think, but unfold the wrapping,

fill up with love. one of my absolute favorite photographs by

amazing anna malmberg. love from paris. love right back to paris.

or j'adõr as sara usually sighs, in a kind of scanian pretend french.

and i have no other words suited for this person,

whom i so much want to travel and see, talk photography to, 

- & drink wine with, deep into the parisian night. 

your voice , anna, it has such a resonance; deep inside me.

j'adõr. and merci, chérie.

i also come home to a baby sister

rummaging the studio 's small kitchen.
she has filled the window sill with fresh herbs, the fridge with vegetables,

- & the mortar with cardamom, that she’s now grinding.

let’s start, she says. and so we do. a really soft chai start,

all according to her recipe. almond milk, spices,

apples from the farmer & sugar from coconut flowers on top.

this’ll be a recurring thing we’ve planned for this new year, her & i.

and the recipes; you’ll get those where she’ll be lodging. soon.
we’re making a soft start first. we trial taste. and enjoy.

i feel so beautifully in tune with this new year.

we're friends right from the start.

and it’s not difficult with such parcels in the mailbox,

a baby sister who wants to use the studio as a test kitchen for

all sorts of goodies, - & a year of magical thinking in the backpack.

it takes you somewhere. does something to you.

and i can hardly wait for the continuation.

with love, 

h

SMULTRONSTÄLLEN

 backarna i brösarp böljar 

och välkomnar oss tillbaka till

österlen. det susar till i magen på

mig. vi har haft så mycket 

fin tid här som barn. och nu är 

vi här allihopa igen och spenderar 

helgen tillsammans. skapar nya barns

minnen; mina systrars.

jag är nog ofantligt dålig på att

göra två saker samtidigt

för det blir inte i närheten av

så många fotografier i kameran

som det blir ögonblick att 

vilja minnas. jag vill mest vara

med, på riktigt, ~ så de små

ögonblicksbilder som faktiskt blir 

de ser Ni här.. och orden verkar 

inte riktigt räcka till de heller.

ställen här nere har försvunnit, 

vissa har återuppstått och vi har fått

nya favoriter. om Ni vill bo där känslan 

är harmonisk & god, ljuset flödar 

vackert, frukosten består av bara en 

massa när-odlat & nästgårds-bakat,

kaffet är rostat på plats, där man

får den godaste stenugnsbakade pizzan

jag tror jag någonsin ätit,

~ & där man sedan kan låta vinets 

rus stilla sig, uppkrupen i en av sofforna

eller fåtöljerna och nog inte kunna 

plöja igenom den sanslösa samlingen

vackra böcker om man så stannade en 

månad, medan brasan brinner in 

vårnatten; då ska Ni bo på

lilla kafferosteriet.

andra små, men oj så goda

österlen-tips är att köra inom 

vilhelmsdal’s gårdsmejeri & köpa

med sig de mest himmelska ostar,

att besöka den urfina lilla trädgården 

ulriksdal i kivik där det finns en 

go’ & högst kunnig farbror med vitt

skägg & gröna fingrar. aldrig faller 

jag handlöst för rött mer än för hans 

skira japanska lönnar, ~ & aldrig

får jag sansa mig så för att inte 

spendera allt jag har på vita 

kamelior & magnolia som i hans

lummiga lilla sagovärld.  

.. och ett sista är söderberg & sara,

stenugnsbageri & kaffebar i ystad,

som vi inte får missa nästa gång.

nu var det stängt men jag vågar riskfritt 

tipsa Er om det ändå, efter att ha njutit

av deras bröd, egenkokade sylt och

stenugns-rostade müsli på lilla 

kafferosteriet’s magiska frukost

österlen-favoriter alltså. 

och favorit-människor. 

det är livet.  

kärlek till Er,

h

± 

image n°1 & 2 | bread & espresso | here 

image n°3 & 6 | bella boo in thoughts 

image n°4 & 5 | best pizza ever | above 

image n°7 & 8 | magic light & stay | above

image n° 9 & 10 | photo love from the hotel library 

| irving penn’s small trades portraits {i have

to get me that book}