HOLD STILL

jag har blivit nykär i kardemummakaffe.

det har åter blivit en stillsam ritual i min dag, om än smått

våldsam i det att de små fröna ska ur sina kapslar

och sedan slås sönder i stenmorteln. men doften. doften.!

mina dagar är ganska stillsamma, de när jag är ensam hemma och arbetar.

lägenheten är bara lågmäld jazz eller klassisk musik ur högtalarna,

ljus som brinner i långa lågor och dämpade rum med tunga gardiner.

allt det som sprakar pågår inuti och ut i fingrarna, - in i bildarbetet.

jag tycker om att dela de där små stunderna då jag kommer upp till ytan nu.

allt är lite omvänt kanske. att stormen pågår där nere i djupen

och ovanför, utanpå, är det alldeles, alldeles spegelblankt.

  

ett paket väntar plötsligt utanför dörren. mitt i bryggandet.

ett buret med knastrande röst över den lite gammaldags intercom-telefonen.

i’ll buzz you in, svarar jag på barfota fötter, letar nyckel

och tänker herregud, vad har jag på mig? h a r jag något på mig?!

dustern behöver bara svepas om lite,

så är det anständigt nog att öppna för den som bär paket. 

jag måste se ut som ett yrväder, ler jag inåt och mot henne utanför,

medan jag skriver på den där märkliga plattan som det är stört omöjligt
att få till något ens likt sin riktiga signatur på.

enjoy the day, my love säger hon

och försvinner lika snabbt som hon kom.

jag tänker för hundrade gången hur fina de är här,

helt naturligt, i sitt tilltal till främlingar. även sådana som 

måste se ut som om allt inte står helt rätt till i huvudet,

alternativt sysslar med suspekta experiment i skum belysning.

ur paketet ramlar ett kort. jag älskar Dig. e.

fint är det när bara första bokstaven, eller handstilen egentligen,

avslöjar för en vem något är ifrån. nu en lillasyster.

jag vet inte varför jag ens blir förvånad att hon hittat något jag

hett önskar mig, utan att jag ens visste om det själv.

en av mina absolut favorit-fotografer, sally mann,

har precis gett ut en biografi, som jag alldeles missat.

jag kan inte låta bli att bläddra lite direkt och falla in i språket.

men så stillar jag mig, gör färdigt kardemumma kaffet,

tänder ett ljus som doftar solmogen tomat, - & mjukt syrliga svarta vinbär
och drar upp benen under mig i den linneklädda fåtöljen i köket.

jag har blivit nykär i kardemummakaffe. och en fotograf.

det har åter blivit en stillsam ritual om dagen,

att mala kryddor och pausa i arbetet med en bok i köket.

har någon av Er läst de här memoarerna?

jag ska återkomma med tankar när mina,

just hold still - ritualer, är över. 

med kärlek,

h

beautiful magazine is bare with stunning cover photography
by gabriela celeste | linen & lace is towel from the new LW range |

book is hold still - a memoir with photographs by sally mann

| thank you, beloved baby sister e | 

the portrait is of my little muse lina lindholm - a sneak peek

and an extra from the upcoming fira a/w '15 look book

the lovely twist on a fishbone braid is by magic miss madsen |

music is favorite my little brown book with duke & coltrane |

little graphite & aquarelle clovers are made for me by

amazing friend & illustrator sara n bergman

© hannah lemholt photography

//

i have fallen in love, all over again, with cardamom coffee.

it has once again become a still ritual of my day,

albeit a bit violent in that of the small seeds being crushed

in the stone mortar. but the scent. the scent.!

my days are pretty tranquil, those of me home alone, working.

the flat is all quiet jazz or classical music from the speakers,

candles burning in long flames and muffled rooms with heavy curtains.

all that sparkles is on the inside, out thru the fingers,
- & into the photographic work of editing.

i really like sharing now, those simple moments of coming up for air.

everything is a little in reverse perhaps. in that the storm is going on down there

in the depths. and above, on the surface, it is entirely still. a lake placid.

a parcel awaits suddenly on the doorstep. in the middle of brewing.

one carried on a crackling voice over the somewhat old-fashioned intercom.

i'll buzz you in, i answer on naked feet, key searching, thinking,

jesus, what am i wearing ? i a m wearing something, aren’t i ?!

the duster just needs to be wrapped around me a little,

to be decent enough for opening the door to the one carrying parcels.

i must look like a madcap, i smile inwardly and towards her,

as i write on that strange digital clipboard, where it is perfectly impossible

to get something even remotely resembling your real signature down.

enjoy your day, my love, she says

and disappear just as quickly as she came.

i think to myself, for the hundredth time, how beautiful they are here,

so naturally, - in their speaking to strangers. including those who

must look as if they lost at least half their marbles,

alternatively is engaged in dubious experiments in dim lighting.

out of the package falls a card. i love you. e.

how lovely it is when only the first letter, or handwriting really,

- reveals to you who something is from. this time a little sister.

i don’t know why i’m even surprised that she has found

something i feverishly desire, without even knowing it myself.

one of my absolute favourite photographers, sally mann,

has just published a biography, which i’ve completely missed.

i can’t help but flip some of the pages right away and fall into the language.

but then i calm down, finish making the cardamom coffee,

light a candle that smells of sun ripe tomato, - & softly tangy blackcurrant

and pull my legs up under me in the linen-covered armchair in the kitchen.

i have fallen in love, all over again, with cardamom coffee. and a photographer.

it has, all over again, become a still ritual of my day,

to grind spices and pause from work with a book in the kitchen.

have any of you read these memoirs?

i'll return with thoughts when my, hold still - rituals are over.

with love,

h

x

bird girl

jag spenderar morgonen med pia jane bijkerks fantastiska 

my heart wanders.
jag njuter av de vackra, sinnliga bilderna

som svämmar över av drömskt ljus & behagliga skuggor, 

gör en 2a kardemummakaffe och fortsätter vandra med henne,

försjunken i frågan som inleder denna ’travel memoir’ :

what would happen if 

one day you decided to follow 

your heart ?

jag har funderat en del på det där de sista dagarna; 

vilka restriktioner & hinder vi sätter upp för oss själva,
alldeles på egen hand.

hur vi tenderar att göra en bild av oss själva,
hur vi är, 

~ & så ska den bilden på något sätt
fortsätta leva upp till sig själv

och vi hasa rundor med den,
påklistrad utanpå.

vem har sagt det ? 

med en alldeles självutdelad smekning på ena kinden, 

~ följt av en lätt smäll på den andra, 
fortsätter jag till exempel 

upprepa om mig själv att
jag läste ju franska, italienska 

och latin {karess} .. 
men jag ångrar s å att jag aldrig läste spanska
{klatsch}. 

som om det vore försent. 

som om jag är redan. 
som vore en dörr som inte ens finns, redan stängd
och där står jag alldeles framför den; 

så nära att jag inte ser att det är fritt på sidorna. 
är bara att gå runt. 

jag är nyfiken och jag provar saker,
frågar alltid om jag inte förstår. 

jag har till stor del gått efter min egen dröm,
i att jag nu bara arbetar med fotograferandet,
för mig själv. 

jag står alltså inte bara med näsan tryckt mot stängda dörrar, 

och rycker i handtag jag själv låst. 
det här är alltså mest över café au lait tankar, 
reflektioner som mandelskorps-smulor dröjer sig kvar. 

och kanske är det bra att ha sådana morgnar; att vakna så.
förbli vaken på utvecklandet av nästa dröm,

~ men också på de små sakerna, etiketterna jag satt på mig själv,

som inte alls är omöjliga att pilla loss, 
att till och med slänga bort. 

exakt tre olåsta på-riktigt-dörrar bort
finns till exempel en fantastisk tjej
som jobbar i blomsterhandeln. 

jag tror att hon heter något så poetiskt som
de la guerra i efternamn. 

hon har stora, vackert vakna bruna ögon
och en blyertspenna som spänne när hon då och då snor runt,
~ & upp sitt mörka långa hår

{ett lika fint mysterium varje gång jag ser det.
jag förstår inte hur hon gör.}

hon kan lära mig sitt lengua om jag vill,
det har hon sagt över snittandet av x antal buketter av vita ranunkler
{varvid jag alltid känner mig lika urvattnat fyra nyanser av vit
efter att artigt ha tackat nej till hennes eldigt orange
gladiolusviftande eller passionerat blodröda gerberaförslag.}

kanske är det dags, señorita de la guerra,
att jag tackar ja till Ditt erbjudande, ringer på Din dörr,
~ & öppnar upp för lite nya etiketter.

såna’ i regnbågens alla färger
och med sån’ där självhäftande baksida

som inte klibbar eller fastnar.
utbytbara. föränderliga. 

 

har Ni också etiketter på Er själva ?

en fin vecka hoppas jag Ni är alldeles mitt uppe i,
i vilket fall.

kärlek från mig.
till Er. 

±

{modell : lina lindholm}
{makeup & hår : josefin madsen}

© hannah lemholt 

dikter till frukost

minns Ni att en ganska ny men evig vän kom förbi när vi fotograferade 

med något inslaget som var ’ingenting’ ?

{ en så kallad ah, det är ingenting Du kan öppna sen’ - grej. }

ingenting var den vackraste diktboken jag sett

{ med framsidans kalligrafi av just denna eviga vän }

och vi låg och läste oss till sömns av det där intet sen’ på kvällen. 

jag älskar ord ! sa seb och såg sådär skrivarlya-drömmande ut,

~ & sedan tillade han, lite morrande tyckte jag nog allt, 

den här får Du i n t e göra av med !

{ jag ? göra av ? pff. jag förlägger väl aldrig grejer !? }

författaren kerstin skriver på baksidan;

 tills jag slår ut är min mala, mitt radband 

- och likt ett radbands 108 pärlor 

innehåller boken 108 texter och trycks i

108 numrerade exemplar.

ur trollslända

när jag

nyss slog ut

på ytan

mellan stjärna och tjärn

andas 

sången ur mitt hjärta 

var min egen röst

☆

det ligger fint där kerstins radband, på det svarta slagbordet 

som är stort nog både för hela familjen, ~ & för en 

diktbok att alltid ligga uppslagen för ljuvliga ord till frukost.

godmorgon, 

~ & tack för ännu fler goa’ ord från Er  !

♡