HORIZONTAL MOOD

han är som sin mamma. vill sova mörkt, kokonglikt. 

helst invirad i på tok för dyra italienska sjalar.

vi är båda i horisontellt läge. cassius i utmattning av

allt det där nya man ska ta in när man är åtta veckor gammal.

jag i utmattning av influensa. vi lever sängliv här i molnet.

ljuset skiftar magiskt, leker i tyll och vackraste klänningen som

längtar efter semester, nakna fötter & solkyssta axlar.

sedan blir det alldeles grått och regnet vräker mot fönstren.

timmarna flyter förbi i musik, levande ljus och sagor.

på engelska läser jag beatrix potter och på svenska den

fina historien om den höjdrädda örnen örjan.

jag skrattar till. cassius möter min blick och skrattar han med.

mitt hjärta hotar bryta sig ur bröstkorgen.

vi skrattar så en lång stund, med blicken låst i varandras,

i förundrade vågor.

åt vad vet kanske varken han eller jag riktigt. 

men det är fullkomligt underbart.

ljuset skiftar magiskt, leker skuggdans längs väggarna.

det är fredag. det doftar vanilj & citron från freesior här och var.

och jag har just skrivit på för ett paket vid dörren.

i det ligger ett allra första, alldeles nytt pass. ett engelskt till att börja med.

cassius lemholt violaris. tänk att han är här hos oss nu.

att vi delar namn. att vi är tre. att vi är en familj.

och nästa vecka flyger vi till sverige & påsken.

en allra första.

tänk vad många allra första vi får vara med om nu.

igen. för att han är här och börjar livet.

och som vi ska skratta, i förundrade vågor.

åt vad vet vi kanske inte än.

men det ska bli fullkomligt underbart.

kärlek,

h

n°1 | this time it’s a rude riders one he’s nestled in 

n°2 | light, tulle, - & a beautiful spell dress from here

n°3 | beautiful just because gift from my man - cluse goodness |

my pill box to fight the flu is a vintage wooden warrior jar bought on bali |

our bedside tables are really foldable paper stools

n°4 | magic light spying self portrait

//

 he takes after his mother. wants to sleep darkly, cocoon like.

preferably wrapped in crazily expensive italian scarves.

we are in a horizontal mood. cassius exhausted by

taking in all that is new when you're only eight weeks old.

and me exhausted by the flu. we’re living bed life here in the cloud.

the light shifts magically, playing in tulle and a beautiful dress

that’s longing for vacation, naked feet and sun-kissed shoulders.

it turns grey and suddenly rain is beating the windows.

and so the hours hours float past,

holding music, candlelight and fairy tales.

in english i read beatrix potter and in swedish

the lovely tale of the eagle with fear of heights. i chuckle.

cassius meet my gaze, and suddenly chuckle too.

my heart threatens to break free from its ribcage.

we laugh and laugh, gazing at each other, in wondrous waves.

at what neither one of us may know.

but it’s absolutely heavenly.

*

the light shifts magically, playing in a shadow dance along the walls.

it’s friday. there’s an amazing scent of vanilla & lemon from freesias here and there.

and i've just signed for a package at the door.

in it is a very first, brand new passport. an english one to start with.

cassius lemholt violaris. to think that he is here with us now.

that we share names. that we are three. that we are a family.

and next week we fly to sweden and easter.

a very first one.

to think how many ’very firsts’ we get to experience now.

all over again. because he is here, the beginning of a life.

and how we'll laugh, gazing at eachother, in wondrous waves.

at what we may not yet know.

but it will be absolutely heavenly.

with love,

h

THE SPRING OF NEW BEGINNINGS

det är lördagsmorgon och vår i luften.

jag jobbar med fotografier för ett magasin.

det gäller att passa på när ljuset väller in.

jag lägger till och plockar ifrån i varsam ritual.

står på en stol och lutar mig över sakerna, när uppdraget är klart.

låter en del av dem dröja kvar; små saker av lätt lust och

glossig yta, - bredvid små saker med stor mening.

dofter som ska provas, för att passa en ny vår.

cassius lilla mössa som MoMo stickat i alpacka.

glada ullbollar & stolt tiger på liten myntbörs.

coco & dior. baudelaire & hesse.

m kommer med en kopp te och ett léende

you’d rock that nail polish, baby!

det är nog inte riktigt jag, skrattar jag, färgen liksom..

with all your beautiful sheer white stuff, for the summer wedding?!

yeah, it is! ler han, ännu mer

och försvinner i sång neråt korridoren.

jag pillar av några blomblad och låter dem falla,

tänker vadå inte riktigt jag?! och sedan varför inte?

jag tänker att jag har, utan att egentligen vilja det,

nog ganska många etiketter på mig själv.

speciellt kring det med glossig yta.

vad jag passar i och inte. vad som 'är' jag. som om för alltid.

det är fint när någon vänder ut och in på det,

vrider det i nytt ljus.

baudelaire kan jag och ett flowerhead är jag redan.
jag kanske ska vara super cedar denna vår.
mademoiselle chanel vete tusan.

det är lördagsmorgon och vår i luften.

jag tar några fotografier extra av det som blir över

när det möter lite vardag som drällde ur väskan.

det gäller att passa på när ljuset väller in.

jag plockar undan i varsam ritual och det blir tydligt att

här möter mode & yta nytt liv i form av en napp.

och där är jag ju nu. en alldeles ny vår väntar.

säsongen av pånyttfödelse, förnyelse & återväxt.

är ännu mer så i år för mig, med en liten som har sin

allra första här hos oss. i vår nya familj.

och jag brukar ju aldrig fråga, kanske för att jag

mest gör det här på mitt vis och för att jag bara tycker

att det är så härligt att vara här helt enkelt,

men nu skulle det vara roligt att veta,

i denna tid av förändringar & förnyelse,

- vad skulle Du vilja se mer av, läsa mer av,

här, om Du fick önska alldeles fritt?

tänk högt med mig.

det tycker jag så mycket om när Ni gör!

med mycket kärlek,

h

stuff | pom pom's for mama & for cassius - clutch & baby shoes from H&M |

scent samples of newcomer super cedar & 'old' classics by byredo still to be tested |

keyring for mermaids is from fira | beautiful pen from tine k home

etc | i initially made the crystals on flower of life sketch

for fira s/s'16 look book the desert diaries 

© | hannah lemholt photography

//

it’s saturday morning and spring is in the air.

i work with photographs for a magazine.

one better make use of the light pouring in.

i add and take away in that gentle ritual.

i stand on a chair and lean over it all, when i’m done.

let some of the things linger; small things of light lusts &

shiny superficies, - alongside the small things with great meaning.

fragrances to be tested, to fit a new spring.

cassius's small mini cap that MoMo knitted from alpaca.

happy woolen pom pom's and

a proud tiger on the smallest coin purse.

coco & dior. baudelaire & hesse.

m comes holding a cup of tea and a smiling

you’d rock that nail polish, baby!

it's not really me, i laugh, that shade..

with all your beautiful sheer white stuff, for the summer wedding?!

yeah, it is! he smiles, even more, and disappears

singing down the hallway.

i pick some flower petals off and let them fall,

thinking how come "not really me"?! and then why not?

i think that i, without really wanting to,

probably have quite a few labels put on myself.

especially when it comes to matters of those ’shiny superficies’.

what suits me and what doesn’t. what’s 'me'. as if for all time.

it's lovely when someone turns that inside out,

puts it in a new light.

baudelaire i know and a flowerhead - i’m that already.

maybe i’ll be super cedar this spring.

mademoiselle chanel, not so much.

*

it’s saturday morning and spring is in the air.

i take a few extra photographs of what is left over of things

from the shoot, as it meets a little every-day spilling out of the bag.

one better make use of the light pouring in.

i clean up and it becomes clear that 

fashion & surface meets new life in the form of a pacifier.

and that’s where i am now. a brand new spring awaits.

the season of rebirth, renewal and regrowth.

even more so this year for me, with a little one that

spend his very first spring by our side. in our new family.

*

i usually don’t ever ask, perhaps cause mostly i just

do this my way and simply because it’s so

wonderful to be here, but now it would be fun to know,

in this time of change and renewal;

- what would You like to see more of, to read more of,

here, if You could make a wish?

think out loud with me.

i love it so when you do!

x,

h

MILKY

vår är en värld av mjölk. en mjölkig bubbla av kärlek.

gråt och tröstande också. spets och amningsskydd. trötthet i linnevecken. 

bilderna får tala mest. för fotograferandet törstar jag efter,

även om det är himla svårt att slita sig från att bara dofta på bebishud.

jag tänker att det som förändrats allra mest, och snabbast,

för mig, - är att allt nu handlar om att ta tillvara.

att ta tillvara på, - och noga välja hur,

de små stunder liten sover, bäst ska spenderas.

det är högst ovant för en dagdrömmande tidsoptimist.

kanske också ganska nyttigt. att plötsligt behöva prioritera,

skoningslöst, lämnar väldigt lite rum för att driva rundor.

något som kan vara farligt lockande annars, när man arbetar många

av sina timmar framför en dator och lätt slinker än hit, än dit.

också att ta tillvara på just bebishud.

att dofta, att stirra, att smeka, att dröja. att komma i håg,

när timmen är sen och världen full av månljus,

att speciellt då komma i håg, att detta är tillfälligt,

till och med kortvarigt.

istället för att tänka bara jag måste få sova,  

- tänka detta är nu och bara nu.

snart är hans fötter inte längre orörda av marken

och alldeles overkligt mjuka. snart kan han inte få plats,

varm och dåsig, uppe mellan min kind, min handflata,

- & mina nyckelben, när han somnar bort.

så jag doftar, jag stirrar, jag smeker bebishud. jag dröjer.

jag dröjer en stund än längre i världen full av månljus,

fast att klockan visar nästan halv fyra. jag låter det ta tid att 

stryka på talk och varsamt vagga. med grusig blick och hes röst 

kan jag plötsligt hela texten på en sång ur barndomen, som jag inte

hört på flera år. och även om den ju egentligen handlar om

något helt annat, så sjunger jag den viskande. mot bebishud.

du är min ledstjärna och vän, du är min tro,

mitt hopp, min kärlek.

du är mitt blod och mina lungor, mina ögon, mina skuldror,

mina händer och mitt hjärta.

sjunger

du är det finaste jag vet, du är det vackraste i världen..

med kärlek,

h

//

ours is a world of milk. a milky bubble of love.

crying and comforting too. lace and breast pads. fatigue in the linen folds.

the images will have to do most of the talking. cause photography i crave,

even if it's awful hard to tear yourself away scenting baby skin.

i think to myself that one of the things that has changed the most,

and the fastest, for me, - is that everything now is about seizing moments.

to seize, - & carefully choose how,

the small moments mini sleeps, should best be spent.

something most unusual for a daydreaming time optimist.

maybe a bit fruitful too. to suddenly have to prioritise, mercilessly,

leaves very little room to just dally away the days.

which is sometimes dangerously tempting otherwise,

when working much of your time in front of a computer

where you can easily trail off in all sorts of directions.

also, to seize exactly that, - this time of baby skin.

to scent, to stare, to caress, to linger. to remember,

when the hour is late and the world full of moonlight,

to especially then remember; that this is temporary, even brief.

to instead of thinking i just need sleep

- think this is now and only now.

soon his feet are no longer untouched by ground

and that entirely senselessly soft. soon he won’t be able to fit,

all warm and drowsy, nestled between my cheek, my palm,

- & my collarbone, as he drifts away into sleep.

so i scent, i stare, i caress. i linger.

i linger even a while longer in that world full of moonlight,

though the clock tells me time’s closing in on three thirty.

i let it take a bit longer to softly daube the talcum powder and to gently cradle.

with those heavy lids and that husky voice i suddenly remember

the full lyrics of a song from childhood that i haven’t heard in years.

and although it’s really all about something completely different,

i sing it in whispers. against baby skin.

{it doesn’t really translate, or carry the tune in english, but still}

you are my guiding star and friend,

you are my faith, my hope, my love.

you are my blood and my lungs, my eyes, my shoulders,

my hands and my heart.

i sing

you are the loveliest there is,

you are the most beautiful thing in this world..

with love,

h

THE MESS & THE MOMENTS

jag får syn på mig själv i midnattsspegel,
med håret på ända och matta rosor på kinderna. 

jag hör havet ända in i vårt dunkla badrum när jag böjer mig
över vasken och kupar händer med kallt vatten mot hud.

försöker vakna till inför stund av mjölk och eskimåpussar.

jag sänker ner hela ansiktet mot porslin och isande kallt vatten,

öppnar ögonen under ytan och ser

helger av tallriks-kastande och blomregns-dansande
för min inre blick, - en yra av vitt vin ända in i söndagarna. 

ser flygplatsers avfärder och ankomster,
- hur jag blir mött med buketter av vita blomster
och mörka ögon glittrande längtan.  

ser oändliga timmar kyssande på en tapas-bar
och skumbad som varade tills vattnet kallnade utan att vi märkte.

det är februari förra året i flimrande minnesfragment.

mitt hjärta fladdrar till
och jag kan inte låta bli att le mot min spegelbild,
mot henne i nyförälskad oreda.

då var timmar, dagar, veckor utan egentlig tid alls.

jag arbetade så att all tid förlorade sina gränser
och kunde vila, sittandes på ett gammalt element vid glasverandan
tills blicken blev dimmig mot vajande, vinternakna träd.

nu mäts allt i tid. en liten kropps tid. mjölk-tid och tröst-tid.

vad som kan hinnas där emellan. och vi hinner mest ingenting alls.

inte med den gamla invanda måttstocken mätt.

men med den nya, den där alldeles nästan oanvända, 

den vi inte riktigt lärt oss hur man bäst vecklar ut,

- med den hinner vi titta förundrat på honom så länge att

det där skumbadet vi tänkte dela ’medan han sover’

har hunnit kallna utan att vi märkte.

med den lär vi oss att stunderna måste tas till vara
och att saker blir ännu mer sällan än förr som vi tänkt oss. 

med den kan vi mäta nya djup och ännu högre höjder.

m säger du har ett alldeles nytt skratt, min älskling!

och i hans ögon då, ser jag ett alldeles nytt léende.

med kärlek,

h

//

i catch sight of myself in the midnight mirror,

with my hair in a mess and faded roses on my cheeks.

i hear the ocean all the way into our dim bathroom as i bend

over the sink and cup my hands with cold water against the skin,

trying to wake up for moments of milk and eskimo kisses.

i lower my entire face into porcelain and icy cold water,

open my eyes and blink below the surface

weekends of smashing plates & dancing in flower petal rain

in my mind's eye - white wine swirling all the way into the sundays.

i see airports departures and arrivals, - how i’m met up with

bouquets of white flowers and dark eyes glittering with longing.

i see endless hours kissing at a tapas bar and bubble baths that lasted

until the water cooled without us noticing.

it is february of last year flickering in memory fragments.

my heart flutters and i can’t help but smile at my reflection,

- at her in that newly in love mess.

then was hours, days, weeks, with time seemingly not existing at all.

i could work so that all time lost its borders and i could rest,

sitting on an old radiator by the glass veranda, until my eyes

became misty against swaying, winter bare trees.

now everything is measured in time.

the time of a tiny body. milk-time & lullaby-time.

measured in what can get done in between.

and that’s almost nothing at all.

not if measured with the old familiar measuring rod.

but with the new one, that almost completely unused one,

the one we haven’t really learned how best to unfold,

- with that one we have time to watch him in amazement for so long

that the bubble bath we thought we’d share 'while he sleeps'

has had time to cool down without us noticing.

with that new measuring rod we learn all over again that

the smaller the moment the more it must be seized

and that things, even less so than before, turn out as imagined.

with that one we can measure new depths and even greater heights.

m says you have a brand new laugh, my darling!

and in his eyes right then, i see a brand new smile.

with love,

h