i dag har jag öppnat paket som skulle vara julklappar.
jag brukar inte ha svårt med sånt’ där. att vänta.
men sara’s paket låg där på bordet
och jag är ganska så säker på att de {eller hon ~} viskade
till mig att i dag var alldeles rätt dag att njuta av dem.
jag dricker te med honung och lyssnar på en gammal favorit
medan jag andäktigt pillar på de tunna läderbanden
som sara slagit om den vita kartongen.
det droppar varma tårar på fina farbrorn med glitterstrut.
det kan inte hjälpas. jag är sån’ just nu. gråtig.
jag är inte ledsen då. allt är bara så.. påtagligt och nära huden,
~ vill inte stanna undanpackat.
det kan vara att missy sjunger just det som sara’s
handgjorda paket står för för mig,
vad även hennes röst säger mig genom papper & kartong.
your warm whispers
out of the dark they carry my heart
your warm whispers
into the dawn they carry me through
and i am weeping warm honey and milk
that you stay surrounding me
hela året slår vi in paket i papper som egentligen är gamla tapetrullar | byredo’s
fantastiska kartonger är fina som de är, med bara lite band & någon etikett
och det handlar inte ens om allt det vackra
som sedan finns att finna i de där kartongerna.
det hade, som jag också sms:ar till sara; räckt med kortet
{följt av lille-skutt-gråtande små gubbar & hjärtan
så att displayen svämmar över.} det är det att
hon ger gåvor så som de alltid borde ges,
fullpackade med omtanke & kärlek. på riktigt.
det finns människor som är så bra på det där.
mamma kan till exempel handla sin första julklapp
till någon av oss i augusti, det handlar mer om
att hon ser något som skulle passa, ~ & det är just det;
vetskapen om att någon har tänkt på en,
i en bokhandel eller en butik med vackert papper.
tänkt på en, ~ & velat göra en glad.
att jobba på ytterligare några timmar, hittade jag på etsy
det kan säkert låta hur pretto som helst,
~ & kanske är det jättesvårt när man har barn
och alla andra får en i-pad eller i-pod eller ..
men ibland är bara klichéerna sanna och det är tanken som räknas.
och jag tänker att det där sönderslitna talesättet bär på
just den känslan; att det har funnits en stund i någons liv,
i deras vardag, mitt i bruset, där de har stannat upp och haft en i tanken.
tänkt att de vill göra en glad.
och finns det något finare än precis just det?
| kopparskål : hötorgets loppis | rävmask 29:50;- : H&M | hemgjort godis i vackert papper
min bästa vän sandra & jag ger inte varandra julklappar, utan julbrev.
och de har jag sparade sedan många år tillbaka.
runt något, hoprullat, sitter en nu alldeles torkad grankvist i ett snöre.
ett annat ligger i kuvert, alldeles vitt, men alla bär de på något fantastiskt,
och det är minnena från det året som hade gått då,
små detaljer som jag hade glömt bort
om de inte funnits nedskrivna. hela breven,
datumen, andas olika tider i våra liv.
och när jag plockar fram dem,
då gråter jag också, honung & mjölk;
mjuka tårar vars grumliga dis man alltid ler igenom.
ännu är det länge till jul.
jag har inte börjat julpynta, hold your horses,
det här var tankar som kom i dag bara,
~ & de ville jag dela med Er.
för att Ni är så fina i Era funderingar.
kärlek,
h
±
{självporträtt ’10}
{© hannah lemholt}